Ibland är det både irriterande och häftigt hur snabbt saker kan förändra sig i dagens tumultartade medielandskap.
För bara ett dygn sedan satt jag i Aftonbladets studio tillsammans med mina kollegor Joacim Persson och Per Magnusson och diskuterade eventualiteten att det banbrytande bandet från San Francisco är redo för en skivcomeback efter 17 år (resultatet går att höra i ”Musikpodden” som släpps på fredag). Som sagt, då var det fortfarande på spekulationsstadiet, efter att basisten Billy Gould så smått hade hintat om saken.
Nu är det emellertid klart. På riktigt. Officiellt och bekräftat.
I skrivande stund befinner sig gruppen i studion och spelar in en väldigt senkommen uppföljare till den sansat döpta 1997-plattan ”Album of the year”, med tänkt release i april nästa år. Och som detta inte vore nog föregås albumsläppet av en vinylskiva innehållande färska kompositionen ”Motherfucker” redan i slutet av november och en digital release av densamma den 9 december.
Således är manegen krattad för en verklig comeback från en av 1990-talets mest egensinniga akter, så här fem år efter återkomsten till livescenerna.
Exakt vad jag känner inför detta ventileras ganska rejält i ovan nämnda ”Musikpodden”, så ni får på något sätt ge er till tåls med att ta del av detta resonemang till i övermorgon. Men naturligtvis går det ju att säga att kvintetten – bestående av Mike Patton (sång), Bill Gould (bas), Roddy Bottum (keyboards), Mike Bordin (trummor) och Jon Hudson (gitarr) – har ett tungt ansvar som vilar på sina axlar. När jag i premiärnumret av Aftonbladet Hårdrock! i juni 2011 ångestkrystade fram en utdragen lista över genrens bästa album någonsin placerade sig mästerliga ”Angel dust” (1992) på plats 55 och jag har flertalet gånger återkommit till gruppens betydelse för den alternativa metalscenens utveckling.
Det är det arvet Faith No More har att leva upp till. Sånt som finns i bagaget när den återigen ger sig in på en skivmarknad som har förändrats i grunden sedan sist.
Hur det går kommer säkert att visa sig förr eller senare. Och fram till dess att ensemblen presenterar sitt nya material går det alltid att mata spekulationerna med bootlegupptagningar av just ”Motherfucker” samt ”Superman (Leader of men)”, som filmades när gruppen agerade uppvärmare åt Black Sabbath i Hyde Park i London i början av juli.
Det är precis så många anmälningar jag och mina kollegor – Markus Larsson, Marcus Grahn och Joacim Persson – har lyckats prestera åren igenom på Sweden Rock.
En ganska imponerande siffra, må jag säga. Och fler ska det bli.
I morgon går planet ner till Blekingeland i den tidigaste av lunchtider. Sen är det bara att hämta ut hyrbilen, bunkra upp med proteinkakor och energidryck i Ronneby och mentalt stålsätta sig för fyra dygn av stress, dålig sömn, opåligtligt väder – och inte minst en massa fräck musik.
En sak är klar. Eventuell vila får vänta till nästa vecka.
Och, ja, just det. Själva meningen med inlägget var ju den där maratonlistan över publicerade recensioner 2002–2013.
Den följer här. Väl bekomme.
In Flames 2004, det vill säga på den tiden som Anders Fridén hade långa dreads. (Foto: Rickard Nilsson)
At The Gates, 2008 (MG) In Flames, 2004 (MK)
Joe Elliot i Def Leppard på scen 2008 – fyra fläckfria plus. (Foto: Claudio Brescani/Scanpix)
Nytillskottet Richie Faulkner och veteranen Rob Halford under det som skulle bli Judas Priests sista konsert i Sverige 2011. Det blev väl lite sisådär med den saken, med tanke på att gruppen i juli släpper nya skivan ”Redeemer of souls”. (Foto: Rickard Nilsson)
Brett Michaels och Poison startade sitt headlineset 2008 tjugo minuter för sent – och lät bedrövligt, enligt Aftonbladets Marcus Grahn. Därav en usel etta i betyg för det årets största headlineflopp. (Foto: Rickard Nilsson)
Det är precis så många anmälningar jag och mina kollegor – Markus Larsson, Marcus Grahn och Joacim Persson – har lyckats prestera åren igenom på Sweden Rock.
En ganska imponerande siffra, må jag säga. Och fler ska det bli.
I morgon går planet ner till Blekingeland i arla svinottan. Faktiskt så orimligt tidigt att uppstigningen sker då jag i vanliga fall för bara några år sedan gick och la mig. Sen är det bara att hämta ut hyrbilen, bunkra upp med proteinkakor och energidryck i Ronneby och mentalt stålsätta sig för fyra dygn av stress, dålig sömn, opåligtligt väder – och inte minst en massa fräck musik.
En sak är klar. Eventuell vila får vänta till nästa vecka.
Och, ja, just det. Själva meningen med inlägget var ju den där maratonlistan över publicerade recensioner 2002–2012.
Varsågoda.
In Flames 2004. Foto: RICKARD NILSSON
At The Gates, 2008 (MG)
In Flames, 2004 (MK)
Aerosmith, 2007 (MG)
Amon Amarth, 2009 (JP)
Anthrax, 2003 (MK)
Anthrax, 2005 (MK)
Arch Enemy, 2006 (MG)
Anthrax 2003. Foto: RICKARD NILSSON
Bigelf, 2010 (JP)
Candlemass, 2002 (MK)
Candlemass, 2005 (MK)
The Cult, 2011 (ML)
Danko Jones, 2003 (MK)
Danzig, 2010 (MK)
Deep Purple, 2006 (MG)
Def Leppard, 2006 (MG)
Def Leppard, 2008 (MG)
Down 2011. Foto: LINA BOSTRÖM EINARSSON
Bruce Dickinson, 2002 (MK)
Down, 2011 (MK)
Edguy, 2006 (MG)
Europe, 2009 (JP)
Halford, 2002 (MK)
Hammerfall, 2005 (MK)
Hardcore Superstar, 2007 (MG)
Necronaut 2011. Foto: LINA BOSTRÖM EINARSSON
Hardcore Superstar, 2011 (MK)
Imperial State Electric, 2012 (ML)
In Flames, 2009 (JP)
King Diamond, 2012 (JP)
Ministry, 2008 (MK)
Morbid Angel, 2011 (MK)
Overkill 2005. Foto: RICKARD NILSSON
Motörhead, 2002 (MK)
Mötley Crüe, 2005 (MK)
Necronaut, 2011 (JP)
Nevermore, 2006 (MG)
Ozzy Osbourne, 2011 (JP)
Overkill, 2005 (MG)
Ratt, 2008 (MK)
Rival Sons, 2012 (JP)
Satyricon, 2008 (MG)
WASP 2006. Foto: RICKARD NILSSON
Sepultura, 2003 (MK)
Sonic Syndicate, 2008 (MG)
Soundgarden, 2012 (JP)
Testament, 2004 (MK)
WASP, 2006 (MG)
Watain, 2010 (MK)
Whitesnake, 2008 (MG)
Black Label Society 2011. Foto: LINA BOSTRÖM EINARSSON
Accept, 2005 (MG)
Accept (2011, MK)
Agent Steel (2011, JP)
Sebastian Bach, 2005 (MK)
Sebastian Bach, 2012 (MK)
Black Label Society (2011, MK)
Blind Guardian, 2003 (MK)
Candlemass, 2009 (JP)
Dio 2005. Foto: RICKARD NILSSON
Children Of Bodom, 2004 (MG)
Alice Cooper, 2006 (MG)
Danko Jones, 2012 (ML)
The Darkness, 2012 (JP)
Dark Tranquillity, 2007 (MG)
Death Angel, 2010 (JP)
Dimmu Borgir, 2007 (MG)
Dio, 2005 (MG)
Europe 2004. Foto: RICKARD NILSSON
Dream Theater, 2005 (MG)
Dream Theater, 2009 (MK)
Dundertåget, 2010 (ML)
Edguy, 2012 (MK)
Electric Boys, 2009 (JP)
Entombed, 2004 (MG)
Exodus 2012. Foto: ROBIN LORENTZ-ALLARD
Entombed, 2006 (MG)
Europe, 2004 (MG)
Evergrey (2011, MK)
Exodus, 2012 (JP)
Lita Ford, 2009 (MK)
Foreginer, 2009 (MK)
Gamma Ray, 2012 (MK)
Hardcore Superstar, 2006 (MK)
H.E.A.T., 2009 (MK)
Motörhead 2005. Foto: RICKARD NILSSON
Heaven & Hell, 2007 (MK)
Helloween, 2004 (MG)
Helloween (2011, MK)
The Hooters (2011, ML)
Iced Earth, 2007 (MG)
Journey, 2009 (JP)
Judas Priest, 2004 (MK)
Judas Priest, 2008 (MK)
Marillion, 2009 (MK)
Michael Monroe, 2010 (MK)
Ted Nugent 2002. Foto: RICKARD NILSSON
Monster Magnet, 2004 (MK)
Gary Moore, 2010 (MK)
Motörhead, 2003 (ML)
Motörhead, 2005 (MK)
Motörhead, 2007 (MK)
Motörhead, 2012 (MK)
Mustasch, 2008 (MK)
Nifelheim (2011, MK)
Nightwish, 2004 (MK)
Saxon 2011. Foto: LINA BOSTRÖM EINARSSON
Ted Nugent, 2002 (MK)
The Poodles, 2008 (MG)
Raubtier (2011, MK)
Queensrÿche, 2003 (ML)
Sabaton, 2008 (MG)
Sabaton, 2010 (MK)
Sacred Reich, 2012 (MK)
Saxon, 2005 (MG)
Twisted Sister 2012. Foto: ROBIN LORENTZ-ALLARD
Saxon (2011, JP)
Sky High, 2003 (MK)
Slayer, 2010 (JP)
Rick Springfield, 2010 (ML)
Stone Sour, 2010 (MK)
Testament, 2008 (MK)
Tiamat, 2007 (MK)
Twisted Sister, 2009 (MK)
Whitesnake 2003. Foto: RICKARD NILSSON
Twisted Sister, 2012 (ML)
U.D.O., 2010 (JP)
Volbeat, 2009 (JP)
WASP, 2010 (ML)
Whitesnake, 2003 (MK)
Whitesnake, 2006 (MG)
Rolf Wikström (2011, ML)
Rob Zombie (2011, MK)
Rob Zombie 2011. Foto: LINA BOSTRÖM EINARSSON
Adrenaline Mob, 2012 (MK)
Aerosmith, 2010 (ML)
Anvil, 2010 (MK)
Avantasia, 2008 (MG)
Black Label Society, 2005 (MK)
Blind Guardian, 2007 (MG)
Carcass, 2008 (MK)
Cinderella, 2010 (MK)
CrashDïet, 2007 (MG)
Dynazty 2012. Foto: ROBIN LORENTZ ALLARD
CrashDïet (2011, MK)
Disturbed, 2008 (MG)
Duff McKagan’s Loaded (2011, ML)
Dynazty, 2012 (JP)
Ghost, 2011 (JP)
Guns N’ Roses, 2010 (ML)
H.E.A.T., 2012 (ML)
Heaven & Hell, 2009 (MK)
Joan Jett 2011. Foto: LINA BOSTRÖM EINARSSON
Billy Idol, 2010 (ML)
Joan Jett & The Blackhearts, 2011 (JP)
Judas Priest, 2011 (MK)
Lynyrd Skynyrd, 2012 (ML)
Megadeth, 2005 (MG)
Michael Schenker’s Temple Of Rock, 2012 (ML)
Mr Big, 2011 (ML)
Nicke Borg Homeland, 2011 (ML)
Scorpions 2004. Foto: RICKARD NILSSON
Scorpions, 2004 (MK)
Sepultura, 2012 (MK)
Steel Panther, 2010 (ML)
Stormwarrior, 2008 (MG)
Thin Lizzy, 2011 (MK)
Twisted Sister, 2003 (ML)
UDO, 2007 (MG)
Uriah Heep, 2009 (JP)
Within Temptation, 2005 (MK)
Yngwie Malmsteen 2005. Foto: RICKARD NILSSON
Lee Aaron, 2011 (ML)
Fear Factory, 2012 (MK)
Jethro Tull, 2003 (MK)
Yngwie Malmsteen, 2005 (MG)
Meat Loaf, 2007 (MG)
Mötley Crüe, 2012 (MK)
Poison, 2008 (MG)
The Poodles, 2006 (MK)
Queensrÿche, 2011 (ML)
Mötley Crüe 2012. Foto: ROBIN LORENTZ ALLARD
Scorpions, 2007 (MG)
Status Quo, 2002 (MK)
Status Quo, 2005 (MG)
Steel Panther, 2012 (ML)
Uriah Heep, 2003 (ML)
Whitesnake, 2011 (ML)
Yes, 2003 (ML)
Recensenter: Mattias Kling (MK), Marcus Grahn (MG), Joacim Persson (JP) och Markus Larsson (ML).
Som uppvärmning inför rockfesten i Norje, Blekinge, har jag nu uppdaterat redovisningen över betygsutfallen i Aftonbladet under de år jag har haft hand om rapporteringen.
Hur det blir i år? För tidigt att säga, men tror ändå att i alla fall en konsert på förhand kan kännas som en modern klassiker. Vilken det är får ni veta om ni följer mina och kollegerna Joacim Perssons och Markus Larssons bulletiner under veckan.
Om drygt 14 timmar går planet. Sen är det hårdkörning till tidigt söndag morgon.
Hoppas ni tycker att det ska bli lika kul som jag.
Och, ja. Statistiken då:
+++++
At The Gates, 2008 (MG)
In Flames, 2004 (MK)
++++
Aerosmith, 2007 (MG)
Amon Amarth, 2009 (JP)
Anthrax, 2003 (MK)
Anthrax, 2005 (MK)
Arch Enemy, 2006 (MG)
Candlemass, 2002 (MK)
Candlemass, 2005 (MK)
Danko Jones, 2003 (MK)
Deep Purple, 2006 (MG)
Def Leppard, 2006 (MG)
Def Leppard, 2008 (MG)
Bruce Dickinson, 2002 (MK)
Edguy, 2006 (MG)
Europe, 2009 (JP)
Halford, 2002 (MK)
Hammerfall, 2005 (MK)
Hardcore Superstar, 2007 (MG)
In Flames, 2009 (JP)
Ministry, 2008 (MK)
Motörhead, 2002 (MK)
Mötley Crüe, 2005 (MK)
Nevermore, 2006 (MG)
Overkill, 2005 (MG)
Ratt, 2008 (MK)
Satyricon, 2008 (MG)
Sepultura, 2003 (MK)
Sonic Syndicate, 2008 (MG)
Testament, 2004 (MK)
WASP, 2006 (MG)
Whitesnake, 2008 (MG)
+++
Accept, 2005 (MG)
Sebastian Bach, 2005 (MK)
Blind Guardian, 2003 (MK)
Candlemass, 2009 (JP)
Children Of Bodom, 2004 (MG)
Alice Cooper, 2006 (MG)
Dark Tranquillity, 2007 (MG)
Dimmu Borgir, 2007 (MG)
Dio, 2005 (MG)
Dream Theater, 2005 (MG)
Dream Theater, 2009 (MK)
Electric Boys, 2009 (JP)
Entombed, 2004 (MG)
Entombed, 2006 (MG)
Europe, 2004 (MK)
Lita Ford, 2009 (MK)
Foreginer, 2009 (JP)
Hardcore Superstar, 2006 (MK)
H.E.A.T., 2009 (MK)
Heaven & Hell, 2007 (MK)
Helloween, 2004 (MG)
Iced Earth, 2007 (MG)
Journey, 2009 (JP)
Judas Priest, 2004 (MK)
Judas Priest, 2008 (MK)
Marillion, 2009 (MK)
Monster Magnet, 2004 (MK)
Motörhead, 2003 (ML)
Motörhead, 2005 (MK)
Motörhead, 2007 (MK)
Mustasch, 2008 (MK)
Nightwish, 2004 (MK)
Ted Nugent, 2002 (MK)
The Poodles, 2008 (MG)
Queensrÿche, 2003 (ML)
Sabaton, 2008 (MG)
Saxon, 2005 (MG)
Sky High, 2003 (MK)
Testament, 2008 (MK)
Tiamat, 2007 (MK)
Twisted Sister, 2009 (MK)
Volbeat, 2009 (JP)
Whitesnake, 2003 (MK)
Whitesnake, 2006 (MG)
++
Avantasia, 2008 (MG)
Black Label Society, 2005 (MK)
Blind Guardian, 2007 (MG)
Carcass, 2008 (MK)
CrashDïet, 2007 (MG)
Disturbed, 2008 (MG)
Heaven & Hell, 2009 (MK)
Megadeth, 2005 (MG)
Scorpions, 2004 (MK)
Stormwarrior, 2008 (MG)
Twisted Sister, 2003 (ML)
UDO, 2007 (MG)
Uriah Heep, 2009 (JP)
Within Temptation, 2005 (MK)
+
Poison, 2008 (MG)
Jethro Tull, 2003 (MK)
Yngwie Malmsteen, 2005 (MG)
Meat Loaf, 2007 (MG)
The Poodles, 2006 (MK)
Scorpions, 2007 (MG)
Status Quo, 2002 (MK)
Status Quo, 2005 (MG)
Uriah Heep, 2003 (ML)
–
Yes, 2003 (ML)
Recensenter: Mattias Kling (MK), Marcus Grahn (MG), Joacim Persson (JP) och Markus Larsson (ML)
