+++

Biffy Clyro

Only revolutions

14th Floor/Warner

ROCK I ett spår hävdar den kreativa motorn Simon Neil att han konverserar med såväl Gud som Satan, vilket ter sig som en sanning med modifikation. För här visar den skotska trion upp en vänare sida än någonsin. Det plockas bort några särartshämmande Foo Fighters-bitar från föregångaren ”Puzzle” och infogas i stället väl valda delar från amerikansk collegepop à la Weezer eller Jimmy Eat World med ett resultat som är både insmickrande och klädsamt. Och då går det så klart att sväva fram på en fjäderlätt ”Bubbles” och tjusas av en bjällerklangförsedd ”Many of horrors”. Men samtidigt också sakna lite mer diabolisk kraft och kött i gitarrerna.

Bästa spår: ”The captain”.

Mattias Kling

+++

Dark Funeral

Angelus exuro pro eternus

Regain/Warner/ADA

BLACK METAL Huvudstadstruppen hade med tillfredsställande utfall kunnat ha hyperblasta sig igenom ännu en fullängdare, men det är först när tempot drags ner till en maklig begravningslunk som det låter riktigt elakt. Det funkar riktigt bra när MySpace-bannade videospåret ”My funeral” träffar likt en kula mellan ögonbrynen eller då ”In my dreams” rinner som en ilning utmed ryggraden. Därmed inte sagt att Dark Funeral har tappat förmågan att hacka fram såväl medryckande som fartfyllda kyrkogårdskompositioner. ”My latex queen” är närapå löjligt effektiv medan titelspåret kan vara lika hett som det änglabål titeln refererar till.

Bästa spår: ”My funeral”.

Mattias Kling

+++

Them Crooked Vultures

Them Crooked Vultures

RCA/Sony BMG

ROCK En supergrupp på lika villkor? Glöm det – av ljudet på denna jungfrufärd så är alfahannen i vråkflocken en viss Josh Homme. Jag lovar. Ingen hade ens lyft ett halvt ögonlock om ”Them crooked vultures” hade presenterats under Queens Of The Stone Age-flagg, och därmed blir också Dave Grohls insatser lika obsoleta som Led Zeppelin-ikonen John Paul Jones anonyma basbidrag. Det går alltså att lämna alla drömmar om en kreativ trekant därhän, men i stället nöjas av en cd fylld med ökendammiga riff och sångmelodier med mycket THC i blodet. Det saknas bara ett inhopp av Mark Lanegan på ett spår så hade bilden varit komplett.

Bästa spår: ”Gunman”.

Mattias Kling