Jag läser om delar av Daring Greatly av Brene Brown. Särskilt ett parti om ”foreboding joy”, alltså att inte riktigt våga njuta av bra saker av rädsla för att de ska försvinna, fångar min uppmärksamhet.

Brene skriver att massor av människor hon intervjuat till sin forskning berättar om sårbarheten i att känna genuin lycka och glädje. Medvetenheten om att baksidan av att älska någon riktigt mycket är den stora smärta som uppstår om personen försvinner eller råkar illa ut. Sårbarheten i att uppskatta ett ögonblick som kan, och kommer, försvinna – eftersom alla ögonblick för eller senare byts ut mot ett nytt.

Själv kan jag ofta känna en sorgsenhet, som en ledsamhet som släpper, när jag upplever något jag längtat väldigt mycket efter, eftersom kontrasten mellan att längta efter och att uppleva blir så stor och tydlig när det väl händer. Dessutom påminns jag om risken att behöva uppleva samma kontrast fast åt andra hållet efteråt. Brene beskriver det så här:

”It feels more vulnerable to dip in and out of disappointment than to just set up camp there. You sacrifice joy, but you suffer less pain.”

Men hur jobbigt det än är med sårbarhet är det enda som är värre att inte våga vara sårbar. Och det finns sätt att göra det lättare.

Vad Brene funnit som botemedel mot att är tacksamhet. Att istället för att börja tänka på eventuella skräckscenarier och repetera katastrofer i huvudet (det hjälper inte, vi blir lika chockade och ledsna när jobbiga saker händer ändå) verkligen känna genuin tacksamhet över att du får uppleva bra saker. Och inte bara det, utan också kultivera tacksamhet genom praktiska tacksamhetsövningar i vardagen.

Hon rekommenderar också att vi medvetandegör det faktum att glädje inte är helt okomplicerat, och att vi sätter ord på de blandade känslorna när de uppstår. När något fantastiskt händer, som vi är rädda för att förlora, tänk eller till och med säg högt ”jag känner mig sårbar och är så tacksam för ______”.

Det är inte helt okomplicerat det här med lycka, välbefinnande och positiva känslor, men slipper vi känna oss konstiga för att lyckliga stunder också kan kännas skrämmande blir det i alla fall lite lättare.

Nu har jag bloggat här i ett år – 13 oktober 2013 skrev jag det allra första inlägget på Hello Happiness. Mycket har hänt sedan dess, och 245 inlägg har blivit skrivna!

Nu när det gått ett vill jag passa på att fråga om era tankar om bloggen. Vilka är dina favoritinlägg och favvoämnen? Vad uppskattar du mest med bloggen och finns det något du vill ha mindre av?

Finns det något du börjat göra eller tänka på annorlunda efter att du läst om det här?

Skriv en kommentar och berätta eller maila mig på kontakt@linneamolander.se 

Gillar du bloggen tycker jag du ska ta för vana att dela dina favoritinlägg och länka då och då så att fler får ta del av lyckoforskningen, tipsen och kunskapen som finns här. Håll inte lyckan för dig själv, sprid den! 🙂

Stor kram och tack för att ni läser, kommenterar och hör av er! <3

När jag skulle åka tunnelbana häromdagen hörde jag ett ”tack” flyga genom huvudet när jag såg att det bara var 2 minuter tills mitt tåg kom. Och det slog mig att alla tacksamhetsövningar jag gjorde genom åren verkligen har gett resultat! Så pass att jag numera helt omedvetet uttrycker tacksamhet över de allra minsta saker.

När jag tappar något i golvet och det inte går sönder tänker jag tack. När  jag ser en vacker utsikt tänker jag tack. När jag uppskattar någon säger jag tack (tackade senast igår kassörskan i mataffären för att hon satt i kassan så jag kunde handla (vilket låter superkrystat men föll sig ganska naturligt eftersom hon pratade med kunden före mig om att hon hade tandvärk men jobbade ändå).

Och det sker numera helt automatiskt. Det finns så himla mycket att vara tacksam för och livet blir så mycket lyckligare när du gör dig själv medveten om det och tacksam för det. Det är inte självklart att vara frisk, leva i ett land utan krig eller ha fantastiska vänner. Vänta inte tills båset är tomt med att vara tacksam för kon. Börja direkt!

I början är det bra att ha en medveten tacksamhetsövning att göra för att få in vanan. Jag brukar rekommendera att föra tacksamehtsdagbok varje kväll och numera finns det ju appar till allt. För 7 kr kan du ladda ne appen Gratitude Journal.

Ibland suckar någon uppgivet och frågar mig om man verkligen måste hålla på och jaga lyckan, räcker det inte med att vara nöjd med vad man har?

Det är en väldigt bra fråga. Jag ser det som att det är om inte samma sak så i alla fall tätt förknippat. Om du saknar förmågan att vara nöjd med det du har kommer du inte vara nöjd med mer heller. Av någon anledning tror många människor att de bättre kommer kunna uppskatta sakerna i sitt liv om de har mer saker. De ser inte att bristen ligger i förmågan att känna uppskattning. Kan du inte uppskatta det du har behöver du öva på att känna uppskattning, inte skaffa fler saker som du inte heller kommer kunna uppskatta.

Nyckeln ligger i att hitta balans mellan att vara nöjd och känna tacksamhet för det som redan är (och varit), och att känna förväntan inför allt spännande som ska komma. Låter inte det som en ganska lycklig inställning, så säg?

En av de allra enklaste och effektivaste sakerna du kan göra för att höja ditt välbefinnande är att regelbundet skriva en tacksamhetslista med tre punkter. Det hjälper dig att bli uppmärksam på bra saker i ditt liv.

Här är tre saker jag är tacksam för idag:

• Det är vår!!
• Jag är inte allergisk mot pollen
• Broadway.com (musikalnörden i mig jublar och längtar till New York)

Vad är du tacksam för idag?