Jag skrev förra veckan om vänlighet som en väg till lycka hos både dig och andra. Något som kan vara lite lurigare är att komma ihåg att vara snäll mot sig själv också. Lyckligtvis växer intresset för och forskningen kring det som kallas för självmedkänsla. I somras bildades ett nytt forskningscenter kring medkänsla, empati och tillit vid Karolinska Institutet med Stefan Einhorn som en av initiativtagarna, och det forskas friskt på området både där och internationellt.

Jag läste nyligen boken Self Compassion – stop beating yourself up and leave insecurity behind av Kristin Neff, som är en av världens främsta forskare på självmedkänsla, och blev helt hänförd. Numera använder jag verktygen från boken så gott som dagligen för att ge mig själv stöd och empati. Det gör stor skillnad och jag har blivit betydligt snällare mot mig själv och dragit ner ordentligt på självkritiken!

Enligt Neff består självmedkänsla består tre delar:

1. Mindfulness (medveten närvaro)
För att kunna vara snäll mot dig själv behöver du vara medveten om när du inte är det, så att du kan bryta mönstret. Detta kräver medvetenhet om vad du tänker. Ofta märker vi nämligen inte ens att vi är elaka mot oss själva, eftersom vi identifierar oss mer med den delen av oss som tänker den elaka tanken än den delen som får höra den. Mindfullness och medvetenhet är nyckeln. Lyssna på dina tankar.

2. Vänlighet
Tänk och säg samma saker till dig själv när du mår dåligt som du gör till en vän som är ledsen. När man börjar lyssna på vad man egentligen säger till sig själv, särskilt på en dålig dag, är det lätt att bli chockad. Många säger saker till sig själva som de aldrig skulle säga till någon annan eftersom det vore fruktansvärt oförskämt och otrevligt. Ha istället empati med den delen av dig som har det jobbigt, utan att döma. Jag har märkt att bara det enkla att någon ser att jag har det jobbigt, även om denna någon är jag själv, gör stor skillnad. Att inse och acceptera att ”ja, just nu är jag arg/ledsen/kränkt/upprörd och det känns jobbigt” skapar utrymme för självmedkänsla. Det är självmedkänsla.

3. Medmänsklighet
Fel och brister är något som vi delar med alla andra människor. Alla gör bort sig, skäms, känner sig osäkra, dåliga och otillräckliga ibland. Det är något som förenar oss alla, ändå har de flesta inställningen att deras fel och brister är något som skiljer dem från andra människor, och försöker därför dölja dem. Det gör att vi gömmer helt mänskliga delar av oss själva och blir isolerade, istället för att se dem som en väg till gemenskap och kontakt. Våga berätta när du mår dåligt, för dig själv och för andra. Det river ner fasader och ni kan mötas på riktigt.

Kreativitetsforskaren Samuel West uppmanas oss i en intervju i Aftonbladet att våga vara mer tramsiga på jobbet eftersom forskningen visar att  arbetsglädje leder till kreativitet, produktivitet, bättre samarbete och nöjdare kunder.

Jag blir helt ställd ibland när jag kommer ut på företag för att föreläsa och ser hur vuxet och allvarligt allting är. Min första impuls är att börja busa med dem, sätta på glad musik och leka en lek. Jag vet ju att det är exakt det som sätter igång kreativiteten, underlättar inlärning och skapar kontakt mellan människor. Men dom vet ju inte det och skulle förmodligen inte ta mig på särskilt stort allvar om jag inledde på det sättet. Så istället börjar jag med forskning, siffror och tabeller som visar att lekfullhet är gynnsamt för karriären, för att därefter låta dem pröva. Det brukar funka bättre. 😉

Men egentligen kan jag inte förstå hur någon kan tro att kreativitet går att framkalla på beställning i ett tyst, kalt och närmast cell-liknande konferensrum, sittande i obekväma stolar kl 9 på en tisdagmorgon. Kreativitet kräver ju rörelse och inspiration! Människor mer uttalat kreativa yrken (dansare, konstnärer, designers) sätter sig ju sällan i ett kalt rum och försöker tänka fram sina kommande verk, så varför tror vi att det skulle funka på ett kontor? Det gör det inte.

Är det inte dags att vi börjar ta forskningen på allvar och ser lekfullhet som ett tecken på ambition och framåtanda istället för tramsighet?

Här är ett utmärkt exempel på kombinationen allvar och lekfullhet i Virgin Americas video med flygsäkerhetsinstruktioner.

Min vän och kollega Erik Fernholm är expert i SvDs lyckoskola i 14 korta delar. Du får med Erik som guide lära dig vad som gör dig lycklig – och vad som inte gör det. Rekommenderas varmt, det är massor av bra saker som tas upp!

Erik Fernholm. Foto: Jesper Anhede

Lycka ses ofta som ett självändamål. Det är klart att alla vill vara lyckliga, det är en så självklar önskan att det verkar absurt att fråga varför någon vill vara lycklig, som om det skulle kunna leda till något mer. Det coola är att det gör det!

Länge trodde man att den enda poängen med positiva känslor var att signalera att det inte rådde någon fara. Nu vet man bättre. Ditt känslotillstånd påverkar hur du fungerar och presterar på massor av sätt och högt välbefinnande kommer med massor av fiffiga bieffekter. En känd studie som gjordes på nunnor visade tom på samband mellan lycka och livslängd!

I nunnestudien läste lyckoforskarna igenom de personliga brev som nunnorna skrev när de ansökte om en plats i klostret när de var i 20-årsåldern och sorterade dem utifrån i vilken utsträckning varje nunna uttryckte positiva känslor som lycka och glädje. Sedan undersöktes sambandet med nunnornas livslängd. Det visade sig att de här breven, som skrevs för runt 60 år sedan, kunde ge en tydlig indikation på dessa kvinnors livslängd.

90% av de nunnor som uttryckt mest glädje i sina brev blev över 85 år men bara 34% av de dystraste!

Det är riktigt häftiga siffror, särskilt med tanke på att de grundar sig på något så otippat som ett väldigt gammalt brev och att skillnaden är så stort trots att nunnorna levt så gott som identiska liv tillsammans i klostret.

Hela grundtanken med positiv psykologi är ju att hjälpa människor att öka sitt välbefinnande och bli lyckligare, men hur kollar man egentligen det? Det kan ju låta väldigt lurigt att mäta något så abstrakt som känslor och lycka på ett vetenskapligt sätt. Det finns ju inga blodprov man kan ta för att kolla vem som är lycklig och inte, eller för att jämföra dina lyckonivåer med mina, eller för att se hur lycklig du var förra veckan jämfört med idag.

Inom lyckoforskningen mäts människors välbefinnande istället genom frågeformulär där man på en sifferskala får bedöma till exempel hur ofta man upplevt olika känslor den senaste veckan eller i hur stor utsträckning man håller med om olika påståenden om sitt liv.

En siffra kan förstås aldrig mäta sig med något så komplext och abstrakt som en känsla eller en upplevelse av livstillfredsställelse men det ger ändå något konkret att förhålla sig till. En annan stor fördel med testerna är att det blir möjligt att mäta den lyckohöjande effekten hos olika övningar, till exempel att skriva ett tacksamhetsbrev.

Ett av de enklaste lyckotesten ställer två frågor:
1. Hur lycklig eller olycklig känner du dig på en skala där 1 är extremt olycklig och 10 extremt lycklig?
2. Hur stor andel av tiden (i procent) känner du dig lycklig, neutral respektive olycklig?

Testresultatet blir då en siffra mellan 1-10 och tre siffror som tillsammans blir 100%. Jag testar ofta mina coachingklienter i början och slutet av coachingprocessen och det är himla häftigt att se hur mycket siffrorna kan flytta på sig när inför göra några olika lyckoövningar, blir mer medveten om sina värderingar och övar sig på optimistiskt tänkande (jodå, det går att lära sig).

Prova att mäta om dina lyckonivåer höjs av att läsa den här bloggen! Skriv ner dina siffror för idag och gör om testet om några månader och jämför!

Innan jag bloggar vidare om lycka tycker jag att det är på sin plats med ett inlägg om vad lycka egentligen handlar om och innebär. En nackdel med ordet lycka är att det ofta blandas ihop med glädje och gott humör, men ett lyckligt liv innebär inte alls att man alltid är glad eller aldrig mår dåligt utan handlar om mycket mer än så. Lyckoforskarna pratar ofta om välbefinnande eller välmående istället för lycka vilket ger en mer nyanserad bild.

Martin Seligman är den amerikanske psykolog och psykologiprofessor som i slutet av 1990-talet grundade den positiva psykologin. Han ifrågasatte att psykologins vetenskap hade en stor kunskapslucka gällande mycket av det som är bra och fungerar med det mänskliga psyket. Vi hade koll på det mesta som handlar om psykiska sjukdomar och mental ohälsa, men vad som får människor att må bra och fungera på topp fanns inte konstigt nog inte särskilt mycket kunskap om, trots att de allra flesta faktiskt är psykiskt friska. Det blev startskottet för den positiva psykologin och sedan dess har kunskaperna på området bara växt.

Martin Seligman presenterar en modell över välbefinnande som består av 5 delar där bara den första handlar om det vi vanligtvis associerar med lycka.

• Positiva känslor
• Engagemang och flow
• Meningsfullhet, att bidra
• Goda relationer
• Känna att vi utvecklas och åstadkommer något av värde

Som du ser handlar välbefinnande om betydligt mer än att ha kul och vara glad och mycket av fokuset ligger på att skapa en djupare livstillfredsställelse där du har nära kontakt med andra människor, ingår i ett sammanhang, känner meningsfullhet, utvecklas som människa, bidrar och får användning för dina personliga styrkor och egenskaper.

Vill du veta mer kan jag rekommendera boken Flourish av Martin Seligman och femminutersklippet om positiv psykologi nedan (du får ha överseende med den sjukt krystade speakerrösten bara).

Fast jag håller inte med klippet om att det krävs ”hard work” för att bli lyckligare. Det är klart att det alltid innebär en ansträngning att införa nya vanor, men hårt arbete skulle jag inte kalla det. Jag tycker det är ett väldigt tillfredsställande ”arbete” att göra sig själv lyckligare (om det är något som känns som hårt jobb är det väl att vara olycklig).

Hallå och välkommen hit!

Linnea heter jag är och din guide i lyckodjungeln. För visst är det en liten djungel? Få ord är väl lika slitna som just lycka (det skulle väl vara coach då, men det får blir ett annat blogginlägg) men det är hög tid att ändra på det nu! Det får vara nog med lyckomyter, missförstånd och sagoassoiciationer. Det är hög tid att sprida en verkligare bild av vad lycka faktiskt är och hur det fungerar.

För så krångligt är det faktiskt inte, och verkligen inte mystiskt. Numera finns det massor av kunskap och forskning om lycka, välbefinnande och vad som får människor att må bra (och allt häftigt som händer i hjärnan och kroppen när vi gör det). Här på bloggen tänker jag dela med mig av den kunskapen. Det känns himla roligt för under hela min utbildning var det en tanke som konstant ekade i mitt huvud: det här behöver alla känna till!

Hittills har jag delat min kunskap främst som frilansjournalist och skrivit om positiv psykologi och lyckoforskning i bland annat Aftonbladet Wellness. Nu känns det superkul att samtidigt blogga och kunna vara mer personlig och reflekterande än när jag skriver artiklar. För även om det finns massor av cool forskning att rapportera om är det tillämpningen av den i vardagen som gör skillnad. Men att veta vad man ska göra är ju inte alltid samma sak som att det blir gjort. Därför kommer jag skriva mycket om små små ändringar som kan göra stor stor skillnad över tid.

Vill du börja mosa myter och missförstånd om lycka redan nu kan du spana in den här artikeln jag skrev i Wellness i våras.