Nästa år får kungafamiljen två miljoner mer i statligt anslag, från årets 137 miljoner till 139 miljoner 2018. 2019 höjs det till 141 miljoner och 2020 till 147 miljoner kronor.

Anledningen till höjningen är kungens äskande om mer pengar för att höja säkerheten på slotten. Men det handlar även om pris- och löneutveckling enligt hovet.

Så långt råder inga konstigheter.

Men igår när finansministern presenterade årets budget fick hon frågan av Expressen om vad det ökade anslaget/apanaget innebär. Magdalena Andersson svarade ”Det behövs eftersom kungafamiljen växer”.

Hovet dementerade bestämt.

– Det stämmer inte. Majoriteten av det ökade anslaget går till att höja säkerheten på Stockholms slott. Det framgår också av budgeten. I övrigt är det ökade anslaget en följd av pris- och löneutvecklingen, sa Margareta Thorgren, informationschef vid hovet.

Okej, många turer här så häng med. Finansministerns pressekreterare förklarade senare att Magdalena Andersson hade svarat skämtsamt (!).

Oavsett om det var ett skämtsamt svar eller inte så blir det rörigt det här. Magdalena Andersson säger ju det som många tänker – en växande kunglig familj innebär ju ökade kostnader och det hade inte varit konstigt om kungen äskat pengar för att det tillkommit fler familjemedlemmar. Faktiskt nio stycken sedan 2010.

Jag har tagit upp dilemmat flera gånger både här på bloggen och i Kungligt med Jenny Alexandersson. I framtiden hamnar kungen i en sits där han tvingas välja mellan att be regeringen om mer pengar till sin familj eller att låta verksamheten påverkas.

Som jag ser det har kungen tre val.

Antingen kan han i framtiden begära ökat anslag på grund av att fler familjemedlemmar ska ta del av apanaget. Eller så får han låta fler människor dela på den kaka som finns. Inget av de två är optimalt varken för oss skattebetalare eller för kungafamiljen. Jag tror få av oss har lust att lägga de pengar som skulle krävas för nio nya kungliga medlemmar. Det sistnämnda alternativet kan leda till att verksamheten vid hovet måste bantas eller att kvalitén på vården av vårt kulturarv blir lidande.

Det tredje alternativet är att minska antalet familjemedlemmar som har rätt till apanage. Då måste de som blir utan skapa sig andra möjligheter till försörjning. Det kommer inte att bli ett problem, Carl Philip har redan ett eget företag, Sofia likaså. Både Madeleine och hennes bror har privata förmögenheter som de redan i dagsläget delvis lever på. Men det ska bli intressant att se hur kungen och regeringen väljer att ta sig an problemet med tiden.

Så Magdalena Anderssons kommentar är inte tagen ur luften. Men eftersom man på Finansdepartementet inte ser några tecken på att det statliga anslaget ökar på grund av en växande familj, och inte heller hovet anser att det är på det viset – så får vi lita på att kungen och hovet vet vad de gör och att kungen i framtiden kan sätta ner foten så som man gjorde i Danmark. Där konstaterade hovet att det enbart är statschefen och tronföljaren med familj som får ta del av apanaget – oavsett om barnbarnen har kungliga titlar eller inte.

Kungen har dessutom en privat förmögenhet och om den och de hemliga och miljonstinna stiftelserna diskuterar jag med Helena Trus och Maria Bjaring i veckans avsnitt av Kungligt med Jenny Alexandersson, se avsnittet här nedan!

Det här är fantastiskt roligt! I fredags fick jag ett mail med våra tittarsiffror skickat till mig och det var ett enormt glädjande besked. Kungligt med Jenny Alexandersson har supertittarsiffror! Enligt MMS låg vi på tredje plats vecka 35.

Därmed har vi fler tittare och slår Idol, TV4-nyheter och program som Saltön och Uppdrag granskning (ja även om det såklart är ett riktigt bra program som vi alla borde titta på). Den veckan sändes vm-kvalsmatchen Vitryssland-Sverige och den toppar såklart listan, så egentligen hade vi kanske legat på andra plats.

Och den här topplaceringen är tack vare er tittare. Tusen tack för att ni engagerar er så mycket! Tack för alla mail och frågor och kommentarer. Det värmer! Maila gärna och berätta vad ni vill se mer av i programmet: jenny.alexandersson@aftonbladet.se

Efter en veckas semester i solen kändes det extra härligt att hoppa in i Aftonbladets tv-studio idag för säsongspremiären av Kungligt med Jenny Alexandersson idag. Vi smygstartade ju visserligen med ett program om prinsessan Diana vid hennes dödsdag, men det här avsnittet är alltså starten på Kungligts höstsäsong.

En sak som vi tar upp i programmet är det faktum att ingen i kungafamiljen kunde medverka vid Sametingets öppnande den 30 augusti. De hade alla andra åtagande den dagen. Så var det i alla fall sagt fram till dess att hovet i sista stund ändrade sig och kronprinsessan Victoria ändrade om i sitt schema och reste upp till Östersund för att vara med. Det skrev Expressen om samma dag.

Anledningen till att hovet ändrade sig var den massiva kritik de möttes när det blev känt att Sametinget för första gången i historien inte skulle ha kunglig närvaro. (Det fanns visserligen ingen närvarande 2001 heller, men då handlade det om att Sametingets öppnande blev försenat).

Att ha kunglig närvaro är såklart en stark markering att samefrågor är viktiga och att samerna har en självklar del i vårt samhälle. I år firar de dessutom ett jubileum och inbjudan till kungafamiljen kom redan för två år sedan. Så det har ju funnits lång tid att fundera över detta och att pussla med scheman och så vidare.

Sametingets ordförande Stefan Mikaelsson sa så här till Sundsvalls tidning:

– Om både stats- och regeringschefen inte kommer är det något som inte står rätt till i det svenska samhället. Samisk underhållning går bra men den samiska nationen och det samiska folkets betydelse är tydligen inte lika underhållande.

Sundsvalls tidning skrev även en sylvass ledare om kungafamiljens nedprioritering av Sametingets öppnande.

”Ledarredaktionen har frågat hovet de vad resterande medlemmar av kungahuset ska göra, detta för att få reda på vad som anses viktigare än Sametingets öppnande. I skrivande stund något svar dock ännu inte kommit. Hovet vill återkomma om ett par dagar, när man kan ge klarare besked.

Mycket torde dock handla om just planering. Vuxna människor med apanage borde rimligen ha kunnat se till att någon – vem som helst – kunde avvara en dag två år fram i tiden för ändamålet. Men tydligen inte”.

Jag håller med helt och hållet, men jag vill inte spekulera i orsaken till att man först planerade att utebli. Huvudsaken är att man sedan tog ett bra beslut och skicka kronprinsessan som representant för kungahuset. Jag kan bara konstatera att kungafamiljen vanligtvis alltid står upp för minoriteter och utsatta i samhället, en stor del av deras uppgift handlar ju om just det. För två år sedan hade de till exempel tema integration och immigration för sitt arbete vilket genomsyrade deras officiella arbetskalender det året.

Så här sa Victoria till SR i samband med Sametingets öppnande.

– Vi hade möjligheten att titta på programmet igen och ibland så finns det möjligheter. Jag är jätteglad att jag i år fick möjligheten att komma hit. Det var ju några år sedan, nollnio så det är kul att få vara här.

Tidigt i morse tog jag en taxi till tv-huset för att vara med i SVT:s Gomorron Sverige. Ämnet för dagen var naturligtvis Victorias 40-årsdag. På plats på Öland var min före detta chef på Svensk Damtidning, Karin Lennmor, som rapporterade om läget på ön om kvällens firande. Kul att se henne in action! Vi pratade om Victoria i hennes jobbroll, men även hurdan hon är privat och hur firandet i Stockholm ser ut. Vårt kungliga snack kan du se här, det börjar 18 minuter in i sändningen. 

Det är bara fyra dagar kvar innan Victoria fyller 40 och det kommer naturligtvis att uppmärksammas här på Aftonbladet, både på nätet, på tv och i tidningen. Ni vet ju att jag har jobbat med en specialtidning inför Victoriadagen den sista tiden. Och nu kan ni även se ett specialavsnitt av Kungligt med Jenny Alexandersson som enbart handlar om vår kronprinsessa.

Jag och programledare Maria Bjaring diskuterar Victoria från födsel till nutid, om barndomen, syskonroller, ansvar, sjukdom, skola, kärlek och problem. Många glädjeämnen och milstolpar, bröllopet och barnafödslar. Men även arbetet och det kungliga uppdraget som hon tar på stort allvar. Jag visar mina fem privata favoritbilder av Victoria och berättar om mina minnen av resorna jag följde med på. Se hela avsnittet här nedan!