En styck Balle på tuben mot Frihamnen.
Tänkte bara meddela vänkretsen att det snart börjar bli dags att dra sig mot Siljaterminalen för årets metaldrabbning på Östersjön.
Close-Up Båten lägger ut runt sju, och om mobilnätet vill som det ska så kommer det uppdateringar på just detta utrymme under resans gång.
Into debautchery!
++++
At The Gates
The flames of the end
Earache/Sound Pollution
Trippelboxens huvudpjäs kan vara något av en mall som kommande banddokumentärer kan bedömas utifrån.
Med säker hand lotsar regissören och grundaren Anders Björler (även i The Haunted) tittaren igenom en historia som i bakvänd kronologi som tar avstamp i den välkramade återföreningen 2008 och som slutar… på ungefär samma ställe.
Men i övrigt är ”Under a serpent sun – The story of At The Gates” en närgången studie av gruppens verksamhet, från formationen i Göteborgsförorterna Hovås/Billdal till den slumpartade upplösningen 1996. Även om berättelsen är utförlig så undviker den att trampa i de mest uppenbara kalenderbitarfällorna eller att bli överdrivet nostalgisk. Såväl vedermödor som, under de aktiva åren trots allt rätt lätträknade, framgångar presenteras ärligt av medlemmarna själva, nyckelpersoner runt bandet och andra så kallade scenpersonligheter.
Som bonus levereras även kvintettens utsökta återföreningsspelning från Wacken för två år sedan, samt spridda liveklipp av skiftande kvalitet som sträcker sig så långt tillbaka som 1991.
Det är inget annat än just det värdiga bokslut som At The Gates verkligen förtjänar.
Framträdandet på Close-Up Båten nu på torsdag ställdes in, och än så länge har bara en blågul festivalspelning presenterats.
Men Dark Tranquillity glömmer då rakt inte bort hemlandet då det ska huvudbandsturneras i höst. Inte mindre än fyra Sverigespelningar blir det i oktober och november, då det troligtvis ska hårdpluggas material från färska fyrplusgiven ”We are the void”.
Och de bokade datumen är som följer:
• 25/10, Malmö (KB).
• 4/11, Stockholm (Debaser Medis).
• 5/11, Örebro (Klubb 700).
• 7/11, Göteborg (Trädgårn).
September är månaden som alla beundrare av detta otroligt framgångsrika band kan ringa in i kalendern.
Då släpps nämligen Michael Poulsen och draengarna album nummer fyra, som har fått titeln ”Beyond hell/above heaven”, och uppges fortsätta historien om de figurer som presenterades på ”Guitar gangsters & Cadillac blood”.
”Vi har snabba, långsamma och midtempolåtar. Vi blandar fortfarande olika variationer på punk, rock ’n’ roll, rockabilly metal, thrash och country – vi försöker hålla oss öppna”, berättar frontmannen om materialet.
En ny vecka – och så klart en radda rockintressanta bokningar till diverse festiviteter den kommande sommaren.
• West Coast Riot (Göteborg 17/6) går ut hårt och värvar såväl folkstudsande Flogging Molly som matematiktragglande Dillinger Escape Plan till festivalen. Andra i dag presenterade akter är The Get Up Kids, Hot Water Music, Sista Sekunden samt Bruket.
• Sweden Rock Festival (Noje 9–12/6) gör å sin sida många överåriga hårdrockare glada i och med presentationen av Cinderella. Spelningen i Blekinge blir bandets enda i Skandinavien, sägs det. Läge att hårdplugga gruppens trevliga 1980-talsplattor ”Night songs” och ”Long cold winter”, med andra ord.
Veterancombons sejour på krisdrabbade SPV/Steamhammer blev tämligen kort, med 2008 års ”Good to be bad” som enda studiogiv.
Men nu slingrar sig Dave Coverdale och hans kolleger vidare söderut – och lierar sig med italienska bolaget Frontiers. Arbetet med en uppföljare till ovan nämnda skiva är redan i full gång, även om något releasedatum ännu inte är satt.
”De nya låtarna artar sig riktigt bra. Det känns nytt, fräscht och spännande”, uppger frontmannen i en pressrelease.
++++
Dark Tranquillity
We are the void
Century Media/EMI
METAL Det krävs ett hårt nötande fram emot en omedgörlig deadline för att mönstret ska bli tydligt. Det är först då, omgiven av Stockholms slumrande innerstadsmörker, som Martin Brändströms keyboardslingor träffar som istappar i hjärtat och just i det ögonblicket som helheten lyckas växa sig större än blott en samling tillfredsställande låtar. För tiotalsupplagan av Dark Tranquillity kräver tid och koncentration. Förlitar sig snarare på en skönhet i det fördolda än ständigt exponerade styrkor. Och det är inte förrän den insikten tar form som skivan på allvar lyckas fylla den tomhet som bedövar, under en till synes evig vinter.
Bästa spår: ”Arkhangelsk”.
Mattias Kling
+
Helloween
Unarmed – Best of 25th anniversary
Columbia/Sony BMG
METALMUZAK Att varje stort jubileum är ett potentiellt haveri är ett välkänt faktum. Fel personer dyker upp, pinsamheter avslöjas och – inte minst – själva jubilaren kan bli lite för full och ställa till med skandal med en lampskärm på huvudet och efterrätten i byxfickorna.
Något av det sistnämnda verkar ha drabbat de tyska power metal-pionjärerna då karriärens första 25 år ska sammanfattas i väldigt omarrangerad form.
Det börjar med en ”Dr Stein” som direkt lyckas göra latrin på allt som var bra med det putslustiga originalet”. Soulblås? Dansbandstakter? En Andi Deris som sjunger vänligare än någonsin?
Nåja. Det är bra så.
Hela skivan verkar vara ett dåligt fylleskämt som sedan låts kavlas ut över elva sorger och åtta bedrövelser.
Det finns emellertid stunder då firandet blir ett relativt trevligt sådant, och som då också räddar det enda plustecknet här ovan. Ihopbakningen av de trenne pjäserna ”Halloween”, ”Keeper of the seven keys” och ”The king for a 1 000 years” passar utmärkt i den symfoniska form som ges, en Hellsongs-arrangerad ”Eagle fly free” kan i alla fall ses som intressant, medan en musikalljudande ”The tale that wasn’t right” fungerar i all sin enkelhet.
Men sånt spelar mindre roll då penibla funkversioner av ”I want out” och ”Fallen to pieces” också bereds plats, eller när ”Future world” förvandlas till en vuxenrockig akustiskt driven låt med sambatrummor i sticket.
Skratta eller gråta?
Valet är för en gångs skull väldigt svårt.
Bästa spår: ”The keeper’s trilogy”.
Orange Countys fashionmetallister har redan tidigare beslutat sig för att färdigställa sitt kommande album, trots trummisen Jimmy ”The Rev” Sullivans tragiska bortgång.
Och det är inte en dålig sessionsmedlem bandet har kallat in till studion – utan ingen mindre än Dream Theaters kapellmästare Mike Portnoy och tillika The Revs stora förebild.
”Mike svarade att det skulle vara en ära för honom att göra inspelningen och det råder inget tvivel om att Jimmy hade velat ha det så här. Även om det aldrig kommer att bli sig likt utan vår broder vid vår sida så lever han kvar i våra hjärtan”, skriver bandet i ett uttalande på sin hemsida.