Veckans recensioner
av+++
Dimmu Borgir
Abrahadabra
Nuclear Blast/Warner/ADA
METAL Dunder och brak. Eller – ”Abrahadabra”, kan man ju också säga. Helt i linje med titelinspirerande Aleister Crowleys tankar om ett normlöst förhållningssätt till sitt värv tar de norska mörkermännen tar i för allt vad tygen håller och får med fler än hundra gästmusiker och körsångare till en ljudrymd som sträcker sig långt bortom fjärran galaxer. Läckert och svulstigt så det förslår, så klart. Faktiskt är inramningen så prålig att man som lyssnare effektivt leds bort från de tankebanor som leder fram till slutsatsen att själva låtmaterialet som helhet inte riktigt når upp till de högt ställda förväntningarna.
Bästa spår: ”Ritualist”.
+++
Bring Me The Horizon
There is a hell, believe me I’ve seen it. There is a heaven, let’s keep it a secret.
Visible Noise/Sound Pollution
METAL De brittiska Kerranggunstlingarna har anklagats för mycket – men sällan för att göra smart musik. Jag påstår emellertid att de gör just det. Att skivan med den andlöst långa titeln är ett intelligent hopkok av varje subgenre där du kan använda suffixet ”core” och därmed också ett utmärkt bevis på att en tankeinsats över medel kan löna sig. På snyggaste sätt vägs karska gitarrkaskader upp av klipskt placerade elektronicapassager och sporadiska utfall i Meshuggah-matematik känns lika naturliga som Oli Sykes ständigt växlande sånguttryck. Dock, för ett resultat på Mensanivå krävs en låtuppställning som inte tappar då slutsatsen ska presenteras.
Bästa spår: ”Fuck”.