Äntligen har jag landat i det där läget när man inte vet vilken dag det är och tiden består av förmiddag, eftermiddag och kväll. Det finns inga klockslag, tider som behöver passas och det enda som bestämmer vad som ska göras är vädret. Vi pratar om vilket håll blåsten kommer i från, vilken strand som passar bäst i dag och vad vi ska laga till middag. Ingen dag är vardag eller fest allt är lite festligt.

Den här tiden är så fruktansvärt viktig. Det är den som kommer att ta oss genom allt, genom hela livet. Jag njuter av att veta att allt som händer just nu kommer att sitta i våra barns inre som en livförsäkring. En försäkring om att livet är fint och nära. För det är vi alla nu, så nära vi bara kan.

I kväll lägger jag mig och sover medan mitt hjärta svämmar över av kärlek till min man, mina barn och resten av min fina familj. Jag känner mig så tacksam för att alla finns till och att jag får vara med alla hela tiden i timmar som blir till dagar och veckor. Det är det bästa för mig.

Tack!

Jag sitter i mitt kök och äter frukost. Avokadomacka med gott kaffe som min man vet att jag älskar. Bankis och Wilma har gjort den eftersom det är Mors dag. Nyss kom Rosa och min lillasyster Havana som har sovit över här i natt och gav mig den finaste blomstrande kvist. Så fint.

När jag tänker på alla fina, starka, fantastiska mammor blir jag helt gråtig. Jag gillar pappor också men det är inte deras dag i dag. Det är mammornas. Jag tänker ofta på hur jag ser mammor kämpa på så mycket. Barn, vagnar, kassar fram och tillbaka i alla tider. Mammor som gör allt för sina barn. Mammor som sätter sig själva helt åt sidan för barnens skull. Mammor som alltid är där.

Min mamma betyder så fruktansvärt mycket för mig. När hon höll tal på bröllopet förra lördagen så grät jag så mycket. Kanske för mycket. Vi gör alltid det mina systrar och jag. Mamma håller alltid tal på födelsedagar och andra stora dagar. Det tycker jag är fint. Jag tänker att det är så viktigt att säga stora ord till varandra. Inte bara i svåra stunder utan i härliga stunder.

Ring din mamma i dag. Gå över med en blomma. Har du ingen mamma ring den som känns mest som din mamma eller någon som är mamma till någon du tycker om. Gratta alla som är mammor. Det är så härligt att få lite exra uppskattning och alla mammor är så fruktansvärt värda det!

Grattis på mors dag. Du är världens bästa mamma!

Jag var på tjejmiddag i går. Min gamla vapendragare Ann Söderlund hade dragit i hop ett riktigt härligt gäng, jag tror att vi var närmare 25 brudar. Jag älskar såna här tillställningar så fruktansvärt peppande och energigivande. Vi åt, skrattade, drack, skrattade, pratade om viktiga saker, helt oviktiga, jämförde realtioner, skvallrade, gav varandra beröm och karriärråd. Ja, helt förbannat underbart. I dag har jag inte varit lika underbar. Men lycklig för att det finns så bragia kvinnor och då är alla ni också inräknade!

På bilden ser ni Ann Söderlund, Katerina Janouch, Christina Breeze och så jag dårå.

Dag 6/Vecka 8

Jag har snart tränat i åtta veckor. Nio egentligen men en vecka var utan min fantastiska PT. I torsdagskväll körde jag ett stenhårt träningspass, ställde mig på en sån här mätare som ska mäta allt och resultatet var inte alls lika bra som sist. Jag höll mig verkligen från att inte totalt bryta i hop inne på gymmet men när jag kom ut på gatan och ringde Amanda så hulkgrät jag som jag var ett barn som hade hamnat vilse. Jag fick knappt fram ett ord. Det kändes så jävla orättvist att jag som har tränat minst fyra gånger i veckan under dessa veckor inte hade lyckats bättre. Jag hamnade direkt tillbaka till en massa tonårskänslor jag har jobbat bort. Jag kunde inte alls vara så jälva klok och tänka på alla muskler jag har fått, att jag just nu har bättre kondition än jag haft någonsin i livet, att jag är på god väg, att varje träningspass är superbra, att min plan är att jag ska fortsätta vara mitt kurviga jag men få tillbaka kurvorna. Jag hamnade i att det enda som duger är ett skitbra resultat. Amanda fick mig så klart på bättre tankar men det tog tid att ruska av mig det där djupa fallet tillbaks i gamla känslo och tankebanor. Så när jag la ut bilden på Dagens kläder så gjorde jag det och fasade lite för vad alla skulle säga. Men jag bestämde mig för att göra det ändå. När jag sen gick in för att godkänna kommentarer blev jag så fruktansvärt lycklig. Ni är så snälla. Just denna dag var ni bättre på att förstå var jag är på väg och den peppen är helt obetalbar. Jag läste 39 underbara röster och en jävla skitelak.

Kommentar från Anna: Inte konstigt att det bara är kräkpositiva kommentarer här, inget annat tillåts. Sanningen är att det är samma mull, vi har ögon att se med, enda skillnaden är att du piffat dig mer.

Jag undrar så vad du vill Anna. Vill du göra mig ledsen? Hatar du mig? Vill du sätta dit mig? Säga att jag har tränat skitdåligt? Vet du. Jag är stolt över mitt mull. Men jag vill att det ska vara ett hälsosamt mull. Det är det jag håller på att skaffa. De flesta som kommenterar är superhärliga och snälla och jag vet inte varför man ska släppa igenom såna som dig. Det här är min blogg och mitt liv. Jag älskar att lära mig nya saker och att höra andra åsikter än mina egna. Men inte elaka personangrepp. Var god att sluta hänga i min värld. Du passar inte här.

Är det något ni tänker fira? Hur? Jag är ju en obotlig romantiker men jag kan liksom inte bestämma mig hur den här dagen, uppvaktningen ska vara…

Dag 6/Vecka 2

Vi var barnvakt åt lilla kusin Sigrid i går kväll. Herre gud vad det är gulligt med bebisar. Blir helt bebissjuk av att få ha en liten med gulliga, gosiga lår och pyjamas här hemma. Jag fick huvudvärk och gick och la mig tidigt. Vaknade pigg och utvilad i morse. Kom dock på att jag halva natten drömt om att jag åt en massa onyttigheter och kom på efter att jag inte gör sånt längre. Sjukt men sant. Nu efter en riktigt låååång frukost ska vi ta oss ut i solen, kolla lite bröllopsgrejer, åka med Wilma till farmor och farfar, gå tillbaka så att vi får oss en riktigt bra powerwalk och sen ska vi på en härlig middag. Det kan knappast bli bättre! Cai (min PT) talade länge och väl hur viktigt det är att man unnar sig med måtta en dag i veckan för ingen klarar åtta veckor om man inte får göra lite härliga grejer. Det känns som om jag har fått frikort i kväll. Men jag fortsätter äta helt korrekt men unnar mig vin. Det blir bra.

Lite dryckestips. Just nu dricker jag ett stort gals citronvatten varje morgon ska vara sjukt bra för allt. Rumstempererat är mycket viktigt. Sen det här gröna istet. Göres i karaff låt stå i kylen ett par timma, sila och drick. Väldigt bra måltidsdryck eller att ha i smoothies.

Ha en underbar lördag. Köp massor med tulpaner och släpp in våren. Det känns som om den kommer snabbare då!

Jag skriver inte så ofta om Bankis här i bloggen, i bland pratar jag om honom i podden ofta med högen i centrum framförallt är han sällan med på bild. Mest för att det är jag som har valt att leva ett liv i det offentliga och inte han. Alla måste få välja.

Men i dag är jag helt översvallande svag för denna man. Klart att jag skulle kunna dra i väg ett mail eller sms med några fina ord direkt till Bankis men jag vill berätta för hela världen att han är världens bästa man.

Jag vet att jag är mycket på alla sätt och vis. I bland lätt att leva med i bland svår. Jag har verkligen mina grejer och jag älskar dig så att du står ut med allt mitt. Du bär min gamla ryggsäck och tar mig som jag är.

Jag önskar alla en man som du. Snäll, stark och fruktansvärt stabil. Nästan alltid glad. Jag blir helt varm när jag ser hur du ser på Wilma. Mitt i bland all vardag glömmer jag i bland bort hur stort allt är. Att vi har varandra och att allt är så bra. För det är det. Det är så mycket i mitt liv som är så enkelt med dig. Som var så svårt förut. Det är lätt att då ta det för givet. Jag vill att du ska veta att jag aldrig gör det. Tar dig för givet. Min älskade Bankis, jag älskar dig!