Det har pratats mycket om det i medierna de sista dagarna. I måndags snubblade drottningen över några sopsäckar utanför en butik i New York när hon försökte undvika att fotograferas av en av Aftonbladets fotografer. Hon skadade sig i handleden och i foten och var tvungen att använda krycka och plaststöd under resten av sitt USA-besök. 

Exakt vad som i detalj hände utanför butiken där Aftonbladets team stod vet jag inte. Jag har hört hovets informationschef Bertil Ternerts och Aftonbladets chefredaktör Jan Helins beskrivning. Oavsett detaljer så är situationen mycket olycklig. Ingen ska behöva känna sig så jagad att man gör sig illa. Men jag vill också inflika att den här fotografen har jobbat för Aftonbladet i många år och jag har bara hört gott om honom. Det är såklart hemskt att det på något sätt har uppstått en situation där drottningen känt sig trängd. 

Jag har jobbat med kunglig bevakning i åtta år och för det mesta flyter arbetet att följa kungafamiljen på väldigt bra. Vi vet var vi har varandra helt enkelt. Ofta frågar man om det är okej att ta en bild och de allra flesta gånger är det det. 

Ibland vill de inte ställa upp och är det så att det bara handlar om en ”trivselbild” från någon plats i världen så är det helt okej. Jag minns speciellt en resa till Verbier förra våren. Jag och fotograf Peter Wixtröm var på plats för att få en pratstund med Daniel och Victoria som tillbringat dagen i skidbacken.

Vi fick några bilder utanför en restaurang och satte oss att vänta för att fråga om Victoria och Daniel ville svara på några frågor efter lunchen. Vi pratade med parets livvakter och berättade varför vi var där. Vi fick ganska snart beskedet att Victoria och Daniel inte ville svara på några frågor den dagen. 

För att skoja med oss tog Victoria på sig sin kompis skidhjälm och jacka innan hon travade ut från restaurangen. Vi såg henne och skrattade allihop, men någon bild på den kungliga maskeringen tog vi inte. Efter alla år vet jag att det var hennes sätt att säga ”Nej hörru, i dag vill jag vara ifred”.

Uppdaterat – nu skriver fotografen själv om situationen i New York. Läs mer här! (Och njut av fantastiska bilder! Och nej, jag pratar inte om bilder på drottningen, Höök tar jättefina porträtt- och miljöbilder)

Igår landade drottningen i USA och hon visade inga tecken på sjukdom när hon gjorde en färgstark entré på välgörenhetsmiddagen till förmån för World Childhood Foundation i Hillsboro Beach, Florida.

– Jag mår mycket bättre nu. Det var flygningen jag var orolig för, sa hon till Aftonbladet. 

Tillsammans med prinsessan Madeleine och flera andra kända svenskar som t ex Jesper Parnevik, Andreas Carlsson och Elin Nordegren minglade drottningen med de andra gästerna innan det var dags att sätta sig till bords. 

Läs mer här!

I dag firar prinsessan Madeleine sin 28:e födelsedag. Och för första gången på länge är hon inte hemma i Sverige firar med familjen. Sedan uppbrottet med Jonas Bergström har hon befunnit sig i USA tillsammans med sin nära vän Lovisa de Geer. De har semestrat i New York (där Lovisa bor) och i Miami och på Bahamas. Jag kan tänka mig att frånvaron från de kungliga plikterna har varit befriande för henne. Men det är många som ifrågasätter att prinsessan inte jobbar…

Jag anser att Madeleine måste få bestämma hur hon vill fira sin födelsedag själv. Det är inget offentligt firande, (det görs bara vid jämna år då man tar emot folkets grattisönskningar på borggården. Kronprinessans och kungens födelsedag firas däremot offentligt i Stockholm respektive Borgholm).

Jag tycker i så fall att det är mer tråkigt att hon inte var på plats vid nationaldagsfirandet. Det är ju den dag på året som kungafamlijen verkligen kan visa upp sig som viktiga symboler för Sverige. 

Tiden går snabbt när man har roligt. Jag har svårt att förstå att det redan har gått ett år sedan jag började på Aftonbladet. Jag minns fortfarande samtalet från bladets personalchef i februari förra året. Jag hade precis lämnat Victorias och Daniels pressmöte på slottet. De hade glatt berättat om sin förlovning och jag hade inte en tanke på att jag skulle bevaka bröllopet för någon annan tidning än den jag jobbade på då. Men saker och tillstånd förändras. 

Nu ett år senare ser jag tillbaka på ett år fyllt av skratt, glädje, teamkänsla, sena nätter, stora godispåsar, galna kommentarer, härliga kollegor, snygga löp och stora rubriker, fler skattattacker, många resor, spännande uppdrag, intervjuer, intressanta samtal… ja man kan verkligen säga att det varit ett spännande år. Och ett lärorikt sådant. Jag har ofantligt bra kollegor och chefer och lär mig nya saker varje dag. 

Under det här året har Aftonbladet bland annat avslöjat Daniels svensexa, grabbgängets resa till Cortina, fått en intervju med Victoria och Daniel i Storlien, avslöjat Carl Philips nya flickvän och fått de första bilderna på paret, avslöjat Madeleine och Jonas framtida bostadsplaner (Villa Parkudden), att Jonas fått hjälp av pr-byrån JKL, fått intervjuer med drottningen angående anklagelsen att hon har Alzheimers och angående Madeleines förhållande med Jonas, avslöjat blivande brudparet provsmakning av bröllopsmenyn, att paret höll privata middagar med partiledarna som ett led i Daniels prinsskola, avslöjat att polisen har ett hemligt samarbete med holländsk polis för att undvika attacker inför bröllopet, att Madeleine fått i uppdrag att inreda Haga slott, avslöjat att Regeringen skjuter till 10 miljoner till det kungliga bröllopet, att Madeleine också har lidit av dyslexi, att Daniel får utbildning av hovet, att Victorias brudklänning designas av Pär Engsheden … och mycket mer!

Det har varit en skön blandning av granskningar, avslöjanden och mer lättsamt berättande. 

Ja det är den stora frågan i dag.

Efter min kolumn i gårdagens Aftonbladet har jag fått hundratals mail och telefonsamtal från upprörda läsare. Många av er anser att det är fel av prinsessan att ställa in sina uppdrag. Ingen annan av oss i Sverige har möjligheten att stanna hemma från jobbet på grund av personliga kriser. Man får vackert pallra sig iväg till sin arbetsplats trots dödsfall i familjen, skilsmässor och sjukdom. 

Det argumentet köper jag. 

Varför ska prinsessan Madeleine särbehandlas när Försäkringskassans och arbetsförmedlingens hårda villkor drabbar alla oss andra? Jag minns särskilt den här storyn…

Jag förstår att en skrattande prinsessa i Miami sticker i ögonen på många av er. Men som jag sa till en mycket upprörd kvinna i går på telefon – det är fullt möjligt att hitta glädje och ha bra stunder tillsammans med sina vänner trots att man sörjer och mår dåligt. Det höll hon med om. 

I min kolumn i går berättar jag att det ska mycket till innan kungen låter någon i familjen ställa in sina uppdrag. Ända sedan barnen var små har de vetat att man bara ställer in om man är extremt sjuk med feber och inte kan stå på benen. Att Madeleine tillåts avstå jobbet är ett tecken på att prinsessan inte klarar av att stå i rampljuset över huvudtaget. Mina källor berättar att hon känner ångest över att vara bevakad i den här situationen. Nyligen fick hon reda på nya saker som har med Jonas att göra. Det måste man ha förståelse för. Ingen annan av oss behöver få sin separation upplyft i medierna. 

Men jag blir trots allt förvånad över att hon inte kommer på sin systers lysning. Det är ett semi-officiellt tillfälle där Madeleine lätt skulle kunna hålla sig i bakgrunden. Där skulle prinsessan inte behöva känna någon press. 

En del av er som hört av er har å andra sidan stöttat prinsessan och har förståelse för att hon inte har kraft att vara med i officiella sammanhang. 

Jag är som sagt dubbel i frågan.