Godmorgon kära bloggläsare! En ny intensiv vecka har startat. För min del är den fylld av sammanträden (gääääsp), kick-off med personalen, styrelsekonferens med mera.

I dag påminner jag om att det snart är val – kyrkoval. För dig som är medlem i Svenska kyrkan och har fyllt 16 år gäller rösträtt den 20 september. 

Läs också dagens huvudledare om moderatledaren Fredrik Reinfeldt som försöker göra sitt parti statsbärande – För tungt, Reinfeldt.

Just nu gör den israeliske premiärministern Netanyahu en europaturné i ett försök att blidka EU i förhandlingarna med USA och EU angående den israeliska bosättarpolitiken exempelvis. 

Relationerna mellan Israel och världssamfundet har alltsedan Gazakriget i vintras varit ansträngda och den högerextremistiska regeringen under Netanyahus ledning gör inte saken bättre.

EU och USA måste ställa tydliga krav på ockupationsmakten Israel att upphöra med alla brott mot folkrätten och Genevekonventionerna om det alls ska finnas förutsättningar för en fredsprocess mellan israeler och palesinier.

I dag skriver vi på ledarplats: Kompromissa inte om bosättningarna!

Den kände konstnären och debattören Dror Feiler, ordförande i European Jews for Just Peace skriver i dag på Aftonbladets kultursidor om hur den israeliska staten blandas ihop med det judiska folket för att stoppa seriös granskning av Israels politik.

I malmötidningen Efter Arbetet skriver Adam Keller, talesman för den israeliska fredsrörelsen Gush Shalom – Netanyahus svenska teater.

Debatten går vidare….

Den israeliska regeringens grova utfall mot Aftonbladet och Sveriges regering har lett till en kritisk debatt också i de israeliska medierna. Politiker och kommentatorer i Israel ifrågasätter nu utrikesminister Avigdor Liebermans antisemitanklagelser, rapporterar Ekots Cecilia Uddén.

Liberala tidningen Haaretz kräver på ledarplats i dag Liebermans avgång. Ledaren är skriven av Aluf Benn som hör till de tyngsta israeliska politiska journalisterna.

På samma tema skriver en annan ansedd Haaretz-journalist i dagens Svenska dagbladet – Gideon Levy. Levy tycker att Aftonbladets kulturartikel var dålig men ännu värre är den israeliska regeringens reaktion.

”I Israel blir var och en som vågar sig på att kritisera ockupationen utifrån kallad antisemit. Det är det enklaste sättet för oss att två våra händer och ge oss på dem som försöker ställa berättigade frågor kring den olagliga ockupationen”, skriver Levy bland annat.

I Israel finns det trots allt en modig liberal press.

Till skillnad från i Sverige där den liberala pressen antingen räddhågset tiger eller slungar antisemitstämpeln omkring sig. Det är pinsamt.

De senaste sju dygnen har Aftonbladet och Israel-debatten varit toppnyhet i så gott som alla stora interationella medier. Det är smått surrealistiskt när CNN, BBC, Reuters, Jerusalem Post, Haaretz, Al Jazeera, Der Spiegel etc hör av sig och vill intervjua.

Min chefredaktörskollega tillika ansvarig utgivare Jan Helin har nog varit ute i de flesta medier i världen dessa dagar.

Min ledarkrönika från i måndags har översatts till engelska, tyska, franska och arabiska.

Här refererar Der Spiegel artikeln.

Det går fort i internets värld och alltifrån mer eller mindre bra google-översättningar till auktoriserade översättningar dyker upp av våra artiklar här och där. 

Här har ett nätverk av unga översättare från olika delar av världen själva tagit initiativ till att översätta min ledare till franska.

Fascinerande.

I dag har jag varit på föredragsturné i Karlstad. Nästan överallt mötte jag människor som var väldigt frågande inför den överdrivna reaktionen från den israeliska regeringen mot Aftonbladet och Sveriges regering.

Nu var om en räddande ängel jag egentligen tänkte skriva…

Jag använde mig nämligen för första gången av sms-biljett på tåget till och från Karlstad. När jag vid 20-tiden i kväll satte mig på tåget tillbaka från Karlstad upptäckte jag att min mobiltelefons batteri i princip var helt slut. Hjälp hur ska jag kunna visa upp min sms-biljett om mobilen inte fungerar?

Konduktören kom lyckligtvis tidigt till min vagn så jag hann visa honom min biljett men sen visste jag ju att jag skulle byta tåg i Hallsberg och för den sista sträckan gällde ny sms-biljett och mitt batteri skulle omöjligen räcka så länge.

– Jag ska också till Stockholm så du kan sända över ditt sms till min mobil så har du biljetten att visa, säger plötsligt en ung värmlandstjej.

Så himla schysst!

Det visade sig sen att vi dessutom hade fått platserna bredvid varandra på tåget från Hallsberg till Stockholm.

En räddande ängel från Munkfors.

Ambassadör Zvi Mazel som en gång var Israels ambassadör i Sverige (blev sedermera känd för att krossa konst på Historiska muséet) ger här i Jersualem Post sin syn på det land han arbetade i under några år.

Befängda påståenden om att 80 procent av den svenska pressen är ägd och knuten till det socialdemokratiska partiet och att det inte råder någon pressfrihet i Sverige slungas ut av denne numera pensionerade israeliska statstjänsteman.

Under konstbråket i Stockholm fick jag nys om Zvi Mazels sammankoppling till den extrema kristenheten som påstår sig vara israelvänner men i själva verket är djupt antisemitiska. Jag hittade en bild på ambassadören som vänskapligt hälsar på Knutby-pastorn Helge Fossmo.

(Jag ser nu att just det numret av tidningen Israelvän 2003 nr 2 är borttaget från vänorganisationens hemsida.)

Det säger allt om ambassadör Mazels kunskaper om det svenska samhället och förmåga att göra politiska bedömningar.

Den diplomatiska krisen mellan Sverige och Israel med anledning av Aftonbladets kulturartikel pågår för fullt.

Hur ska man förstå dessa överreaktioner från israeliskt håll? 

Jag skriver om detta i dagens ledarkrönika.

Henrik Brors var på DN:s nättidning inne på samma linje i går.

Liksom Svenska dagbladets ledarblogg.

Och Lena Mellin i dagens Aftonbladet.

Lyssna också på min chefredaktörskollega och ansvarig utgivare Jan Helin i SVT morgon.

Den israeliska regeringen slungar sina hätska beskyllningar åt alla håll. Nu senast är det utrikesmimister Lieberman som anklagar Norge för att sprida antisemitism med anledning av att Knut Hamsuns 150 årsdag uppmärksammats.

Den israeliska utbildningsministern fördömer en israelisk professor i statsvetenskap vid Ben Gurion-universitetet som i Los Angeles Times skriver att staten Israel är en apartheidstat och bör bojkottas.

Och vice premiärminister Ya`alon har i veckan anklagat den israeliska fredsrörelsen Peace Now för att vara ”ett virus i det israeliska samhället” liksom medierna också är ett virus. Han slog också till mot Obama-administrationen med att deklarera ”Jag är inte rädd för amerikanerna!”. Något som fått försvarsminister Barak att reagera och tona ned sin regeringskollegas uttalande, enligt Haaretz.

Vem i Europa kan ta denna extremistiska israeliska regering på allvar?

Debatten om Aftonbladets kulturartikel har nog slagit rekord i hätska påhopp och överdrifter både i svensk debatt och israelisk. Vår ledarartikel i torsdags där vi krävde besked om pressfriheten av Carl Bildt har nu snart 400 kommentarer.

Och denna blogg har under de senaste dygnen haft cirka 25.000 läsare.

Hatmejl väller in men också väldigt många positiva röster som i Aftonbladet ser en modig tidning som vågar skriva kritiskt om staten Israel och ifrågasätta dess politik gentemot palestinierna.

I arabvärldens medier har Aftonbladet blivit det hoppfulla exemplet på att västmedia inte bara schablonartat går den israeliska regeringens vägar.

På andra håll, främst i den mer regeringstrogna israeliska pressen framställs Aftonbladet som bevis på att antisemitismen är utbredd i Sverige och Europa.

Hela affären som nått väldiga dimensioner känns absurd men den har sin realpolitiska förklaring. Staten Israel är hårt ifrågasatt för sitt krig mot Gaza i vintras och för sina ständiga brott mot internationell rätt och folkrätt. Obama-administrationen i USA har också tydligt markerat sitt ogillande och kräver omedelbart stopp för bosättningarna.

Nuvarande israeliska regering hör till den mest högextrema i landets historia.

I denna kontext ska man se och analysera de hätska påhoppen på Aftonbladet och Sverige

Mer om detta i min måndagskrönika i morgon.

Och fortfarande undrar vi över själva sakfrågan som ställdes av Donald Boström i kulturatikeln i måndags. Läs här vår reporters reportage från Västbanken i dag.

Aftonbladets journalister hindras nu från arbeta i Israel/Palestina.

Än en gång visar staten Israel sin syn på pressfriheten.

När bråket mellan Israel och Sverige bröt angående Aftonbladets kulturartikel om illegal organhandel var riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson en av de som uttalade sig märkligt i israelisk press.

Jag tog upp det i min ledarartikel i torsdagens tidning.

I dag fick jag ett mejl från Birgitta Ohlsson där hon förklarar att hon var ”lösryckt och mycket kreativt citerad” i Jerusalem Post.

”Jag bad om citat och fick ej se dem innan publicering. Sedan när jag påpekade detta och ville förtydliga var de ej intresserade”, skriver hon och hänvisar till en intervju svensk media som är mer rättvisande.

Den kan du ta del av här.

”Jag är absolut inte emot publiceringen av artikeln. Vi lever i ett fritt samhälle och pressfriheten är en grundsten för vår levande demokrati. Men för att den ska vara levande krävs en livfull debatt och diskussion”, säger Birgitta Ohlsson i intervjun.

Hon tycker också att ambassadör Borsiin Bonniers agerande i Tel Aviv är problematiskt.