Jag följde rådet från Sjukgymnasten och klickade hem en ryggsäck på rea. Eastpacks Out of office. Det finns extrafack för datorn! Trodde aldrig att jag skulle känna så mycket efter att ha köpt något funktionellt men inser hur viktigt det är att allt funkar!

Dag 2/vecka 1

Då har jag då kört mitt andra träningspass. Jag skojar inte om jag säger att jag höll på att dö. Vi kan väl bara enas om att det första som jag så kaxigt genomförde hanska lätt bara var en försmak på vad som skulle komma. Han liksom kände lite på vad jag orkar tror jag. Men så här en timma efter avslutat pass kan jag börja tänka på nästa pass utan att vilja kräkas.

Själva passet var sjukt jobbigt men helt okej. Det var efterdyningarna som fullständigt höll på att ta knäcken på mig. Jag satt i omklädningsrummer och bara hoppades att det skulle komma någon som kunde ta mig hem på en bår, sen tappa upp ett varmt bad och ge mig porlande drycker. Nåväl jag skrapade i hop mig själv och nu är jag på kontoret. Fulare än någonsin. Svårt det här med Anna Anka-stilen (att leva i träningskläder) när det är svinkallt ute. Jag blir ju helt sjöblöt av träningen. Men jag har hittat två grejer jag måste lösa snabbt. 1. Småflaskor med schampoo, balsam, lotion… 2. Var är min perfekta träningsväska. I dag höll det på att bli katastrof men att tro att min vanliga skulle kunna innehålla allt för en vardagsfixning.

Hä har ni lite bilder på vad jag ätit senaste dygnet. Skickar nämligen bilder till min tränare så jag kan lika bra visa dem för er också. Det är en omelett på två ägg och vatten. En bimbim bab utan ris. Kalvfrikadeller med tomatsås och algpasta. Det var allt för denna träningsdag.

Eftersom jag i dag hasar omkring i gympakläder får ni lördagens gå-ut-stass. Jag gjorde Stockholmsnatten i klänning från Asos, jacka Blingo, supersnygga asasköna stövletter från Din Sko och strumpbyxor från Twilfit!

Dag 1/Vecka 1

Jag har under förmiddagen förvandlats till Sporty Spice. Sitter nu på kontoret i träningskläder. Började morgonen med att möta sanningen i Bod-Poden ni er här ovan. Hade drömt mardrömmar om att jag var med i ett kidnappningsdrama hela natten. Men det finns något fint i att skrämma upp sig själv riktigt mycket. Jag hade ju föreställt mig det allra värsta och då blev det inte så farligt. Trots att jag skrattade tyst åt mig själv när jag satt i ägget i endast underkläder och en liten hätta på huvudet. Men mannen i kostym som utförde hela grejen var väldigt odömande och snäll. Med ett papper i väskan gick jag därifrån och nu har jag kört mitt första träningspass. Mina armar och ben är som spaghetti men annars mår jag finfint. Framförallt känner jag mig som jag har gjort världens bragd.

Såg i någon kommentar någon som frågade om jag är med i samma challenge som Andreas Lundstedt, det stämmer!

Nu väntar jag bara in den första brännande träningsvärken. Jag citerar min tränare, första veckan jobbar vi mycket med att väcka musklerna till liv.

Jag känner mig rädd, förväntansfull och osäker. Som ni har förstått vid det här laget är jag ett kontrollfreak av rang och det här jag nu ska ge mig in på är helt utanför min kontroll just nu. Därför skrämmer det mig. Jag vill alltid i den mån det går hoppa över fluffet och i stället vara mitt i så hur det än är så vet jag hur det fungerar. I morgon börjar min åtta veckor långa träningsutmaning. Jag ska alltså träna stenhårt fyra gånger i veckan med en personlig tränare. Jag har ju tränat förut i mitt liv men aldrig på ett så här intensivt sätt.

Just nu håller jag på att planera inför i morgon. Träningskläderna ska med. Just i morgon är det inte träningen jag vändas för utan att jag ska möta sanningen. Jag ska granskas, mätas, varenda procent på min kropp ska få en dom. Verkligheten. Så sjukt jäkla nyttigt och läskigt. Jag är nog inte så rädd för själva resultatet. Jag är rädd för resultatet kopplat till om jag misslyckas. För ett resultat med åtta veckors träning framför mig är en siffra som bara ska bli bättre. Ett resultat med ett misslyckande är då bara ett kvitto som kanske inte är så kul.

Men jag tror stenhårt på att först skaffa sig sanninge och sen jobba utifrån det. Jag hoppas att jag ska vakna i morgon och få den där sköna skjutsen att det här ska bli kul. Jag älskar ju utmaningar!

Nu ska jag försöka försöka sova mycket för att i morgon på riktigt starta något nytt. Nu kör vi!

Hej Hannah,
Jag har lyssnat på alla era poddar och tycker att det är roligt och att ni verkar vara riktigt härliga människor du och din syster. Jag följer också era bloggar och tycker att ni bjuder mycket på er själva. Men ibland kan jag reagera på hur ni uttrycker er angående den livsstil ni visar upp i era bloggar.

Ni pratar t.ex. ofta om att ert liv inte är någon dans på rosor och att det är kämpig att få ihop allt. Samtidigt har du Hannah pratat flera gånger om hur ruskigt tidigt Gustav går till jobbet. Då blir jag lite undrande eftersom han verkar gå till jobbet när de flesta andra människor går till jobbet. Många i min närhet måste lämna barnen klockan sex på förskolan för att deras skift på fabriken börjar klockan 6.30. Det är vad jag kallar tidigt på morgonen.

Ni visar också upp skönhetsprodukter och heminredning för tusentals kronor som de flesta vanliga människor skulle kalla otroligt lyxiga. Att göra naglarna för tusen kronor i månaden eller byta ut samtliga skönhetsprodukter på en gång är inte möjligt för en frånskild mamma även om hon har en bra lön. Jag menar inte att det är tråkigt att läsa om för det är faktiskt underhållande. Men ni måste ju ändå vara medvetna om att ni är privilegierade.

Ni pratar ofta om hur feministiska ni är. Samtidigt säger ni alltid dagis i era poddar. Har ni helt missat att förskolan är en kvinnodominerad arbetsplats där det arbetar förskollärare som studerat i fyra år? Det finns en orsak till att de som arbetar i förskolan vill att ni säger förskola och förskollärare. Det handlar om att höja statusen för en underbetald hårt arbetande yrkeskår.

Ni kommer från en familj där ni fått möjligheter som andra bara kan drömma om även om de är otroligt begåvade. Varför inte byta ut det ytliga ”gör om mig” i er tidning och istället presentera tuffa tjejer som berättar om hur de lyckats i livet trots dåliga förutsättningar? Det tror jag många skulle tycka var mer intressant.

Det handlar inte om avundsjuka även om jag självklart hade njutit av att ha det gott ställt ekonomiskt. Dock har jag precis tagit mig ur ett destruktivt förhållande och njuter otroligt mycket av livets små guldkorn och av att vara fri.

Tack för ordet!

Hejsan Anna!

Tack för din kommentar. Jag tänker att det är lika bra att jag försöker svara direkt. Den har nämligen gnagt i mig sen jag läste den för ett par timmar sen. Du lindar liksom in en massa dåligt i en massa bra. Det blir nästan konstigast då.

Jag tänker så här och det kanske kan vara bra att veta för alla de som lyssnar på podden. När jag pratar i podden så utgår jag från mitt liv och mina problem, min lycka eller olycka. Det handlar inte om att jag jämför mig med någon annan. Jag vet att det finns jättemånga som du säger ”går till ett fabriksjobb som startar 06.30”, jag vet att det finns de som jobbar natt också från sjukhus till Nyhetsmorgon. Men i MITT liv handlar det om att jag är väldigt ensam om barnfix på mornar. I bland känns det orättvist när mina barn krånglar och stressen tar överhanden. Men om jag ska tänka på att det finns de som skulle älska att ha krånglande barn för de inte ens har några alls till exempel, för så kan det ju också vara, ja då kanske jag inte ska ha någon podd alls. Men när jag pratar om till exempel det här hoppas jag att det kanske finns några andra med samma problem som känner att det är skönt att veta att det finns andra mammor i det här landet som kommer till jobbet sjöblöta av svett med punktering i hjärtat för att det har mutats, hotats och till slut av ren urstyrka burit en sprattlande tvååring hela vägen till förskolan.

Både jag och Amanda är väldigt medvetna om att vi lever ett högst priviligerat liv. Men åter igen. Det handlar inte om vad alla andra kan eller inte. Jag har också varit ensamstående mamma. Jag har varit på den totala ekonomiska botten och landat, kravlat mig upp igen och åter skapat ett stabilt liv. Utan alla män i världen. Jag har fixat det helt själv och nu är jag här.

Det här med Dagis hänger ju med bara för att det hette det när vi var små. Jag har fått den här kommentaren förr och säger numera Föris, alltså förskola. Men jag blir åter chockad över dina fördomar och tankar. Jag har inga fördomar mot några arbeten. Jag tänker inte att det finns ord på jobb som skulle säga att jag inte tyckte att det var ett viktigt arbete. Men jag vill inte missförstås. I en perfekt värld utan människor med fördomar önskar jag att man inte la in laddning i ord över lag. En sak till, att jag inte skulle vara feminist för att jag kallar förskola för dagis är det löjligaste jag har hört. Det finns inget som jag jobbar med så mycket som att försöka göra livet bättre, lättare och härliga för kvinnor. Allt från att anställa kvinnor, göra viktigt innehåll för kvinnor, visa att det finns andra ideal för kvinnor, att man ska våga säga till, i från och allt vad vi kvinnor behöver bli lite tuffare med. Jag blir faktiskt arg på riktigt när jag försöker göra så himla mycket och du plockat ut det lilla, lilla och använder det för att försöka sticka hål på om jag verkligen är bra för kvinnor? Eller vad är det du vill med det du skriver? Jag föredrar att vi kvinnor stöttar varandra i stället för att ständigt hitta fel och försöka sticka hål på det som kanske är bra.

Anna, det här med att vi kommer från en familj som har gett oss möjligheter som andra bara drömmer om. Vad vill du säga med detta. Att vi har åkt omkring på en räkmacka och bara fått allt serverat? Som om vi skulle ha föräldrar som kan bestämma över hela mediabranschen. Det hade i och för sig varit coolt. Allt vi är och har ligger det enbart stenhårt arbete bakom. Inget annat. Sen hoppas jag att det är en massa braigt i mig som kommer från mig familj och hade de inte varit så knasiga hade vi ju aldrig haft så mycket och prata om.

Nu vet du!

Såna här iskalla dagar vill jag bara laga härliga långkok. Här är min och Amandas Chili på högrev som vi bjöd David Hellenius och Peter Magnusson i vår första säsong. Världens godaste!

Cirka 4 port

1.5 kg Högrev

3 st gula lökar

1 paket bacon

2 st Jalapenos

2 msk Chipotle pasta

1 krm chiliflakes

3 klyftor Vitlök

2 msk tomatpuré

2 krm oregano

2 krm spiskummin

1 flaska murphy´s irish stout

1 flaska rödvin

Skär högrevet i grytbitar, bryn sedan köttet och lägg i en djup gryta. Slå på lite vatten i pannan och häll i grytan för att ta vara på alla smaker. Stek sedan lök och bacon och häll i tillsammans med köttet. Slå på en skvätt av ölet och vinet, så det täcker köttet. Smaksätt med jalapenos, chipotle pasta, vitlök, chiliflakes, oregano, spiskummin och tomatpuré. Låt grytan koka upp och sänk sedan värmen. Nu får grytan stå och puttra för sig själv, ju längre desto bättre. Slå på öl och vin efter hand som vätskan kokar bort. När köttet börjar falla sönder är det mört och grytan kan serveras.

Salsa

4 st Tomater

1 st Gul lök

1 kruka Koriander

2 klyftor vitlök

2 krm salt

1 krm svartpeppar

2 msk olivolja

Skär tomater och lök i små fina bitar. Tillsätt olivolja, vitlök, salt och peppar. Grovhacka koriander och rör i.

Guacamole

3 st Avokados

2 klyftor vitlök

1 dl Creme fraishe

1 st chili

0.5 st lime

0.5 st silver lök

Mosa avokadon, tillsätt creme fraishe och finhackad lök. Pressa i vitlök och lime, smaka av med chili, salt och peppar.

En väldigt mycket hälsopodd och en hel del annat.

Inspelningsdag två av tre avklarad. Vi spelar in våra program i små sjok. Det låter kanske konstigt men man blir vansinnigt trött av att ha inspelning. Jag tror att det är att man är så högfokuserad på ett otroligt intensivt sätt ett par timmar. I vanliga livet så är man på det sätter i lagoma små doser.

I dag har vi spelat in ett underbart program med Magdalena Graaf och Bolibompa-Farzad. Jag skrattade hysteriskt några gånger.

Vecka 6 har vi nypremiär.

Nu ska jag tvätta av mig allt smink och gå och lägga mig.

God natt!

Topp från Stockhlm och kjol från Åhléns! Tänk vad enkelt det kan vara i bland…

Hörni! Vad ni är fina och skriver fina kommentarer. Det är så självförtroendeboostande så ni anar inte. Tack!