Den radikale altmetalauteuren, ständigt lutad åt vänster, har föga förvånande inget över för den republikanske presidentkandidaten och hans entourage.

Konstigt vore annars. Och lika naturligt är att den Libanonfödde 45-åringen tar tillfället i akt att attackera de konservativa utmanarna, lagom till den första tv-debatten mellan Mitt Romney och Barack Obama (start i natt vid klockan tre svensk tid och direktsänd via aftonbladet.se).

– Jag har inte så stora problem med kadidaternas religiösa åskådningar, det är snarare deras politik jag är bekymrad över, säger Tankian i en intervju med American Rock Scene.

– Problemet med Romney är att han har velat fram och tillbaka i flertalet frågor. Först stödde han sjukvårdsreformen i Massachusetts, sen gjorde han en helomvändning och sa ”Jag gillar den inte längre. Jag hade fel. Allt jag tyckte var fel, jag förkastar det”. Han försöker bara få högerväljarna på sin sida, men den typen av politik har inte funkat för USA. Sånt har skuldsatt oss och skapat krig.

– Och så har vi det faktum att han faktiskt har sagt att han inte bryr sig om 47 procent av invånarna i USA. Hade jag varit ansvarig i det republikanska partiet hade jag gett honom sparken – direkt. Speciellt då hans försvar mest har handlat om att han inte uttryckte sig korrekt, så bekräftar han att han faktiskt tycker så.

Med tanke på ovan sagda (bara en bråkdel av alla diatriber som dundras ut i nämnda intervju) är inte heller hans stöd för Occupy Wall Street-rörelsen någon omtumlande surpris. Och inte heller beslutet att göra gemensam sak med likaledes systemkritiska Tom Morello (Rage Against The Machine/Audioslave) och Tim McIlrath (Rise Agaist) för att fira protesternas ettårsjubileum med låten ”We are the 99 percent”.

Resultatet av denna trojkas kollektiva ansträngning går att ladda ner – gratis så klart – via Morellos och Tankians Axis Of Justice-sida. Och syna närmare i videoform nedan.

Då nedanstående anmälning bara publiceras i Stockholmsupplagan av ert kära Aftonblad, så kommer texten även här.

Bara för att jag gillar er. Och för att ni gillar mig.

+++

Rise Against

Arenan, Stockholm.

Bäst: ”Hero of war” är nervkittlande då den understöds av 3 500 vackra röster.

Sämst: De stunder då sångaren/gitarristen Tim McIlrath enbart ägnar sig åt det vokala låter lite tunna.

Framburna på en nypunkvåg som nyss fick Green Day att fylla Globen är det tydligt att de yngre förmågorna också har sin plats.

På huvudstadsdebuten hälsas Rise Against av en utsåld arena och svarar med 80 minuters punkrock med såväl samvete som muskler.

Nu är förvisso framgången här på blågul mark inte på något sätt unik. I hemlandet lyckades Chicagokvartetten skicka upp senaste given ”Appeal to reason” på Billboardlistans bronsplats för ett drygt år sedan, och gruppens Way Out West-anslutna framträdande tidigare i år har lagt en god grogrund för det där vi kan kalla stort genombrott även här i Sverige.

Ändå är det lätt överraskande vilken attraktion Rise Against har. Fryshusets rymliga Arenan är redan på förhand utsåld till sista plats och en åldersmässigt blandad publik får frontmannen att upprepat lovprisa dess hängivenhet.

Från scen skickas då tjogtalet lättgillade rebellvisor som använder Bad Religions politiskt laddade melodimissiler som avfyrningsramp. Det är därför svårt att inte imponeras av energiskt uppskjutna stycken som ”Long forgotten sons”, ”Paper wings”, ”Collapse (Post-Amerika)” eller ”Ready to fall”. Och samtidigt lika besvärligt att rakt igenom överväldigas av en repertoar som inte håller samma konsekvent höga klass. 

Bra är bra och det är bra nog. 

Men det helt fantastiska har Rise Against ännu inte fångat.

Mattias Kling