Solen strålar över Mälaren och söndagmorgonen började jag med panelen i Godmorgon Världen. Mina meddebattörer var Svenska Dagbladets Per Gudmundson och Sydsvenskans Heidi Avellan.

Det är som vanligt roligt att käfta med kollegorna och bryta åsikter om allt från Israel till svensk bilindustri.

Per Gudmundson kom uppspelt till studion. ”Har du sett dagens snackis”, undrade han och jag fick erkänna att jag inte riktigt förstod vad han menade. Själv har jag ägnat de senaste dygnen åt världspolitiken med anledning av den väldiga israeliska reaktionen på vår kulturartikel…

 – Maria Abrahamson slutar på ledarredaktionen och blir riksdagskandidat för moderaterna, svarade Gudmundson.

Det var värst. Så mycket ”oberoende moderat” var hon. Fast ärligt talat har jag hört Maria uttala sig dräpande om moderata statsråd så det ska bli riktigt intressant att se hur hon platsar som partiaktivist.

Det är alltid trist när profilstarka ledarskribenter slutar, inte minst kvinnor som syns och hörs i debatten. Jag delar mycket sällan Maria Abrahamssons åsikter men vi har varit på debatt-barrikaderna tillsammans i väldigt många år så jag kommer att sakna henne.

Svenska dagbladets ledarsida blir dessutom tristare utan hennes vassa penna. 

I dag är det dags för statsminister Fredrik Reinfeldts sommartal i Vaxholm. Vädergudarna tycks än så länge inte vara på statsministerns sida. Det blir en blöt båttur ut till Vaxholm.

På ledarsidan har vi roat oss med att gå igenom alla Reinfeldts sommartal i Vaxholm genom åren. Han lovar mycket men gör sen annorlunda.

Läs ”Reinfeldts sex sommarstilar”.

I torsdags krävde vi besked från utrikesminister Carl Bildt angående den svenska pressfrihteten. Han teg länge och UD:s presstalesman fick säga att ambassadörens uttalande var ”ett lokalt initiativ”. Till slut tog utrikesministern bladet från mun och skrev i sin blogg:

”På sina håll i Israel har man begärt att vi på ett eller annat sätt skulle ta offentligt avstånd från denna artikel eller t o m ingripa för att förhindra att en sådan artikel skulle kunna publiceras. Men så fungerar inte vårt land – och skall inte heller göra det”.

Bildt var också mycket tydlig i sitt försvar för den svenska press- och yttrandefriheten. Därmed diskvalificerar Bildt den svenska ambassadörens uttalande i Tel Aviv. Ändå tiger han om hennes agerande.

Det enda rimliga vore att Bildt kallar hem ambassadören.

Bildt jagas av en milt sagt extrem Israelisk utrikesminister, Avgidor Lieberman som kräver att svenska regeringen agerar mot Aftonbladet. I dag skriver Bildt igen på sin blogg och betonar att det inte är politikens sak att lägga sig i pressens publiceringar.

”Det som bekymrar och bedrövar mig är vissa av de reaktioner – inte minst i andra länder – som detta deras beslut lett till”, skriver Bildt.

Bildt utvecklar sitt och Sveriges engagemang mot antisemitismen och beskriver samtidigt den svenska Tryckfrihetsförordningens principer.

Och det vore ”minst sagt egenartat om ett enskilt inlägg i en tidning skulle kunna tas till intäkt för att dra Sveriges kategoriska avståndstagande från alla slags antisemitiska konspirationsteorier i tvivelsmål”, avslutar Bildt.

Problemet är att den svenska ambassadörens agerande i Tel Aviv både understödde den liebermanska hetsen mot Aftonbladet och bidrog till tvivelsmål om regeringens syn på yttrande- och pressfriheten. 

Carl Bildt måste klargöra hur Sverige ska få en trovärdig diplomatisk representation i Israel framöver. Det räcker inte med bloggnotiser när nu saken utvecklats till en diplomatisk kris mellan Sverige och Israel.

Det har riksdagsledamoten Urban Ahlin (s) rätt i som nu KU-anmäler Carl Bildt.

Den hätska debatten om Aftonbladets kulturartikel om illegal organhandel har lett till en diplomatisk kris mellan Israel och Sverige. Den israeliska regeringens agerande är sanslöst och vittnar om en synnerligen märklig inställning till yttrande- och pressfriheten.

Carl Bildt har i sin blogg hävdat den svenska pressfriheten vilket är utmärkt. Jag konstaterade i går kväll att slutsatsen borde då vara att han kallar hem ambassadören i Tel Aviv som gjort bort sig grundligt.

Aftonbladetbråket får nu inrikespolitiska dimensioner också. Socialdemokraternas utrikespolitiska talesman Urban Ahlin KU-anmäler nu utrikesminister Carl Bildt. Ahlin ser inte Bildts blogg som en officiell svensk ståndpunkt.

Ahlin vill att riksdagens konstitutionsutskott ställer följande frågor till utrikesministern:

– Vilka instruktioner finns för ambassader kring hur de ska agera i tryck- och yttrandefrihets frågor? Om det finns, hur har de följts i detta fall?
– Vilka lärdomar har Utrikesdepartementet dragit av det citerade uttalandet från Konstitutionsutskottet?
– Vilka typer av uttalanden kan räknas som officiella från regeringen? 
– Vilken status har blogginlägget som gjorts av Carl Bildt?

Också Vänsterpartiledaren Lars Ohly har reagerat och skriver i ett pressmeddelande: Kalla hem ambassadören och klargör grunderna för tryckfriheten!

Debatten om Aftonbladets kulturartikel i måndags får nu allt konstigare proportioner. Den svenska ambassadörens famösa agerande har nu tack och lov korrigerats av utrikesminister Carl Bildt. Enligt en intervju i Svenska dagbladet ångrar sig dock inte ambassadör Borsiin Bonnier utan håller fast vid sitt uttalande. 

Det om något borde göra henne förbrukad som Sveriges ambassadör i Tel Aviv.

I Israel rasar den högerextrema utrikesministern Avgidor Lieberman och kräver av den svenska regeringen att agera mot Aftonbladet (Haaretz och Jerusalem Post). Den israeliska regeringen hotar med att neka Aftonbladets journalister pressackreditering i landet framöver och journalisten Donald Boström ska få inreseförbud.

Det är sannerligen en bekymmersam bild av pressfrihetens ställning i Israel som nu kommer fram. Det om något borde oroa alla israelvänner som alltid lyfter fram landet som den enda demokratin i Mellanöstern.

Svenska Tidningsutgivarföreningen har nu uttalat sig: Tafsa inte på tryck- och yttrandefriheten!

Den uppiskade hätska stämningen mot Aftonbladet skymmer sakfrågan om den israeliska ockupationspolitiken gentemot palestinierna där bosättningar, murbyggande, isolering av Gaza och ständigt dagligt förtryck är flagranta brott mot internationell rätt.

Läs Peter Kadhammars text i dagens Aftonbladet.

Liksom Åsa Linderborgs kulturkrönika.

Utrikesminister Carl Bildt har nu äntligen tagit bladet från munnen. Han har i sin blogg markerat att den svenska yttrandefriheten är en princip att slåss för. 

Tack för det.

Slutsatsen: kalla hem ambassadören!

Affären med Sveriges ambassadör Elisabet Borsiin Bonnier och hennes häpnadsväckande utspel angående Aftonbladets kulturartikel går vidare. 

Utrikesminister Carl Bildt tiger men låter sin presstalesman på UD markera att ambassadörens utspel var ”ett lokalt initiativ”. Vad menas med det? Varje gång en ambassadör agerar gör han eller hon det på statens uppdrag. UD:s uttalande kan bara tolkas som att Borsiin Bonnier agerat på eget bevåg utan att förankra det högre upp.

Jag noterade sent i går kväll att ambassaden i Tel Aviv plockat bort ambassadörens diskutabla pressmeddelande på hemsidan.

Vad drar Carl Bildt för slutsatser av Borsiin Bonniers agerande? Kan Sverige ha en ambassadör på en sån politiskt känslig plats som gör anmärkningsvärda ”lokala initiativ”?

Bildt måste ge besked. I grunden handlar det om press- och yttrandefrihetens ställning.

Det skriver jag på ledarplats i dag.

Chefredaktörskollegan tillika vår ansvarig utgivare, Jan Helin skriver på nyhetsplats: Deltar regeringen i hatkampanjen?

Följande brev har vi skickat från Aftonbladet:

Till utrikesminister Carl Bildt

Med anledning av Donald Boströms artikel om organhandeln i Israel publicerad i Aftonbladet 17/8 har en hätsk debatt brutit ut i israeliska medier.

Israels utrikesminister har uttalat sig och fördömt publiceringen av artikeln.

Sveriges ambassadör i Tel Aviv, Elisabet Borsiin Bonnier, har på ambassadens hemsida publicerat följande uttalande:

”The article in the Swedish newspaper Aftonbladet is a shocking and appalling to us Swedes as it is to Israeli citizens. We share the dismay expressed by the Israeli government representatives, media and the Israeli publi. This Embassy cannot but clearly distance itself from it.

Just as in Israel, freedom of the press prevails in Sweden. However, freedom of the press and freedom of expression are freedoms which carry a certain responsibility. It falls on the editor-in-chief of any given newspaper.”

Det är ett unikt och häpnadsväckande uttalande och vi ställer oss frågan om ambassadörens hållning delas av den svenska regeringen och dess utrikesminister.

Anser utrikesministern att en ambassadör ska uttala sig om vad som är god eller dålig publicering i svensk press på det sätt som ambassadör Elisabet Borslin Bonnier gör?

Aftonbladet 19/8 2009

Jan Helin

Chefredaktör och ansvarig utgivare

Helle Klein

Politisk chefredaktör

Fotografen och journalisten Donald Boströms artikel på Aftonbladets kultursidor i måndags angående illegal organhandel i Israel debatteras just nu hett i israeliska medier. I stället för att debatten handlar om den upprörande sakfrågan handlar det om Aftonbladets rätt att publicera eller inte.

Och som vanligt när det skrivs kritiska artiklar mot staten Israel haglar anklagelserna om antisemitism. Det är djupt olustigt.

Här försvarar min chefredaktörskollega Jan Helin publiceringen.

Det hätska kulturklimatet i Israel underblåses av den sittande extrema regeringen vars utrikesminister Avgidor Lieberman många gånger också av israelisk press anklagats för rasistiska uttalanden gentemot araber och palestinier.

Från denne Liebermans utrikesdepartement kommer nu starka fördömanden av Aftonbladets kulturartikel och krav på att den svenska regeringen ska agera.

I detta läge skickar den svenska ambassadören i Tel Aviv, Elisabet Borsiin Bonnier, ut ett pressmeddelande där hon instämmer i kritiken mot Aftonbladet.

”The article in the Swedish newspaper Aftonbladet is a shocking and appalling to us Swedes as it is to Israeli citizens. We share the dismay expressed by the Israeli government representatives, media and the Israeli publi. This Embassy cannot but clearly distance itself from it.

Just as in Israel, freedom of the press prevails in Sweden. However, freedom of the press and freedom of expression are freedoms which carry a certain responsibility. It falls on the editor-in-chief of any given newspaper.”

Det är ett häpnadsväckande uttalande som till och med fått högerdebattörer som Svenska dagbladets ledarsida att reagera. Sydsvenskans politiska chefredaktör Heidi Avellan har också reagerat även om hon lät sin ledarskribent Mats Skogskär skriva en slängig bloggkommentar om kulturartikeln under den osmakliga rubriken ”Antisemitbladet”. 

Jag undrar vad Avellan hade tyckt om vi kallade Sydsvenskan för Fascistsvenskan?

Hur som helst har frågan om Donald Boströms artikel nu blivit en politisk brännande fråga om yttrandefriheten.  Hur kommer liberala redaktörer som alltid annars brukar skrida till yttrande- och pressfrihetens försvar att reagera? Vad säger Carl Bildt? Delar utrikesministern ambassadör Borsiin Bonniers hållning till svensk pressfrihet?

Mer om detta på ledarsidan i morgon.

Lena Hjelm-Wallén har varit både utrikesminister och ordförande i Svenska afghanistankommittén. Hon är en klok kvinna som utrikespolitiskt intresserade både inom och utom socialdemokratin borde lyssna till.

I dag uttalar hon sig på vår ledarsida. Hon välkomnar en öppen debatt om situationen i Afghanistan.

– Nu måste det ske en utveckling i landet. Afghanistan behöver skolor och hälsokliniker. Man behöver polis och ett fungerande rättssystem. Nu måste de militära insatserna styras om till civila insatser.

Om två veckor samlas EU:s utrikesministrar i Stockholm för att diskutera läget i Afghanistan.

– EU kan göra mycket mer, fortsätter Lena Hjelm-Wallén.

Hon vill se en öppen agenda för insatserna i Afghanistan. Det är viktigt att befolkningen förstår att det inte finns någon dold agenda, ingen som vill ockupera landet, ingen som vill åt några oljefyndigheter.

Läs mer på ledarsidan – Afghanistan behöver fred.