Den här bilden av hur ”alla andra” är och har det, den ställer till med mycket elände. För ”alla andra” är och har det inte heller så. Det ser bara ut så för att du betraktar deras liv från utsidan och ditt eget från insidan. Det är ofta den största skillnaden. Men vet vi inte om det försöker vi anpassa oss till en mall som inte finns. Det är synd. Dels för att det är helt omöjligt att uppnå ett ideal som inte finns, men också för att det tar fokus och energi från att ta reda på vem du verkligen är och vad just du tycker om och behöver för att må bra.

Om vi istället uppmuntrades att själva räkna ut hur vi vill ha det i lite större utsträckning, om det var normen, tror jag väldigt mycket skulle falla på plats. Om du får vara du helt och hållet utan att någon tittar snett, och du ger samma frihet till andra, skulle mycket bli väldigt mycket enklare. Enda haken är att du då behöver ta reda på vem du är och hur du vill ha det. För det är inte helt självklart, särskilt inte om man är van vid att hela tiden jämföra sig.

Det lurigaste av allt är att både du och omständigheterna hela tiden förändras, så med jämna mellanrum behöver du ta ett nytt beslut.

Men jag är fullkomligt övertygad om att det är värt det.

Vad gör dig lycklig? Hur vill du leva?