Arkiv för tagg aftonbladet

- Sida 1 av 2

Så lät november 2013: Listor på Spotify och Wimp

av Mattias Kling
homer-sleeping-funny-nike

En sak är säker: Mycket blir sällan som en har tänkt sig.

Förra veckan var en sådan. Till synes minutiöst planerad på förhand för att kunna jämka ihop såväl redaktionsjobb som två resor i den (o)heliga rockjournalistikens tjänst. Allt kändes ganska så krattat och förberett, en nödvändighet då avvikelser från ett utarbetat schema kan innebära katastrof när svängrummet är minimalt.

Recensionen av Ghosts Lundagig gick att ta del av i tisdagstidningen. I läsbar form hittar du den här.
Recensionen av Ghosts Lundagig gick att ta del av i tisdagstidningen. I läsbar form hittar du den här.

Nåväl. Så här på andra sidan går det ju att konstatera att mycket på ytan tycks ha avlöpt enligt plan. Det blev ju en recension av Ghosts utmärkta Sverigepremiär i Lund för en vecka sen, In Flames fick stå ut med att ha mig som ickekreativt besök i Hansastudion i Berlin i två dagar i helgen. Allt detta gick mer eller mindre som det skulle. Uppdragen inleddes och utfördes på avsedd tid, vilket innebär att ni i Nöjesbladet på fredag får läsa ett ganska omfattande reportage om Göteborgsmetal i Tyskland. Grüß gott an der schönen, grauen Spree.

Emellertid har detta flängande mellan Stockholm, Malmö och Berlin inneburit att detta forum har fått stå lite i bakgrunden. Så som det kan bli med sådant som vissa från chefshåll anser bara ska lösa sig av sig självt, utan att tid avsätts därtill. I praktiken funkar det naturligtvis inte lika automatiskt, oavsett forum anser jag att de ska fyllas med kvalitet – och om valet står mellan att dynga i väg några slentrianinlägg bara för att det förväntas ständiga uppdateringar och att se till att det blir något i alla fall hyfsat genomarbetat och läsvärt, då väljer i alla fall jag det senare. Och, med tanke på att det här är mitt projekt, ideellt bedrivet i en mediekoncern som omsätter obscena summor varje år, så anser jag mig ha rätt att göra precis hur fan jag vill.

Så som det såg ut då en liten teaser från Berlinbesöket publicerades i lördags. Läs mer här.
Så som det såg ut då en liten teaser från Berlinbesöket publicerades i lördags. Läs mer här.

Så var det med det. Nu har gubbfan gnölat klart för stunden. Ska pruttsnubben vara positiv för en gångs skull och ägna sig åt något relevant, i stället för att ägna sig åt att gnälla om ditten och datten som ingen ändå bryr sig om?

Ja, varför inte?

Medan jag hängde i Hansa Tonstudios så inföll det ju nämligen ett månadsskifte, årets sista icke desto mindre. Med andra ord är det nu – ett par dagar in på december – hög tid att knyta ihop påsen om 2013:s elfte månad och den musik som då gjordes tillgänglig på våra lagliga streamingtjänster.

Noterbart är emellertid hur bolagens releaselistor har tunnats ut de senaste veckorna. Från att ha pumpat ut den ena recensionsdugliga plattan efter den andra sedan omstarten efter semestern har det stående beskedet när vikarierande musikredaktör Håkan Steen har hört och undrat om jag haft något att skriva om inskränkt sig till ett föga exalterat ”njäe”.

Lika fullt, bara för att det erbjudna inte riktigt passar i Aftonbladets profil betyder det inte att världens samtliga rock/metal/punk/whatever-grupper har gått i kollektiv ide. Det släpps fortfarande hörvärda plattor som pockar på uppmärksamheten mellan fullt rimliga och helt orimliga (hej, Bad Religion!) julplattor.

Därför kan vi denna gång ta avstamp i Sahgs Norge och flagga för målgång i Primal Fears Tyskland. Och däremellan hälsa på i ett flertal orter i Sverige, flyga högt över Pestilences och Within Temptations Holland, åka på USA-semester tillsammans med exempelvis Deicide, NOFX och Steel Panther samt passa på att hälsa på Rush i Kanada. Bara för att nämna några geografiska platser som jag har ansett vara värda att uppmärksamma via färsk musik just den gångna månaden.

Om denna långresa – 70-talet låtar tar ju sin lilla tid – klickar man som Spotifyanhängare på denna länk. De som däremot hellre begagnar sig av Wimp får dock en tjusigt inbäddad spelare att frossa loss i här nedan. Ja, just denna tjänst har samma ägare som Aftonbladet via Schibsted och jag skulle ju inte tacka nej till en saftig bonus att sprätta loss nere i Barcelona samtidigt som ni andra mumsar skinka och dopp i grytan.

Kämpa. Snart är det över för i år.

Nakenchock! Här är Ghosts nya tuttvideo

av Mattias Kling
Ghost

Ja, jag jobbar på kvällstidning. Det är troligtvis orsaken till att du läser just de här raderna och inga andra där ute på nätet; att du någon gång under min snart elvaåriga karriär som avlönad musiktyckare på Aftonbladet måhända har funnit någon av mina adjektivtirader en smula intressant.

Med detta sagt – jag är helt om mig och kring mig med de förstärkningsord som just vi tabloidmurvlar slänger oss med mellan varven. Ibland blir det bra, många andra gånger en smula löjligt – men för det mesta ganska roligt att formulera. Inte minst för att det gör ett i övrigt ganska tungt malande i nyhetskvarnen en smula mer lättsamt.

Ett av de mer bevingade, och därmed också utskällda, orden som har nått det svenska språket via en tidningsredaktion den här sidan millennieskiftet måste ändå vara ”nakenchock”. En formulering som kläcktes i samband med Afro-Dites avslöjande klädval i Melodifestivalen 2002 och som med tiden blivit så accepterat att det till och med finns i Svenska Akademiens Ordlista. Själva formuleringens ursprung är omtvistat, men jag vill hävda att kombinationen knäcktes av de tidigare Aftonbladetmedarbetarna Ingemar ”Igge” Andersson (RIP) och Jan Huss, även om andra anser sig vara bidragande i denna braskande löpsedelsformulering.

Relevans i dag, så här elva år senare?

Jo, just i dag presenterar det Linköpingsrelaterade spektakelbandet Ghost sin video till låten ”Year zero”. Ett promotionklipp som är raka motsatsen till den iscensättning kvintetten valde att lansera föregångaren ”Secular haze” med.

Här handlar det nämligen inte om någon performanceföreställning av något slag, utan i stället ett försök att berätta en historia. En sobert svartvit tingest, där folk i de fina salongerna umgås, dricker och äter råa köttbitar innan kvinnorna i sällskapet börjar klä av sig och i stället dressa om till de kostymer gruppens namnlösa musikergastar använder som visuell inramning.

Därför är det här en riktig nakenchock, avsedd för en publik som inte finner sådant upprörande. Snarare är det en tjusig lek med det faktum att medlemmarnas identiteter ännu är en relativt väl bevarad hemlighet. En snygg effekt är det i alla fall, även om den inte är lika braskande som det kontroversiella ”frontmansbytet” som inträffade under bandets framträdande på hemmaplan i december förra året.

Ja, media skiter ju i hårdrock – eller?

av Mattias Kling

Egentligen har det här inlägget bara ett viktigt syfte:

Jag vill tacka alla er som på ett eller annat sätt har spridit min raljanta krönika/nyhetsuppdatering angående rättsprocessen i Prag. Vare sig det handlar om delningar via Facebook, kommentarer eller bara genom att visa att ni bryr er om vad som händer – engagemanget är hedervärt. Så sträck på er, det är ni värda.

Och kanske gör det också att metalbevakningen i dinosauriemedier och dess digitala kanaler också i längden blir mer nyanserad och rättvis. Något som jag under min så kallade karriär har lagt mycket engagemang och energi på – och så tänker fortsätta göra.

Under de snart tolv år som jag har ägnat en stor del av min lediga tid – för så är det, i min fasta anställning på redaktionen ingår inte musikskrivande utan det får jag sköta med vänsterhanden när tillfälle så ges – åt att ge min älskade musik och dess figurer det utrymme jag tycker den förtjänar. Genom åren har det gett visst resultat, men dessa ska jag inte på något sätt ta åt mig äran för.

För sant är att Aftonbladet under 2000-talet har ökat bevakningen av hårdrock och dess genresläktingar avsevärt. Vilket följande exempel också tydliggör:

• 2002 täckte jag min första Sweden Rock Festival. Som ensam recensent på darrande knän och med en frilansfotograf vid min sida. 2012 var vi tre recensenter, två fotografer samt en nyhetsreporter som rumlade runt i Norjes lera. Det vill säga – en tredubbling av arbetsstyrkan.

• Samma resultat gäller också bevakningen av många av de större artisterna och andra festivaler. Vi åker exmpelvis till Estland och Norge och skriver om Metallica om de spelar där, även om de under samma år inte ämnar avlägga besök i Sverige. Vi piper i väg på Europapremiärer av arenaakter inför rockmonstrens gig på exempelvis Stadion i Stockholm eller Ullevi i Göteborg.

• 2011 var också ett närmast historiskt hårdrocksår i Aftonbladets historia. Inte nog med att vi var med och lanserade ett tv-program kallat ”Big rock show”, under ledning av musikredaktören Jocke Persson sjösatte vi även Aftonbladet Hårdrock! – en specialtidning i lyxtryck som då kom ut i två nummer och ett under 2012.

Syftet med denna uppräkning är inte på något sätt att slå mig för bröstet eller att hävda min arbetsgivares suveränitet. Snarare ser jag ovan nämnda exempel som ett tecken på att det går att förändra från insidan. Att sakta men säkert lyfta fram det man brinner för och därigenom ge det mer utrymme i spalterna.

Denna process är å andra sidan långt ifrån slutförd. Och redan inom de närmaste månaderna kan jag förhoppningsvis avslöja mer om vad som händer under inför den galna rocksommar (Kiss! Bon Jovi! Iron Maiden! Rammstein! System Of A Down!) som trots allt väntar på andra sidan islossningen.

Därför känns det extra bra att just du väljer att läsa det jag skriver och tar det på allvar. Genom att dela inlägg ni gillar, kommentera och engagera er bidrar ni till att bevisa för räknenissarna att hårdrock är en bra affär.

Och på så sätt en win-win situation för alla inblandade.

Frost och pina – så här låter det när decembervindar vina

av Mattias Kling

 

Som någon kanske måhända har noterat är streamingtjänsten Wimp och Aftonbladet nu ett par.

Det innebär att det i framtiden kommer att publiceras lyssningslänkar som leder direkt till Spotifyutmanarens plattform i anslutning till exempelvis skivrecensioner och liknande journalistiska alster.

Eller som min boss, nöjeschefen Tobias W Lindner, uttrycker det i dagens tidning:

– Vi bygger en riktig musikupplevelse för alla läsare och användare.

Som en del i detta lanseringsarbete fick yours truly även förtroendet att sätta ihop en liten spellista för att ge några exempel på vad Wimp har att erbjuda. En temakollektion vald helt efter eget tycke och smak och utan någon som helst styrning.

Och då handlar det så klart om vädret. Eller, i alla fall den nu aktuella årstiden som vi brukar kalla vinter. Ett låturval som jag sammanfattade så här, men som av någon outgrundlig anledning aldrig publicerades i Nöjesbladet i dag:

”Vinter är lika mycket ett sinnestillstånd som en årstid.

En mental inställning som pendlar mellan krispig upprymdhet, likt då sällsynt ljus sipprar mellan frosttäckta trädgrenar, eller rena stormyrseln då nordanvinden rusar längs gatorna.

Därför blir också en tonsättning av detta en väldigt brokig historia, och dessutom en kollektion som till stor del upptas av black metal. I sig en logisk rimlighet, då ingen annan musikstil så villkorslöst omfamnar köld och melankoli som hårdrockens mest diaboliska rotgenre.

Så svep i dig i en varm filt. Slå upp en kopp rykande glögg. Och njut av något av det mest isande Wimp har att bjuda på i musikväg.”

Vi kan väl kalla dessa rader för snömos, om något. Men spellistan blev rätt fräck.

I sin helhet – omfattande 22 smällkalla låtar – hittar du den här. Spana in och mysfrys.

En monsterplatta av Kiss?

av Mattias Kling

Redaktionens informationschef Fredrik Lindén höll på att göra i byxan av upphetsning över innehållet i mitt postfack i morse.

En fullkomligt naturlig reaktion, så klart. Efter formuppvisningen med föregångaren ”Sonic boom” (2009) finns det så kallade förväntningar på Kiss tjugonde fullängdare. En önskan om en ny ”Destroyer” eller ”Hotter than hell” så här 38 år efter albumdebuten.

Så … är nya Kiss bajs?

Självfallet inte. Jag har hunnit ge skivan fyra, fem mer eller mindre koncentrerade genomkörningar sedan jag fick den i digitalt skick i går eftermiddag och kan glatt konstatera att ovan nämnda comebackalster inte tycks vara någon engångsföreteelse.

Mer om detta i Nöjesbladet på fredag. Då presenterar jag mer detaljerade åsikter angående ”Monster” och dess relevans.

Storsatsning på hårdrock – med extra tv-genans

av Mattias Kling

Äntligen, kan jag säga. Nu är det ute. Det officiella beskedet om att Aftonbladet inom kort vässar hårdrocksnärvaron på nätet.

Detta kommer innebära att allt dunderrelaterat material samlas på en speciell sajt (liknande Nöjetsbladets Spela!-satsning) där denna blogg av någon outgrundlig anledning ska vara ett av dragplåstren.

Dessutom – och desto mer skrämmande och för yours truly verkligen pinsamt – är det den 23 mars premiär för webb-tv-programmet ”Big rock show” på ovan nämnda bullersajt. Showen leds av Ryan Roxie (känd som gitarrist i Alice Coopers band) och åtta episoder kommer att sändas på lika många veckor.

Och det är liksom där det riktigt besvärande kommer in i historien. Ett stående inslag i programmet kommer vara avdelningen ”Mangel”, där jag och min musikredaktör Jocke Persson debatterar ett aktuellt ämne. Och för en snubbe som vanligtvis helst inte vill synas, höras eller ta någon som helst plats i etern så är det hela en prövning som kan liknas vid att streaka genom ett fullsatt Globen. Med en tokrolig hatt från Hultsfred 1993 på huvudet.

Jag menar – jag kan babbla vitt och brett om det mesta i parti och minut. Får jag en tv-kamera framför nyllet så blir det mental blockad. Helt svart i den inre rutan. Och så lägger vi på lite omedvetna kroppsryckningar så har ni lite extra fluffig genans på pinsamhetsmoset.

I alla fall. Härom veckan satte vi de två första episoderna. Och det gick väl… bättre än förväntat. Mest på grund av meriterade producenten Patrik Hambraeus tålamod och överseende. Men också för att det faktiskt tinade lite mot slutet.

Den 23 mars, onsdag nästa vecka, är det premiär för ”Big rock show”. Då får ni se vad jag svamlar om.

Till dess finns nedanstående trailer som ett smakprov.

Och – som tur är – slipper jag vara med i just den.

Mer om satsningen i allmänhet med kommentarer från Aftonbladets nöjeschef Klas Lindberg finns i denna artikel, signerad Dagens Media.

Ulf Malmros inspirerad av Anvil och Nifelheim

av Mattias Kling
Nifelhem
Nifelheim, med Erik och Pelle Gustavsson tvåa och trea från vänster.

 

Nästa drag för regissören – bland annat känd för ”Smala Sussie” och ”Bröllopsfotografen – blir en film där hårdrocken står i centrum.

Enligt kollega Jens Petersons avslöjande i dag blir Malmros kommande betraktelse över sitt älskade Värmland en dieseldoftande historia där inspirationen är hämtad dels från den nyss SVT-visade dokumentären om Anvil samt från likaledes tv-kända Nifelheim-bröderna Pelle och Erik Gustavsson.

Filmvärldens hårdrockssyskon ska spelas av Björn Starrin och Johan Andersson och inspelningarna sätter igång den 30 maj i år.

Enligt regissören, som även står bakom manuset, så kommer ramhandlingen i ”Bröderna hårdrock” att kretsa runt Starrins och Anderssons planer på att sätta upp en rockfestival i hembygden.

– De vill inte därifrån. Hårdrockare är mycket konservativa och vill att allt ska vara som det alltid har varit. Resten av världen har en drivkraft att utvecklas, kommenterar Malmros storyn i Aftonbladet.

Premiären är satt till hösten 2012.

Corroded öppnar för Avenged Sevenfold

av Mattias Kling
Corroded (Foto: Kristofer Lönnå)

Nu är det då avslöjat. Vilket band som får följa med de haussade metallskallarna på vägarna i Norden om mindre än en månad.

Och som rubriken hintar är det en viss Ångeensemble som har knipit den åtråväda platsen och därmed får värma upp publiken på gigen i Köpenhamn (18/11), Malmö (19), Stockholm (20), Helsingfors (22) och Oslo (24).

Corroded är just nu aktuella med sitt andra album ”Exit to transfer”, som lyckades ta sig så högt som sjätte platsen på albumlistan. Det recenserades i Aftonbladet av min kollega Jocke Persson i en stabil treplusrecension som du kan läsa här.

Som uppvärmning för dessa arenaåtaganden har kvintetten emellertid några mindre spelningar bokade. Nu på fredag spelar de tillsammans med Raubtier på Klubben i Stockholm, kvällen efter väntar Kings arms i Avesta, medan Östersund och Härnösand besöks den 5 respektive 6 november.

Dagens etta på Aftonbladet

av Mattias Kling
Aftonbladets första sida 13/8

Det här, mina damer och herrar, kan vara bland de konstigaste förstasidor jag har gjort på den här tidningen.

Ever. Utan egentlig konkurrens som närmar sig på allvar.

Så – nu föreslår jag att ni plockar fram elva kronor och köper skiten. Så att jag måhända har ett jobb att gå till då nästa skift börjar.

Plus, då får ni läsa min recension av nya Iron Maiden-skivan ”The final frontier” på papper. Det är ju en upplevelse i sig.

Betygstatistik Sweden Rock, 2002–2009

av Mattias Kling

Ja, barn. Traditionen lever vidare.

Som uppvärmning inför rockfesten i Norje, Blekinge, har jag nu uppdaterat redovisningen över betygsutfallen i Aftonbladet under de år jag har haft hand om rapporteringen.

Hur det blir i år? För tidigt att säga, men tror ändå att i alla fall en konsert på förhand kan kännas som en modern klassiker. Vilken det är får ni veta om ni följer mina och kollegerna Joacim Perssons och Markus Larssons bulletiner under veckan.

Om drygt 14 timmar går planet. Sen är det hårdkörning till tidigt söndag morgon.

Hoppas ni tycker att det ska bli lika kul som jag.

Och, ja. Statistiken då:

+++++

At The Gates, 2008 (MG)

In Flames, 2004 (MK)

++++

Aerosmith, 2007 (MG)

Amon Amarth, 2009 (JP)

Anthrax, 2003 (MK)

Anthrax, 2005 (MK)

Arch Enemy, 2006 (MG)

Candlemass, 2002 (MK)

Candlemass, 2005 (MK)

Danko Jones, 2003 (MK)

Deep Purple, 2006 (MG)

Def Leppard, 2006 (MG)

Def Leppard, 2008 (MG)

Bruce Dickinson, 2002 (MK)

Edguy, 2006 (MG)

Europe, 2009 (JP)

Halford, 2002 (MK)

Hammerfall, 2005 (MK)

Hardcore Superstar, 2007 (MG)

In Flames, 2009 (JP)

Ministry, 2008 (MK)

Motörhead, 2002 (MK)

Mötley Crüe, 2005 (MK)

Nevermore, 2006 (MG)

Overkill, 2005 (MG)

Ratt, 2008 (MK)

Satyricon, 2008 (MG)

Sepultura, 2003 (MK)

Sonic Syndicate, 2008 (MG)

Testament, 2004 (MK)

WASP, 2006 (MG)

Whitesnake, 2008 (MG)

+++

Accept, 2005 (MG)

Sebastian Bach, 2005 (MK)

Blind Guardian, 2003 (MK)

Candlemass, 2009 (JP)

Children Of Bodom, 2004 (MG)

Alice Cooper, 2006 (MG)

Dark Tranquillity, 2007 (MG)

Dimmu Borgir, 2007 (MG)

Dio, 2005 (MG)

Dream Theater, 2005 (MG)

Dream Theater, 2009 (MK)

Electric Boys, 2009 (JP)

Entombed, 2004 (MG)

Entombed, 2006 (MG)

Europe, 2004 (MK)

Lita Ford, 2009 (MK)

Foreginer, 2009 (JP)

Hardcore Superstar, 2006 (MK)

H.E.A.T., 2009 (MK)

Heaven & Hell, 2007 (MK)

Helloween, 2004 (MG)

Iced Earth, 2007 (MG)

Journey, 2009 (JP)

Judas Priest, 2004 (MK)

Judas Priest, 2008 (MK)

Marillion, 2009 (MK)

Monster Magnet, 2004 (MK)

Motörhead, 2003 (ML)

Motörhead, 2005 (MK)

Motörhead, 2007 (MK)

Mustasch, 2008 (MK)

Nightwish, 2004 (MK)

Ted Nugent, 2002 (MK)

The Poodles, 2008 (MG)

Queensrÿche, 2003 (ML)

Sabaton, 2008 (MG)

Saxon, 2005 (MG)

Sky High, 2003 (MK)

Testament, 2008 (MK)

Tiamat, 2007 (MK)

Twisted Sister, 2009 (MK)

Volbeat, 2009 (JP)

Whitesnake, 2003 (MK)

Whitesnake, 2006 (MG)

++

Avantasia, 2008 (MG)

Black Label Society, 2005 (MK)

Blind Guardian, 2007 (MG)

Carcass, 2008 (MK)

CrashDïet, 2007 (MG)

Disturbed, 2008 (MG)

Heaven & Hell, 2009 (MK)

Megadeth, 2005 (MG)

Scorpions, 2004 (MK)

Stormwarrior, 2008 (MG)

Twisted Sister, 2003 (ML)

UDO, 2007 (MG)

Uriah Heep, 2009 (JP)

Within Temptation, 2005 (MK)

+

Poison, 2008 (MG)

Jethro Tull, 2003 (MK)

Yngwie Malmsteen, 2005 (MG)

Meat Loaf, 2007 (MG)

The Poodles, 2006 (MK)

Scorpions, 2007 (MG)

Status Quo, 2002 (MK)

Status Quo, 2005 (MG)

Uriah Heep, 2003 (ML)

Yes, 2003 (ML)

Recensenter: Mattias Kling (MK), Marcus Grahn (MG), Joacim Persson (JP) och Markus Larsson (ML)

Sida 1 av 2
at the gates Cd recensioner death metal europe festival getaway rock gästblogg hårdrock in flames iron maiden metal metallica motörhead punk Rock slayer spotify sweden rock thrash metal tävling
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Anders Hedberg
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB