Mål eller inte?
Omöjligt att bedöma.
Jag snackar så klart om den boll som Andreas Stefansson trodde var inne i slutet mot Thorengruppen, där hela AIK signalerade för mål, ett mål som hade betytt kvittering till 6-6, men som dömdes ej mål och i spelvändningen efter så stängde Thorengruppen matchen med en 7-5-boll i tom bur.
Domarna gick på magkänsla – och det är bara att köpa när det inte finns några tekniska hjälpmedel att tillgå.
Det kan i alla fall konstateras att Thorengruppen hade marginalerna med sig där – men trean var välförtjänt.
Hade någon mitt i andra perioden sagt att det var Thorengruppen som hade tre raka torsk med hemska målskillnaden 10-29 och att AIK var seriens formstarkaste lag med fem raka vinster så hade den oinvigde nog garvat, för det var hemmalaget från Umeå som briljerade i spelet.
3-1- och 4-1-målet var vackra pärlband.
Bollen gick från blad till blad till blad in i mål.
3-1-kassen, där Peter Reinholdt skarvade vid sargen, där Linus Holmgren crossade till Rasmus Andersson som målade.
4-1-målet där Stefan Dellsand-Lindberg vackert la bollen på silverfat till Victor Nensén som enkelt målade.
Innebandypoesi.
Men inte bara det. Thorengruppen hade fem, sex, sju riktiga superchanser till. Nensén prickade både ribba och stolpe i powerplay, Johan Bergstrand hade friläge, Reinholdt var sånär att peta in 5-1, bland annat.
Hade Thorengruppen satt två av de där chanserna så hade man stängt matchen.
Istället iscensatte Simon Götz – som var på otroligt bra spelhumör och som såg ut att trivas som fisken i vattnet att bara lira på två backpar vilket var AIK-fallet – en kontring där han la en passning á la Thorengruppen på läppen hos måltjuven Andreas Stefansson som rullade in reduceringen till 2-4.
En kontakt som gav AIK vittring.
I sista perioden lyfte gästerna och kom ikapp till 5-5.
Men Thorengruppen fick sista ordet.
Mattias Hedlund, petad i början av matchen, klev fram och prickade in 6-5 i powerplay med bara en och en halv minut kvar.
Ett mål som avgjorde.
Thorengruppens under säsongen-tillskott klev verkligen fram. Stefan Dellsand-Lindberg, Peter Reinholdt och Victor Nensén var vassa.
Plus Adam Kimström, som fått luft under vingarna.
Han som presenterades som klar för AIK i somras, men där AIK inte hade löst allt med Tyresö-Trollbäcken, där avtalet bröts och där han sajnade med Thorengruppen istället. Han satte ju 5-3 ikväll och såg ett tag ut att bli hjälte, men det var också hans misstag som bäddade för Simon Götz 5-5-kvittering. Men Kimström fick sista ordet när han stängde matchen i tom bur.
Vilken matchresa: potentiell hjälte, potentiell syndabock – men fick ändå bli en vinnare till slut.
– Det är klart att jag började fundera på vad jag höll på med när jag drog en sådan passning som gav dem 5-5. Vi kunde förlorat på grund av mig, sa han efteråt.
– Det är klart det blev nervöst när de kvitterade, vi har haft svårt att stänga matcher. Men jag fick avgöra istället, det där stärker mig.
Viktig seger för Thorengruppen.
Dels för att bärga tre pinnar i den snortäta bottenstriden, dels för att få ett trendbrott på den hemska formen, dels för att den nya tränarstaben ska få något positivt resultat att bygga kring.
Nu har Thorengruppen 24 poäng – och är fyra pinnar före jagande Höllviken och Warberg under nedflyttningsstrecket.
Ett luftrum som kan bli mycket värt.
Jag frågade inför den här omgången om det fanns någon bensin kvar hos nykomlingen. Att det var upp till bevis mot AIK.
Thorengruppen visade att tanken inte är tom.

***

Linköping brukar omtalas ha en av SSL:s absolut bästa backbesättningar.
Nu är förvisso granitförsvararen Anton Karlsson skadad, men de fyra stora som lirar – Tobias Gustafsson, Martin Hovlund, Eric Björk och Jesper Johansson – visade sannerligen klass i mötet mot nykomlingen Höllviken där man tog en väntad 8-4-vinst.
Det var nämligen backskotten som ledde vägen.
Jesper Johansson dundrade in 1-0.
Tobias Gustafsson bombade in 2-1.
Martin Hovlund hamrade in 4-1.
Det bara small från backplats, helt enkelt.
Ja, vi fick faktiskt ett fjärde backmål också när Gustafsson lirade – inte skottade – in avslutande 8-4.
Hälften av målen från backar alltså.
Totalt gjorde Linköpings backar sju poäng i matchen – att jämföra med forwards som smällde in nio pinnar.
Imponerande.
Annars?
Ja, Linköping är tunga att möta just nu.
Första och andra perioden kändes hyfsat jämna, men Linköping liksom maler på, tror på det man gör, och fick också rejäl utdelning i andra perioden där man seglade iväg till en 5-1-ledning.
Höllviken fick ett ton energi av ett snabbt reduceringsmål i tredje perioden som strax efter följdes av ytterligare en kasse – men Linköping lyckades stoppa den lilla blödningen, samlade styrkorna och kunde till slut ändå rulla av matchen tämligen komfortabelt. Höllviken kom aldrig närmare än ett tvåmålsunderläge och fick aldrig den lilla kontakten.
Det östgötska maskinen rullar.
Det gnistrar inte, det flashas inte, men man får jobbet gjort.
Bara två gånger under de 17 senaste matcherna har man lämnat en match utan någon poäng alls. Det är otroligt starkt.
Laget som var i botten i början, som började ifrågasättas, har nu klättrat upp till en imponerande tredjeplats i tabellen. Låt gå för att tabellen haltar värre än värst, Linköpings resa uppåt är stark.
Höllviken – som saknade succémannen och fyrtornet Christoffer Andersson mot Linköping – blev dubbla förlorare under kvällen.
Dels för sina egna uteblivna poäng, dels för att Thorengruppen sprang och vann mot AIK. Höllviken och Warberg under nedflyttningsstrecket står kvar på 20 poäng (Warberg har dessutom en match mer spelad), och avståndet upp till Karlstad och Thorengruppen är två respektive fyra poäng.
Kampen för nytt kontrakt fortsätter.

***

Mer innebandy imorgon.

Sirius är ett av SSL:s hetaste lag.
Smaka på den.
Laget slog tillbaka Storvreta med 5-4 i säsongens andra Uppsaladerby, och fick därmed revansch för det första mötet där man föll tämligen klart.
Det är sällan innebandymatcher kan spelas av på slutet, och den här matchen blev inget undantag trots att känslan var att Sirius hade kontroll på det mesta. Mattias Samuelsson slagskottade in 4-5-reduceringen med en och en halv minut kvar, men närmare än så kom inte mästarna inför finfina publiksiffran 2363 personer i IFU Arena.
Jag tycker att derbyt skvallrade om mer än resultatet.
Det pekade på något sätt precis på var Sirius och Storvreta befinner sig just nu.
Sirius:
Från mitten av oktober till mitten av november var man iskalla och radade upp sex raka förluster. Den senaste tiden har man varit strålande och segern mot Storvreta innebar sjätte raka matchen utan förlust (fyra vinster, två kryss).
Man har stort självförtroende och en tro på det man gör.
Man malde på med sina formationer hela matchen (gick ner på folk i slutet dock) och vet att man har enheter som fungerar.
Man fick en drömstart – 3-0 efter drygt fem minuter och framtvingad Storvreta-timeout – vilket gjorde att man kunde spela sitt spel, krypa hem, spela smart, vända på spelet blixtsnabbt. I tredje perioden blev man mållösa, men kunde gjort tre, fyra mål på sina omställningar – vi minns ju att Henrik Malmgren brände öppet mål, Johan Eriksson var fri och Jacob Drews sköt klockrent i stolpen, bland annat.
Sirius är i harmoni nu – och har seglat ifrån bottenstriden.
Storvreta:
Mästarna lyckades förvisso tvåla dit Växjö senast, men det har svajat en del på slutet, inte minst 4-12-smällen mot AIK tog hårt, och laget är just nu bara åtta i tabellen och har en slutspelsplats som är hotad.
Någonstans famlar man just nu.
Det är tufft läge i truppen, där Alexander Rudd alltjämt går skadad, där Viktor Klintsten är avstängd i väntan på utredning efter smällen på Jesper Sankell senast, där Jimmie Pettersson ikväll fick kasta in handduken på grund av sjukdom.
Man har inga givna formationer för tillfället, gick ner på folk tidigt i derbyt, skyfflade om i formationerna och luftade spelare här och där.
Storvreta är lite i disharmoni nu – och behöver hitta stabilitet, vilket dock är tufft med tanke på spelarfrånvaron och den tunna truppen.
Som sagt:
Derbyt skvallrar om mer än resultatet just nu.
Bäst i derbyt?
Kedjan med Peter Berlin, Mattias Jansson och Jakob Drews.
Det surras mest om kaptenen Dan Johansson, målmaskinen Johan Eriksson och pannbandsliraren Bobby Edberg när Sirius är på tal, men andrakedjan har varit drivande under Sirius nuvarande formtopp.
Mattias Jansson, bara 18 bast, håller ju på att växa i SSL-kostymen rejält. Han har gjort tolv poäng i år – alla i de elva senaste matcherna. Hans 5-2-skott mot Storvreta var ju magnifikt dessutom.
Peter Berlin, som hade förtvivlat svårt att producera i höstas, spetsade tydligen nyårsfirandet ordentligt, för 2017 ser han ut som en helt annan lirare. Nu springer han inte bara, nu briljerar han med bollen också. Passningen till Drews 3-0-mål? Delikat.
Jakob Drews kom ju till Sirius i år, från just Storvreta. Han var skadedrabbad och långt ner i hierarkin hos mästarna, men har erövrat en helt annan position i Sirius och visat vilken grym spelare han är – både med och utan boll.
I de fem senaste matcherna har den trion levererat 27 (!) poäng.
En stor anledning till Sirius lyft.

***

Mer innebandy imorgon!

Inför säsongen var många överens:
Nykomlingen Thorengruppen kommer åka ur SSL.
Jag var av samma uppfattning, inte i huvudsak för att man hade ett dåligt lag, det var spännande och det fanns SSL-rutin, men konkurrensen i serien kändes för bra för att man skulle lyckas hålla sig kvar.
Så här skrev jag när jag tippade Umeågänget sist inför säsongen:
”Det är inget snack om att nykomlingen Team Thorengruppen sitter på den svagaste truppen på pappret, men någon slagpåse är det inte tal om. Laget har varit i toppen av allsvenskan i flera år, har ett fungerande försvarsspel, är tämligen rutinerade och har värvat helt okej under silly season. Konkurrensen är dock för skarp för att det ska bli förnyad SSL-status.”
Thorengruppen har inte varit någon slagpåse i år.
Inget nytt Gävle.
Inte ens i närheten.
Thorengruppen har visat att man håller bra SSL-klass när man är på topp. Man har ju slagit Falun inte minst, och det gör man inte med flyt eller små marginaler, då har man ett bra lag och ett bra spel. Växjö och Linköping finns ju också bland de tunga skalperna.
Dock så har man ju inte lyckats leverera det som krävs varje månad, varje vecka, varje match.
Det är en speciell säsong, fler omgångar, fler matcher, fler långa resor – och frågan är om vi ser en bensintank som håller på att ta slut?
Thorengruppen är i fritt fall just nu.
Tre raka förluster där man släppt in förskräckliga 29 mål, där man blivit demolerade av bottenkollegorna Höllviken och Sirius, sådana matcher som man kanske måste sno poäng i om man ska förnya sin SSL-status.
Tränaren Thomas Hugosson Wallgren har fått gå.
Det har varit en del rotation i truppen, bland annat så har Peter Reinholdt kommit in för att spetsa, men samtidigt så är det inte alltid av godo att röra om i en spelargryta, för det skapar nya hierarkier och roller.
Frågan är:
Kan Thorengruppen hitta skyddsnätet och landa mjukt, eller kommer det fria fallet att fortsätta?
Än så länge ligger nykomlingen över nedflyttningsstrecket, men det skiljer bara en pinne ner till Höllviken och Warberg.
Tätar man inte försvarsspelet typ nu, så kommer man åka ur.
Så känns det.
Nu väntar glödheta AIK på hemmaplan, ett AIK med fem raka segrar, som är uppumpade med självförtroende.
Någonstans känns det ändå som en ganska bra match för Thorengruppen att få nu.
Man går in som tydliga underdogs, har allt att vinna, spelar på hemmaplan där man var så starka i höstas.
Åker Thorengruppen på en stortorsk till så tror jag inte man repar sig, då tror jag det blir svårt att fixa nytt kontrakt.
Nu är det lite upp till bevis.
Finns det någon bensin kvar i tanken?

***

Tippning av veckans matcher!

Tisdag:

Sirius – Storvreta 2: Snacka om ett derby som kommer rätt i tiden, mellan ett formstarkt Sirius med poäng i fem raka matcher där man både vunnit nyckelmatcher mot bottenlag och snott poäng av topplag, och ett Storvreta som hämtade sig efter 4-12-förlusten mot AIK genom att slå Växjö. Dessutom kryddat av att Viktor Klintsten är avstängd efter smällen mot Jesper Sankell senast (Storvreta försöker överklaga, men Klintsten lär inte vara med ikväll), och att Joel Kanebjörk – som även Sirius var ute efter i somras, vill jag minnas – är tillbaka hos mästarna. Senaste derbyt blev ensidigt, Storvreta var en klass bättre, men tror på jämnare fajt nu – men att Storvreta vinner igen.

Onsdag:

Thorengruppen – AIK 2: Ser man på formkurvorna så ska det här egentligen bara kunna gå på ett sätt. Thorengruppen har tre raka förluster där man släppt in 29 (!) mål, och AIK går som tåget med fem raka segrar – men det är ändå en lite lurig match, för Thorengruppen är inte så här ihåliga och AIK:s formtopp kan inte vara för evigt. Umeågänget är vassa hemma, kommer vara toktaggade, kommer vara disciplinerade bakåt så det finns kryssvarning, även om AIK är favoriter. Tror ändå gästerna tar detta.

Höllviken – Linköping 2: Linköping är i bra form och har bara kammat noll poäng två gånger på de sexton senaste matcherna, och det var mot topplagen Pixbo och Falun. I övrigt tar man mer eller mindre alltid poäng, så det blir ingen lätt för Höllviken att sno pinnar i den här fajten, tippar jag. Linköping vann hemmamötet med 6-2, och jag tror vi kan vänta oss något liknande här.

Torsdag:

Dalen – Karlstad 1: Oj, snacka om viktigt möte för båda lagen, och dessutom två lag som brottas enormt med formen. Dalen har bara tagit en poäng på fyra matcher (krysset borta mot jumbon Warberg senast) och har väldigt jobbigt just nu där man halkat ner som nia i tabellen och där avståndet upp till åttan är tre poäng. Karlstads form är ännu svagare med en poäng på de fem senaste, laget släpper in väldigt mycket mål just nu (tolv senast mot Mullsjö) och jagas av lagen under nedflyttningsstrecket. Värmlänningarna hade massor av frånvaro på grund av sjukdom senast – men oavsett hur många man får tillbaka blir det tufft mot Dalen tippar jag. Öppen match, men tror hemmalaget vinner.

***

Många viktiga matcher nu!

Klassiska Warberg går en kamp för överlevnad nu.
Den är tuff.
Laget tappade en tvåmålsledning till förlust mot Helsingborg, och nu mot Dalen så tappade man återigen en tvåmålsledning – men fick i alla fall med sig en poäng eftersom det blev 4-4 och kryssresultat.
Men man brottas verkligen i motvind.
Man får inte speciellt mycket med sig.
Speciellt mot Dalen kändes det verkligen som man skulle ha alla tre poängen, men att försvara en ledning i innebandy i slutet av matcher är bland det svåraste som finns, och det visade sig återigen.
Oerhört bittert för Warberg så klart.
Men man fick övriga resultat med sig, då både Höllviken, Thorengruppen och Karlstad torskade sina matcher – och det är just den där kvartetten som gör upp i botten nu känns det som. Två ska åka ur, två får stanna kvar.
Brutalt.
Men så är det.
Warberg bör vara oroliga.
Man har tappat ledningen i de två senaste matcherna, marginalerna har grinat emot, man har inte lyckats stänga matcherna – men det handlar inte heller bara om tillfälligheter att man tappat just nu. Laget har bara tagit en enda trepoängare, en uddamålsvinst hemma mot Sirius, på de 17 (!) senaste matcherna.
Den formen leker man inte med.
Under de där 17 matcherna har man förutom sin enda trea lirat in sex kryss också, men de ger inte speciellt mycket utslag i tabellen. Det är treorna som gör att det händer saker placeringsmässigt.
Någon effekt på sina tränarändringar har man inte fått heller.
Tre tränarlösningar – men poängsnittet har dippat efter varje skifte.
Oscar Lundin, 9 matcher, poängsnitt 1,11.
Stefan Smedberg, 6 matcher, poängsnitt 0,83.
Ulf Hallstensson, 8 matcher, poängsnitt 0,625.
Nu ska vi inte döma Ulf Hallstensson ännu, han implementerar ett nytt spel i en sargad grupp, och behöver tid på sig. Starten är dock inte lovande, och det vimlar inte av livlinor under våren.
Snackade med Filip Stenmark, lagkaptenen, efter krysset mot Dalen idag och han erkände att det varit lite speciellt med alla tränarbyten under säsongen.
Samtidigt sa han också att spelarna och organisationen arbetar med att ändra sitt ”mindset” nu, att man inte längre kan ha förväntningarna på Warberg som ett lag för toppen som jagar medaljer som i fornstora dagar, utan att man måste inse att det är kamp för överlevnad som gäller, och att alla måste dra åt samma håll.
– Det finns en förväntan att Warberg ska vara i toppen och slåss om medaljerna som på den gamla goda tiden, men vi alla spelare och organisationen jobbar för att ändra på den inställningen, alla måste dra åt samma håll och kämpa för överlevnad nu. Vi måste vara realistiska, sa han.
Han sa också:
– Det fungerar inte att stressa upp sig. Vi måste se detta som en inspirerande utmaning. Det är lite klyschigt, men man kanske måste ner i botten för att det ska vända. Nu kan vi bara ta oss uppåt.
Ja, kanske måste man ner på den absoluta botten för att vända skeppet.
Anrika Warberg, en av pionjärerna för elitinnebandyn i Sverige, ett flaggskepp och inspiratör för de nya starka klubbarna som snor marknadsandelar – det känns orealistiskt att de inte skulle vara i SSL.
Jag tippade ju att de skulle åka ur inför säsongen, men hoppades då att jag hade fel.
Det hoppas jag fortfarande.
Och ja, det skiljer ju bara en pinne upp till säker mark.
Men då har konkurrenterna spelat färre matcher – och har poängchanser som Warberg saknar.
Warbergs nästa match?
Mot Karlstad.
Snacka om ödesmatch.
– Det kommer bli slutspelskaraktär, sa Stenmark.
Minst sagt.

***

Mycket statistik och milstolpar nu – men kan liksom inte låta bli.
AIK-kaptenen Patrik Hagberg kastade in tre pinnar i segern mot Höllviken och passade därmed på att passera vännen Rickie Hyvärinen i den totala poängstatistiken.
Det är ju en story i sig.
Men det är lite kusligt att jämföra det gamla radarparets statistik genom åren, för den är skrämmande lik.
Ja, det är lite bröderna Sedin-varning på den faktiskt, att leverera mer eller mindre identiska siffror på samma antal matcher.
Hagberg:
342 matcher, 289 mål, 297 assist och 586 poäng.
Hyvärinen:
338 matcher, 289 mål, 295 assist och 584 poäng.
Galet.
– Det var ganska sjuk statistik faktiskt, att det var så jämnt fördelat, sa Hagberg när jag rapade upp alla siffrorna.
– Ska jag vara ärlig så trodde jag att Rickie gjort fler mål, han var mer en utpräglad målskytt under tiden i Täby. Men stort att kliva förbi honom, han är en legend. Jag har ju spelat mycket med honom, han var den stora stjärnan.
Nåja, Patrik Hagberg är en stor stjärna han också.
Närmar sig 600 poäng i SSL.
Det är inte illa.
Han har ju varit grymt bra i AIK i år också.
Ett AIK som alltså fortsätter att vara stekheta. 8-4-viktorian mot Höllviken – där man saknade en trio nyckelspelare, dessutom – var femte raka vinsten, en svit som inget annat SSL-lag kan matcha just nu.
Man bara kör på, liksom.
Inför säsongen så visste man ju inte var man hade AIK. Det helrenoverade projektet som kändes fågel eller fisk, men där det kanske mest osade fisk ändå. Visst hade man talang, men orutinen var talande.
Nu har många lirare vuxit i SSL-kostymen.
Dessutom spelar man en rolig och fartfylld innebandy.
Noterbart:
AIK är enda nuvarande laget på slutspelsplats med minus i plusminus-statistiken. Förvisso bara -1, men ändå…
Jag trodde aldrig att AIK skulle vara slutspelsmässiga. Det trodde jag inte inför säsongen, inte i höstas, inte vid nyår.
Vi får se om formtoppen håller i sig.
Oavsett, laget överraskar.
Höllviken får slita vidare för nytt kontakt i det där getingboet i botten, där fyra lag ryms inom två poäng.

***

Wow, vilken effektivitet.
Mullsjös skottprocent mot Karlstad leker man inte bort:
Sju skott i första perioden – och sju mål.
Fem skott i andra perioden – och tre mål.
Nio skott i tredje perioden – och två mål.
Totalt 12-6 i mål.
Karlstad var ju drabbade av sjukstuga, så det var väntat att värmlänningarna skulle få problem, och mot ett Mullsjö som var toktaggat efter sin supersvit-brytning mot Växjö senast så var det inte så mycket att göra.
Noterbart:
Pelle Tarenius gjorde äntligen mål för Mullsjö igen.
Han är ju den där askungesagan som jag ältat ett par gånger nu. Han som ju började lira innebandy på allvar först ifjol, som sedan fick kontrakt med Mullsjö, startade ju säsongen i förstafemman och målade i andra omgången – och man trodde att sagan skulle fortsätta. Men sedan uteblev produktionen, han hamnade på bänken, blev utlånad – men är nu tillbaka, och får alltså äntligen göra mål igen.
Hoppas det lossnar för #33 nu.
Karlstad då?
Ja, ett tag kändes det som man skulle segla ifrån det där nedflyttningsstrecket, men man är sannerligen inblandade i striden, bara två pinnar ner.
Försvaret läcker dessutom som ett såll.

***

Inga skrällar på damsidan idag – men kolla in poängligan.
På de tio första platserna finns spelare från endast tre olika lag – det känns ändå ganska speciellt.
Det brukar leta sig in en och annan spetsspelare från lite olika lag, men nu är det alltså smalt med representationen.
Kais Mora (tre spelare), Täby (fyra spelare) och Iksu (tre spelare) är de enda lagen som är representerade i poängtoppen.
Det är ju förvisso tre av de fyra bästa lagen i serien, men ändå.
Enda topp-fyra lag som inte har med någon spelare bland de tio bästa är således Pixbo, där Alicia Fylke parkerar på en sextondeplats.
Anna Wiman i Linköping – som var med bland de tio bästa inför den här omgången – nosar bakom på en elfteplats.
Bara en parentes.

Det här hände idag:

Endre – Linköping 4-3: Linköping ledde, något sensationellt, med 3-1 långt in i den tredje perioden, men sedan vände hemmalaget via tre raka mål och kunde alltså vinna till slut. Speciella spetsen Sara Steen avgjorde med knappa fyra minuter kvar att spela. Gotländskorna spelade därmed in tredje raka segern, efter att innan dess haft en tung period med fem raka förluster.

Malmö – Täby 3-5: Inte nog med att Täby är dominanta hemma, nu har man också börjat lira in mer poäng på bortaplan. Sara Attermo var matchens stora poängstjärna med två mål och två assist – och 29-åringen är i sin bästa form på länge, och att hon är så bra är så klart ytterligare en förklaring till stockholmarnas fina säsong. Laget är alltjämt tvåa och har tre poäng ner till trean Pixbo, men då har jägarna lirat en match mer.

Kais Mora – Tyresö-Trollbäcken 13-1: Snacka om överkörning. 33-10 i skott och 13-1 i mål talar sitt tydliga språk. Anna Wijk behövde inte vara orolig över sin poängsvit heller, poängligaettan smackade in sex pinnar (två mål, fyra assist) och har nu gjort poäng i 113 seriematcher i rad. Petra Weiss noterade fem pinnar (ett mål, fyra assist).

Pixbo – Dalen 3-2: Pixbo får sannerligen jobba för sina poäng just nu, men plockade en trea mot Dalen till slut. Ett mål i varje period räckte för att knäcka Dalen som bara lyckades få iväg sju (!!!) skott på mål i hela matchen. Pixbo hade å andra sidan 22 avslut. Men ändå bara uddamålsresultat till slut.

***

Igår:

Linköping – Thorengruppen 11-3: Thorengruppen fick ingen omedelbar effekt av att Thomas Hugosson Wallgren lämnat båset, utan laget fortsätter att läcka oroväckande mycket. Elva insläppta mot Linköping, 29 insläppta totalt på de tre senaste. Försvarsspelet måste stramas upp. Linköping fortsätter att leverera, hade nio olika målskyttar där Matej Jendrisak och Marcus ”29” Johansson sopade in dubbla bollar var.

Pixbo – Sirius 7-7: Sirius har verkligen hittat formen – och med tanke på hur det sett ut den senaste tiden så kändes det inte som någon enorm knall att man snodde poäng mot Pixbo heller. Även om det krävde en upphämtning. Pixbo ledde med 7-5 långt in i tredje perioden, men Uppsalalaget kom igen och specielle målskytten Johan ”Mr Distinkt” Eriksson kvitterade med minuten kvar. Poäng i fem raka för Sirius nu.

Storvreta – Växjö 4-3: Joel Kanebjörk-effekten? Det kanske det inte var, men AIK-förvärvet gjorde debut för sin nygamla klubb som reste sig efter 4-12-smällen mot AIK och slog tillbaka Växjö med uddamålet, en match där man hade en 4-1-ledning innan det blev spänning på slutet. Starkt av Uppsalalaget att lyfta sig så, och stor del hade så klart comebacken för målvakten Viktor Klintsten. Växjö hade fått tillbaka en hel del lirare från sjuksoffan, men saknade alltjämt bland annat keepern Eero Kosonen.

Falun – Helsingborg 6-5: Falun sprang ifrån till 5-1 under de två första perioderna, och det kändes avgjort, men skåningarna studsade tillbaka i sista och det blev bara en uddamålsseger för dalalaget till slut. Dock – något sensationellt – noll mål för Alexander Galante Carlström, som därmed står kvar på 396 SSL-mål. Daniel ”Magic” Johnsson visade dock fortsatt målform med två påsar, mål för femte matchen i rad.

Uppsala – Karlstad 5-1: Stark match av Uppsala så klart, som höll ner Karlstad – med flera offensiva spetsar i fin form – till ett enda mål. Samtidigt skickade man in fem bollar framåt och tog en solid seger. Kaptenen Frida Bäfve skyfflade in två av hemmamålen – och Uppsala har nu hela sex poäng ner till Malmö under slutspelsstrecket.

Kalmarsund – Rönnby 2-10: Nej, det vill sig absolut inte för Kalmarsund den här säsongen, och nykomlingen åkte på en ny storförlust – och det fortsätter att läcka rejält bakåt. Tio insläppta mot Rönnby, alltså. Ungdomarna fortsätter att leverera för Västeråslaget, Isabell Nordin Persson satte tre, Izabell Roos två. Men även de etablerade: kaptenen Elin Björkman svarade för ett hattrick.

Iksu – Warberg 9-2: Given Iksu-seger så klart, dessutom med klar marginal även om den kanske blev mindre än vad man kunde förvänta sig på förhand. Det stod ”bara” 3-0 efter två perioder, sedan rullade Umeågänget över nykomlingen i sista perioden. Cornelia Fjellstedt stack ut som hattrick-skytt för hemmalaget.

***

I fredags:

Malmö – Pixbo 2-4: Likaläge, 2-2, efter två perioder – sedan avgjorde Pixbo i sista perioden via mål av stjärnan Alicia Fylke och tvåmålsskytten Rebecca Heed Arvidsson. Starkt av mästarna så klart – samtidigt som Malmö brottas rejält med formen, och detta var skånskornas femte raka torsk. Nu börjar man halka efter i slutspelskampen.

***

Ny vecka, nya matcher.

Boom!
Ja, visst sjutton bjöds vi på en riktig bomb idag när Storvreta meddelade att de köper loss Joel Kanebjörk från AIK. 
Januari är ju värvningarnas tid, men vi brukar mest bjudas på dubbellicenser med talanger och en och annan gammal innebandypensionär som dammar av klubborna. Det är sällan vi bjuds på en stor och fet stjärnövergång.
Men det var verkligen detta.
Det går att fråga sig varför AIK släpper en veteran, pådrivare och landslagscenter som Joel Kanebjörk till en rival som slåss om samma slutspelsbiljetter – men med övergången i handen känns den ganska logisk för båda klubbarna.
En win-win.
Tolkar jag informationen rätt så har Joel Kanebjörk själv drivit på affären, han ville hem till Uppsala, och att klubbarna då hittar en lösning är ju bra i sig, men dealen gynnar både AIK och Storvreta.
AIK:s ekonomi är som bekant inte den bästa, och att då kunna casha in några slantar är välkommet. Tabelläget, där man är sensationell sjua och har elva poäng ner till nedflyttningsstrecket, gjorde säkerligen att beslutet inte var så svårt eftersom man knappast riskerar målsättningen som är nytt SSL-avtal.
Joel Kanebjörks betydelse för AIK ska inte undervärderas, men inte heller övervärderas.
Han spelade en stor roll som veteran och energiknippe till alla ungtuppar under hösten, men nu har många av de orutinerade vuxit till sig och är redo att stå på egna ben, och då blir hans betydelse inte lika viktig. Killar som Oskar Hagberg, Joakim Olsson, Axel Larson, Alex Kjellbris och några till har visat att de kan bära tunga SSL-mantlar på egen hand.
Det senaste jag hörde om veteranen Johan Edlund är att han hoppades vara tillbaka i spel i slutet av januari eller början av februari, och följer han den planen så har man ändå en rutinerad herre att luta sig mot.
Kanebjörk har inte lirat de två senaste matcherna och då har AIK piskat upp Pixbo och Storvreta, så man har också visat att man klarar sig utan honom.
Storvreta har en tunn trupp och stjärncentern Alexander Rudd på skadelistan, och har letat efter kvalitativa spelare att både spetsa och bredda truppen med, och att då få in Joel Kanebjörk är så klart jackpott.
Han har varit i klubben tidigare, kommer in med massor av energi och kan agera balansspelare mellan några av lagets offensivt starka forwardskort.
Han fyller ett stort hål som just nu finns på centerplats hos mästarna, och när Rudd kommer tillbaka så har man tre toppcentrar som ryggrad, om man nu inte väljer att matcha Kanebjörk som back vilket han testades som i AIK.
Kort sagt:
Win-win-affär för både AIK och Storvreta.

***

Dags att tippa helgens innebandy och vi startar med herrarna.

Linköping – Thorengruppen 1: Linköping lär inte vara speciellt nöjda med matchen mot Pixbo senast och kommer säkerligen att göra en bättre insats än då nu, och det tror jag räcker till seger mot Thorengruppen. Gästerna har ändrat på ledarsidan – Thomas Hugosson Wallgren har fått gå – och har en svag formkurva, så jag tror inte man orka sno några pinnar i Östergötland.

Pixbo – Sirius 2: Alltså, Sirius är i riktigt jäkla bra form just nu, och med alla sina nyckelspelare i spel så har man också skaplig bredd att luta sig mot. Att möta bollskickliga Pixbo, stärkta av segern mot Linköping senast, är inte det enklaste – men Uppsalagänget har flyt nu och jag tror man kan skrälla här. Enda orosmolnet hos gästerna? Att Johan Eriksson gjort mål i tre raka matcher – såldes borde en måltorka vara stundande eftersom han gör mål i klump i år.

Storvreta – Växjö 1: Det här är ett ovisst möte med flera osäkra parametrar. Storvreta kommer närmast från en stortorsk mot AIK men får förstärkning av AIK-värvningen Joel Kanebjörk, vad kommer han betyda för mästarna som just nu lever farligt nere vid slutspelsstrecket? Växjö vann mot Mullsjö senast, men saknade åtta spelare – de flesta storstjärnorna, dessutom – och det är oklart vad man kommer ha för lag nu. I längden håller det så klart inte att vara utan tongivande lirare. Nja, drar in en etta.

Falun – Helsingborg 1: Falun hemma är närmast nog vinstgaranti, även om man torskat ett par hemmamatcher under säsongen. Helsingborg är inte lika vassa som i början av säsongen och jag tror inte man orkar upprepa krysset som man nådde på hemmaplan i höstas. Falun tar det här. Alexander Galante Carlström står på 396 mål i SSL – når han milstolpen 400 redan här? Känns inte omöjligt.

Söndag:

Warberg – Dalen 1: Två sårade byten, två lag som går kräftgång, två lag i desperat poängbehov. Den här matchen handlar mindre om skills och teknik och mer om vilja, mental styrka och att våga spela sitt spel trots att självförtroendet haltar just nu. Känslan säger ändå att Warberg tar det här, det har studsat emot en del på slutet, inte minst senast, och jag tror det är dags att få utdelning nu.

AIK – Höllviken 1: AIK är ett av SSL:s absolut formstarkaste lag just nu, har fyra raka segrar och körde över Storvreta och vann med hela 12-4 senast. Toppkedjan med Joakim Olsson, Axel Larson och Andreas Stefansson är stekhet – men även bredden levererar, där Patrik Hagberg nu är med för fullt igen. Laget kliver in som klar favorit mot Höllviken som förvisso vann med 7-1 mot Thorengruppen senast, men som möter ett helt annat motstånd nu. Tror på ny AIK-seger.

Karlstad – Mullsjö 2: Karlstad är ganska svårvärderade just nu, men tack vare Adam Collings sanslösa form så har man ändå poängchans hela tiden. Det är lite så det känns, Collings poängsprutande gör att värmlänningarna hänger kvar i matcherna. Mullsjös supersvit stannad på fjorton raka poängmatcher efter en slätstruken insats mot Växjö senast, och man lär vara revanschsugna – och jag tror man tar den här matchen i kraft av ett bredare och stabilare lag.

Damerna, då.

Fredag:

Malmö – Pixbo 2: Malmö går verkligen kräftgång för tillfället, har förlorat fyra raka matcher och fick stryk borta mot Linköping senast. Formdippen har gjort att man halkat ner som nia i tabellen och avståndet upp till åttondeplatsen är nu tre pinnar. Stort skånskt poängbehov just nu alltså. Pixbo har bara en trea på de fem senaste och föll mot Karlstad senast, men här tror jag man vinner.

Lördag:

Uppsala – Karlstad 2: Uppsala har vunnit några matcher på slutet, men formen spirar inte alls på samma sätt som den gör för Karlstad som vunnit fem raka matcher och som tvålade dit Pixbo senast. Många spelare visar framfötterna hos gästerna just nu. Inte minst Tilda Flodell och Jessika Eriksson är i praktform – och Luize Bilinska har gjort poäng i åtta raka matcher.

Kalmarsund – Rönnby 2: Kalmarsund upplever sannerligen en mardrömssäsong och har ännu inte tagit en enda seger. Laget har stora skade- och sjukdomsproblem, veteranen Malin Stenborg spelar inte mer i år och självförtroendet lär inte vara så bra – så inget talar för att det ska bli trendbrott mot Rönnby heller. Bortalaget, som dock har en del skador, tar det här.

Iksu – Warberg 1: Seriesuveränen och offensiva maskinen Iksu på hemmaplan mot en nykomling? Ja, det blir storseger. Iksu slog ju tillbaka Kalmarsund med 13-3 borta senast och 11-3-vann mot Warberg i första mötet – så mycket talar för ett tvåsiffrigt resultat.

Söndag:

Endre – Linköping 1: Två lag som lyckats vända på negativa trender på sistone. Efter fem raka nederlag så har Endre nu två raka segrar och tog en meriterande 7-2-viktoria borta mot Rönnby senast, medan Linköping efter tre förluster slog tillbaka Malmö på hemmaplan i förra omgången. Gästerna får klara sig utan Amanda Larsson en match till, hon väntas göra comeback nästa helg, och Endre är i grunden ett bättre lag – så tippar hemmaseger.

Malmö – Täby 2: Tuffa uppgifter för Malmö som alltså möter Pixbo under fredagen och Täby under söndagen. Nu påverkas man så klart av fredagens resultat, men känslan mot Täby lär inte vara speciellt bra då man 2-12-torskade säsongens första möte. Täby är i bra form och tar den här fajten.

Pixbo – Dalen 1: Pixbo har dubbelhelg, Malmö under fredagen och Dalen under söndagen, och jag tippar att man vinner båda matcherna. Dalen är trubbiga just nu, har bara tagit en trea på tretton matcher och är indragna i bottenstriden på allvar – och här lär man knappast ha några pinnar att hämta heller.

Kais Mora – Tyresö-Trollbäcken 1: Kais Mora har åkt på dubbla smällar mot toppkonkurrenter senaste tiden, först tappade man och torskade på övertid mot Iksu och sedan föll man stort mot Täby. Att lira mot TT bli så klart helt annorlunda men Kais Mora hade faktiskt trubbel i första mötet – seger med 8-6 – men jag tror man vinner mer komfortabelt den här gången. Anna Wijks poängsvit? Jo, den är uppe i 112 raka seriematcher…

***

Bevakning på söndag!

Wow, AIK.
Laget som haft ekonomiska problem och som gjorde en totalrenovering i våras, som tappade ett knippe veteraner som bar laget på sina axlar ifjol, som plockade in ett gäng lirare från Stockholms-området med knapp eller ingen SSL-erfarenhet, laget som titulerat sig AIK 2.0 – det laget körde över regerande mästarna Storvreta med makalösa 12-4 i Solnahallen.
Smaka på det resultatet.
Vem hade trott det innan säsongen?
Visst, Storvreta kom till spel utan sin superstjärna Alexander Rudd, hade båda sina målvakter (Viktor Klintsten och Jonas Gustafsson) sjuka – men ändå.
AIK saknade ju samtidigt landslagsliraren Joel Kanebjörk och sensationsmannen Oskar Hagberg.
AIK var hänsynslösa i sina spelvändningar i inledningen.
Det gick snabbt, det var kliniskt.
Som Andreas Stefanssons 2-0.
Som Kevin Lieback Asps 3-0.
4-0 efter första perioden, 6-1 efter knappa fyra minuter av andra.
Då tog Storvreta timeout, plockade ut den olycklige keepern och SSL-debutanten Fredrik Hermodsson, 18 bast (hoppas han får rejält med stöd av klubben nu, han kunde förvisso tagit någon boll men det var inte hans fel att det rann iväg), stoppade in Joakim Stenskog, också han 18 bast och gjorde sina första SSL-minuter, och därefter kändes det väl som att Storvreta ändå lyfte det lite – men då var det alldeles för sent.
Så fort man försökte närma sig så svarade AIK.
Det var inget snack om att AIK lirade hem tre välförtjänta pinnar.
Laget har nu fyra raka segrar.
Har gjort 32 mål på de tre senaste.
Hetast?
Toppkedjan med Joakim Olsson, Axel Larson och Andreas Stefansson som kombinerade in elva poäng mot Storvreta, och som totalt gjort 33 poäng (!) på de fyra senaste matcherna.
En kedja som består av två SSL-rookies (Larson, Stefansson) och en kille som gnuggade i tredjekedjan i Storvreta ifjol (Olsson) utgör alltså just nu en av SSL:s absolut hetaste kedjor.
Ganska galet, när man tänker på lirarnas bakgrund.
En lina med alla ingredienser också: fiskaren, måltjuven och boxspelaren Stefansson, kärnkraftverket, loket och rakt på mål-liraren Larson och motorn, lungorna och gnuggaren Olsson.
Laget som under slutet av hösten bara spelade in fem poäng på åtta matcher och såg ut att på allvar bli indragna i bottenstriden har nu roffat åt sig elva poäng på fyra kamper, och det innebär att man klättrat upp som sjua i tabellen och verkligen har fått slutspelsvittring.
Det är sensationellt.
Coachen Magnus ”Binge” Jäderlund har gjort underverk.
Joakim Olsson berömde honom och sa:
– Han ger ansvar till spelare. Han ger dem tro. Spelare kan tappa bollen och det blir baklängesmål, men han uppmuntrar att göra samma sak igen för man måste våga misslyckas för att lyckas. Det ger en enorm trygghet till alla spelare.
En stil som låter perfekt för just AIK, där många lirare inte har spelat i SSL innan, och som måste få misslyckas för att lyckas.
Många har ju blommat ut i år.
Som Andreas Stefansson, Axel Larson, Simon Götz, Oskar Hagberg… ja, listan kan göras lång.
Plus Joakim Olsson då så klart.
Storvreta då?
Ja, det såg inte så illa ut spelmässigt till en början, men man blev otroligt straffade på AIK:s rakare och mer distinkta spel, och när det väl rann iväg till 6-1 så kändes det avgjort. Storvreta närmade sig förvisso med något mål ibland, men AIK svarade hela tiden med att hålla avståndet.
Nu är de regerande mästarna bara åtta i tabellen och även om sammandraget haltar en del så sätter det press på Storvreta.
Slutspelsplatsen hotad, Rudd kvar på skadelistan, en tunn trupp – ja, nu är det upp till bevis.

***

Wow, Växjö.
Mullsjös poängsvit är bruten. Västgötarna föll mot 8-6 borta mot Växjö och sviten stannade därmed vid fjorton raka poängmatcher.
När Mika Kohonen gjorde sin tusende poäng så sa han att det sällan brukar vara snygga mål eller assist när man når en milstolpe, och på samma sätt så brukar väl sviter ta slut när man minst tror att de ska ta slut.
Inte för att det var givet att Mullsjö skulle slå Växjö, men hemmalaget hade en sjukstuga utan dess like och saknade sex av sina största stjärnor: Eero Kosonen, Markus Jonsson, Jesper Sankell, Ludwig Persson, André Andersson och Filip Kjellsson – plus duracellkaninen Niklas Ramirez.
Att rycka dem ur laget borde ha fått Växjö att rasa samman, men istället så visade man prov på enorm moral, respektlöst spel och var också betydligt hetare än Mullsjö från start till mål.
Mindre framträdande spelare fick mer speltid – 18-årige talangen Felix Göthberg, häromdagen uttagen i U19-landslaget, var en kalv på grönbete och hann med dubbla mål och en assist, inte minst – och tog vara på den.
Men det var en av de gamla som var bäst:
Johan Roos.
Han visade upp den där formen som gjorde honom landslagsmässig för ett par år sedan, men som inte visat sig på ett tag. Nu var Johan Roos överallt. Han var giganten i defensiven, han var murbräckan i offensiven, han var den där pesten som motståndarna hatar att möta.
Han personifierade Växjös attityd.
Attityden som saknades i Mullsjö.
Laget med supersviten gjorde inte någon bra match alls, under armen-spel i defensiven, stela avslut i offensiven – framförallt i första perioden. Men Andreas Elf-gänget brukar ju starta trögt, och som vanligt så kom maskineriet igång – dock lite för sent, och det hann aldrig bli den där nerven för Växjö orkade svara så fort gästerna närmade sig.
Men härlig match:
Känslor, energi, fart.
Så en grej till:
Pelle Tarenius är ju en askungesaga, hockeykillen som la av för att lira innebandy, vräkte in mål direkt i division två, provspelade till sig ett SSL-avtal med Mullsjö och startade också årets säsong i toppkedjan med David Gillek. Där har dock succén uteblivit, han hamnade sedermera på bänken, lånades ut – men nu fick han chansen i toppkedjan igen. Men tog den inte.
Trist – det är ju en kille som man verkligen hade velat se slå igenom.
Det var varken hans eller Mullsjös dag idag.

***

Imorgon blir det uppladdning inför helgen.

Igår noterade Mika Kohonen sin 1000:e poäng i SSL. Den förste att nå den milstolpen – och han kommer vara ensam om det länge, länge.
Men det finns andra milstolpar.
Jag vet att jag har ältat hans mål- och poängform i år, räknat på snitt och snackat om rekord, men det kan inte hjälpas att det måste dras en vända till, för nu kan Alexander Galante Carlström skriva historia.
Målskyttarnas målskytt rusar nämligen mot en milstolpe som förvisso inte är lika imponerande som Mika Kohonens 1000 pinnar, men som ändå är väldigt, väldigt stor.
Han satte två bollar när Falun bortavann mot Karlstad med 7-5 – oväntat tajt och ett vasst Karlstad i en underhållande match, för övrigt – och har därmed skickat in 396 SSL-mål i karriären.
Han är bara fyra bollar från att nå maffiga milstolpen 400 mål.
– Jag visste inte att jag var så nära, men det har blivit många mål de senaste åren och otroligt kul att närma sig 400 mål, sa han när jag pratade med honom för en liten stund sedan.
– Det är klart att jag vill nå dit, det är alltid kul att nå milstolpar och skriva in sig i historieböckerna. Något att blicka tillbaka på sedan.
Fyra mål, det är ju vardagsmat för 27-åringen.
Det kan han pytsa in redan i nästa match.
Han har redan två fyramålsmatcher den här säsongen. Ja, en femmålsmatch och en sexmålsmatch också, föresten.
Bara tre spelare har gjort över 400 mål i SSL:
Hannes Öhman, 476 mål.
Magnus Svensson, 474 mål.
Niklas Jihde 422 mål.
Ja, det har talats om att Hannes Öhman noterade 474 mål – samma som Magnus Svensson – men stämmer siffrorna på innebandyförbundets hemsida och min miniräknare så blir Öhmans skörd 476 mål, och såldes är den finske skarpskytten alltjämt vassast av alla i ensamt majestät.
Men oavsett – Alexander Galante Carlström kommer, förutsatt att han får vara hel och frisk och behåller motivationen, bli den främste målskytten genom alla tider innan han kastar in klubban i garderoben.
Han är 80 mål efter Öhman nu, gör säkert 20 baljor till i år (i den här statistiken räknar vi ju in slutspel också), och säkert 60 nästa säsong – och då är han ikapp. Jag skulle vilja säga att det bara är en tidsfråga faktiskt.
Kör han på två säsonger till efter denna så kan han nå 500 mål.
Mäktigt.
Otroligt mäktigt.
Oavsett.
400 mål lär det bli inom kort.
Det är inte så illa det.

***

Snacka om formbesked, Pixbo.
Det två senaste årens seriesegrare har ju gått kräftgång den senaste tiden och inför matchen mot Linköping så hade laget bara två vinster på åtta matcher, och två raka hemmaförluster mot Höllviken och AIK.
Att då dra till Östergötland och piska upp formstarka Linköping – fyra raka segrar och poäng i tretton av de fjorton senaste matcherna – är inget annat än otroligt bra, och kanske en indikation på att formen ska vända för Pixbo nu.
Sedan tror jag inte man är speciellt oroliga i Per Tjusbergs gäng.
Man har en ganska klar marginal ner till slutspelsstrecket och mår inte alls dåligt av att kliva in i ett slutspel utan den press man haft de två senaste åren, som automatiskt kommer när man vinner serien.
Att för en gång skull kunna smyga lite i bakvattnet har man nog inget emot, även om man så klart vill vinna alla matcher.
Linköping gick upp i en 4-2-ledning i den andra perioden – men sedan gjorde Pixbo sju (!) raka mål, och vann till slut med 9-4.
Det var många marginaler på Pixbos sida i sista perioden.
Jens Milesson bombade in 5-4 – sedan gjorde samma Milesson ett famntag och brottade ner en framstörtande Martin ”Marre” Karlsson, men klarade sig på något sätt undan utvisning, och i anfallet som följde kunde istället Linus Andersson pricka in 6-4.
Strax efteråt åkte Linus Andersson ut, och bara sekunder innan han skulle komma in så fick man en utvisning till på grund av ett missförstånd vid ett byte, där Anton Eriksson hoppade in för tidigt. Han insåg sitt misstag direkt och var ute i båset på en röd sekund, men domarna såg det och plockade en tvåa.
Men utvisningen blev Pixbos lycka.
Göteborgarna satte upp ett grymt boxplay. Först lekte William Lindh skjortan (nåja, tröjan…) av Eric Björk genom att valla bollen i sargen två gånger, och sedan trampade Martin Östholm iväg i en patenterad rush (vi har sett för lite av den där i år…) och frispelade Kasper Hydén som gjorde 7-4.
Som sagt, marginaler med Pixbo.
Inte för att man inte förtjänade dem, men ändå.
Annars?
Max Wahlgren skyfflade in tre bollar för Pixbo, sista i tom bur. Ifrågasatt inför säsongen, men mål kan han sannerligen göra.
Linköping?
Ja, Petter Alm fick sätta ett par bollar, kul eftersom han blev skadad förra försäsongen, gjorde comeback nyligen, och nu fick göra sina första mål på SSL-nivå på 661 dagar (semifinalen för snart två år sedan). Hans kedja med Martin Karlsson och Gustav Fritzell tycker jag var bra.

***

Sirius – vad händer egentligen?
Uppsalagänget är ju kända för att vara en gnetande maskin, ett defensivt lag som lever på spelvändningar, som vill styra matcherna mot tajta och målsnåla historier för att kämpa sig till poäng.
Sirius är inte kända för glimmer och glamour.
Men just nu är det något ditåt vi ser.
Laget slog tillbaka Dalen med 6-3 på hemmaplan, en match där man spelade till sig en 5-1-ledning efter två perioder, och där man sedan kunde låta Dalen få rulla sig trötta i sista perioden samtidigt som man promenerade hem segern.
Sirius har nu poäng i fyra raka matcher.
Tre av dem har blivit segrar.
Men inte bara det, i de matcherna så har laget gjort fem, elva, fem och sex mål. Egentligen inga skrämmande innebandysiffror, men ändock anmärkningsvärda för just Sirius som faktiskt bara gjorde fem eller fler mål i fem av de 17 inledande matcherna.
Det var ju inga dussinmål mot Dalen heller.
Peter Berlin var i högform. Speedkulan hade ju show innan han oerhört vackert satte upp Jacob Drews till 5-1, inte minst. Drews som föresten var en av matchens bästa spelare – och hela den där kedjan med Berlin, Drews och ungtuppen Mattias Jansson var riktigt vass.
Sedan är ju Johan Eriksson inne i ett av sina målstim dessutom. Ni vet han som bara gör mål i klump. Så här ser hans målskytte ut match för match i år:
0, 4, 0, 0, 1, 3, 0, 2, 0, 1, 2, 0, 0, 1, 4, 0, 0, 3, 1, 1.
20 lirade matcher. 23 mål. Men bara målskytt i elva matcher.
Som sagt.
Sirius fina poängskörd de fyra senaste matcherna – tio av tolv poäng – gör att man skapat massor av andrum i bottenstriden, där man nu har hela åtta poäng ner till nedflyttningsstrecket (men då har man en match mer lirad än Höllviken, men två färre än Warberg).
Upp till slutspel skiljer bara en enda poäng.
Där parkerar Dalen.
Formsvaga Dalen.
Laget åkte på tredje raka förlusten, har bara två segrar på de nio senaste, och framförallt offensiven hackar rejält.
Slutspelsplatsen börjar leva farligt.

***

Mer innebandy imorgon.

Det var ingen exceptionell assist, målet kanske var ett självmål – men det där spelar ingen roll nu.
Mika Kohonen fick assisten till Daniel Johnssons 1-2-reduceringen borta mot Warberg och 39-åringen noterade därmed sin 1000:e poäng i SSL (eller högsta serien, om man ska vara namnpetig).
Nu har den störste blivit ännu större.
För ja, det är ingen tvekan om att Mika Kohonen är den störste.
Han är innebandyns Wayne Gretzky.
En liknelse som inte bara handlar om poängöverlägsenheten i världens bästa liga, utan som tränger djupare än så. Wayne Gretzky var inte bara ett fenomen med en närmast nog utomjordisk speluppfattning och en förmåga att leverera trots att alla visste vad han var kapabel till, han var också en av historiens mest ödmjuka stjärnor.
Precis som Mika Kohonen.
Innebandyn ska vara otroligt stolta och glada över att just Mika Kohonen agerat fanbärare för sporten för han står för allt som innebandyn vill stå för.
Som spelare.
Som lagkapten.
Som profil för sporten.
Han är ömjukheten själv.
Han har alltid förstått sin roll som frontfigur för en ung och kaxig sport – en roll som han förvaltat och förädlat genom åren.
Han har varit tydlig med vad som drivit honom längs hela resan.
Kärleken till innebandyn.
Han hade en bitter avslutning i Storvreta. Laget missade slutspel, han fick inget nytt kontrakt och han tyckte själv att avskedet var ovärdigt. Det är lätt att föreställa sig att hans comeback i Sverige i år, efter ett år hemma i Finland, skulle handla om att visa Storvreta att de gjorde fel.
Visa innebandyvärlden att han inte var slut.
Men Mika Kohonen är ingen spelare som drivs av hat eller aggression – han är en spelare som drivs av kärleken till innebandyn.
Han älskar innebandyn.
Innebandyn har visat att de älskar honom.
Gratulationerna till poäng 1000 har haglat in på sociala medier, den störste hyllas överallt, av alla.
NHL har valt att pensionera Wayne Gretzkys #99 i hela ligan.
Jag tycker det är dags för svensk innebandy att göra #29 odödlig på samma sätt.
Det är den störste värd.

Déjà vu?
12 januari 2016.
Då skrev jag ett blogginlägg om Storvreta som då, efter en stark start på hösten, dalat ner till en sjundeplats i tabellen. Nian AIK nosade bara två poäng efter.
17 januari 2017.
Storvreta har efter en fin höst dalat i tabellen och är nu sjua. Nian AIK flåsar i nacken, två poäng efter.
Helt galet att vi står inför exakt samma läge som ifjol.
Storvreta sjua.
AIK nia.
Två pinnar och ett slutspelsstreck emellan.
Ifjol kom ju Storvreta från en fiaskosäsong där man sensationellt missade slutspelet och vi talade om tidernas fiasko.
Att då hamna i läget att riskera halka utanför slutspelsplatserna är så klart pressande, med tanke på det som hänt innan.
Men ni minns hur det gick ifjol.
Storvreta gick hela vägen. Men efteråt pekade många på just läget där mitt i januari som vändpunkten på allt. I det läget, med AIK flåsandes i nacken, så lyckades man vinna hemmamatchen mot Falun – och med den matchen inräknad så avslutade laget grundserien med åtta segrar och en oavgjord på nio matcher. Den där segern mot topplaget och trippla mästarna Falun var som en spruta med självförtroende rakt in klubban, sedan körde Uppsalalaget bara på.
Den här gången ska Storvreta inte möta Falun – utan nu ställs man mot just AIK som ligger bakom i tabellen.
Torsk mot AIK, samtidigt som Dalen tar minst två pinnar mot Sirius, innebär att Storvreta halkar ner som nia i tabellen.
Man möter ett AIK som vann första mötet i höstas, som vunnit tre raka matcher och tvålade dit Pixbo senast, ett AIK med före detta Storvreta-spelaren Joakim Olsson i högform, på parketten i Solna.
Ett Storvreta som föll mot Linköping senast, som saknar sin stjärna Alexander Rudd, ett lag där veteranen Jesper Berggren (!!!) är den som har den längsta målsviten för tillfället (fem matcher).
Inför säsongen så hade nog de flesta bockat en klar tvåa i den här matchen, men så är det sannerligen inte nu.
Det känns helt öppet.
Men vilken viktig match det för Storvreta.
Vid samma tidpunkt ifjol så fick de blivande mästarna det kvitto man behövde som lag genom att slå Falun, ett kvitto som man sedan byggde vidare på och som ledde hela vägen till SM-guld i Tele2 Arena.
Nu står Storvreta vid samma vägskäl igen.
Vilken väg blir det i år?

***

Då tippar vi veckans herrmatcher!

Tisdag:

Warberg – Helsingborg X: Helsingborgs form efter jul har inte varit speciell vass och nu har man dessutom börjat skyffla om i formationerna och det känns som man testar sig fram lite (plus att man har skada på Jonathan Nilsson, så klart). Att då ställas mot ett poängdesperat Warberg som efter en räcka förluster närmar sig poäng igen, är inte det enklaste. Doftar lite kryss här, känner jag. Dessutom: nu når väl ändå Mika Kohonen 1000 pinnar? Han kan inte hålla oss på halster längre…

Onsdag:

Linköping – Pixbo 1: Pixbo är nere i en rejäl svacka, har bara vunnit två av de åtta senaste matcherna och kommer närmast från torskar mot Höllviken och AIK på hemmaplan. Martin Östholm och Daniel Calebsson är inte i toppslag, och då svajar det. Ja, inte ens Linus Henriksson (dock inte med mot AIK) vräker in pinnar längre. Det blir jobbigt för laget borta mot Linköping som vinner mer eller mindre allt nu, och jag tror hemmalaget tar den här matchen också.

Sirius – Dalen X: Två lag som gillar att spela tajt och snålt, men det är rejäl skillnad på formen just nu där Sirius tagit sju av nio poäng de tre senaste matcherna, och där Dalen bara vunnit en av de sex senaste. I grunden så är Dalen ett bättre lag med mer spets, men Sirius är riktigt bra sedan man minskade sin skadelista, så jag tror på en ganska jämn batalj. Därmed smyger jag in ett kryss.

Karlstad – Falun 2: Jag har svårt att se Karlstad med det stundtals virriga försvarsspelet – även om det såg bra ut mot Helsingborg senast – ska ha någon chans mot bollrullande Falun faktiskt. Visst, Karlstad är som en jojo och kan lasta in riktigt bra prestationer stundtals, men för att rubba Falun krävs något alldeles extra – och det tror jag inte värmlänningarna har. Speciellt inte när nyckelcentern Tom Colling står på skadelistan.

Torsdag:

AIK – Storvreta 2: Wow, nu är vi där igen, Storvreta är nere och dansar vid slutspelsstrecket och blir det torsk mot AIK så går stockholmarna om, och skulle Dalen dessutom ta en seger mot Sirius så är de regerande mästarna bara nia (!) i tabellen. Det vore ju sensationellt. AIK är i riktigt bra form, har tre raka segrar och tvålade dit Pixbo senast. Nja, jag tror ju att Storvreta tar det här, men det är absolut inget som är givet.

Växjö – Mullsjö X: Jag satt och räknade lite på poängsnitten, och vinner Mullsjö den här matchen så har de här två rivalerna mer eller mindre samma poängsnitt. Det skvallrar ju också ganska mycket om att det är två jämna och bra lag som möts. Mullsjö har som bekant poäng i fjorton raka matcher och någon gång kommer den där sviten brytas, men jag tror man gnetar till sig någon pinne mot Växjö. Ärligt talat, det här kan gå hur som helst – och det lär bli underhållande.

***

Mycket bra innebandy nu!

Mullsjö håller liv i sin supersvit.
Kryss mot Sirius och poäng för fjortonde matchen i rad.
En fantastisk bedrift med tanke på årets SSL där alla kan slå alla, där det inte finns några givna matcher, där skrällarna fortfarande – vi är ju faktiskt i januari – fortfarande kommer, trots att alla vet att man inte kan underskatta något lag.
Henrik Olofsson var dock rejält besviken idag.
Han menade att Mullsjö underskattade Sirius, att man var usla första halvan, och att man slarvade bort två poäng.
– Jag tycker att vi underskattade Sirius. Vi kom inte upp i nivå under första halvan. Det kostar oss två poäng, sa han.
– Sirius hemma ska vi städa av. Där ska vi ha tre poäng. Så är det bara.
Inga lag i SSL kan underskattas.
Det borde alla ha lärt sig vid det här laget.
Inklusive Mullsjö.
Hade de läst på läxan hade de också vetat att Sirius är i riktigt bra form nu, har tagit några tunga vinster, har fått tillbaka några av sina skadade och sjuka spelare. Sirius är verkligen inget dåligt lag.
Det var ju inte så långt bort att Sirius tog tre pinnar.
Hade Bobby Edberg trätt in den där bollen så…
Henrik Olofsson menade att han nästan hellre torskar någon match här och där och sedan tar lite fler trepoängare än att bygga sin svit på kryssmatcher. För ja, den där sviten med fjorton raka poängmatcher innehåller faktiskt bara sex treor.
Resten, åtta matcher, är kryss.
Jag kan förstå honom.
Fast ändå inte.
Mullsjö visar en otrolig jämnhet genom att ta poäng i v-a-r-j-e match.
Visst, man har tappat ledningar, man har hamnat i underlägen som man tvingats äta ikapp, men någonstans så lyckas man alltid komma ut med någon pinne. Det är flera gånger jag trott att den här sviten ska brytas, men Mullsjö har lyckats krångla sig vidare och ta pinnar ändå.
Jag tycker nog ändå att det är bättre än att torska här och var.
Dessutom:
Poängplockandet har gjort att man avancerat hela vägen till tredjeplatsen i tabellen nu.
Henrik Olofsson hade också en bra poäng:
– Det positiva är att vi inte delar ut så många poäng till andra lag.
Något väl värt att trycka på.
Att Mullsjö blir livsfarliga i slutspelet redogjorde jag redan förra veckan, när laget tog poäng för tolfte gången i rad.
Nu är sviten uppe i fjorton matcher.
Känslan har därmed inte försvagats.
Enda orosmolnet:
Skadan på Benjamin Löfdahl. Det där såg inte speciellt bra ut.

***

Måstematch för Höllviken.
Tätt?
Tajt?
Krampaktigt?
Nej.
Höllviken gick ut och körde över Thorengruppen med 7-1 i nykomlingsmötet och sköt in nytt hopp i bottenstriden.
Skåningarna passerade Warberg i tabellen – hallänningarna är ny jumbo – och är nu bara en pinne efter Thorengruppen som finns närmast ovanför nedflyttningsstrecket. Höllviken har dessutom en betydligt bättre målskillnad (-13 jämfört med -39) än Thorengruppen (som man fyllde på idag, då…), som kan visa sig hur viktigt som helst när vi summerar tabellen för det kommer säkerligen vara jämnt in mål mållinjen.
Vilken kamp det där blir.
Vilken överkörning det här var.
För det var ju inte så mycket snack faktiskt, Höllviken var ett par klasser vassare än Thorengruppen i det här mötet.
Sedan finns ju en tydlig skillnad:
Den offensiva spetsen.
Thorengruppen saknar individualister som kan göra skillnad i en match, Höllviken sitter på ett knippe (Pontus Karlson, Johannes Wilhelmsson, Daniel Persson, Christoffer Andersson), som kan leverera kontinuerligt på den här nivån.
Det märktes ju i den här fajten också.
Pontus Karlson gjorde 2-1 och 3-1.
Johannes Wilhelmsson prickade in 4-1.
Christoffer Andersson sköt 5-1.
Nu kan ju inte Thorengruppen skryta med sitt försvarsspel i den här matchen, men ändå. Lägena ska förvaltas.
Tristast:
Skadan på Adam Kimström som slog ihop med Jacob Rubensson. Det såg inte bra ut med det där knäet.

***

999.
Där står vi nu, Mika Kohonen.
Den finske legendaren fanns med i förarbetet till Petri Hakonens 3-3-boll mot Karlstad, noterade således en assist, och är nu bara en pinne från de där 1000 poängen.
Han håller oss på halster, den gode Mika.
Den här matchen var annars ingen skönspelad historia, den präglades snarare av känslor, närkamper och slit.
Det smällde rejält ett par gånger, och det var flera gånger som spelarna var upprörda. Inte minst Jesper Karlsson som blev fly förbannad på just Kohonen efter en duell vid sargen, där jag antar att han tyckte att Kohonen föll lite väl lätt (såg mest ut som han halkade…). Det var många spelare som var halvirriterade.
Matchen kunde tippat åt vilket håll som helst.
Kanske var det därför logiskt att det blev 4-4 till slut.
Karlstad ledde med 2-0 och 3-2, men Helsingborg bet tillbaka och tog ledningen med 4-3, men sedan kvitterade Karlstad igen – och både innan och efter 4-4-målet hade värmlänningarna fantastiska chanser att göra fler mål.
Men det hade Helsingborg i allmänhet, och Daniel Johnsson i synnerhet, också. ”Magic” satte två bollar till slut, men det kunde ha varit någon till.
Vi noterar också:
Mattias Helgesson, 38-åringen som la av 2013 men som nu gjort comeback, fick mycket speltid och noterade dessutom en assist.
Hetast (nu snackar vi innebandy, inte känslor):
Adam Colling.
Snacka om att ha kommit igång.
Nio mål på de tretton första matcherna.
Sexton mål på de sju senaste matcherna.
Nu smäller det ju bara när han får ett läge. Tredje bollen han skickade in var misstänkt hög klubba – men svårt för domarna att se den. Oavsett, Colling är het just nu (även utan brorsan, som är skadad).
Karlstad var nog också det lag som var mest glada över poängen. Nu går man upp på 22 poäng och har två pinnar ner till Höllviken (som tog en trea idag) under nedflyttningsstrecket. Kampen för nytt SSL-avtal går vidare.

***

4-0 i matcher i vårens kvartsfinal.
Seger i Småland i höstas.
Men det blev ingen sjätte raka seger mot Växjö för Dalen, som föll med 3-1 på hemmaplan i en tät, tajt och fysisk match.
Det har börjat födas en del rivalitet mellan de här två lagen efter förra årets kvartsfinalbatalj.
Det märktes nu också – inte minst på Växjös segerjubel efter vinsten, det var viktigt att äntligen slå tillbaka Dalen.
Det här blev Växjös match.
Det var talande vid 3-0-målet i powerplay, där bollen spelades in framför mål och lekte flipperkula innan Christopher Holmér fick slag på den och pillade in det viktiga målet. Växjö ville lite mer, jobbade till sig studsarna.
Annars var det ingen spelmässigt propaganda inför storpubliken (2 526 personer), utan det var tajt och tufft, som det brukar vara mellan de här två lagen.
Noterbart:
Målvakterna – Måns Parsjö-Tegnér och Eero Kosonen, två av de bästa i SSL – var riktigt bra.
Plus:
Alexander Bodén gjorde comeback i Dalen. Han satt i första – men släpptes in i andra, och gjorde flera bra aktioner och visade att SSL-handlederna finns kvar, även om det inte blev några pinnar. Han hamnade också i en rejäl dispyt med André Andersson, så han fick känna på SSL-hettan direkt.
Han blir en tillgång för Dalen. Ingen tvekan.
Det behövs också, för Dalen känns inte alls lika heta som i inledningen av säsongen.
Lirare som Jim Johansson och Johan Eriksson hittar målmaskorna för sällan och till och med härföraren Johan Svahn ser ut att ha tappat lite fart.
Dalen, som dessutom inte alls får till det på hemmaplan, har en del att bevisa framöver, tycker jag.

***

Kan Täby vinna SM-guld?
Det kanske är dags att ställa den frågan.
Man är det enda laget som slagit överlägsna serieettan och stora guldfavoriten Iksu och idag levererade man ett nytt styrkebesked när Kais Mora slogs tillbaka med maffiga storsiffrorna 8-3.
Täby är tvåa i tabellen och har nu skaffat sig sex poäng ner till de jagande lagen eftersom Pixbo torskade mot Karlstad.
Att hålla andraplatsen kan bära till final.
Täby har nämligen inte förlorat en enda hemmamatch i år, och blir man tvåa i tabellen så går man in med hemmafördel i både kvart och eventuell semi, och då blir man inte enkla att tas med.
Plus att man så klart slipper Iksu på resan mot Globen.
I stora SSL-enkäten inför säsongen så stämplades Täby som årets potentiella överraskning.
Att Täby är bra är ingen överraskning, men de kanske är ännu bättre än jag trodde.
Landslagskeepern Emelie Frisk är inne på samma linje:
– Med tanke på fjolåret, där vi bara blev sjua i tabellen, så förstår jag att man tänker att vi kan vara en överraskning, men om man ser på truppen och ledarstaben vi har i år så är vi nog ingen överraskning. Vi får se var det landar i slutändan, men vi visste att vi hade något bra på gång.
Två saker är grunden i framgången.
Ett:
Tränarstaben, där Lars Jedheim är riktig vass och dessutom vet precis vad som krävs för att vinna guld. Han har strukturerat upp spelet, fått till tydliga direktiv och är skicklig på att läsa av motståndarna. Han vet precis hur han ska få ut bästa möjliga av det material han förfogar över.
Två:
En bredare trupp. Visst, man har tappat Ranja Varli, men fått in världsbacken Moa Tschöp, har Therese Andersson från start och fick in jokern och poängspelaren Sofie Karlsson från Huddinge.
Nu tappade man förvisso Jenny ”JG” Gustafsson nyligen, granitbacken i defensiven, men man har en annan bredd än ifjol, och kan hantera det bortfallet.
Nu är ju Louise Wickström, som fått klartecken att börja träna efter sina knäproblem, dessutom på väg tillbaka.
Att få in henne växlar upp slagstyrkan ytterligare.
Täby blir att räkna med.
Kanske till och med som ett finallag i Globen.

***

Fler dammatcher idag:

Linköping – Malmö 8-4: Tung seger för Linköping som i och med den här trean skapade ett riktigt getingbo i botten, där fyra lag ryms inom en poäng, och där ett av lagen kommer att åka ur. Det blir rafflande. Amanda Ljunggren fortsätter att leverera för Linköping också, 17-åringen matade in två nya bollar – och även Stina Sjögren och Maja Liljeroth blev tvåmålsskyttar. Malmö åkte på fjärde raka förlusten.

Tyresö-Trollbäcken – Dalen 2-2: Dalen hade 2-0, och till synes kontroll, i den här matchen, men TT kom tillbaka i den sista perioden och lyckades kvittera till slut tack vare sina spetsar i förstakedjan, där både Michelle Rydin och Julia Croneld målade. Dalen är nu rejält indragna i bottenstriden och är bara poängen före Linköping under strecket. Det är sensationellt.

Kalmarsund – Iksu 3-13: Som sades innan matchen, frågan var egentligen bara hur stora siffrorna skulle bli för det fanns inget annat än att Iksu skulle vinna tämligen klart. Äntligen islossning för Amanda Delgado Johansson också, hon som varit skadad stora delar av säsongen, som bara gjort två mål innan – nu satte hon tre mål och gjorde totalt fyra poäng.

Karlstad – Pixbo 7-6: Skräll? Nej, Karlstad är bra hemma, brukar göra bra matcher mot just Pixbo och mästarna är i tveksam form – så det känns inte alls speciellt överraskande att värmländskorna vinner den här fajten. Jessica Eriksson, tre mål, och Tilda Flodell, två mål, hade en stor eftermiddag.

***

Igår:

Pixbo – AIK 6-9: AIK imponerar för tillfället. Först vinst i nyckelmatcherna mot Warberg och Karlstad, och nu en rejäl skalp borta mot Pixbo (som förvisso är i risig form just nu, men ändå). AIK:s toppkedja ledde vägen: Andreas Stefansson (med Alex Kjellbris klubba…) skickade i fyra mål, Axel Larson satte två bollar och evighetsmaskinen Joakim Olsson noterade två assist – samme Olsson som svimmade (!) innan matchen, men som alltså ändå valde att spela. Just nu kan AIK titta mer på slutspel än bottenstrid.

Falun – Warberg 10-4: Falun fortsätter att vräka in mål på hemmaplan och nu satte man tvåsiffrigt – trots att målkungen Alexander Galante Carlström bara prickade in en enda boll i nät. Istället var det formstarka duon Alexander Hallén (4+1) och Johannes Larsson (1+4) som hade mest lekstuga. Tufft, tufft för Warberg nu är sist i tabellen.

Storvreta – Linköping 4-5: Det har ältats ett par gånger, men jag säger det igen – Linköpings lagmaskin har sannerligen börjat mullra igång. Den här gången var det Martin ”Marre” Karlsson som klev fram med dubbla mål och östgötarna har många som kan producera just nu. För Storvreta börjar det bli obehagligt i tabellen. Nian AIK är bara två pinnar bakom nu – samma AIK som man ställs mot i nästa omgång.

Rönnby – Endre 2-7: Hemmastarkt Rönnby mot ett Endre som brottas med formen – ja, så blev det något överraskande storseger för Endre. Och snacka om att gästerna var effektiva. Gotländskorna sköt sju mål på 22 skott. Sara Steen, som blommat ut i år, sköt tre nya mål och dessutom så gjorde stjärnvärvningen från Karlstad, Linnea Wallgren, sina första byten för säsongen – där har Alexander Brinkmanns lag ett trevligt sparkapital framöver.

Warberg – Uppsala 3-7: Nej, Warberg orkade inte ta en skalp till, utan föll hemma mot Uppsala. Gästerna sprang iväg till 5-0 efter två perioder, och avgjorde tämligen tidigt där Warberg inte kunde spräcka nollan förrän i mitten av sista akten. Uppsala är ju kända för att bygga på bredd snarare än spets – och hade hela sju olika målskyttar.

***

Mer innebandy i veckan.