Arkiv för tagg hiphop

- Sida 1 av 1

Årsbästa – förlängda versionen

av Mattias Kling

I dag publiceras den årligen återkommande topplistan över fräcka och bra skivor i Aftonbladet. Och det är samma sak varje år – för mycket som egentligen bör vara med och korrektioner som kan göras i evinnerlighet. För det är så, en dylik sammanställning är aldrig för evigt gällande. Rangordning av musikaliska prestationer är sällan hugget i sten, och lika säkert som att jag inte tänkte köpa en Ipad så går det att flytta skivor upp och ner och in och ut från listan tills skägget når till naveln.

Nåväl. Så är det varje år. 

Nedan följer i alla fall en utökad årsrekapitulation. Med ett utförligt komplement över skivor som inte riktigt slår sig in på topp 20, men som ändå är lyssningsvärda. 

Läs, njut och bli upprörda. 

Watain

1. Watain ”Lawless darkness”

BLACK METAL När det otyglade mörkret kommer krypande uppenbarar det sig likt en isande dödsdans innan den stora tystnaden. På sitt fjärde album utmanar den Uppsalabördiga ensemblen en hel genres förutsättningar, hårdfistar dess konventioner och begränsningar och pånyttföds med en pregnans som ger lyssnaren rivsår i ansiktet. Skeptisk? Headbanga nacken akutstel till ”Reaping death”. Fortfarande inte övertygad? All misstroende sköljs då bort i den avrundande störtfloden ”Waters of Ain”.

Khoma

2. Khoma ”A final storm”

ROCK Det här är en prognos du kan lita på. Som garanterar att ditt hjärta ständigt är varmt och rofyllt, även om gitarrbyarna ofta når kulingstyrka och melodierna kryper likt dagg utmed ryggraden. 

Avenged Sevenfold 

3. Avenged Sevenfold ”Nightmare”

METAL Lika mycket en tribut till avlidne trummisen Jimmy ”The Rev” Sullivan som ett strålande bevis på att modern amerikansk metal vare sig behöver vara korkad eller konstlat intellektuell.

Ghost

4. Ghost ”Opus eponymous”

METAL Årets mest febriga scenhype döljer sina identiteter, men lägger desto större vikt vid att profilera sin förvånansvärt lättsmälta blandning av Mercyful Fate, Witchfynder General och Roky Erickson.

High On Fire

5. High On Fire ”Snakes for the divine”

METAL Om Celtic Frost hade snortat laboratoriemodifierad pcp i stället för schweiziskt alpdamm hade det kanske kunnat låta så här. High On Fire slingrar sig inte försiktigt runt lyssnaren. De slår in dess pannben.

Alkaline Trio

6. Alkaline Trio ”This addiction”

PUNK/ROCK När kärleken har förvandlats till ett knarkigt helvete fungerar dessa kajalsminkade dödspopstycken bättre än subutex. Knappast ofarligt, men också ett beroende du inte behöver slå dig fri från.

Deathspell Omega

7. Deathspell Omega ”Paracletus”

BLACK METAL Det här är musik som gjord för att vara ett diskussionsunderlag i en baskerklädd konstcirkel. Analysera andemeningen bakom ”Apokatastasis Pantôn” eller offra en get? Välj själv.

Deftones

8. Deftones ”Diamond eyes” 

METAL Medan basisten Chi Cheng alltjämt befinner sig i ett komaliknande tillstånd hittar hans bandkamrater tillbaka till livs- och skaparglädjen. Melodierna gnistrar likt snö i vinternatten.

Grand Magus

9. Grand Magus ”Hammer of the north”

METAL Tidigare den här månaden aviserade Judas Priest att de kastar in handduken nästa år. Trist så klart. Men så länge dess ideologiska småbröder i Grand Magus fyller i luckorna blir tomheten inte lika stor.

Iron Maiden

10. Iron Maiden ”The final frontier”

METAL Giganterna gör en ”Star Trek” och siktar bortom det redan upptäckta. Det ger en skiva som trilskas och som trotsar förväntningarna – men som också tar dig med på ditt livs resa.

Kylesa

11. Kylesa ”Spiral shadow”

Volbeat

12. Volbeat ”Beyond hell/Above heaven”

Misery Index

13. Misery Index ”Hiers to thievery”

Dark Tranquillity

14. Dark Tranquillity ”We are the void”

Desultory

15. Desultory ”Counting our scars”

Nevermore

16. Nevermore ”The obsidian conspiracy”

Alter Bridge

17. Alter Bridge ”AB III”

Triptykon

18. Triptykon ”Eparistera daimones”

Madball

19. Madball ”Empire”

Accept

20. Accept ”Blood of the nations”

Annat nämnvärt, men ändå inte topplistedugligt: Bad Religion ”The dissent of man”, Necronaut ”S/t”, Terror ”Keepers of the faith”, Bombs Of Hades ”Chambers of abomination”, Bleeding Through ”S/t”, Hail Of Bullets ”On divine winds”, Your demise ”The kids we used to be…” Dillinger Escape Plan ”Option paralysis”, Bring Me The Horizon ”There is a hell, believe me I’ve seen it. There is a heaven, let’s keep it a secret”, Treat ”Coup de grace”, Witchery ”Witchkrieg”, Eminem ”Recovery”, The Gaslight Anthem ”American slang”, Heat ”Freedom rock”, Hardcore Superstar ”Split your lip”, Sick Of It All ”Based on a true story”, Ratt ”Infestation”, Overkill ”Ironbound”, Alcest ”Écailles de lune”, Forbidden ”Omega wave”, CrashDïet ”Generation wild”, Exodus ”Exhibit B: The human condition”, Sargeist ”Let the devil in”, Trident ”S/t”, Throwdown ”Deathless”, Christian Kjellvander ”The rough and the rye”, Crucifyre ”Infernal earthly divinity”, Carnifex ”Hell chose me”, Black Anvil ”Triumvirate”, Against Me! ”White crosses”, Torture Division ”Evighetens dårar I–III”, Crazy Lixx ”New religion”, Black Breath ”Heavy breathing”, All That Remains ”For we are many”, Killing Joke ”Absolute dissent”.

Topp tre vid tre: Kalle Malmstedt (GP/TT Spektra)

av Mattias Kling
Kalle Malmstedt.jpg

De skönaste liveupplevelserna 2009:

Nine Inch Nails

1. Nine Inch Nails, Arvikafestivalen

Har sett dem bättre vid flera tillfällen. Men känslan av att först få uppleva ett kaxigt NiN med Reznor i spetsen som i princip bara kör nytt material, för att därefter glömma mitt ben som slagits sönder mot asfalten tidigare och hoppa som en 16-åring till Head like a hole – sista gången live i Sverige – är obeskrivlig. Är forfarande, fem månader efter konserten, blå på benet – och glad i hjärtat.

Slipknot

2. Slipknot, Metaltown

Hade lika gärna kunnat säga Social Distortion i solnedgång på West Coast Riot kvällen innan. Men jag blev så sjukt överraskad över hur jävla tända och bra Slipknot var. Precis så grymma som man alltid hoppats, men som de inte levererat. För en gångs skull lätt att knäböja på kommando med en folkmassa framför ett band. All hope is not gone!

Nas

3. Nas, Way Out West

Okej, här tappar jag alla inbitna metalheadz. Men efter att ha sett Guds påstådde son Nasir Jones vara pinsamt, knäckande dålig två år tidigare, var det inte svårt att bli extatisk när han med tung elgitarr och glöd fick regnet att ge vika i Slottsskogen. Skäms inte för att säga att tårarna tittade fram tillsammans med solen till ”NY state of mind”. 

Kalle Malmstedt, 35 år, skriver om tung musik som hårdrock och hiphop i Göteborgs-Posten och är vid sidan av det bland annat nyhetsbyrån TT Spektras nöjesman i Göteborg. Har också den illa underhållna bloggen Certified, där den musikaliska kombon har förklarats närmare. Sjukt stolt över: Sina vackra headbangande barn och att Carl McCoy från Fields Of The Nephilim en gång ringde på hemtelefonen. Kolla även in hans blogg här.

Sida 1 av 1
at the gates Cd recensioner death metal europe festival getaway rock gästblogg hårdrock in flames iron maiden metal metallica motörhead punk Rock slayer spotify sweden rock thrash metal tävling
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Linn Elmervik
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt Hellsing, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB