Ha ha ha, jag har helt tappat det. I dag har jag förhoppningsvis varit nere på botten och vänt. Morgon började med det trista konstaterandet av att mitt fina fina kylskåp från SMEG inte längre ville vara med. Det har varit oroväckande ljummet de senaste dagarna och tidvis låtit som en gräsklippare. Så det blev en tur till Visby och Elgiganten för ett nytt. Det nya är inte ett SMEG, inte ens i närheten men klart bättre än inget. Framför allt kallt! Sen har vi städat och städat. Jag är så himla trött. Bleka ben har jag också ser jag nu på bilden. Behöver vara smink och stillös ett par dagar tror jag.
Här ger jag er min sunkigaste look ever. Voila!
PS. I bakgrunden kan ni skåda vår bästa och duktigaste Mikaela som jobbar hos oss. I dag lika trött som jag.
Efter snart en vecka av intensivt arbetande är vi nu KLARA!
Jag önskar så att jag kunde berätta vad det är för härligt vi har gjort men det måste tyvärr vänta lite. Däremot kan vi berätta den stora, underbara nyheten att vårt koncept nu kommer bli ett magasin.
Om jag var trött i går och klagade över detta är det inget mot vad jag är i dag. Jag har också noterat att jag skrev ett brutalt syftningsfel. Jag menade så klart att ni som har barn som inte sover ska ha en eloge. Aja. Jag hoppas att ni som störde er på detta kommer över det.
Innan jag drar mitt senaste skräckdygn kan jag också berätta att det är teknikstrul med podden men att det jobbas stenhårt på att få upp den så snart det bara går. Vi har noterat alla era fantastiska förslag. Först ut då det var ett gammalt löfte är den totala Singelpodden. Hojtar till så snart den finns uppe.
Som ni ju vet så har Wilma varit risig. Hon är vanligtvis världens gladaste så under hela dagen i går då hon bara var arg, trött och vresig började en liten oro gnaga i mig. Hon ville inte äta eller dricka något heller. När vi var klara med dagens arbete så var hon helt utom sig av trötthet så jag gick och la henne, hon ville inte ha välling men somnade. Jag började googla på magsjukor och kunde efter lite konstatera att det kanske var vätskebrist det var frågan om. Jag ringer till sjukvårdsuppysningen som råder att åka till akuten. Så jag väcker Wilma och åker in.
Efter timmar med trugande med vätskeersättning, konstiga akutbesökare och jobbigt häng får vi äntligen träffa en doktor som genast lägger in Wilma. Då börjar den riktiga skräcken när hon ska få en sond genom näsan, hon får panik och vill bara slita bort den. Jag fick stålsätta mig för att inte bryta i hop där och då. Efter det traumat somnade hon på mig och jag vågade inte röra mig på hela natten då alla slangar skulle ligga på sin plats och jag inte ville att hon skulle vakna.
Nåväl i morse vaknade vi två flaskor vätskeersättning och en flaska välling senare. Wilma var som ny. Nu är vi hemma igen. Wilma är mycket friskare. Jag är en trött, lite skakad mamma som är mycket lycklig över att ha friska barn. Tack för det.
PS. Sanna, jag hade gärna lämpat över lite nattvak på min sambo…om han var här. Jag är ensam på Gotland med mina barn. Han är i stan och jobbar. Så kan det vara i bland.
Jag inser att jag har haft tur. Jag är så in i bänken tacksam att jag har haft barn som gillar att sova. Folk undrar ofta hur jag orkar ha småbarn och jobba samtidigt. Nu vet jag varför! För att jag får sova helt okej varje natt.
Wilma har sen hon fick magsjuka i söndags sovit superdåligt. Jag måste också gå upp och byta på henne en till två gånger på natten och så är det fortfarande. Så jag är helt slut. Jag märker hur beroende jag är av att få sova. Jag lägger mig vid tio varje kväll så att jag senast ska somna elva för att gå upp någon gång mellan sex och sju. Då pappar jag det mesta. Från barn till jobb. Några skakiga sömnnätter sätter mig helt ur spel. Jag inser vilken tunnis jag är.
Så en stor eloge till alla med barn som inte sover. Ni är så duktiga. Riktiga vardagshjältar. Jag är ert största fan.
Jag och Wilma har just hämtat Rosa. Just nu lyssnar vi på musik och Rosa provar klänningar inför skolavslutningen i morgon. Jag älskar skolavslutningar och gråter mer än alla mammor. Rosa tycker att jag är sjukt pinsam. Men det är så fint med Den blomstertid och allt. Jag minns också hur det var när vi var små. Kvällen innan packade vi till Gotland, badade och tvättade håret som mamma sen flätade i tusen flätor så det blev änglalockigt. Jag som redan då älskade att uppträda hade alltid något framträdande jag övade på, någon stämma till kören eller så. Skrattar fortfarande ihjäl mig åt att jag alltid skulle sjunga solo trots att jag inte alls har någon röst att göra några framträdande med. Jag försöker få mamma gång på gång att erkänna att det inte var så tjusigt när jag sjöng ”Jul, julstrålande jul” i väldigt hög tonart på nians julavslutning. Jag fick ju bara giget för att ingen annan vågade.
I vilket fall som helst var mamma bäst på att göra sånt här mysigt. Jag minns varenda en som ett sånt där fint bokmärksminne.
Vi spelar in vår sommarpodd på onsdagar så att den kan komma på fredagar. Vad vill ni att vi ska prata om i morgon? Kom med förslag!
Jag började min karriär som 16-åring på Vecko Revyn. Min titel var modeassistent men redan första veckan kom Amelia Adamo förbi mitt skrivbord och undrade om jag hade lust att vara med i ett modereportage. Hon skulle göra det första svenska modejobbet med mulliga modeller. Bilderna från det är de när jag är med olika hundar. Det blev så lyckat så efter det rullade allt bara på. I varje intervju jag gör får jag alltid frågor om det här. Jag brukar säga att det är det viktigaste jobbet jag har haft i mitt liv då jag fick möjligheten att vara ett annat ideal för tjejer. Jag brukar också berätta att jag kanske som sextonåring inte riktigt kunde ta vara på det jag gjorde. Jag har fått en hel del kommentarer om att visa bilder från den tiden. Här kommer ett litet axplock från min modellbok. Observera att en väldigt ung Amanda och vår lillasyster Amelia också är med på några av bilderna.
Min älskade lilla Wilmis har kräkts hela natten. Så jag har ägnat morgonen åt att sanera lägenheten med klorin och tvättmaskinen går på högvarv. Nu sover hon och känner mig typ bakis av de tre timmarnas sömn jag lyckades få. Nu längtar jag så hårt tills vi har flyttat livet till Gotland, pausar lite från förskolan och alla baskilusker och börjar om i höst med kropparna fulla av somriga vitaminer.
Ska försöka vila lite nu när hon ändå sover. Vi hörs snart när mitt tillstånd är lite mer glamoröst.
Jag sitter och jobbar på ett café på min gata i stan. Amanda har åkt till Gotland och jag väntar in en skolavslutning sen bär det av för oss också. Sitter och funderar på det här med att saker och ting händer. Saker tar slut och något annat tar vid. Jag finner mig själv att tänka definitiva tankar eller att jag i alla fall vill att det ska vara så. Jag vill veta när det tar slut och när något börjar. Min kontrollhjärna funkar gärna så. Men så slår det mig att det definitiva inte är det som är viktigt. Det är förändringen och den pågår ju hela tiden. Hela livet är en rörelse. Vi föds, älskar, lever, separerar, får barn, börjar och slutar på jobb… Allt faktiskt när det är dags för det mesta. Även om det kanske inte känns så.
Har de senaste dagarna varit väldigt i sommarens början och slut. Just nu kom jag på att det är att göra mig själv en otjänst. Jag ska vara i sommarens rörelse. Låter flummigt jag vet. Men jag är glad att jag kom på det nu.
I dag är den stora makeoverdagen. Nu sitter jag i tryggt förvar hos Steve på You. Mina naglar skiner av nygjordhet. Livet är snällt och jag känner mig som en Hollywoodstjärna. OBS! Nageltjejen var tvungen att göra om två naglar en gång var då jag inte ens på salong kan lyckas med att inte förstöra dem innan de torkat…
Här kommer jag att uppdatera varje förändring under dagen. Just nu alltså innan färg och klipp.
Morgonen började helt okej. Mina mornar är ett riktigt litet pussel. Bankis går 07.15 för på banken början man sjukt tidigt. Där efter börjar mitt morgonrace. Frukost, barntvätt, mammatvätt, påklädning… Ja, ni vet. Denna morgon skulle också en liten matsäck lagas. I morse testade jag Amandas bästa trick. Jag lägger sminkgrunden hemma och gör resten i bilen eller på kontoret. Det gick riktigt bra faktiskt så jag tror att det får bli min melodi hädan efter. Mötte upp Amanda på en morgonkaffe och förberedelser före första mötet. Kom fram. Det visade sig att de trodde mötet var i morgon. Men det fixade sig och vi körde ändå.
Hastade vidare till en lunch. Väl framme efter svår parkering i miniparkeringshus och annat meck kom jag fram. Men lunchen är på ricko i morgon.
Sen samlade jag mig. Gick på Rosas skolvernissage, drog till kontoret och hade styrelsemöte för att sen hasta till dagis, skola…
Men jag måste poängtera att det har varit en bra dag. Jag är mäkta stolt över mig själv och mina kollegor (Amanda och Mikaela), vi har gjort ett jäkla bra jobb det här halvåret och bättre ska det bli.
Nu ska jag samla mig lite här i soffan för att komma med något roligare än mitt livspussel, tidsjagande och mötesmissar.
