Jag får emellanåt frågan av coachingklienter och andra som vet vad jag jobba med, om hur mitt eget liv ser ut. Är lyckocoachen alltid lycklig? Har den som jobbar med personlig utveckling ordning på allting i sitt eget liv? Nej, förstås inte. Det är inte det som gör en bra coach. Att leva som jag lär innebär inte att jag måste vara lycklig jämt. Att leva som jag lär innebär för mig att jag också behöver hantera de utmaningar som livet bjuder mig på.

Det är faktiskt en enorm styrka för mig när jag coachar att jag också ofta har saker på gång i mitt eget liv som jag jobbar med och övar på. Det hade säkerligen varit fruktansvärt oinspirerande och alldeles jättetråkigt att bli coachad av mig om jag bara satt och var lycklig och hade hela mitt liv i perfekt ordning hela tiden. Jag skulle inte kunna relatera till mina klienter och de skulle inte kunna relatera till mig.

Utöver min gedigna utbildning tror jag att just det faktum att jag själv har erfarenhet av att vara under utveckling som är en av mina främsta styrkor när jag coachar. Jag vet precis hur det känns att ha motgångar man inte vet hur man ska ta sig över, att tvivla på sig själv och vara utmanad av olika saker. Men jag vet också hur det känns att ta sig förbi de där motgångarna, att verkligen tro på sig själv, och känslan när man klarade av utmaningen.

Lycka och välbefinnande handlar inte om att aldrig ha motgångar utan om att kunna hantera dem när de kommer, och njuta desto mer däremellan.

 

Såhär kan det se ut när jag sitter och coachar.