Jag och Wilma har just hämtat Rosa. Just nu lyssnar vi på musik och Rosa provar klänningar inför skolavslutningen i morgon. Jag älskar skolavslutningar och gråter mer än alla mammor. Rosa tycker att jag är sjukt pinsam. Men det är så fint med Den blomstertid och allt. Jag minns också hur det var när vi var små. Kvällen innan packade vi till Gotland, badade och tvättade håret som mamma sen flätade i tusen flätor så det blev änglalockigt. Jag som redan då älskade att uppträda hade alltid något framträdande jag övade på, någon stämma till kören eller så. Skrattar fortfarande ihjäl mig åt att jag alltid skulle sjunga solo trots att jag inte alls har någon röst att göra några framträdande med. Jag försöker få mamma gång på gång att erkänna att det inte var så tjusigt när jag sjöng ”Jul, julstrålande jul” i väldigt hög tonart på nians julavslutning. Jag fick ju bara giget för att ingen annan vågade.

I vilket fall som helst var mamma bäst på att göra sånt här mysigt. Jag minns varenda en som ett sånt där fint bokmärksminne.

Vi spelar in vår sommarpodd på onsdagar så att den kan komma på fredagar. Vad vill ni att vi ska prata om i morgon? Kom med förslag!

Jag började min karriär som 16-åring på Vecko Revyn. Min titel var modeassistent men redan första veckan kom Amelia Adamo förbi mitt skrivbord och undrade om jag hade lust att vara med i ett modereportage. Hon skulle göra det första svenska modejobbet med mulliga modeller. Bilderna från det är de när jag är med olika hundar. Det blev så lyckat så efter det rullade allt bara på. I varje intervju jag gör får jag alltid frågor om det här. Jag brukar säga att det är det viktigaste jobbet jag har haft i mitt liv då jag fick möjligheten att vara ett annat ideal för tjejer. Jag brukar också berätta att jag kanske som sextonåring inte riktigt kunde ta vara på det jag gjorde. Jag har fått en hel del kommentarer om att visa bilder från den tiden.  Här kommer ett litet axplock från min modellbok. Observera att en väldigt ung Amanda och vår lillasyster Amelia också är med på några av bilderna.

Min älskade lilla Wilmis har kräkts hela natten. Så jag har ägnat morgonen åt att sanera lägenheten med klorin och tvättmaskinen går på högvarv. Nu sover hon och känner mig typ bakis av de tre timmarnas sömn jag lyckades få. Nu längtar jag så hårt tills vi har flyttat livet till Gotland, pausar lite från förskolan och alla baskilusker och börjar om i höst med kropparna fulla av somriga vitaminer.

Ska försöka vila lite nu när hon ändå sover. Vi hörs snart när mitt tillstånd är lite mer glamoröst.

Återkommer jag här i morgon. Amanda och jag håller på med ett än så länge hemligt bokprojekt. Så jag skriver, skriver och skriver. Familjen är på annan ort och jag har blogg, twitter och nätförbud. Bara så att ni vet vad jag hålls med…

Jag sitter och jobbar på ett café på min gata i stan. Amanda har åkt till Gotland och jag väntar in en skolavslutning sen bär det av för oss också. Sitter och funderar på det här med att saker och ting händer. Saker tar slut och något annat tar vid. Jag finner mig själv att tänka definitiva tankar eller att jag i alla fall vill att det ska vara så. Jag vill veta när det tar slut och när något börjar. Min kontrollhjärna funkar gärna så. Men så slår det mig att det definitiva inte är det som är viktigt. Det är förändringen och den pågår ju hela tiden. Hela livet är en rörelse. Vi föds, älskar, lever, separerar, får barn, börjar och slutar på jobb… Allt faktiskt när det är dags för det mesta. Även om det kanske inte känns så.

Har de senaste dagarna varit väldigt i sommarens början och slut. Just nu kom jag på att det är att göra mig själv en otjänst. Jag ska vara i sommarens rörelse. Låter flummigt jag vet. Men jag är glad att jag kom på det nu.

Jag och Amanda är det. Är du? Veckans Sommarpodd handlar om just det och här nu öppnar vi ett forum för alla som vill dela med sig om denna ”diagnos”. Om du inte vet om du är det kan du göra testet med oss direkt i podden. Eller bara lyssna på hur vi har kommit fram till det här.

Lyssna här!

I dag är den stora makeoverdagen. Nu sitter jag i tryggt förvar hos Steve på You. Mina naglar skiner av nygjordhet. Livet är snällt och jag känner mig som en Hollywoodstjärna. OBS! Nageltjejen var tvungen att göra om två naglar en gång var då jag inte ens på salong kan lyckas med att inte förstöra dem innan de torkat…

Här kommer jag att uppdatera varje förändring under dagen. Just nu alltså innan färg och klipp.

Eller bara dum i huvudet för jag blir helt förvirrad. Söndagskänsla på onsdagen och fredagskänsla på tisdag kväll. Det är ju sjukt härligt med lite ledighet men dessa strödagar gör mig stressad. I dag har jag och Amanda dock jobbat. Men det blir varken hackat eller malet.

Ja, det var bara det.

Så fort vi går utanför dörren träffar vi alltid några gamla skolkamrater till Bankis. Inte bara det han umgås i princip uteslutande med sina gamla barndoms/klass/dagis/skol-kompisar. Jag däremot har några få som jag fortfarande hörs med ofta men resten är nya vänner. Eller nya och nya jag har känt dem i uppåt tjugo år. Men min teori varför jag inte har koll på fler är att jag började jobba så tidigt och har skapat mig mitt gäng efter skolan. Men till saken. I morse började jag dagen på Urban Deli som ligger på Söder. Förutom att det var en stargazing utan dess like i form av Persbrandt och Johan Ulveskog så träffade jag hela tre gamla skolkamrater. Det var så kul. Jag så himla nyfiken på vad alla gör, hur det har gått och allt det där.

Så om någon som läser det här råkar vara en gammal skolkamrat. Berätta!