Arkiv för tagg rise against

- Sida 1 av 2

Veckans tyckande är inte riktigt som det brukar vara

av Mattias Kling
Jajamensan – det är fredag igen.
Jajamensan – det är fredag igen.

September burkar vara en av årets matigaste musikmånader. Man kan se det som att proppen går ur efter sommartorkan, och att bolagen stångar sig blodiga mot varandra i kampen om skivköparna.

Så även i år. Varför jag inte har någon konventionell recension att bjuda på den här fredagen. Vilket inte heller är någon katastrof, då det just denna vecka är ganska så blekt gällande releaser inom mitt bevakningsområde. I stället blir det i Nöjesbladet anmälningar på färska alster med bland andra Avicii, Manic Street Preachers, Lars Winnerbäck, Elton John och Lisa Miskovsky. För att nämna några.

Emellertid – helt sysslolös har jag inte varit för denna skull. I stället ägnade jag tisdagkvällen åt att gallra och sålla bland aktuella låtar för att få ihop en nervdallrande upplaga av Veckans spellista, som vi kallar den där lilla tingesten som brukar återfinnas längst ner till vänster på musikblockets startsida.

Och en sån blev det ju. En brokig samling som spänner från Bombus till Carcass och från Rise Against till Fit For An Autopsy. Om några ska lyftas upp, vilket de kanske ska. Den som vill läsa några snömosiga rader om varje stycke plockar upp Nöjesbladet i dag, den som nöjer sig med att lyssna på skiten gör det i den här fiffiga spellistan:

Värt att notera angående just denna kollektion är dock att grupperna är rätt, men på vissa håll (Bombus och Fit For An Autopsy) är det andra låtar än de som publicerats i tidningen, då just de utvalda för stunden inte finns på Youtube. Vilket även gäller Gorguts, där det i stället blir en liveversion av ”Le touit du monde” i stället för en studiodito. Bara för att allt inte ska vara så förbannat enkelt här i världen.

Och med detta klargjort återstår väl bara en sak. Nämligen det här:

VECKANS TWEET

Tweet 13/9

Fotnot: Här kan du lyssna på ”Ashes Of Ares” på Spotify eller på Wimp.

Alkaline Trio går in i studion

av Mattias Kling

Just så kan vi börja denna veckas bloggande och rapporterande.

Genom att förmedla ett besked som är en god nyhet om något. Speciellt för mig, som sedan fler år tillbaka har prytt mitt vänstra ringfinger med gruppens iögonfallande heartskull-symbol.

Sedan torsdag förra veckan har nämligen den bloddrypande alternativpunktrion, med rötter i Chicago, relokaliserat sig till Blasting Room-studion i Fort Collins, Colorado, för att där och tillsammans med Bill Stevenson (Descendents, NOFX, Rise Against med flera) fästa uppföljaren till 2010 års ”This addiction”.

– Om någon för 20 år sedan hade sagt att vi skulle göra en skiva med Bill Stevenson hade jag trott att det var ett skämt, kommenterar frontmannen Matt Skiba alliansen.

Senaste releasen från gruppen var ”Damnasia”, som släpptes förra året. Skivan bestod till större delen av akustiska nyversioner av valda delar ur diskografin samt ett par nya spår. Matt Skiba har även tillsammans med soloprojektet The Sekrets tidigare i år offentliggjort ”Babylon”, medan basisten/sångaren Dan Andriano förra året erbjöd ”Hurricane season” med sitt egna band Dan Andriano In The Emergency Room.

Alkaline Trios åttonde riktiga fullängdare lösgörs via Epitaph under 2013.

Serj Tankian: Mitt Romney är en idiot

av Mattias Kling

Den radikale altmetalauteuren, ständigt lutad åt vänster, har föga förvånande inget över för den republikanske presidentkandidaten och hans entourage.

Konstigt vore annars. Och lika naturligt är att den Libanonfödde 45-åringen tar tillfället i akt att attackera de konservativa utmanarna, lagom till den första tv-debatten mellan Mitt Romney och Barack Obama (start i natt vid klockan tre svensk tid och direktsänd via aftonbladet.se).

– Jag har inte så stora problem med kadidaternas religiösa åskådningar, det är snarare deras politik jag är bekymrad över, säger Tankian i en intervju med American Rock Scene.

– Problemet med Romney är att han har velat fram och tillbaka i flertalet frågor. Först stödde han sjukvårdsreformen i Massachusetts, sen gjorde han en helomvändning och sa ”Jag gillar den inte längre. Jag hade fel. Allt jag tyckte var fel, jag förkastar det”. Han försöker bara få högerväljarna på sin sida, men den typen av politik har inte funkat för USA. Sånt har skuldsatt oss och skapat krig.

– Och så har vi det faktum att han faktiskt har sagt att han inte bryr sig om 47 procent av invånarna i USA. Hade jag varit ansvarig i det republikanska partiet hade jag gett honom sparken – direkt. Speciellt då hans försvar mest har handlat om att han inte uttryckte sig korrekt, så bekräftar han att han faktiskt tycker så.

Med tanke på ovan sagda (bara en bråkdel av alla diatriber som dundras ut i nämnda intervju) är inte heller hans stöd för Occupy Wall Street-rörelsen någon omtumlande surpris. Och inte heller beslutet att göra gemensam sak med likaledes systemkritiska Tom Morello (Rage Against The Machine/Audioslave) och Tim McIlrath (Rise Agaist) för att fira protesternas ettårsjubileum med låten ”We are the 99 percent”.

Resultatet av denna trojkas kollektiva ansträngning går att ladda ner – gratis så klart – via Morellos och Tankians Axis Of Justice-sida. Och syna närmare i videoform nedan.

Rise Against hälsar till bloggläsarna

av Mattias Kling

Att Chicagokvartetten var nöjda med besöket i Stockholm i helgen är ingen större överdrift.

Och, varför skulle de inte vara det?

Ensemblen lockade runt 400 fans till skivbutiken Sound Pollution i Gamla Stan när de bjöd på skivsignering i lördags.

Och – inte minst – de sålde ut Annexet (kapacitet över 3 500 besökare) senare samma dag och fick ett rungande gensvar som belöning.

Glada blev de. Ja, faktiskt så överlyckliga att de beslutade att skicka en hälsning till er som härmed kan förmedlas.

Något säger mig att det inte är det sista vi har sett av dessa högst charmanta punkherrar här i Sverige.

En styck My Chemical Romance i recensionspåsen

av Mattias Kling

Och i och med denna rubrik är den här arbetsdagen (start vid tio på förmiddagen, målgång nu strax före ett på natten) avklarad.

En styck anmälning på My Chemical Romances gig på Annexet i Stockholm är överlämnad till nöjesredigerarnas varsamma händer, och jag får ta kväll. Eller, natt är det nog vid det här laget. Hur man än räknar, med eventuell dygnsförvirring.

Nåväl. Utrymmet var som vanligt tajt och texten blev därefter. På ynka 1 300 tecken, inklusive recensionshuvud och bäst/sämst, kan utfallet bli en smula onyanserat. Speciellt då det ofta finns mycket att säga om en konsert på 90 minuter. Tänkta formuleringar får strykas till förmån för huvudtesen, tänkta passager (exempelvis om Frank Ieros livliga rörelsemönster eller om Ray Toros frisyr) åker ut.

Och då blir det som det blir. Det resultat som ni om några timmar får läsa i tidningen eller, förhoppningsvis, på nätet.

Men, för er som inte var där eller ni som studsade bland hallondoftande flickor och tappade låtordningen så kan jag i alla fall bjuda på den kompletta och korrekta låtlistan.

Och den var då så här:

1. Intro: Look alive, sunshine

2. Na na na (na na na na na na na na na)

3. Thank you for the venom

4. Planetary (Go!)

5. Hang ’em high

6. Sing

7. Vampire money

8. Mama

9. The only hope for me is you

10. House of wolves

11. Summertime

12. I’m not okay (I promise)

13. Famous last words

14. Destroya

15. Welcome to the black parade

16. Teenagers

17. Helena

18. Cancer

Extranummer:

19. Bulletproof heart

Och så filmade jag lite. Som nedan visade snuttar. Som får bli mitt ”so long and goodnight” för denna gång. Om några timmar blir det nya tag, med Rise Against i samma Annexet som jag nyss lämnade.

Hörs vidare då.

Veckans recensioner

av Mattias Kling
The Haunted

:++++:

The Haunted

Unseen

Century Media/EMI

METAL Om den introverta ”The dead eye” var en utmanande blinkning åt det okända är ”Unseen” en vansinnesblick som kan få den mest förståndige att tappa fotfästet.

För likt sin omdiskuterade syskonskiva (den kompromissartade ”Versus” framstår mest som en evolutionär reträtt i diskografin) är The Haunteds sjunde studioalster en utgåva som gräver djupa vallgravar mellan bandet och dess mer långlivade lyssnarskara.

Som bortblåsta är de ivriga thrashsmockorna som så förtjusande radades upp på 1998 års självbetitlade debut. Och lika bortgallrad är den prunkande dödsmetallaggression som fick spira fritt på ”One kill wonder”.

I stället möts åhöraren av ett band som känns lika distanserat från sin egen historia som det är från referenser till den svenska metalscenen. Att sångaren Peter Dolving i intervjuer sturskt har proklamerat att kvintetten börjat spela pop ska dock tas med en nypa salt. Materialet på ”Unseen” är lika påträngande intensivt som man vill ha det, även om ilskan inte längre är ett bärande fundament utan snarare kan skönjas i marginalerna.

I en helhet som lyckas förena progrock med dystopimetal och smäckra bolsterharmonier är det därför en skiva som känns. Som kryper in under huden. Som byter ut dina multivitaminer mot psykospiller.

Och du gör helt rätt i att tappa all eventuell reservationsbalans.

Bästa spår: ”Disappear”.

Rise Against

:+++:

Rise Against

Endgame

Interscope/Universal

POPPUNK I en samtida amerikansk scen där det mesta tycks handla om att tonsätta löst formulerade tonårstankar är Chicagoensemblen ett välkommet inslag. Liksom sina ideologiska förebilder Bad Religion skriver gruppen låtar som betyder något. Som lyckas förena tåga med harmoni och som inte räds en agenda som både ifrågasätter och irriterar. 

På så sätt spelar ”Endgame” också med väldigt säkra insatser. 

Skillnaden mot ”Appeal to reason” – skivan som lyfte combon till rollen som arenafyllare även i Sverige – är ytterst marginell och märks mest i att refrängerna har vässats ytterligare ett snäpp och att angreppet är aningen sturskare. Annars är det här ett Rise Against som gör vad de ska och som gör det på ett sätt som väcker få invändningar. Men som säkrar sin branschledarstatus mer beroende på den bleka konkurrensen än på sin egen förträfflighet.

Bästa spår: ”Disparity by design”.

On the road again

av Mattias Kling
Änna dator

Efter ett alltför kort vardagsbesök rullar festivalkärran nu igen. Sitter i skrivande stund på ett X2000 med slutstation Göteborg och kämpar mot en uppkoppling som inte tillåter mig att använda Aftonbladets säkerhetsprogram så att jag kan lämna min Ozzy Osbourne-recension (dragplåster i Nöjesbladet på fredag) på avsett sätt.

I stället blir det till att, i sann SRF-anda, mejla in 2 800 tecken text (med tilläggen) och be en stilla bön för att inga konstiga tecken eller liknande försvinner.

Let me hear you scream – for a steady Wi-Fi on the railroad.

Men, i alla fall. En hektisk men kul vecka väntar på Sveriges baksida. Inleder redan i kväll med att recensera Rise Againsts klubbspelning på Sticky Fingers, betar mig igenom West Coast Riot och In Flames intima gig i morgon kväll. Och sen väntar ju Metaltown, och där vet man aldrig vad som kan ske, innan målgång sker när söndag har blivit måndag och en recension av HIM:s framträdande på Pier Pressure har nått redaktionen i Stockholm.

Det kommer att bli hektiskt. Säkert kommer jag att bryta ihop både en och två gånger. Svära över diverse umbäranden och vara redo att sätta mig på närmsta färdmedel hem till huvudstaden igen.

Men det gör jag inte, så klart. Så – häng med mig i veckan, vet jag. Det kan ju bli riktigt kul.

Rise Against värmer upp

av Mattias Kling
Rise Against

Den 17 juni är Chicago-kvartetten ett av dragplåstren på West Coast Riot-festivalen i Göteborg.

Men då bandet ändå befinner sig i staden passar det på att göra en uppvärmningsspelning kvällen innan – på intima Sticky Fingers. Räkna med att det blir trångt, svettigt och riktigt fullsatt. Speciellt som att gruppen spikade avsevärt mer rymliga Arenan i Stockholm på sitt förra besök på blågul mark.

Dessutom står meriterade Kristinehamnsgruppen Misconduct på samma scen samma kväll. Bara lite tidigare då. Ja, ni fattar.

Biljetterna till detta evenemang släpps fredagen den 7 maj via Pusterviksbiljetter (tel 031/13 06 80) eller via Ticnet (tel 077/170 70 70).

Då var det officiellt

av Mattias Kling

West Coast Riot presenterade i dag – som jag tidigare avslöjat – att Rise Against och Bad Religion är klara för årets upplaga av festivalen.

Anda bokade gäng till festen i Göteborg den 17 juni är Dropkick Murphys, Jello Biafra and The Guantanamo School of Medicine, A Day To Remember samt Invasionen.

Sida 1 av 2
at the gates Cd recensioner death metal europe festival getaway rock gästblogg hårdrock in flames iron maiden metal metallica motörhead punk Rock slayer spotify sweden rock thrash metal tävling
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Linn Elmervik
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt Hellsing, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB