Sex raka förluster, kris och en sportchef som lämnade in sin avskedsansökan och tog tillbaka den dagen därpå – för att sedan hänga ut sin lagkapten offentligt.

Ja, ni har ju hängt med i Leksandssoppan.

Men cirkusen rullar vidare och Tommy Salo har redan agerat när han gav målvakten Joel Gistedt foten. Och sportchefen är knappast rädd att ta till ytterligare åtgärder när dessutom Robin Jacobsson, Robin Gartner och Brian Connelly hänger löst. Ingen sitter säkert i Leksands trupp och Salo skulle nog helst byta ut hela laget om han kunde.

Om det är den rätta metoden för att vända på lagets nattsvarta läge?

Njae…

I Dalarnas Tidningar uttalar sig Salo att vissa spelare hänger löst samtidigt som Johan Svedberg, Kevin Kapstad och Joonas Rönnberg sitter säkert.
Var Salo står vet vi redan. Han är inte rädd att agera och redan inför fjolårsssäsongen valde han att sparka Martin Janolhs, Simon Matsson, Mike Siedel och Dan Spang.

Men att gå ut och påstå att vissa spelare hänger löst, att andra sitter säkert, är i det här läget något som bara skapar mer osäkerhet i ett lag som egentligen behöver trygghet.
Hur ska spelarna som är extra utsatta försöka prestera på isen i vetskapen om att det kanske inte får spela kvar i laget i nästa byte?

Leksand behöver lugn och ro.

Och om det nu ska roteras bland spelare så måste nog Salo byta ut hela laget, som han helst vill. Den befintliga truppen är helt enkelt inte tillräckligt bra och lagbygget är konstigt sammansatt. I fjol var Leksand ett hårt jobbande lag. De slet som djur samtidigt som målvakten Oscar Alsenfelt var lysande och backen Patrik Hersley gjorde målen.
Den prägeln på laget försvann när grovjobbare som Jacob de la Rose, Jon Knuts, Gabriel Karlsson och Mikael Johansson försvann. Sedan lämnade ju också målskytten Hersley.

Och hur tänkte Salo med årets backuppsättning?

Med de större ytterzonerna sätts backarna på ännu större prov och kräver skridskostarka och rörliga försvarsspelare. Vad har Leksand? Tja, SHL:s kanske trögaste backuppsättning. Jonas Frögren, Joonas Rönnberg, Johan Svedberg och Robin Jacobsson är knappast några skridskovirtuoser och har påtagliga problem med de större ytterzonerna och hybridicingen.

Nu börjar det visserligen frigöras spelare som inte tar plats i NHL, men ärligt talat – vem vill gå till Leksand i nuläget?
Jag tror att många agenter skulle avråda sina klienter att sajna ett kontrakt med klubben.
Åtminstone de närmaste veckorna.

Nåja.

Bara sex omgångar in i SHL har vi redan fått säsongens mest intressanta följetong:

Hur kommer Leksand se ut i morgon, nästa vecka och om en månad?

Kollega Hans Abrahamsson har skrivit om det dåliga publikintresset i SHL just nu och Brynäs har lanserat ett förslag om att flytta säsongen en månad framåt.

Detta efter att Gävleklubben bland annat endast dragit 3 507 åskådare i matchen mot Växjö i den andra omgången, klubbens sämsta publiknotering sedan den nya arenan byggdes 2006 – och 2 194 åskådare färre än fjolårssäsongens totala publiksnitt.

Den här säsongens officiella publikliga leder Djurgården före Frölunda – de två klubbarna med störst arenor och flest antalet åskådare på läktaren – men de siffrorna är egentligen extremt missvisande eftersom lag med mindre arenor och hög beläggning knappast kan utmana och i stället hamnar på den undre delen i publikligan.

Därför har jag räknat lite på det här och fått fram en betydligt mer rättvis publikliga. Jag har räknat på antalet tomma stolar i snitt under de inledande matcherna i respektive lags hemmaarena.

Och det bekräftar publikkrisen i Gävle.

Brynäs är faktiskt sämst av samtliga klubbar och trots att klubben hade i närmast fullsatt i hemmapremiären mot Leksand har man haft flest tomma stolar i snitt av samtliga lag.

Visst, det går att ifrågasätta en sådan här uträkning också. Exempelvis AIK i fotboll skulle enligt den här sammanställningen ha totalt 89 131 tomma stolar och i snitt 29 710 om vi räknar på lagets tre inledande matcher i fotbollsallsvenskan. Men nu har ju ingen annan hockeyklubb en Friends Arena som slukar 50 000 åskådare.

Och därför blir den här ligan nedan så mycket rättvis det går att bli. Alltså, siffran som anges är antalet tomma stolar i snitt och siffran inom parentes anger antalet tomma stolar totalt. Att Djurgården har spelat en match i Globen är också inräknat.

1. Örebro, 152 (609)
2. HV 71, 223 (669)
3. Djurgården, 617 (1 853)
4. Växjö, 816 (2 450)
5. Luleå, 1 002 (2 005)
6. Skellefteå, 1 234 (3 702)
7. Leksand, 2 029 (6 089)
8. Modo, 2 421 (7 263)
9. Linköping, 3 013 (9 039)
10. Färjestad, 3 151 (9 453)
11. Frölunda, 3 484 (10 453)
12. Brynäs, 3 485 (10 456)

Hockey går ut på att göra mål.

Inga mål – inga segrar.

Det har Leksand onekligen fått lära sig. Att ha gjort tre mål på fjorton perioder är ett fantastiskt uselt facit och det gör också klubben näst sämst – genom tiderna.

Själv var jag på plats på Hovet och såg Djurgården mot Färjestad, men när jag kom hem tog jag av ren nyfikenhets skull och bläddrade i arkiven.

Det går bara att hitta statistik från 1975-76, den säsongen det antagligen började noteras statistik på ett seriöst sätt och det får vara säsongen där den, vad vi kallar, ”moderna hockey” började.
Och under de 39 efterföljande åren är det nämligen bara Rögle som har inlett en säsong i landets högsta serie på sämre än vad Leksand har gjort nu, 2014.
Visst, det finns klubbar som förlorat sina fem inledande matcher, men det är bara Ängelholmsklubben som har en sämre målskillnad än Leksand.

Då, 1994, hade Rögle -19 i målskillnad, men då hade klubben också tillskrivits en 0-5-förlust på grund av att man använde sig av en otillåten spelare.
Leksands 3-30 (-17) är näst sämst genom tiderna och vore det inte för Rögles pappersslarv hade Dala-laget alltså varit sämst GENOM TIDNERNA.

Smaka på det, Tommy Salo, som valt att hänga ut Johan Ryno ännu en gång, och jag själv är i full färd med att jaga legendarer och profiler för att få åsikter om det är rätt eller fel av Leksands sportchef.

Klubbikonen Christer Abris var den förste jag fick tag på – och stämningen blev minst sagt infekterad:
– Jag vill vara diplomatisk och säga att jag inte vill kommentera det, inleder Abris.
Av någon särskild anledning?
– Det skrivs så mycket skit i tidningarna.
Hur menar du?
– Tidningarna skriver aldrig sanningar.
Jag lovar att Salo har sagt så här, annars hade vi inte skrivit det.
– Det tror jag inte på.
Sedan slängde gamle Abris på luren.

Och vilka slutsatser kan vi dra av det här?

Tja, att det svider att vara leksing just nu.

Endast 871 såg Djurgården krossa tjeckiska Zlin med 8-0 på Hovet i tisdags. Och 1 171 var på plats i Löfbergs Arena och såg Färjestads 4-1-seger mot Vålerengen.  Frölunda hade å andra sidan 4 800 betalande åskådare – men bara 1 300 fanns på plats.

Nja, det här med att spela CHL-matcher mitt under pågående seriespel har knappast varit någon publiksuccé och det gör det knappast fördelaktigt med de sena matchtiderna på många håll.

Men den nystartade turneringen har hunnit så långt att det endast återstår en omgång kvar av gruppspelet och är du nyfiken på hur det gått för svensklagen så kommer här en sammanställning och förutsättningar för fortsättningen:

Färjestad
Klubben ligger risigt till för att nypa en direktplats till slutspelet. De måste slå Vålerengen på bortaplan i sista omgången samtidigt som Zürich förlorar borta mot serieledande Wien. Färjestad kan också nå andraplatsen om det blir storseger mot Vålerengen och Zürich tar en poäng i Österrike. Målskillnaden mellan lagen är knapp, men ändå till schweizarnas favör.
Chans att gå vidare: 50 %

Frölunda
Är delad gruppetta med Geneve-Servette och behöver bara nypa en poäng i sista matchen, borta mot Villach SV, för att gå vidare till slutspelet. Om inte Frölunda tar förstaplatsen så går laget vidare som en av de fem bästa grupptvåorna eftersom klubben dessutom har en av turneringens bästa målskillnad.
Chans att gå vidare: 90 %

Djurgården
Möter Fribourg i en direkt avgörande match om gruppsegern. Men Djurgården måste knipa samtliga poäng i bortamatchen för att bli etta. Annars är det föga troligt att laget blir bland de fem bästa grupptvåorna. Just nu finns det redan fem grupptvåor som har fler poäng än Djurgården och lika många har samma poäng.
Chans att gå vidare: 40 %

Linköping
Kan ställa upp med sitt juniorlag och kliva ut på isen med bara ett ben i avslutningsmatchen hemma mot finska TPS. Linköping har nämligen vunnit samtliga matcher, är överlägsen gruppetta och redan klar för slutspelet.
Chans att gå vidare: 100 %

Växjö
Segern mot KalPa på onsdagskvällen var nödvändig för att Växjö ska kunna avancera till slutspelet. I turneringens kanske jämnaste grupp har tre lag chansen att bli gruppsegrare. Just nu är Växjö på delad förstaplats med Sparta Prag och bägge har dessutom exakt samma målskillnad. Här är det vidöppet och Smålandslaget möter KalPa på bortaplan i sista omgången. Sparta Prag möter Adler Mannheim som också ha chans på avancemang.
Chans att gå vidare: 60 %

HV 71
Nej, klubben får har en svår – på gränsen till omöjlig – uppgift att nå avancemang. Det är redan klart att HV missar gruppsegern och chansen att bli bland de fem bästa grupptvåorna känns inte heller troligt. Möter Jyväskylä i en direkt avgörande hemmamatch om andraplatsen, bägge har samma målskillnad, men just nu är samtliga grupptvåor bättre än HV 71.
Chans att gå vidare: 5 %

Skellefteå
Fem matcher, fem segrar – och 17-3 i målskillnad. Ja, ni ser, Skellefteå är förstås redan klart för slutspelet och ingenting kan hota gruppsegern.
Chans att gå vidare: 100 %

Luleå
Ännu ett svensklag som är helt klart för slutspelet. Även Luleå har tagit full pott och är faktiskt turneringens bästa lag med en förkrossande målskillnad på 32-4. Luleå har knappast bjudit på några hårda fajter så här långt. Eller vad sägs om 10-1 och 9-1 mot engelska Nottingham och 6-0 mot Hamburg.
Chans att gå vidare: 100 %

Så här ser tabellen för bästa grupptvåorna ut – just nu:
1. Lukko              12 poäng    +12
2. Servette         12                  +9
3. HIFK                11                  +14
4. Lions               10                 +3
5. JYP                  10                 +1
———————————————————————
6. TPS                    9                   +8
7. Djurgården    9                   +7
8. Växjö               9                   +3
9. Liberec            9                  +3
10. Zug                 9                   +1
11. Tappara        8                   +1

Linköping, Skellefteå och Luleå är de enda av samtliga klubbar i turneringen som redan är klara för slutspelet.

Åttondelsfinalerna spelas 4-11 november
Kvartsfinal 2-9 december
Semifinal 13-20 januari
Final 3 februari

Slutspelsmatcherna avgörs i bäst av en match.

Du spelar väl Dream Team?

Om inte är det dags att samla polarna och skapa ett lag redan nu. SHL-säsongen är redan i full gång och jag tänkte plocka ut fynden som kommer göra dig till en vinnare.

Det blir mycket Luleå, mycket HV 71 och del Örebro.

Så här ser mitt fynd-lag ut:

Målvakten Daniel Larsson kommer att vara Luleås förstemålvakt och han får du för en överkomlig peng. Norrbotten-lagets back, Kristian Näkyvä har inlett säsongen strålande och är billig i det avseendet att han kan komma att vara en av seriens bästa backar i vinter. Han producerar både offensivt som defensivt.

En tredje spelare har jag också hämtat från Luleå. Lucas Wallmark. En jättetalang som öst in poäng inledningsvis och ENDAST kostar sex miljoner. Säsongens kap.

Sedan har vi HV:s poängstarke back, Mattias ”Kolan” Karlsson som också värderas till ett underpris samt Erik Christensen, Jönköpingsklubbens ledande center, som svarade för fyra assist nyligen i en och samma match. Jag har även plockat med Örebros skarpskytt Derek Ryan och Andreas Johansson får coacha det här laget med tanke på att HV 71 förmodligen blir ett topplag och att Johansson var relativt billig.

”Veckans femma”, lanseras varje måndag för att plocka ut det bästa från den gångna hockeyveckan.

Inga krusiduller – här kommer säsongens andra lista:

Kristian Näkyvä
Hoppsan. Här har vi en back som jag hade dålig koll på. Men som han har spelat inledningsvis. Näkyvä har visat sig vara en av SHL:s bästa backar – hittills.
Han har gjort ett fantastiskt jobb på i försvar- som anfallsspel och en starkt bidragande orsak till Luleås succéstart på säsongen.

Lucas Wallmark
Han skrapade endast ihop tio poäng förra säsongen och var ett tag utlånad till allsvenska Asplöven. Men nu har det 19-åriga löftet utan tvekan tagit en ordinarie tröja i Luleå. Wallmark har varit briljant i de två senaste matcherna. Han låg bakom bortasegern mot Örebro och var dominant i hemmavinsten mot Brynäs. En potentiell stjärna och ledande spelare i JVM fram mot årsskiftet.

Markus Svensson
Inför säsongen adderade jag ett frågetecken på honom. I ett Skellefteå som tappat två femmor med stjärnor var jag osäker på att han skulle palla trycket när han sattes ännu mer på prov. Jag verkar ha haft fel. Svensson har varit briljant under upptakten av säsongen och i förra veckan räddade han 47 av 48 skott.

Färjestads vändning
I bortamatchen mot Växjö. Det tyder på stark moral i Karlstadlaget som lyckas, efter bottennappet hemma mot Modo – 2-6 och bland annat mål i baken i fem mot tre – komma tillbaka och stöta in två puckar på 30 sekunder och ta matchen till straffar. Och sedan nöp Färjestad bonuspoängen också.

Erik Christensen
Teemu Laine var tillbaka, Mattias Tedenby bjöd på show och HV 71 krossade Frölunda på hemmais. Men det verkliga hjärnan bakom 5-0-segern var Erik Christensen, i mitt tycke SHL:s bästa center, som svarade för otroliga fyra målgivande passningar.

PÅ BÄNKEN:

Leksand
Leksand gjorde minst mål i SHL förra säsongen. Och lagets effektivitet har knappast blivit bättre. Tre mål på tolv perioder är fantastiskt uselt och sedan valde sportchefen Tommy Salo att avgå. Nu måste de offensiva spelarna få fart på målfabrikationen, annars kommer den här säsongen bli allt annat än munter i Dalarna.

Brynäspubliken
Mot Växjö i onsdags kom endast 3 507 åskådare till Gavlerinken. Det är inte bara en usel publiksiffra och hela 2 000 färre än fjolårets snitt. Det är också den sämsta publiksiffran sedan den nya arenan byggdes för nio år sedan.

AIK kommer från SHL, har målsättningen att ta sig tillbaka och har av den anledningen lika kaxigt som fräckt redan släppt biljetter till nästa års SHL-premiär.

Därför måste jag nästan gnugga mig i ögonen innan jag kan konstatera att laget förlorade med 1–6 (!) mot ett Oskarshamn som enligt förhandstipsen inte skulle ha någonting med allsvensk toppstrid att göra.

Inför torsdagskvällens match i östra Småland var jag faktiskt inte särskilt orolig för AIK. Jag kunde urskilja ett initiativrikt och positivt spel mot Södertälje i premiären, men AIK föll till sist ganska ologiskt i straffläggningen. Och mot Almtuna i tisdags dominerade laget ännu en gång, men förlorade på ungefär samma vis. Två spelmässigt bra insatser, men där puckarna inte ha velat in i nät.
Och sånt brukar släppa med tiden.

Men 1–6 mot Oskarshamn går inte att snacka bort.

Det är bara att inse att AIK är luggslitet just nu och smått börjar lägga sig som ett blysänke i tabellens botten. Jag såg inte själv matchen, utan följde bara händelserna i kollega Hägglunds lajvrapporter, men vad jag förstått så var AIK – som dessutom måste bära oket av att vara en storklubb – i det närmaste utspelat mot Oskarshamn.

Jag var på plats på Hovet för AIK:s träning inför det här dråpslaget och jag tyckte mig märka en god stämning i truppen. Något som både Robin Kovac, förre Stanley Cup-vinnaren Jordan Hendry och David Lillieström-Karlsson intygade. Samtliga var dessutom inte oroliga utan övertygade om att målfabrikationen skulle lossna.

Nu har trion motvilligt en anledning att tänka om.

Men det är trots allt 144 poäng kvar att spela om och det är fortfarande för tidigt att sätta en krisstämpel på AIK.

Även om jag är på väg att göra det.

***

I övrigt har hockeyallsvenskan fått en överraskande start.

Tabellen är upp-och-ner-vänd.

Åtminstone om vi ska gå efter förhandsspekulationerna.

Topplaget Rögle krossades hemma mot Karlskrona och skyhöga seriefavoriten Malmö åkte på tredje raka förlusten i bortamötet med Asplöven.

Och dessutom har en annan förhandsfavorit, Västerås, bara tagit en seger på tre matcher och är trea från slutet.

I stället har just Asplöven tagit en nummerlapp och ställt sig i SHL-kön. Haparanda-laget är nu serieledare tätt skuggade av – Vita Hästen!!
Karlskrona är trea och Almtuna femma.

Vem hade trott att tabellen skulle se ut så efter fyra spelade omgångar?

Att det är jobbigt att åka upp och spela i Arena Polarica i Haparanda har många hockeyallsvenska klubbar fått veta.

Och det är lika många brukar skylla på den långa resan dit – vid förlust.

Med en monsterresa i benen är det förstås svårt att ställa om till att spela match. Oftast brukar resan sluka den mesta av energin.
Men det man inte får glömma är att Asplöven gör samma resor varannan match. På tisdagskvällen bortamatch i Västerås – långt i från den längsta – och en resa på nätt och jämnt 103 mil.

Ändå gick ut och jobbade som vildhundar.

Visst, det blev förlust – på grund av att den extra kvaliteten saknades och att orken tröt – men laget visade att de blir oerhört jobbiga att möta i vinter. De åker stundtals kopiöst mycket skridskor, sliter och går på mål så fort de kommer in i anfallszonen. Jag var på plats i ABB Arena och imponerades av spelare som Gabe Guentzel och Johan Porsberger.

Jag tycker att det är läge att hylla Asplöven nu.

Många känner till klubbens situation – men det är värt att lyfta fram det igen.

Till bortamatcherna mot Björklöven, Timrå och Mora åker laget buss. Till Almtuna, AIK, Södertälje och Västerås, till exempel, flyger de på matchdag.
Och till matcherna söderut flyger klubben dagen innan match.

Resorna ut så här, om vi tar Västerås som exempel: Upp tidigt på morgonen och lasta trunkarna på en buss till Luleå, cirka 13 mil, och vidare med flyg till Arlanda. Lasta av trunkarna och pressa in dem i en ny buss till Västerås, ungefär 10 mil.

Asplöven har en omsättning på 11,5 miljoner kronor – och 2,5 miljoner går åt till resor.

Ja, ni hör själva.

Vi låter Per Kenttä, tränare och sportchef i klubben, förklara:

– Det skulle vara bra om man tittade på ett annat serieupplägg, men det är bara att gilla läget, säger han.

– Men våra grabbarna är förberedda. Skriver man på ett kontrakt med Asplöven får man vara beredd på att resa mycket. Det är inte direkt limousin till matcherna… Det är livet som hockeyspelare i Haparanda. Jag kommer åtminstone inte att skylla på resorna, fortsätter Kenttä.

En nytt inslag här i bloggen, ”Veckans femma”, kommer att lanseras varje måndag för att plocka ut det bästa från den gångna hockeyveckan.

Inga krusiduller – här kommer säsongens första:

Pär Lindholm
Den Skellefteåfostrade 22-åringen har tagit en omväg till en ordinarie tröja i mästarklubben. Som junior lyckades han inte ta plats på allvar, lånades ut i flera omgångar (till dåvarande allsvenska Sundsvall, sedan division 1-laget Kiruna) och inför fjolårssäsongen skrev han på för Karlskrona – och gjorde braksuccé.
Inför den här säsongen värvades Lindholm tillbaka till Skellefteå och har nu svarat för tre mål på de två inledande SHL-matcherna. Och kallas numera för ”Pavel” bland lagkamraterna, ett smeknamn som syftar på Pavel Datsyuk.

Djurgårdens hemmapublik
I premiären mot Växjö låg fansen på en frekvens och decibelnivå som saknar motstycke. Stämningen var magisk och bar fram laget till seger. Djurgårdens främsta vapen är just publiken och till nästkommande hemmamatch, mot Leksand i Globen, har redan över 10 000 biljetter sålts.

Brynäs nya matchtröjor
I ett 2000-tal där klubbarna kletat på så mycket reklam på sina tröjor att man knappt ser vilken färg som finns där under, har Brynäs – i ett samarbete med Unicef – valt att satsa på helt reklamfria matchkläder. Dessutom i retro-anda. Jag lyfter på hatten och inser att Gävlelaget har seriens snyggaste tröja på, tja, 20 år. Tankarna för mig tillbaka till storhetstiden när Tord Lundström och grabbarna dribblade runt på isen och briljerade.

Johan Hult
HV 71:s nye sportchef knyckte först Calle Ridderwall, sedan lyckades han locka hem publikfavoriten Mattias Tedenby från NHL.
Och den senaste i raden: förre guldhjälten Teemu Laine.
Hult har fått en smakstart, värvningsmässigt, på sitt nya jobb och har byggt ett skrämmande lag offensivt – på pappret.

Mikael Tellqvist
Gammal är äldst. Att den gamla klyschan stämmer visade ”Tellan” i premiären mot Växjö. Så lugn, så trygg, så behärskad. Ett spel som man trodde han glömt kvar någonstans i en ishall i Toronto för en herrans massa år sedan.

PÅ BÄNKEN

Modo
Anders Forsberg är en trevlig och tillmötesgående hockeytränare. Men en aning naiv. Det visades när han fräckt gick ut inför säsongen och trodde Modo skulle vinna SM-guld. Men på pappret har klubben ett svagt lag och i de två inledande matcherna har laget varit fullständigt under isen. Hemmaförlust mot Örebro och förnedrat av Skellefteå. Nja, framtiden ser knappast lovande ut för Örnsköldsviks hockeystolthet.

Jag kan inte släppa det här med publiken på Hovet.

Efter matchen mellan Djurgården och Växjö skrev jag att hemmapubliken höll världsklass och jag står fast vid det.

Visst, det finns förstås fans runt om i världen – fotbollsfans framför allt – som kan skapa en enorm atmosfär på sina respektive arenor. Men jag tvivlar på att många, om ens någon, kan skapa samma ljudkuliss som, i det här fallet, Djurgårdens fans på Hovet.
Arenan är i optimal, storleken och hur den är formad, för att skapa ett sjukt tryck och publikens sånger försvinner knappast upp i tomma intet som det vanligtvis kan göra på fotbollsarenor utan tak.
På Hovet blir stämningen ”instängd”, sångerna cirkulerar runt, runt och det uppstår ett stundtals öronbedövande läte.

Speakern basunerade också ut i periodpausen att ljudnivån på lördagskvällen nådde 130 decibel – nytt rekord för Djurgården, sades det – och högre än den siffran kunde dessutom inte mätaren visa.

Därmed var ljudnivån på Hovet lika hög som när ett jetplan startar sin motor, enligt Arbetsmiljöverkets jämförelser av ljudtrycksnivåer:

140: Ett startande jetplan
130: Fyrverkerier – och Djurgårdens hemmapremiär
120: Smärtgräns
110: Rock-konsert
100: Bergborrmaskin
90: Plåtverkstad
80: Vanlig trafik
70: Inuti en personbil
60: Ett vanligt samtal
40: Bibliotek
30: Tyst sovrum/skog
0: Hörtröskel

Och hur påverkar det örat?

Tja, ljudnivån på Hovet kan till och med vara skadlig. Jag ringde upp Shaima Tayib, audionom vid Karolinska institutet, och hon säger så här:

– Vissa är ju mer ljudkänslig än andra och man måste ta hänsyn till mycket mer än bara publikens vrål. Men ja, 130 decibel kan så klart vara skadligt för örat. En ljudkänslig person bör absolut inte gå på en sådan match utan att använda hörselskydd.

– Vanligtvis har man direkt efteråt nedsatt hörsel efter att ha utstått den typen av höga ljudnivåer under en match.