Är det inte så att det jobbigaste med att må dåligt är att inte veta om det kommer gå över? Jag blir varken rädd, orolig eller stressad av träningsvärk eller skavsår för jag har full tillit till att det går över. Det gör ont just då men jag vet att det inte är farligt och att det kommer gå över.

Men när jag har en svacka i mitt emotionella välbefinnande, tex har en dålig dag, tar mig igenom en kris eller igenom en utmaning kan jag grubbla mig livrädd på temat ”tänk om det kommer kännas så här för alltid”.  Men det gör det ju inte. Precis som att varje höst tänker jag ”tänk om jag kommer vara så här trött resten av mitt liv”. Men det är jag ju aldrig.

Visst vore det skönt om vi kunde ha samma tillit till att även trötthet, nedstämdhet och nervositet också går över? Visst skulle det bli lättare då?

Vår på väg, i år också. Vilken tur. 😉