Nu är den första nomineringsomgången klar och juryn har presenterat tio grupper som den anser är värda premieras.
Men nu kan även du välja att pusha för din personliga favorit. Från och med tisdag den 8 december till midnatt till måndagen den 14 december kan du lägga din röst på prisets hemsida.
Därefter väljs fem finalister ut, som presenteras vid en presskonferens den 16/12.
De nominerade i kategorin hårdrock är som följer:
Candlemass: ”Death magic doom”
Crucified Barbara: ”’Til death do us party”
Dead By April: ”Dead By April”
Hammerfall: ”No sacrifice, no victory”
Hardcore Superstar: ”Beg for it”
Lillasyster: ”Det här är inte musik, det här är kärlek”
Mustasch: ”Mustasch”
Raised Fist: ”Veil of ignorance”
Renegade Five: ”Undergrounded universe”
Wolf: ”Ravenous”
Själv vurmar jag lite extra för Candlemass, Crucified Barbara, Hardcore Superstar och Wolf i denna kategori, som alla gjort utmärkta album i år.
Värt att notera är att Takida är nominerade i såväl kategorierna för årets artist, årets album och årets rock. Den sistnämnda kategorin innefattar även konstigt nog Europe.
Bomber och granater! Den tyska porrsextetten har inte ens avverkat sina Sverigespelningar i samband med nya albumet ”Liebe ist für alle da” innan den presenterar ännu ett besök på blågul mark.
Rammstein blir ett av dragplåstren på 2010 års upplaga av Metaltown i Göteborg, som nästa år hålls 18–19 juni i Frihamnen i Göteborg. Andra klara grupper är Sabaton, Nile (pepp!), Finntroll och Cynic (megapepp!).
Biljetterna till festivalen, som i år besöktes av imponerande 22 000 varma själar, släpps på måndag den 7 december. Mer info här.
Efter några mer eller mindre trötta bandsläpp (Aldo Nova? Rick Springfield? Saga?) presenterar hårdrocksfesten i Blekinge nu en akt som i alla fall får pulsen att höja sig över viloläge.
I och för sig är det ingen sensation att Blackie Lawless gäng ämnar besöka Sweden Rock, men att gruppen i juni nästa år ämnar framföra sina två första fullängdare (”WASP”, 1984, samt ”The last command”, 1985) är skäl gott nog att småle en allt mörkare torsdagseftermiddag.
Jag säger bara… ”I wanna be somebody”, ”Hellion”, ”L.O.V.E. machine”, ”Sleeping (In the fire)”, ”Wild child”, ”Blind in Texas”, ”Widowmaker”… Kan bli hur bra som helst. Speciellt om numera djupt troende Blackie Lawless släpper sitt embargo mot ”Animal (F**k like a beast)”.
Det är något väldigt speciellt med den staden som gör att jag alltid längtar dit. Den långa underbara stranden, alla restauranger med paella och annan god mat och sangria såklart! Sedan när man har ätit gott kan man gå på shoppinggatan La Rambla och alla smågator bredvid och titta och fynda. Jag brukar inte vara den som tycker det är kul att titta på byggnader och sådant, men i Barcelona finns den otroligt coola kyrkan La Sagrada Família, som ständigt är ett byggnadsprojekt och därför aldrig har byggts klart. Det är en sådan gammal, stor och hög kyrka att gå upp och runt i att det både är lite skrämmande och fräckt.
Första gången vi var där var 2007 på Eastpakturnén som vi gjorde tillsammans med Soilwork, Dark Tranquillity och Caliban. Sedan dess har vi haft turen att återkomma med både In Flames och med Deathstars. Alla gånger har varit underbart väder, underbart folk och grymt bra gig.
När turnebussen rullar in i staden känns det lite som att komma hem, och Barcelona är definitivt en av få städer jag hade kunnat tänka mig att flytta till.
2. Los Angeles – en stjärnsmäll.
Vi har turnerat USA ett par gånger och jag har även haft nöjet att åka till Los Angeles själv för ett en photoshoot. För det första så är det lite av en dröm när man startar ett band att över huvudtaget få komma och turnera USA. Man har många förväntningar och föreställningar om om hur folk, mat och städer kommer att vara.
Los Angeles var definitivt till stor del så som jag trodde, och mycket till min förtjusning. Det händer saker överallt, vem som helst kan bli vem som helst och det finns mycket att se för en liten småstadsbo som jag själv. Första gången vi kom dit kunde jag knappt bärga mig för att få gå gata upp och gata ner och titta på stjärnorna i marken med alla kända namnen, njuta av skönt väder och shoppa allt som går. Något vi också gjorde allihop i bandet när vi var där första gången var att gå på Universal Studios, en upplevelse som var riktigt minnesvärd och kul.
Jag vill definitivt komma tillbaks till LA och både spela och hänga. Det är som att komma till en helt annan värld med ett helt annat tempo – and I like it!
3. Las Vegas – staden som aldrig sover.
Denna stad som inte liknar någon annan och absolut inte går att jämföra med någonting. Jag minns att vi hade åkt jättelångt, jag tittar ut genom bussfönstret och ser först ingenting. Sedan ingenting. Och sen – plötsligt – så kommer Las Vegas.
Vi spelade på House of Blues med Nightwish den gången vi var där och det var en otrolig upplevelse.
Under dagen utforskade vi så mycket vi hann, sprang runt på kasino, handlade souvenirer och efter giget fanns det bara en sak att göra: Dricka hutlösa mängder av spännande drinkar och springa runt på fler kasinon. Det är som man tror, som man ser det på tv. Att stanna uppe hela natten är inte ett problem och man har kul precis hela tiden.
Jag önskar verkligen att vi hade haft åtminstone ett par dagar ledigt att hinna se och göra allt som finns! Las Vegas är en stad man absolut inte får missa.
Karin Axelsson är 23 år och bosatt i Falkenberg. Spelar bas i västkustbandet Sonic Syndicate som just nu är på turné i Europa.
De återförena amerikanska kraftmetallarna har precis färdigmixat kommande albumet ”La raca”. Skivan, som släpps i mars via Metal Blade, beskrivs föga förvånande som ”fantastisk”.
– Det här kan vara vår bästa inspelning någonsin, meddelar en upphetsad Joey Vera (bas).
– Även om alla band lämnar samma omdöme om sina färska verk, så anser jag att det är sant i vårt fall. Låtarna är suveräna och de låter fantastiskt.
”La raca” uppges bestå av följande kompositioner:
1. ”Black feet” 2. ”Chilled” 3. ”Loose cannon” 4. ”Blues” 5. ”La raza” 6. ”Head on” 7. ”Get off the fence” 8. ”Left hook from right field”
Gruppens sättning är densamma som på skivorna ”Revelation” (2000) och ”Symbol of salvation” (1992), vet vill säga tidigare nämnde Vera, gitarristerna Jeff Duncan och Phil Sandoval, Gonzo Sandoval på trummor samt sångaren John Bush (som kanske/kanske inte är med i Anthrax igen).
Rockstad: Falun 2010, som hålls 28–29 maj nästa år i en viss dalastad, har gjort en skön värvning till startfältet.
Kai Hansens muntra manskap Gamma Ray kommer att spela på festivalen, och får sällskap av de nya bokningarna Mimikry och Scar Symmetry. Sedan tidigare har hemmasönerna Sabaton meddelat att de kommer upprepa årets bombning av torget nära Kristine kyrka i centrala delen av staden.
Nytt för 2010 är att tilldragelsen utökar till två dagar, vilket ger plats för 16 band. Biljetterna går på överkomliga 495 kronor och finns att köpa på festivalens hemsida.
Gamma Rays senaste studioskiva ”Land of the free pt. II” släpptes för två år sedan, och från detta album är nedan tillgängliga video ”Into the storm” hämtad.
En turnerande musikers tre mest kulinariska ögonblick 2009:
(Ej i inbördes rangordning, det skulle vara ofint, för att inte säga omöjligt)
1. Cheezus, vilken guacamole
Att efter att ha pendlat mellan vedervärdig och icke existerande mat på diverse rockklubbar under mycket lång tid, kallas in från soundcheck av (ganska sträng) cateringdam för att presenteras för de mest kompletta quesadillas tillsammans med den mest utsökta guacamolen jag någonsin ätit. Vinet var inte dumt det heller. Santiago, Chile, jag är fortfarande mätt!
2. Köttets lustar i kubik
När fyra, egentligen för trötta för att äta, hårdrockare möter det argentinska köket med en lokal guide. Tavernan såg inte mycket ut för världen, men att grilla nästa sommar kommer att vara förenat med vissa, rätt grova, komplex. Cirka 1,2 kilo kött per man slank ner som ingenting! Så. Jävla. Gott! Vinet var inte dumt det heller. Vegetarianer, välj ett annat resmål.
3. Storleken är inte allt
Vikten av rätt fyllekäk efter att ha druckit väldigt mycket pilsner, med lika mycket linie-akvavit därtill, visade sig i Berlin. När man i sällskap med likaledes förfriskad gitarrist vinglar i (förhoppningsvis) riktning mot turnébuss bör man icke välja den största hamburgare den tyska huvudstaden kan uppbringa. Perfekta vickning – en 600 grams Triple Whopper är icke ditt namn!
Hederomnämnande 1: Att efter att ha genomfört en fantastisk, men mycket varm spelning i 40-gradig hetta på cirka 3 000 meters höjd med vissa luftkonditioneringsproblem (tårgas) i Quito, Ecuador, utan mat på ett drygt dygn, forslas till ett namnlöst hak för att utfordras med gigantiska hamburgare. Och att efter vår trummis mycket uttryckliga dryckesbeställning (Q: ”What would you like to drink?” A: ”One-hundred beers”) faktiskt få 60 stycken kalla pilsner! Hamburgarna var inte dumt det heller!
Hedersomnämnande 2: Att fyllekäka på riktigt bra hotellfrukost efter 30 timmars flyg! Perfekta vickning: Sheraton Monterrey,Mexiko, ÄR ditt namn!
Anders Iwers är en 37-årig tvåbarnsfar/Tiamatbasist/skivnasare/soffpotatis/exilgöteborgare – välj lämpligt epitet efter smak, alla är mycket relevanta – nyss hemkommen från en mycket slitsam, men vansinnigt rolig turné i Sydamerika. Ser fram emot julfrid, men det gör han å andra sidan året runt. Favoritmat på julbordet? Julgroggen.
1. Sörmland ultra marathon (”The loneliness of a long distance runner”)
Mitt andra ultralopp. Trots kramp, illamående, hat, smärta, stundom total uppgivenhet och kanske inte den bästa sluttiden var detta en vidunderlig upplevelse. Loppet går genom de första 50 kilometerna på Sörmlandsleden genom stundom tuff terräng i oktober. Ett ultramaraton är för mig att smaka på livet, skrapa på ytan och utforska sig själv. Läs mer här.
2. Immortal ”All Shall Fall”
Jag började skratta av glädje när jag hörde nya Immortal. Jag hade aldrig vågat hoppas på en så stark återkomst av de norska legendarerna. Bathoryinfluenser – check. Naturromantik – check. Catchy riff – check. Rå sång – check. Perfekt produktion – check. Bergsmassiv på omslaget – check. Viss distans (Sweden Rock: ”Good evening, ladies and gubbjävlarrr…”) – check. Alla rätt på provet! (Länk.)
3. Min Scott och stigar (Left hand path)
Den ädla sporten Mountainbike XC, som alltför få hårdrockare begriper sig på, fick en renässans i mitt liv anno 2009. Precis som Bay Area thrash uppstod den i Kalifornien. Finns det något skönare och mer avkopplande än att stridslystet rasa fram som en missil täckt av lera genom södra Stockholms olika fantastiska naturreservat? 100 procent koldioxidfri racing. Naturupplevelsen är 100 procent metal!
Jesper Thorsson är en 37-årig tvåbarnspappa som är gillar att upptäcka bra musik, utöva roliga sporter och avnjuta maltwhisky och ambitiösa öl. Driver avdelningen Alternative Distribution Alliance Nordic på Warner Music, där de distribuerar och marknadsför makalös musik från bland annat Regain, Nuclear Blast och Roadrunner. Han är också delägare i merchandiseföretaget Truemetalmerch. Hårdrocken tog över totalt i Jeppes tillvaro efter att han som tolvåring bevittnat Iron Maidens ”World slavery tour” som gjorde ett stopp i Stockholm (2 nov 1984 – the point of no return).
Har aldrig varit med om det innan. Att 2009 skulle bli det året som detta fenomen skulle ske kom som en chock. Trodde att det var kört, liksom. Började tro att detta kanske var en myt, ett påhitt för att dölja de pinsamma att kvinnan man har sex med faktiskt har kissat ner sig.
2. Korn på Downloadfestivalen.
Vill först poängtera att jag hatar nu-metal, så Korn var väl inget jag såg fram emot. Anledningen att jag tar upp detta är för att jag har sällan – och då har man ändå sett en del konserter i sina dar – har blivit så överkörd som när de gick på stora scen på Download-festivalen. Vilket jävla röj! Publiken gick apeshit!! Har aldrig sett 70 000 galningar i pogodans förr. Det lustiga i det hela är att jag reagerar speciellt på hur tajta de har blivit. Det visar sig då att min gamla trumlärare sitter på trumpallen. Träffade Ray Luzier under min tid i Los Angeles, då han spelade me David Lee Roth. Han lärde min bland annat introt till Van Halens ”Hot for teacher” Det är inte många konserter som toppar denna. AAARRREEE UUU REEEAADDDYYY! Hoppa nu…
3. B&W Zeppelin.
Marknadens bästa och absolut snyggaste iPod-dockstation. Har letat ganska länge efter något som låter hyfsat, men allt har varit skit. Hardcore Superstar köpte en Harman Kardon som vi använder i logen innan gig. Den är okej, men färgar ljudet lite väl mycket. Hängmatta liksom. B&W färgar också lite, men här förhöjs bara ljudbilden. Den lilla jäveln fyller också upp ett stort vardagsrum utan problem och det finns rejält med decibel (tro mig, jag har testat). Så ska du unna dig en rätt dyr julklapp i år så är detta något att satsa på.
God Jul!
Magnus ”Adde” Andréasson är en 33-årig pedant man som odlar växter och spelar trummor i Hardcore Superstar. Utslängd ur årskurs tre på Hvitfeldtska gymnasiet efter att ha antastat en lärare bakifrån. Distriktsmästare i längdåkningsskidor, klassisk stil. Älskar katter och lugna hundar som inte bits.
Ah… december. Listorna och summeringarnas förlovade månad.
Just därför kommer jag här, under hela december månad, att upplåta bloggplats åt musikbranschmänniskor som får presentera sina topplistor avseende 2009 under vinjetten ”Topp tre vid tre”. Minst en stjärna av hög eller låg status kommer att medverka per dag, men om alla mina förfrågningar ger resultat så kommer det bli två per dygn. En vid klockan 15.00 på dagen och en som publiceras tolv timmar senare.
Rejset börjar på tisdag, 1 december, vid 15.00 med att Hardcore Superstars hårdslående trummis Magnus ”Adde” Andréasson skriver om fontänorgasmer, Korn och en tung iPod-docka. Sedan följer löst branschfolk som kan hänröras till SVT, In Flames, Sonic Syndicate, Dead By April, Tiamat och Sabaton. Bland annat, för om de internationella förfrågningarna går igenom så kan ni vänta er en stjärnkavalkad helt klart värdig nollnoll-talets sista upphetsade andetag.
