Sviten är bruten.
Efter åtta raka förluster mot Pixbo så lyckades Iksu vinna – första vinsten mot konkurrenten på över tre år.
7-5 blev det i kvällens möte.
En seger som betydde mer än tre poäng så klart.
Pixbo hade ett rejält mentalt övertag på Iksu, och ju längre en sådan där svit blir, desto svårare blir den att bryta.
Nu vet Iksu att det går att vinna mot Pixbo.
Det betyder mer än vad många tror – och mer än vad Iksu själva vill erkänna. Snackade med både Josefina Eiremo (som för övrigt noterade dubbla assist och nådde milstolpen 400 poäng i SSL) och Emelie Wibron efter segern, men ingen av dem la någon vikt vid trendbrottet. Mer att det var skönt att vinna mot ett bra lag.
Men innerst inne tror jag det var en seger som var hur viktig som helst för Iksu. Man behövde bryta ner ett mentalt spöke.
På förhand hade man nog struntat i hur det såg ut, bara man vunnit.
Som det blev, så kunde det knappast ha blivit bättre.
Iksu tappade ju en tvåmålsledning efter två perioder till likaläge i tredje perioden. Att där, med historiken mot Pixbo, med kritiken kring att man inte kan vara som bäst när det gäller, resa sig och vinna var nog det bästa kvittot man kunde få.
Varför bröts sviten då?
Emelie Wibron hade sin analys klar: noll fokus på Pixbo.
– Vi hade inga specifika direktiv inför matchen utan vi spelade bara vårt spel, sa Wibron som tycker att man fokuserat för mycket på Pixbo innan:
– Ja, det skulle jag säga. Vi har anpassat oss efter dem. Det har uppenbarligen inte fungerat. Det här var den match mot dem där vi snackat minst om Pixbo. Vi har så pass bra spelare att vi ska kunna vinna på vår egen förmåga. Nu fick vi ett kvitto på att det fungerar, det blir viktigt framöver.
Matchen då?
Kul och underhållande.
Ja, det kändes som att Pixbo hade lite mer boll och skapade lite längre anfall, men det saknades lite spets stundtals. Iksu var framgångsrika i sin press, distinkta när lägena kom och var framförallt sylvassa i sina omställningarna.
Pixbo brukar inte göra massa misstag – men i den här matchen kom ett knippe.
Som när Nina Bärtschi helt sonika snodde bollen av Laura Manninen och skickade in 4-2-målet.
Som när Nina Bärtschi lämnades helt fri på bortre sidan så att Emelie Wibron kunde sticka till henne en passning som hon dunkade in 6-5-målet med.
Det har man inte råd med mot Iksu, så klart.
Många stack ut.
Nina Bärtschi var sylvass, Cornelia Fjellstedt lysande defensivt och Sofia Joelssons uppoffrande arbete imponerande.
Energin var verkligen där.
Wibron passade också på att hylla båstillskotten Magnus Norrman och Susanne Ekblom.
– De har tagit täten från ledarhåll och smittat av sig med sin energi. Vi har fått sjukt mycket av dem. Alla tror verkligen att vi har det som krävs för att nå hela vägen nu, sa hon.
Pixbo?
Josefin Wålinders två prestationer på kanten där hon bara klev förbi och prickade bortre kryssen var magiska – men även succéforwarden Amanada Lööv Miljevic och hennes två påpassliga baljor var läckerbitar.
Jag är grymt imponerad av Pixbo. Man har en strålande målvakt och en robust backbesättning, men har tappat mycket spets framåt sedan guldet (Sara Helin, Caroline Böcker, Lisa Andebratt) men orkar ändå skapa mycket. Lööv Miljevic är ju en sensation, Wålinder har tagit kliv, Alicia Fylke växer, inte minst.
Pixbo kommer vara med när det drar ihop sig i år också.

***

Oj, så bittert Kalmarsund.
Nykomlingen spelade till sig en 4-1-ledning på bortaplan mot Dalen och hade alltså tre mål att gå på i den sista perioden.
Då kom Dalen tillbaka. Anna Skyltbäck klampade in i slottet och gjorde 2-4, Filippa Nilsson skickade in 3-4 från halva plan (!), och Sandra Törnqvist fick sedan skottläge från nära håll och dundrade in kvitteringsbollen i powerplay.
På övertid så avgjorde sedan kaptenen Amanda Öhman i en spelvändning med ett skott i steget.
Snacka om tungt för Kalmarsund, som bara spelat in en pinne hittills och som har några riktigt tunga nederlag bakom sig. Vi minns ju inte minst hemmafajten mot Linköping där man torskade i slutsekunderna.
Hade Kalmarsund hållit ut hade vi verkligen haft ett getingbo i botten. Då hade Warberg, Dalen, Tyresö-Trollbäcken, Linköping och Kalmarsund rymts inom fem poäng.
Nu fick Dalen istället dubbla pinnar, klev upp på tio poäng och har en marginal på fyra poäng ner till nedflyttningsplatserna.
Samtidigt så tappade Kalmarsund mark och har nu hela sex pinnar upp till säker mark i sammandraget.
Nästa söndag kommer en riktig nyckelmatch för Kalmarsund då man ställs mot Tyresö-Trollbäcken borta. Just nu känns det inte som att man har råd att torska den matchen om det ska bli fortsatt spel i SSL nästa höst.

***

Snacka om blytung seger.
Warberg sopade dit nykomlingskollegan Tyresö-Trollbäcken med 9-4 på hemmaplan och skapade andrum i bottenstriden.
Mittperioden var avgörande.
Den vann Warberg med 5-2, och med ett mål från den första perioden att gå på så hade man 6-2 inför sista akten, och det underläget orkade inte TT att hämta sig ifrån.
Warberg är ju inte den där traditionella nykomlingen, det vill säga ett purungt lag som rusat upp i seriesystemet. Visst har Warberg massor av talang, men man har också ett knippe rutinerade spelare med många innebandyår på nacken, och det märktes ju i den här matchen:
Camilla Halldén, 25 år, gjorde tre mål, och både Malin Arneson, 28 år, och Malin Pettersson, 27 år, hamnade i målprotokollet.
Rutinen är en fördel som Warberg har jämfört med de andra nykomlingarna.
Men ja, talangen är inte illa den heller. Andrea Envall, 17 bast, gjorde mål för femte matchen i rad.
På tal om det:
Succén Linnéa Wiregård gjorde mål igen för TT – och precis som Envall så har hon målat i fem raka fajter.

***

Att hålla nollan i innebandy är alltid en fjäder i hatten – och Alexandra Durling lyckades med just det när Täby tog en solid och odiskutabel 7-0-viktoria mot Linköping.
Durling som annars i första hand backar upp landslagskeepern Emelie Frisk, men som nu fick visa delar av sin klass. Linköping är ett ganska uddlöst lag, men fick ändå iväg 25 skott mot mål, så Durling hade en del att arbeta med.
Starkt.
Men det är Frisk som är etta, inget snack om saken.
Annars?
Täby var en storlek större än Linköping.
Täby hade dessutom hela sju olika målskyttar.
Skönt för Matilda Sjödin mata in en boll också efter att ha gått mållös från de två senaste hemmamatcherna. Sjödin visade ju helt makalös form i början av serien med tretton mål på fem matcher, men har varit betydligt mer mänsklig i de fem senaste matcherna där det blivit tre baljor.
Två pinnar av Jennifer Stålhult – som nu toppar poängligan i SSL.
Och en stark comeback av Täby, som torskade det där målkalaset mot Rönnby förra helgen.

***

Jonna Sjöberg är stekhet just nu.
18-åringen svarade för sex poäng (!) senast mot Täby, och sköt två nya mål mot Karlstad när Rönnby spelade till sig en 3-1-ledning efter två perioder.
Men det räckte inte till seger.
Karlstad sköt tre mål i den sista perioden och vann med 4-3.
Luize Bilinska – som även gjorde 1-0 – reducerade till 2-3, Sara Dahlström kvitterade och Jessika Eriksson avgjorde.
Bilinska och Eriksson har verkligen blivit en injektion för värmländskorna. Ett radarpar som skapar bredd i anfallslinjerna.
Dessutom stark comeback av Karlstad som fick storstryk av Iksu senast.
Därmed klev laget också upp på den åtråvärda åttondeplatsen i tabellen, den som innebär att man just nu är i slutspel.
Rönnby ligger femma i tabellen och har hela sju poäng ner till niondeplatsen i sammandraget.

***

Igår:

Kais Mora – Endre 6-3: Kais Mora fortsätter att trumma på och även om det var förväntat att man skulle plocka Endre på hemmaplan så var det ingen på förhand enkel uppgift. Det var också kryssläge efter två perioder, 3-3, innan Kais Mora via tre raka mål stängde bataljen i sista akten. Anna Wijk lastade sin vana trogen in poäng, ett mål och två assist, hennes poängsvit är nu uppe i 106 raka seriematcher.

Malmö – Uppsala 4-1: Cecilia Di Nardo håller sannerligen på att varva upp. Danskan satte dubbla bollar mot Uppsala och har gjort fyra mål på de två senaste matcherna. Men inte nog med det: i säsongens första fem matcher blev det två mål – på de fem senaste har det blivit sju baljor. Solid seger för skånskorna. Uppsala har torskat fyra raka matcher och har halkat utanför slutspelsplatserna.

***

Dubbla omgångar nästa helg.

Det finns ett möte som är hetare än alla andra i damernas SSL.
Nej, inget derby.
Utan:
Pixbo mot Iksu.
Av flera anledningar så klart.
Det är två stora guldkandidater.
Men inte minst eftersom coacherna Jonas Eliasson och Andreas Harnesk brukar dela ut lite verbala smockor då och då i media och kritisera varandras lag – där essensen brukar vara att Eliasson inte fattar hur man kan få ut så lite av ett stjärnlag som Iksu, och där Harnesk tycker att Pixbo spelar en defensiv och icke konstruktiv innebandy.
I en serie där det är väldigt mycket ryggdunk och vänliga miner så är det uppfriskande med lite hetta.
Nu är det äntligen dags för lagen att mötas i höst.
Det blev ju aldrig någon duell i Champions Cup, eftersom Iksu sensationellt rök redan i semin och Pixbo kunde ta mästartiteln utan att ställas mot rivalen från Umeå.
Men att det blev som det blev där är också talande för hur det såg ut ifjol.
Då var Pixbo som bäst när det gällde som mest.
Iksu var inte bäst när det gällde som mest.
Just nu är det stor fördel Pixbo i rivalkampen.
Mästarna sitter i förarsätet trots att man tappat rutin till i år, trots att truppen utarmats under höstens gång, trots att man ligger efter Iksu i tabellen. Laget har nämligen aldrig förlorat mot Iksu under Jonas Eliassons ledning – något som Pixbo-coachen också varit noga med att påpeka flera gånger. Pixbo har en förmåga att vara som bäst när det gäller, har en stark tilltro till sitt system, får sällan panik utan maler på med tålamod, och har ett väloljat spel där alla vet vad man ska göra och där man agerar i högt tempo i alla moment.
Iksu har tvärtom visat att man har svårt att hantera press. Laget har vacklat i slutspelet i flera år, rök sensationellt i semin ifjol och orkade inte ta sig till final i Champions Cup nu i höstas. Trots att man sitter på världens överlägset bästa trupp på pappret, så har har man haft svårt att leverera när det gäller som mest, när kraven skruvas upp, när allt står på sin spets.
Vilka vinner på söndag?
Ja, jag tror på Pixbo. De har hemmaplan, ett starkt mentalt övertag och har visat bra form under hela hösten. Samtidigt så undrar jag hur många pjäser som man har råd att tappa innan kollektivet börja vackla. Det har lyfts upp ett gäng unga spelare de senaste veckorna, men trots det fortsätter Pixbo att vinna.
Grymt imponerande.
Ska Iksu vinna guld i år så tror jag man måste bryta sin negativa trend mot Pixbo under grundserien.
Går Pixbo in i slutspelet med det mentala övertag man har på Iksu nu, så tror jag aldrig att Umeå-laget tar något guld.

***

Dags att tippa helgens matcher.

Lördag:

Kais Mora – Endre 1: Känslan är att Kais Mora-maskinen börjat tugga igång ordentligt på sistone, man har sopat till Pixbo och kommer närmast från en imponerande seger borta mot svårspelade Uppsala. Anna Wijk lastar in pinnar på löpande band och Amanda Wall är i fin målform. Endre kryssade mot Tyresö-Trollbäcken senast, och kommer nog åka på mer poängtapp här.

Malmö – Uppsala 1: Lite lurig match mellan två lag som blandar och ger en del, där Malmö närmast kommer från en imponerande 6-0-viktoria mot Dalen och där Uppsala kommer från en rejäl hemmasmäll mot Kais Mora. Känner ändå att hemmalaget mycket väl kan ta tre pinnar här, inte minst då lagets spetsar – Ellen Rasmussen, Johanna Nilsson, Cecilia Di Nardo – verkar vara i fin poängform.

Söndag:

Pixbo – Iksu 1: Alltid intressant möte, så klart. Dels för att det är två av guldfavoriterna, dels för att Pixbo inte förlorat mot Iksu på evigheter, och dels för att coacherna Jonas Eliasson och Andreas Harnesk haft sina verbala duster i media. Pixbo har ett rejält mentalt grepp på Iksu – och det tror jag, trots att Iksu har ett bättre lag på pappret, ändå kommer att avgöra.

Dalen – Kalmarsund X: Kalmarsund har en del hedervärda förluster på kontot nu, och känslan är väl att det kommer rinna in någon poäng snart, och varför inte borta mot ett Dalen som man inte vet riktigt var man har. Hemmalaget kommer förvisso vara extremt noggranna efter 0-6-smällen mot Malmö senast, men jag tror Kalmarsund kan sno poäng här.

Warberg – Tyresö-Trollbäcken 2: En nyckelmatch i kampen om nytt kontrakt så klart, där båda lagen just nu parkerar ovanför nedflyttningsstrecket med sex respektive åtta poäng. TT har imponerat mest av lagen hittills, har en väloljad och slitstark maskin, och jag tror man kan dra hem alla tre pinnarna i Halland. Succén Linnéa Wiregård är i fin målform med sex baljor på de fyra senaste matcherna.

Täby – Linköping 1: Täby föll överraskande mot Rönnby senast, och lagets fina segersvit – sju raka vinster – bröts därmed. Jag tror man studsar upp igen hemma mot Linköping. Gästerna har förvisso börjat vinna på slutet, men det är mot bottenkollegor, och mot topplaget Täby ska man inte ha något att hämta.

Karlstad – Rönnby 2: Jätteintressant möte, så klart. Rönnby som slog tillbaka topplaget Täby senast och som vunnit alla matcher man ska vinna hittills – och som mycket väl kan tvåla dit Karlstad också. Hemmalaget är ett av seriens mest spännande lag med sin talangbank, men har också ett gäng bottennapp, och lär vara något stukade efter 15-5-smällen mot Iksu senast.

***

Kul helg!

Wow, Växjö.
Det är ingen hemlighet att laget tagit ett kliv framåt i år, att man numera kan hävda sig med de absolut bästa i SSL, men att man skulle tvåla dit Falun med solklara 10-4 på hemmaplan är så klart anmärkningsvärt.
Kollade matcher bakåt, och Falun har inte förlorat en seriematch (ej slutspel) med mer än tre bollar sedan nionde november 2014 – alltså för två år sedan – när man fick rejält med pisk av AIK och föll med galna 11-3.
Detta var kanske inte lika galet, men nästan.
Falun saknade ju Emil Johansson och Casper Backby, bland annat, men hade Rasmus Enström tillbaka – och även om han vackert trädde fram bollen till Alexander Galante Carlströms 1-0, så var det få trollerier från världsstjärnan. Att han inte var i fullt slag var tydligt.
Efter en jämn, men öppen och fartfylld, förstaperiod så började Växjö ta över i andra perioden och exploderade sedan i slutakten.
Alexander Hallén sköt förvisso 3-3 direkt i sista perioden, men bara 17 sekunder senare gjorde Ludwig Persson 4-3 – och det inledde en galen målshow av hemmalaget som vann slutperioden med maffiga 7-2.
Växjö var riktigt, riktigt bra.
Falun var inte på topp.
Då kan skillnaden bli så här stor.
Växjö var bättre, inget snack om saken.
Efter nio (!) raka förluster mot Falun så har Växjö nu helt plötsligt tagit tre raka segrar mot dalalaget – två borta och nu en hemma.
Växjö har skrämt iväg ett spöke – och själva blivit ett spöke för Falun.
Växjö är nu – dock med en match mer spelad – uppe på samma poäng som Falun och Pixbo i toppen.
En stark bedrift så klart.
Som dessutom gjorts utan lagets bästa spelare, André Andersson, som gått skadad hela hösten. Snacka om sparkapital.
Annars?
Inför matchen fanns en match i matchen som var intressant inför VM:
Finske ettan Eero Kosonen mot förmodade svenska ettan Johan Rehn.
Efter två perioder var det en jämn kamp mellan två strålande målvakter som verkligen steppade upp, för om vi ska vara ärliga så hade just målvakterna stor del i att det ”bara” blev fem mål på de 40 första minuterna.
Kosonen höll hela vägen ut.
Det gjorde inte Rehn.
Han ska dock inte hängas för att det rasslade som det gjorde i sista, men någon av bollarna borde han tagit.
Men framförallt:
Självförtroendemässigt var det inget snack om vem som stärkte sina aktier inför VM.
Fördel Finland, i den kampen.

***

VM-uppehåll för herrarna. Damfokus senare i veckan!

Vem sjutton är Victor Nensén?
Jag var tvungen att ställa frågan till Thorengruppens tränare Tomas Hugosson Wallgren.
– Jag förstår att du frågar. I Umeå vet alla vem han är men kanske ingen annan. Det är en utpräglad målskytt, svarade han.
Han har lirat i samarbetsklubben Umeå City men nu när Thorengruppen haft lite skador så har han fått chansen i SSL.
25 år gammal.
Och snacka om att det blivit dundersuccé.
I torsdags sköt han två mål i sin SSL-debut när Thorengruppen sensationellt 9-7-vann mot Falun.
Idag avgjorde han borta mot Warberg med sitt 5-4-mål – ett mål som betydde att Thorengruppen tog höstens första bortaseger.
Hugosson Wallgren satt ord på Nenséns debutmatcher:
– Det är helt sjukt faktiskt, det håller jag med om. En fantastisk prestation, sa han.
Men frågan kvarstår.
Vem sjutton är Victor Nensén?
Jag frågade honom:
– Jag är 25 år. Jag började spela innebandy ganska sent. Jag spelade ishockey till jag var 17 år, då började jag med innebandyn. Jag spelade back i hockey och gjorde det i innebandy också. Sedan köpte jag en curve-klubba och blev forward och började göra poäng. Typ så, sa han.
Snacka om ”late bloomer”.
Han har visat att han kan leverera på SSL-nivå.
Men han sågar sin höst, innan SSL-debuten.
– Det har inte gått så bra för mig i Umeå City, jag har inte kommit igång alls. Nu när jag fick chansen i SSL så sa jag till mig själv att sluta tänka och bara gå ut och köra. Det har funkat ganska bra får man säga, sa han.
Minst sagt.
Han är ju 100 % i Thorengruppen hittills.
Två segrar på två matcher.
Men det satt långt inne mot Warberg. Hallänningarna var det bättre laget och ledde också med 4-2 i sista perioden. Sedan fick Thorengruppen in ett mål, fick ett ton av energi och sedan bara rann det på.
Medan Warberg började fokusera på domaren – ville ju ha en straff när Rikard Eriksson bröt fram till exempel, precis innan det avgörande målet – så fokuserade Thorengruppen på att göra mål.
Hugosson Wallgren var också befriande ärlig när han bedömde första bortatrean i år:
– Man ljuger om man säger att det inte finns bortaspöken. Det är bullshit. Bortaspelet har bekymrat oss, men nu spelade vi smart, sa han.
Warberg väntar fortfarande på sin tränarlösning.
Den behöver man ha på plats snart, känns det som.

***

Det small en hel del mellan Mullsjö och Storvreta.
Inte bara i målnäten, utan i närkamperna. Det var stundtals rejält heta känslor mellan lagen. Ibland kändes det till och med för hett – men ändå skönt med känslor och passion, det har inte vimlat av det under SSL-hösten annars.
Det här doftade lite slutspelsinnebandy.
Det knuffades vilt, faktiskt.
Vi minns inte minst kollisionen (eller tacklingen?) av Johan Nygårdh på Alexander Rudd där den sistnämnde blev liggande på banan efter att ha fått en smäll i sidan (ni kan ju hans historik med revbenen…). Rudd reste sig dock hyfsat snabbt och kunde spela vidare, men det där kändes nog.
Nygårdh var ju het överlag.
Satte två mål, var allmänt oöm i spelet och en av de som gick i bräschen för hemmalaget.
Mullsjö vann till slut med 9-6.
Det efter ett ryck i den andra perioden. Storvreta gick upp till 2-1 och det kändes som man var på väg att ta över tillställningen mot ett något frustrerat Mullsjö, men västgötarna svarade med fyra mål på åtta minuter och gick till sista pausvilan med en 5-2-ledning och den släppte man aldrig ifrån sig.
I början av sista perioden kom både 6-2 och 7-2 och även om Storvreta närmade sig på slutet så var man aldrig riktigt nära poäng.
Bra statistik för Mullsjö mot Storvreta nu.
7-4 borta tidigare i höstas.
9-6 hemma nu.
Det är ju inte alls omöjligt att de här lagen möts i vårens slutspel.

***

Äntligen, Sirius!
Efter sex raka förluster så kunde Uppsalalaget bryta sin negativa trend genom att 6-4-vinna hemma mot Helsingborg.
Laget har ju haft många marginaler som grinat emot ganska länge nu, och man blev nog inte mindre konfunderade i första perioden där man var det bättre laget och spelade sig fram till två superlägen – men där VM-keepern Jonathan Paulsson svarade för två fantomräddningar.
Istället gjorde Helsingborg 1-0 efter att Mika Kohonen hittat Jonathan Nilsson som påpassligt vinklade in bollen framför kassen.
Men det här var Sirius kväll.
Anförda av Jakob Drews som måste ha gjort en av sina bästa matcher för säsongen. Han var en riktig pådrivare.
Efter att Johan Elfving dundrat in 1-1 så spelade Drews fram Peter Berlin till 2-1 och satte sedan 3-1 direkt i sista perioden, ett ryck som grundlade segern.
Det var nog skönt för Sirius att spräcka den negativa sviten just idag, eftersom det nu väntar ett längre uppehåll. Att kliva in i en lång matchledighet med sju raka torsk på kontot hade kunna skapa lite panikkänslor – men nu fick man lite vind i seglen och har något att bygga på.
Daniel ”Magic” Johnsson i Helsingborg orkade inte lasta in något nytt hattrick, men det var ta mig sjutton inte långt borta. Han satte två bollar – och hade ett skott i insidan av stolpen, bland annat. Han bjöd i alla fall på en zorro när han satte sin straff. Det har varit alldeles för lite zorro-konster från honom annars, tycker jag.

***

Vilken pärs.
Det märktes vilka viktiga poäng det var på spel mellan Karlstad och Höllviken, och det var också dramatiskt in i det sista.
Lagen följdes åt målmässigt i princip hela matchen och det stod ju också 6-6 långt in i den sista perioden.
Sedan avgjorde Karlstad.
Anton Vestlund for fram som en murbräcka på kanten och gjorde grovjobbet innan Adam Colling dundrade in 7-6-målet som fick hela Colorama Arena att lyfta.
När jag tippade den här matchen inför omgången så undrade jag om det inte var dags för Adam Colling att vakna nu.
Han har ju så många fler mål i klubban.
Nu satte han tre – varav det tredje var matchvinnande och skapade andrum för Karlstad i bottenstriden.
Annars verkar ju målsviter och dubbelnamn vara grejen i år.
Alexander Galante Carlström, Falun, gjorde mål i åtta raka matcher tidigare i höst. Nu har Erik Nilsson Allansson – som gjorde ett mål mot Höllviken – gjort mål i sju raka matcher, och har således chansen att tangera längsta målsviten i år när SSL återstartar.
Prekärt läge för Höllviken nu.
Karlstad, Sirius och Thorengruppen vann – och nu har Höllviken fyra poäng upp till nedflyttningsstrecket.
Skåningarna har fem raka förluster bakom sig.
Man har en del att klura kring under uppehållet.

***

Tre raka förluster och 27 (!) insläppta mål. Det har varit frågetecken för AIK:s försvarsspel på sistone, minst sagt.
Det började inte speciellt lovande borta mot Linköping heller, utan östgötarna kunde sopa in både 1-0 (AIK-strul gav Linköping läget) och 2-0 (långskott från halva plan) i första perioden.
Men sedan murade AIK igen och släppte inte in några fler mål.
Oskar Hagberg reducerade, Andreas Stefansson utjämnade och sedan kunde Simon Götz – som strulade vid 0-1-målet – övertidsavgöra med ett fint skott efter en ännu finare framspelning av Joakim Olsson.
Två tunga poäng för AIK som hakar sig kvar i slutspelskampen (alltjämt nia) men som framförallt skapar mer andrum nedåt.
Men det viktigaste beskedet från matchen var nog att man kunde täta till sin defensiv som varit ihålig i ett gäng matcher.
Och jodå, Patrik Hagberg noterade en assist och har därmed fortsatt, som ende spelare, gjort poäng i alla SSL-omgångar hittills.
Annars?
Det var inga glada miner på läktaren i slutminuterna av ordinarie tid när AIK bara rullade av matchen för att säkra sin poäng. Det buades. Jag förstår dem. När slutsignalen gick såg det ut som att AIK-skytten Andreas Stefansson vinkade till publiken, typ ”mer, mer”. Kanske lite onödigt provocerande – men jag förstår strategin av AIK, för man ville verkligen, verkligen ha poäng med sig efter den senaste tidens tuffa bakslag.
Linköping?
Hade chansen att skapa utrymme i slutspelsstriden, men tog den inte.

***

Linnea Wiregård.
SSL:s största knall hittills?
Det känns så.
Jag får lite Jennifer Stålhult-vibbar. Stålhult matade ju in 29 poäng på 21 matcher i division ett med Hässelby innan hon sajnade med Täby – och då exploderade allt. Forwarden svarade för 37 mål och 56 poäng på 26 matcher under sitt år som SSL-rookie, succéstämplades och fick ju sedan, om än något år senare, en VM-biljett. Det var en sensationell askungesaga.
Nu ska vi inte måla upp de förväntningarna på Linnea Wiregård, men visst går det att dra paralleller.
Hon gjorde ”bara” nio mål och 13 poäng på 18 matcher i division ett ifjol.
I år har hon hunnit lasta in elva mål och göra 16 poäng på nio matcher.
Hon är förvisso ett år äldre nu, men hon spelar också en division upp och att springa från ettan till SSL är ett astronomiskt kliv, och att då öka sin poängskörd på det sättet är bara galet. Hon har dessutom levererat pinnarna i TT som är nykomling, vilket är en mer imponerande.
– Att vara så högt i poängligan är inget som jag förväntat mig. Det är ju ett ganska stort steg från ettan till SSL. Jag är lite chockad, sa hon när jag pratade med henne ikväll.
Men det finns en förklaring till målsuccén också.
Wiregård har alltid skjutit mycket och ofta – men haft en förmåga att INTE träffa målet.
Det gör hon nu.
Bland annat efter att coachen Bruno Lundberg påtalat att hon måste hålla ner skotten och inte skjuta så högt.
– Jag har skjutit mycket över tidigare och alla har tjatat på mig om det där. Nu håller jag ner mina skott mer. Bruno (Lundberg, tränare) har varit hård med det där och det gäller hela laget, sa hon.
Det är ingen blyg SSL-rookie.
Jag frågade om hon är topp tio i poängligan i vår också.
– Ja, det har jag som mål, sa hon.
Skönt med självförtroende.
Det brukar ju karakterisera de stora skyttarna.
Wiregård satte en boll idag när Tyresö Trollbäcken överraskade (igen) och plockade en pinne mot Endre efter ett kryss, 3-3.
Något slutspel lär det inte bli, men laget som alla trodde skulle åka ur med buller och bång har skapat en bra plattform med åtta inspelade poäng, och är två före Linköping närmast under nedflyttningsstrecket.
– Det går bättre för oss än vad vi och alla andra trodde. Det är kul att bevisa att kan hävda oss i den här serien, sa Wiregård.

***

Dam idag:

Malmö – Dalen 6-0: Det är inte varje dag det hålls en nolla i innebandy, men det lyckades Malmö med hemma mot Dalen och tog en solid seger. Trion Ellen Rasmussen, Johanna Nilsson och Cecilia Di Nardo hade stor del i det där med totalt nio poäng. Malmö är nu med och slåss om slutspelsplatserna på allvar. Dalen? De börjar bli indragna i bottenstriden…

Iksu – Karlstad 15-5: Oj, vilket målkalas. Hemma är ju Iksu som en slåttermaskin, och det var många som stack ut i poängprotokollet, inte minst Emelie Wibron som stänkte in fyra bollar och dessutom hade två assist, skuggad av Corin Rüttimann med tre mål och två assist. Det var väntat att Umeålaget skulle vinna och att man skulle vinna klart – men 15 mål? Det imponerar.

***

Igår:

Dalen – Pixbo 1-5: Kräftgången på hemmaplan fortsätter för Dalen. Där har tränarstaben något att bita i, för Dalen brukar ju normalt sett vara urstarka hemma, men så har det inte alls varit i höst. Bara en trepoängare på sju hemmafajter är anmärkningsvärt. Nåväl, starkt av Pixbo att dra hem tre pinnar i Umeå, där Patrik Malmström vandrar mot Daniel Johnsson-form med hattrick för andra matchen i rad.

Kalmarsund – Pixbo 4-9: Hemmalaget fick en smakstart på matchen och hade tidigt ledningen med både 2-0 och 3-1, men Pixbo åt sin vana trogen sig in i matchen, kom ikapp och drog ifrån. Noterbart är att Amanda Lööv Miljevic – en av spelarna som fått chansen på sistone – sopade in ett hattrick för mästarna.

Warberg – Linköping 3-5: Nyckelseger för Linköping i bottenstriden så klart, tre pinnar innebär att man är ikapp Warberg i tabellen där båda lagen står på sex pinnar. Mellan dem finns nedflyttningsstrecket, och det är Linköping som ligger under på grund av sämre målskillnad. Stortalangen Amanda Ljunggren satte dubbla bollar för Linköping och var en av matchhjältarna.

Uppsala – Kais Mora 3-9: Är det så att spelet börjar rulla igång på allvar för Kais Mora? Kanske, det var i alla fall inget snack borta mot normalt sett svårforcerade Uppsala, utan dalalaget kunde vinna med stora siffror – och hade 5-0 redan efter första perioden. Både Amanda Wall och Elin Reinestrand noterade hattrick.

Rönnby – Täby 10-7: Lördagens stora skräll, så klart. Rönnby har i höst visat att man är bättre än många trodde inför säsongen, men att man skulle tvåla dit spetsiga och formstarka Täby var knappast väntat. Stortalangen Jonna Sjöberg, 18, hade rejäl show med hela sex poäng (tre mål, tre assist) – extra galet med tanke på att hon stod på noll kassar (men fyra assist) inför matchen.

***

Mer imorgon: Växjö-Falun.

Ganska galet:
Daniel ”Magic” Johnsson i Helsingborg har alltså gjort fyra hattrick på de fem senaste matcherna.
Tolv mål på fyra matcher.
Riktigt, riktigt vasst.
Men, det är ändå inte i närheten av Alexander Galante Carlströms bästa målnotering över fem matcher den här säsongen.
Faluns forward gjorde ju 19 (!) mål på fem matcher tidigare i höstas: fem mot AIK, två mot Linköping och Dalen, sex mot Mullsjö och fyra mot Karlstad.
Snacka om heta målskyttar.
Galante Carlström har ju också den mäktigaste målsviten i år, då han gjorde mål i åtta raka matcher (de första åtta matcherna, dessutom).
En annan het målskytt har en levande svit som kanske kan hota Galante Carlströms åtta matcher:
Valdemar Ahlroth, Växjö, har gjort mål i fem raka matcher.
På måndag ställs Ahlroth mot just Galante Carlström när Växjö och Falun gör upp i Fortnox Arena.
Ytterligare tre spelare har levande målsviter som imponerar, men ingen av dem är kända som några stora målspottare:
Erik Nilsson Allansson, Karlstad, har gjort mål i sex raka matcher.
Kasper Hydén, Pixbo, har gjort mål i fem raka matcher.
Victor Andersson, Storvreta, har gjort mål i fem raka matcher.
En enda lirare har lyckats göra poäng i alla omgångar hittills den här säsongen. Det är inte Johnsson, Galante Carlström, Rasmus Enström, Alexander Rudd, Linus Nordgren eller någon av de absoluta superstjärnorna – utan en rutinerad räv:
Patrik Hagberg, AIK.
Han har pytsat in pinnar i alla tretton omgångarna hittills. Riktigt starkt jobbat så klart, inte minst senast då AIK bara gjorde ett enda mål mot Dalen, men där Hagberg lyckades ha klubban i den fullträffen.
När det gäller statistik sitter vi ju annars och väntar på Mika Kohonen och hans närmast nog magiska milstolpe på 1 000 poäng.
Han står på 993 just nu.
Sju pinnar till ska han ju – under förutsättning att han får vara hel och frisk – lyckas snickra ihop i vinter. Men det lär inte bli innan VM.
Kohonen är föresten överlägsen i den där totala statistiken. Närmast bakom honom finns Hannes Öhman på 783 poäng.
Bäste aktive spelare bakom Kohonen är Daniel Calebsson på 645 pinnar.
Där är bara att buga och bocka för den störste, han kommer vara den ende med 1 000 poäng under en lång, lång tid framöver.
Statistik alltså.
Det är grejer det.

***

Dags att tippa matcher. Herrarna först.

Lördag:

Dalen – Pixbo 1: Svårtippat möte mellan ett Dalen som hackat betänkligt på hemmaplan den senaste tiden mot ett Pixbo som för första gången i år förlorat två matcher i rad (förvisso först efter övertid mot Warberg senast). Jag tror ändå att Dalen drar längsta strået här – för får man till sina spelvändningar så kan man straffa Pixbo ganska duktigt. Men det blir inga stora marginaler.

Söndag:

Linköping – AIK 1: Vi minns säsongspremiären när AIK sensationellt tvålade dit Linköping, vilket också blev en indikation på de första omgångarna där AIK gick bra och Linköping dåligt. Det har flutit en del vatten under broarna sedan dess, och östgötarna – som spelade kryss mot Mullsjö senast och har poäng i sju raka matcher – bör ta hem den här matchen i kraft av bättre form och spelarmaterial.

Sirius – Helsingborg X: Sex raka förluster, det är facit för Sirius den senaste tiden. Nu är man rejält indragna i bottenträsket. Sirius har varit med i princip alla matcher, men marginalerna har tippat emot – men någon gång måste det börja tippa med igen. Kanske mot Helsingborg. Skåningarna är i riktigt bra form och är favoriter, men jag tror Sirius kan skrälla till sig någon pinne här.

Warberg – Thorengruppen 1: Wow, vilken skräll Thorengruppen stod för senast när man tvålade dit självaste Falun på hemmaplan. Borta är det dock andra tongångar, där har man  sex raka nederlag och bara en enda inspelad poäng. Warberg övertidsbesegrade Pixbo senast och har kryssat fyra av sina fem senaste matcher, men här bör man ta en trea. Daniel Karlander är i riktigt vass form, dessutom.

Karlstad – Höllviken 1: Nja, Höllviken haltar just nu och har fyra raka förluster, och jag ser inte att man vänder trenden borta mot Karlstad även om man slagit värmlänningarna en gång i höst. Karlstad är på gång trots näsbrännan mot Storvreta senast, och jag tror faktiskt man tar en ganska solid seger här – och nu bör det väl vara dags för Adam Colling att vakna på allvar, eller?

Mullsjö – Storvreta 1: Mullsjö vann ju klart uppe i Uppsala tidigare i höstas, 7-4, och jag tror man har en bra chans att lugga Storvreta igen – även om gästerna i är grym form med tre raka segrar där man har 22-7 i målskillnad och även om Henrik Stenberg och hemvändaren Jimmie Pettersson är i praktform. Mullsjö har poäng i sju raka matcher nu och får man bara en okej start så… ja, jag sticker ut hakan och tror västgötarna tar detta.

Måndag:

Växjö – Falun 2: Falun åkte på en överraskande smäll borta mot Thorengruppen senast, och har en del lirare på skadelistan (Emil Johansson, Johannes Larsson, Rasmus Enström). Är de borta mot Växjö blir det trubbel igen för dalalaget – för smålänningarna är i bra form och har trots allt två raka segrar mot Falun. Nåväl, Thomas ”Brolle” Brottman var säkerligen inte nöjd senast och kommer ha eldat upp sitt manskap rejält, så jag tror nog ändå på en tvåa.

Damerna!

Lördag:

Kalmarsund – Pixbo 2: Pixbo maler på den här säsongen också och det förefaller högst osannolikt att man ska tappa poäng borta mot nykomlingen Kalmarsund som brottas med poängformen och som bara spelat in en pinne hittills. Pixbo tvålade dit Uppsala med tämligen klara 6-2 senast.

Warberg – Linköping 2: Nyckelmatch i bottenstriden så klart, där Warberg ligger ovanför nedflyttningsstrecket med sex poäng och där Linköping ligger under med tre poäng. Warberg har alltså chansen att dra ifrån – och Linköping har chansen att komma ikapp. Tippar på det sistnämnda, för östgötarna har lite vassare spetskompetens – och det tror jag avgör.

Uppsala – Kais Mora 2: Var har vi Mora egentligen? Pressade av Tyresö, klar seger mot Dalen, övertidstorsk mot Karlstad, vinst mot Pixbo, övertidsvinst mot Malmö. Det är lite svårt att sia om, men det är mycket upp och ner i alla fall. Uppsala borta är en rejäl utmaning som jag tror man klarar av, men det lär bli tufft. Speciellt möte för Ellinor Berling som lämnade Mora för Uppsala till i år.

Rönnby – Täby 2: Täby föll i premiären mot Pixbo, sedan har man radat upp sju raka segrar och mycket talar för att det blir en åttonde raka mot Rönnby också. Hemmalaget är bra, har tagit full poängpott i hemmaborgen hittills, men jag tror inte man räcker till i den här fajten – Täby är helt enkelt en klass för bra.

Söndag:

Malmö – Dalen 1: Malmö har tre raka förluster – men skärskådar man den sviten så hittar vi snodda poäng borta mot både Pixbo och Kais Mora, så visst är skånskorna i bra form. Man lär också vara revanschsugna efter 2-4-torsken i senaste hemmamatchen mot Tyresö Trollbäcken, så jag tror man tar en trea mot Dalen som bara tagit två poäng på de fem senaste matcherna.

Tyresö Trollbäcken – Endre 2: Det är svårt att räkna bort Tyresö Trollbäcken som förvisso förlorar mycket, men som sprakar till ibland – som nyligen när Malmö bortabesegrades. Nåväl, Endre borde vara en för svår nöt att knäcka. Gotländskorna slog tillbaka Dalen borta senast och jag tror man vinner här också.

Iksu – Karlstad 1: Karlstad är bra i år, inget snack om saken, men jag tror inte man har något att hämta borta mot offensiva maskinen Iksu. Hemmalaget bör ta en ganska solid seger. I hemmalaget är det inte minst fin målform på Sofia Joelsson, Johanna Hultgren och Corin Rüttimann.

***

Mycket innebandy i helgen!

Inlåst i en hockeybunker ikväll.
Kollade in resultatet mellan Thorengruppen och Falun.
9-7.
Vänta lite, vad hände nu?
Scrollar målskyttarna.
Men, vad sjutton?
Någon som heter Victor Nensén har gjort två mål.
Victor, vem?
Först trodde jag inte han fanns eftersom google visade noll träffar, men då hade jag glömt ett n.
Att han, i sin SSL-debut 25 år gammal, går in och hänger dubbla bollar mot självaste Falun är ju en saga i sig.
Alltså, man borde ju ha lärt sig att årets SSL är en öppen tombola, men vem hade kunnat förutspå att nykomlingen Thorengruppen, näst sist i tabellen, skulle tvåla dit favoriten och serieettan Falun?
Okej, Falun saknade Emil Johansson, Johannes Larsson och Rasmus Enström, men ändå.
Thorengruppen fick ju en drömstart på matchen med 5-1-ledning efter den första perioden, men Falun knaprade ju faktiskt ikapp och nådde 7-7 med dryga fem minuter kvar efter att bland annat målmaskinen Alexander Galante Carlström dundrat in hela fyra bollar.
Någonstans där borde ju Thorengruppen-däcket fått pyspunka.
Men icke.
Istället checkade Jonas Landström sönder just Galante Carlström, snodde bollen, rundade keepern och la in matchvinnande 8-7.
Fullständigt osannolikt.
Underbart galet.
Grymt starkt av Thorengruppen så klart, som nu också satte press på ett gäng andra lag i bottenstriden, där Karlstad nu halkade ner under strecket igen.
Så kan det gå.

Om jag har rätt i mina dokument så är Henrik Stenberg spelare nummer 17 genom alla tider som passerar 500 gjorda poäng i högsta serien (grundserie plus slutspel).
Imponerande så klart.
Inte minst eftersom killen bara är 26 bast.
Jag klurade på om han skulle klara det där idag när jag synade statistiken inför kvällen då han stod på 497 pinnar – men det hade jag ju inte behövt göra.
Det hade inte ens gått elva minuter av matchen mot Karlstad innan Stenberg hade serverat trippla assist och därmed nått upp till milstolpen. Innan matchen var över hade forwarden dunkat in tre pinnar till (två mål och en assist).
Galet bra.
Han är hetare än hetast just nu, Henrik Stenberg.
14 poäng på de tre senaste matcherna.
Ironiskt nog är han het precis under den tidsperiod som VM-truppen togs ut, men där Stenberg – som avgjorde finalen i Göteborg – inte fanns med. Med sin rivighet, jävlar anamma och förmåga att steppa upp i stora matcher hade han blivit en tillgång. Men jag förstår också att multikompetenta lirare som Linus Nordgren och Jonas Svahn fick stå före i kön eftersom det är lirare som kan stoppas in var som helst (oavsett formation, roll eller position) utan att man tvingas riva upp något annat. Det är väl så viktigt.
Stenberg är så klart besviken, men säger också att hans kropp är det viktigaste just nu. Han valde att stå över blågults novemberturnering för att fortsätta sin rehab, och då fick han också besked att VM-chanserna skulle minska.
Men för Stenberg fanns inget val – hade han inte fortsatt sin rehab så hade han inte nått någon VM-form heller. Så säger han själv, i alla fall.
Därför blev det som det blev.
– Jag fick ett ultimatum, men var inte i fas i november. Det var ett svårt val och jag funderade, men kroppen var viktigast. Hade jag inte fått de två veckorna så hade jag inte varit i så här bra slag nu, sa han.
Nåväl, det är inget snack om att Henrik Stenberg just nu är SSL:s mest formstarka spelare.
Förklaringen?
En frisk kropp.
– Successivt under säsongen så har jag kommit ifrån min skada och för första gången på två år så är jag skadefri. Det är grymt skönt. Det är en boost att inte ha ont. Jag kan släppa loss. Det är enorm skillnad, sa Stenberg.
Det var också Stenberg tillsammans med Victor Andersson och comebackande Jimmie Pettersson (avstängd tidigare) som stod för melodin mot Karlstad. De var riktigt vassa och effektiva och grundbulten i den stora och solida 9-3-segern.
Jag surrade lite med Stenberg om kedjan och vi pratade bland annat om att hans enhet har ett fysiskt spel som många andra kedjor kanske saknar. Detta är tre lirare som inte tvekar att spela på kropp.
– Nyckeln är att inte spela med glamour men ändå blir det glamour på vårt sätt. Vi springer inte runt och dribblar, vi spelar zick-zack och gillar att köra på med kroppen. Just det är vår grej, tvåvägsspelet, att vi kör på hela tiden, både med finess och kraft, sa Stenberg.
Storvreta har nu 22-7 på de tre senaste matcherna.
Mästarform.
Karlstad?
Hade inte speciellt mycket att sätta emot i den här matchen. Laget är på gång, men detta var en övermäktig uppgift.
Vi noterar:
Kevin Björkström är poänglös i nio (!) raka matcher.

***

Snacka om skilda världar.
Förra veckan vann Mullsjö med otroliga 11-10 mot AIK i ett riktigt målkalas och en halvgalen match, idag var det tätt, målsnålt och balansgång mot Linköping i en match som slutade 2-2.
Som vanligt så släppte Mullsjö in första målet (snygg balja av Felix Lanver efter rull), men sedan vände man på steken via mål av succébacken Viktor Wibring och fräcke Johan Nygårdh – och den 2-1-ledningen som västgötarna fixade i första perioden stod sig länge, länge.
Ja, det kändes nästan som den skulle stå sig hela vägen ut.
Jonathan Larsson i Mullsjö-kassen visade verkligen klass när Linköping ökade trycket i sista perioden – och när till och med glödhete Martin Karlsson, med mål i sex raka matcher i ryggen, missade öppet mål så kändes det verkligen som gästernas kväll.
Men till slut, i powerplay med fyra och en halv minut kvar, så kunde Matej Jendrisak vispa in kvitteringen och rädda en hemmapinne.
En pinne var – och båda lagen har nu tagit poäng i sju raka matcher.
Starka poängsviter med tanke på att säsongsstarten varit under förväntan för båda lagen.
Som påtalats innan: Linköping och Mullsjö är på gång.

***

Jag tippade kryss mellan AIK och Dalen – men det blev något helt annat.
Hela 7-1 till gästerna, även om det var först på slutet som det rasslade iväg.
Efter en ivrig och lovande start på säsongen så har AIK 2.0 börjat dala och är det något lag som längtar efter VM-uppehåll just nu så är det nog Magnus Jäderlunds manskap, ett gäng som kan behöva lite vila och ladda batterierna.
Någonstans ska man nog vara glada över de poäng man spelat in, för jag tippar att det i slutändan blir svårt att nå något slutspel, och att nytt kontrakt – precis som man sagt inför säsongen – måste vara prioritet.
Dalen var smartare, effektivare, bättre av det jag såg.
När läget kom så small det.
Och Kungen av Norge, Ketil Kronberg, dunkade in hela tre mål. Det tillhör ju inte vanligheterna numera, men det var hans andra hattrick i år.
Första var ett fint skott.
Det andra ett förvaltat friläge.
Sista i tom bur.
Dalen som nu valt att sätta ihop Jonas Svahn och Ketil Kronberg i samma enhet, något som har både för- och nackdelar.
Både Svahn och Kronberg kan ju driva en egen kedja med sitt stabila centerspel, och man tunnar ju ut de andra kedjorna genom att sätta lagets två motorer i samma kedja.
Samtidigt så får man en riktigt förbannat vass kedja också – där hete och målfarlige Patrik Rokka är ett riktigt bra komplement.
Någonstans tror jag ändå att de kommer bära varsin femma när vi närmar oss vårkanten, men vi får se.

***

Några derbykänslor finns ju inte riktigt ännu mellan Höllviken och Helsingborg – och än så länge skiljer det ganska mycket mellan Skåne-lagen.
Jag såg bara fragment av den här matchen, men jag såg starten och även om det inte bara var glamour utan också en del medstuds, så var det inte så mycket snack och när Helsingborg sprang ifrån till 3-0 redan efter halva första perioden så kändes det som att det bara kunde gå på ett sätt.
Det gjorde det också.
7-4 till slut.
Visst, när Fredrik Sjöstedt sköt 3-5 i början av sista perioden så infann sig något som var ett embryo till nerv, men några minuter senare så hade Daniel Johnsson krutat in dubbla mål och fastställt sitt hattrick, vilket tog bort det lilla uns av spänning som väcktes i inledningen av slutakten.
Skaplig lina Helsingborg har där, med Johnsson, Linus Nordgren (tre assist) och Jami Manninen (två mål).
Johannes Wilhelmsson sopade in tre bollar för Höllviken – men alltså förgäves. Nykomlingen är nu inte bara sist i tabellen – men har dessutom spelat fler matcher än konkurrenterna ovanför.
Tufft utgångsläge, minst sagt.
Oerhört viktig match nästa omgång: Karlstad borta.

***

Västkustderby.
Och Warberg kunde kriga till sig två pinnar mot Pixbo till slut, efter att ha vunnit med 7-6 efter övertid.
Men trots att Warberg fixade extrapinnen så var nog just Warberg kanske ändå mest besviket av de båda lagen, eftersom man fick en drömstart (2-0 efter knappa åtta minuter), ledde med tre mål (hade 4-1 i bra bit in i andra perioden) och även fick det viktiga 5-4-målet i inledningen av sista akten.
Pixbo ledde matchen en gång – och det var när de sköt 6-5 mitt i den sista perioden.
Warberg lyckades dock kvittera genom Filip Stenmark och sedan alltså ta extrapinnen på övertid, efter att Pixbo chansat med sex utespelare. Målglade Mattias Kongstad kunde med sin tredje kasse för kvällen rulla in segerbollen i tom bur.
Men hetast i Warberg var ju helt klart Daniel Karlander. Han har tagit ett stort kliv framåt i höst, utan tvekan. En drivande spelare för hallänningarna.
Trots att man kanske någonstans ville ha trean så gick det inte att ta miste på glädjen i Warberg efter slutsignalen. Extrapinnen var viktig. Den gjorde dels att man distanserade sig mer från bottengängen, dels att man knaprade in en pinne på åttan Linköping som har den sista slutspelsplatsen som Warberg suktar så efter.
Viktigt läge för Warberg nu som har Thorengruppen hemma på söndag.
En seger där kan göra att man blandar sig i slutspelsstriden på allvar.
En förlust att man dras ner i botten rejält, då Thorengruppen skulle gå upp på samma poäng (om nu inte Thorengruppen skräller redan imorgon hemma mot serieettan Falun…).
Warberg som spelat sju raka matcher utan att ta någon trea – men som har fyra kryss på dessa sju matcher (och tagit extrapinnen tre gånger).
Annars?
Patrik Malmström matade in tre bollar för Pixbo.

***

En fajt imorgon, Thorengruppen-Falun.

Linköping och Mullsjö har gått kräftgång i inledningen av SSL sett till förväntningarna, men den senaste tiden har lagen vaknat. Båda vann i senaste omgången, har plockat kontinuerligt med poäng de senaste veckorna, och har båda avancerat upp till slutspelsplatser i tabellen.
Jag tror att båda lagen kommer cementera sina slutspelsbiljetter framöver.
Jag tror också att de åtta lag som just nu är på slutspelsplats också är de åtta lag som spelar slutspel framåt våren.
Visst, AIK är på samma poäng som åttan Linköping, men jag tror inte Solna-laget, som har en sviktande form, orkar hänga med i slutspelskampen hela vägen.
Hade någon rapat upp de här åtta lagen som slutspelslag inför säsongen så hade nog inte så många höjt på ögonbrynen heller.
Egentligen känns hela tabellen ganska förväntad just nu, med undantaget Karlstad som kanske ligger något långt ner.
Då är frågan:
Går slutspelståget nu – redan efter en tredjedel av säsongen?
Jag tror det.
Vi får en indikation idag och imorgon.
Det är verkligen toppen (slutspelslagen) mot botten (inte slutspelslagen) som möts i den här veckoomgången. Lagen som jagar möter lag högt upp i tabellen.
Nian AIK ställs mot femman Dalen, tian Warberg mot trean Pixbo, tolvan Karlstad mot sexan Storvreta, trettondeplacerade Thorengruppen mot ettan Falun och fjortondeplacerade Höllviken mot fyran Helsingborg.
Det finns två scenarion:
Antingen så sätter topplagen ner foten och ökar avstånden nedåt.
Eller så överraskar bottenlagen och knaprar in på slutspelsplatserna.
Jag tror på det förstnämnda.
Även om SSL bjudit på en serie där alla slår alla hittills så känns det ändå lite som att tabellen börjar sätta sig, vilket också sprickan mellan Linköping/AIK och Warberg (fyra poäng) skvallrar om.
De här två omgångarna innan VM-uppehållet blir oerhört viktiga för lagen på placering tio (jo, i viss mån för AIK också) och nedåt.
Plockar de inte poäng den här veckan så vet i sjutton om inte slutspelståget går redan nu.
Hamnar man efter de åtta lagen som ligger på slutspelsplatser nu – som på pappret också är de åtta bästa lagen – så tror jag att det blir närmast nog omöjligt att komma ikapp. Visst, lagen på undre halvan ska också möta varandra (som på söndag, med bland annat Warberg-Thorengruppen och Karlstad-Höllviken) och kommer att plocka poäng där i slutspelsjakten – men jag tror ändå inte att man har råd att halka sex, sju, åtta poäng efter åttondeplatsen för det avståndet äts inte upp i ett nafs.
AIK kan överleva ett litet tag till tack vare sin poängskörd – men redan nu känns som det som riktigt skarpt läge för Warberg, Karlstad, Sirius, Thorengruppen och Höllviken om drömmen om slutspel ska leva vidare.
Karlstad är det lag som har absolut bäst chans, sett till spelarmaterial och den form som ändå börjat spira – men jag tror ändå att lagets svaga start gör att man inte orkar hela vägen fram.
Någonstans hoppas jag att jag har fel.
Att slutspelsstriden lever vidare.
Men jag är tveksam.

***

Dags att tippa veckans matcher.

Onsdag:

Storvreta – Karlstad 1: Karlstad är helt klart på gång och den starka uddamålsvinsten mot Pixbo senast lär ha gett råg i ryggen – men jag har ändå svårt att se att det ska räcka på bortaplan mot ett formstarkt Storvreta som har en bredare och vassare spetskompetens. Dessutom är Jimmie Pettersson tillbaka efter avstängning. Det blir ingen defilering, men det doftar verkligen hemmaseger.

Linköping – Mullsjö 1: Kamp mellan två lag som underpresterat hittills om man ser till förväntningarna, men också två lag som känns på gång efter sin kräftgång. Linköping har poäng i sex raka matcher och har tre raka segrar, och jag tror man tar den här fajten också – ledda av formstarke Martin Karlsson. Mullsjö, med poäng i fem raka, kommer bjuda upp – men inte räcka till.

AIK – Dalen X: En framfusigt och frejdigt AIK mot ett mer defensivorienterat Dalen? Poängfrekvensen har sjunkit för AIK den senaste tiden, men nu får man lira i Solnahallen och på sitt egna golv igen, och det tror jag man kan dra nytta av – och sno någon pinne av Dalen. Gästerna är dock grymma på bortaplan hittills i höst och kommer inte gå poänglösa från den här fajten.

Höllviken – Helsingborg 2: Det här en ganska lurig match. Visst, Helsingborg är solklara favoriter både sett till tabell, form och spelartrupp – men någonstans så har Höllviken inte riktigt fått betalt för sitt spel den senaste tiden och någon gång brukar det där studsa tillbaka, och det känns inte helt omöjligt att det kan ske här. Men… nej, jag tror väl ändå att Helsingborg reder ut det.

Pixbo – Warberg 1: Västkustderby och en ganska lurig match. Pixbo föll mot Karlstad senast och har inte förlorat två matcher i rad hittills i höst – vilket gör de två senaste årens serievinnare till ett av de jämnaste lagen i ligan. Warberg har spelat sex matcher utan att ta någon trepoängare och var rejält besvikna efter Storvretas storseger senast och kommer vara rejält taggade – frågan är bara om det verkligen räcker? Jag tror inte det.

Torsdag:

Thorengruppen – Falun 2: Visst, Thorengruppen är riktigt bra hemma och har plockat många poäng där i höst, men jag har svårt att se att man ska sno poäng mot Falun som har ett lag som är flera klasser bättre. Falun älskar när man får ha mycket boll, rulla runt och hota – och det kommer man få chansen till i den här matchen. Är bara effektiviteten på normal nivå så blir det en klar tvåa.

***

Då kör vi!

En person i publiken i Colorama Arena i Karlstad föll ihop och fick hämtas med ambulans. Enligt rapporterna handlade det om ett hjärtstillestånd, men hon var vid medvetande när hon lämnade arenan.
Det var den andra incidenten på kort tid i Karlstad, då ju Sebastian Lie fick en smäll mot Dalen nyligen där han blev liggande på planen, där nacken fick fixeras och där han sedan fick köras till sjukhus. Det var dock ingen fara med honom.
Förhoppningsvis är det inte det den här gången heller.
Tredje perioden blev på grund av det som hände försenad.
När slutakten väl drog igång kunde Erik Nilsson Allansson dundra in 6-4 och Karlstad fixade en skrällseger som stannade vid 6-5.
Nilsson Allansson, förresten.
Han gjorde inga mål i de sju första matcherna. Sedan öppnade han ketchupflaskan. Målet mot Pixbo innebar mål för femte (!) matchen i rad, och med sex mål totalt har han redan toppat fjolårets notering på fem mål.
Det är ju inga dussinmål han gjort heller, riktiga rökare har det varit.
Som det mot Pixbo. Ett rappt skott.
Veteranen, inne på sin elfte säsong i klubben, var ju nära att försvinna från Karlstad i somras när förhandlingarna strandade och han var på vippen att sajna med Mullsjö. Han ångrade sig dock och blev kvar.
– Vi kom inte överens och jag var nära att gå till Mullsjö, men jag ville vara kvar och ringde till sportchefen en sista gång och då kom vi överens. Vi möttes på halva vägen. Det är ändå här jag har hjärtat och har spelat sedan 2005. Jag är glad att det blev som det blev, sa han efter matchen.
Nåja, Karlstad är nog minst lika glada.
Han har haft stor del i lagets uppryckning.
Han förklarade framgången dels med sitt positionsbyte, från höger- till vänsterback, dels med självförtroendet.
– Det handlar mycket om självförtroende. Jag har börjat hitta rätt. I omgång tre hade jag nog inte vågat båga och skjuta som jag gjorde nu, då hade jag bara gjort mig av med bollen så fort som möjligt, sa han.
Och nu har ju Karlstad faktiskt lämnat jumboplatsen. Trean mot Pixbo innebär att man är uppe som tolva, och att nykomlingarna Thorengruppen och Höllviken nu parkerar under strecket.
Upp till slutspel skiljer fem pinnar.
Inte omöjligt alls, för Karlstad är bättre än man visat hittills.
Framförallt så verkar polletten har trillat ner för laget nu. Nilsson Allansson sa det bra: ”jag tror att vi äntligen börjat fatta att vi inte är så bra som vi trodde att vi var inför säsongen”.
Men bara för att det börjat se bättre ut så glider man inte iväg:
– Vi tar en match i taget nu. Ingen är nöjd med att vara sist och det ska vi inte vara med den här truppen heller. Vi ska börja blicka uppåt, men det är tajt och torskar vi nästa omgång kan vi vara sist igen, sa Nilsson Allansson.
I övrigt?
Näste Colling-broder har presenterat sig. Jesper Colling, 18 bast, satte sitt första SSL-mål någonsin när han parkerad framför Jon Hedlund lyckades styra in skottet från Daniel Gonzales Palm.
När får vi se en hel kedja med Colling-bröder?
Dessutom:
Pixbos stjärnback Martin Östholm fick bryta matchen, dagen innan VM-truppen tas ut. VM i fara? Oklart, enligt Östholm.
– Jag fick ingen smäll, utan jag sprang och hoppade över en kille, och då fick jag en känning i baksidan av låret. En väldigt liten känning. Jag funderade på att spela vidare men kände inte att det var värt det, sa han och visste inte så mycket mer:
– Det är svårt att avgöra med baksidor. Det är svårt att säga något nu. Man blir alltid lite orolig och jag ska till en sjukgymnast imorgon (måndag) och kolla mer.

***

Marginalerna fortsätter att grina emot Sirius. Laget var med länge i matchen mot Växjö, men föll till slut med 5-3 och åkte på sjätte (!) raka förlusten.
Sirius hade 3-2 i sista perioden, men orkade inte hålla emot utan Växjö kunde kvitterade ett par minuter senare.
Vid ställningen 3-3 fick Sirius straff – men Eero Kosonen räddade Johan Erikssons försök.
Istället vann alltså Växjö.
Tacka spelgeniet Filip Kjelsson för det.
Han var på humör.
Kjellsson slog en härlig passning till Oliver Johansson som hade öppet mål när han la in 2-2.
Parkerad i slottet styrde Kjellsson sedan in 3-3 på volley i powerplay.
Och i en spelvändning fick Kjellsson bollen, lirade över till Christopher Holmér som enkelt kunde raka in matchvinnande 4-3.
När Kjellsson är på humör är han en spelare som verkligen gör skillnad.
Växjö (dock med två matcher fler spelade än alla toppkonkurrenter) är nu tvåa i tabellen. Grymt starkt av smålänningarna som hittat en nivå till i år.
Sirius är nu indragna i bottenstriden på allvar.

***

Helsingborg tog som väntat en solid hemmaseger mot Thorengruppen. Det blev hela 8-1 till slut.
Mest noterbart?
Daniel ”Magic” Johnsson gjorde hattrick för tredje (!) hemmamatchen i rad. Det är bara galet, egentligen.
Han satte de tre sista bollarna mot TT. Det första ur snäv vinkel (hur gick den bollen ens in…?), det andra efter en delikat passning av parhästen Linus Nordgren, det tredje efter ett avslut från kanten.
Hyfsad form på den killen.
Annars?
Jo, båda backarna Kristoffer Fält och Juha Kivilehto lyckades för ovanlighetens skull hitta målmaskorna, båda gångerna efter passningar av finske kungen Mika Kohonen.
Helsingborg har ännu inte lämnat hemmaborgen utan poäng den här hösten. Riktigt starkt.
Samtidigt har Thorengruppen ännu inte lyckats vinna på bortaplan. Just det, att man inte tar pinnar utanför Umeå, kan mycket väl bli lagets fall när vi summerar tabellen framåt vårkanten.

***

Fyra poäng för andra matchen i rad.
Henrik Stenberg är het – och håller troligen på att spela till sig en tröja till VM i Riga. Storvretaforwarden har en unik samling av egenskaper med sin vilja, rivighet, finess och jävlar anamma som passar bra i internationell innebandy – plus att han brukar kliva fram i de stora matcherna.
Stenberg spelade en central roll i Storvretas 7-2-seger borta mot Warberg, där han spelade fram till tre raka mål – av Simon Gustafsson, Victor Andersson och Mattias Samuelsson – i den andra perioden när Uppsalalaget gick från 1-1 till 4-1 vilket grundlade segern.
Stenberg fastställde sedan sin fyrapoängskväll när han skyfflade in 5-2-målet i slutperioden.
Mästarna har nu vunnit fem av de sex senaste matcherna.
Warberg då?
Sjätte raka kampen utan någon trepoängare. Ja, laget har bara tagit två treor på tolv matcher i höst. Därtill fyra kryss (där man tagit extrapinnen tre gånger). Känslan av att säsongen i första hand handlar om att säkra nytt kontrakt biter sig kvar.
Nu har vi också börjat se en spricka i tabellen. Nian AIK har 17 poäng – sedan är det en lucka på fyra poäng ner till tian Warberg. Känslan är väl att det är de där fem lagen i botten nu – plus AIK som kanske, kanske kan dras in också – som slåss för att inte åka ur.

***

Vad har hänt med Dalens starka hemmaspel egentligen?
Idag torskade Umeålaget med 4-3 mot Linköping och det betyder att Dalen spelat fem raka hemmamatcher utan att ta någon trea. Laget vann hemmapremiären mot Storvreta, men efter det har det blivit tre förluster, en övertidsförlust och en övertidsvinst.
Linköping sprang ifrån i mittperioden.
Gick från 0-1 till 4-1 med fyra raka mål.
Både rutin och ungdomlighet visade framfötterna.
Veteranen och trotjänaren Martin Karlsson gjorde mål för sjätte matchen i rad när han via ett friläge kvitterade till 1-1.
Talangen och rookien Adam Zetterström satte sitt första SSL-mål någonsin när han matade in 3-1-kassen.
Dalen reducerade två gånger i sista perioden, inom loppet av 20 sekunder, men kom aldrig närmare än så.
Nu har Linköping, som länge låg och krälade i botten av tabellen, klättrat upp till åttondeplatsen. Och som påtalats innan, klättringen har nog bara börjat, östgötarna kommer nog ta några kliv till innan vi har hunnit summera den här säsongen.

***

Izabell Rydell har ju rivit ner en del rubriker den senaste tiden.
17-åringen debuterade ju i damallsvenskan i fotboll i somras, blev nyligen uppflyttad i Rönnbys A-lag, gjorde SSL-debut innan landslagsuppehållet och uppmärksammades då på flera håll för att ha spelat på högsta nivå i två idrotter under samma år.
Idag skrevs nästa kapitel i Rydell-historien.
Hon skickade in sitt första SSL-mål när Rönnby 6-3-vann mot Tyresö-Trollbäcken. Hon satte 4-0-kassen och gjorde alltså det matchvinnande målet.
Speciellt så klart.
Bollen har redan fått sin plats där hemma.
– Den har åkt upp på min hylla, sa hon när jag pratade med henne.
En hylla där det redan ligger många saker, inte minst guldhatten från förra helgens firande med Eskilstuna Uniteds F19-lag som vann SM-guld i fotboll.
Rydell erkänner att hon tycker fotboll är roligast och det är just fotbollen hon satsar främst på.
Men hon medgav också att landslagsspel i både fotboll och innebandy lockade.
Hon sa det det inte på något kaxigt sätt, utan bara i förbifarten.
När jag bad henne berätta vad hon tänkte om resten av säsongen så var svaret lika enkelt som genialt:
– Det är bara att fortsätta som jag ha gjort. Kämpa och göra mål.
Som om det vore det enklaste i världen.
Ingen kaxighet, inga tankar i himlen – bara att köra på, liksom.
Vi lär knappast ha sett det sista SSL-målet från Rydells klubba.

***

Mer dam idag:

Linköping – Iksu 1-8: Omgångens mest väntade seger, så klart. Offensiva Iksu hade spelat till sig en 3-0-ledning efter en dryg period, och efter en reducering av hemmalaget mitt i matchen så drog Umeålaget sedan ifrån under den sista tredjedelen. Duracellkaninen Sofia Joelsson sköt tre av målen.

Karlstad – Kalmarsund 8-4: Duon Luize Bilinska och Jessika Eriksson är kanske de som imponerat mest i Karlstad i upptakten, men nu var det istället Malin Hjelm (3+1) och Tilda Flodell (2+3) som levererade i offensiven för värmländskorna. Väntad hemmaseger, samtidigt som Kalmarsund alltjämt ligger kvar i botten.

Dalen – Endre 4-7: Starkt av Endre, anförda av Anna Moberg som tryckte in tre bollar, att plocka med sig alla pinnarna från Umeå. Det stod 3-3 efter två perioder innan Endre fixade segern i den sista perioden – där bland annat stortalangen Moa Svanström dunkade in sitt första SSL-mål någonsin.

Pixbo – Uppsala 6-2: Tunn trupp och underläge två gånger i matchen – trots det så lyckades Pixbo till slut ta en solid seger mot Uppsala efter att ha kvitterat till 2-2 mitt i den sista perioden och sedan dragit ifrån. Alicia Fylke skickade in dubbla bollar för hemmalaget.

Täby – Warberg 10-5: Väntad seger för Täby, men det dröjde ett bra tag innan hemmalaget kunde rycka. Det var jämnt, 4-4, efter två spelade perioder – innan Täby stampade på gaspedalen och vann avslutningsperioden med hela 6-1. Therése Andersson skyfflade in tre mål medan skyttedrottningen Matilda Sjödin blev mållös.

***

Fredagens och lördagens matcher:

Mullsjö – AIK 11-10: Snacka om målkalas. Mullsjö fick återigen en riktigt risig start, men trots underläge efter både första och andra perioden så lyckades man studsa tillbaka och via fem raka mål i den sista akten så kunde man till slut roffa åt sig samtliga tre pinnar. Isaac Rosén summerade det nog bäst: ”Detta blev kul för många utom kanske tränare och målvakter.”.

Falun – Höllviken 8-7: Det blev oväntat jämnt uppe i Dalarna, men till slut kunde Falun få med sig alla tre pinnarna. Det stod 6-6 med bara två minuter kvar när Alexander Hallén med sitt fjärde (!) mål för kvällen tryckte in det matchvinnande målet. Blytungt för poängtörstande Höllviken som var så, så nära.

Kais Mora – Malmö 4-3 (ot): Malmö är starka på bortaplan, laget snodde poäng borta mot Pixbo nyligen, och nu gjorde man det mot Kais Mora också. Hemmalaget ledde med 3-1, men Malmö bet tillbaka och kvitterade innan Therése Karlsson kunde avgöra på övertid och säkra extrapoängen till Kais Mora.

***

Fler matcher i veckan!

Jag måste medge att jag var lite trött på innebandy där i slutet av oktober efter det furiösa SSL-spelschemat som inledde säsongen.
Tolv omgångar hann spelas innan landslagsuppehållet i början av november.
Nu blir det semesterlunk.
Tre omgångar i november, två omgångar i december – plus lite strömatcher från andra omgångar som trycks in lite här och var.
Sedan furiöst tempo i januari och februari innan upplösningen i början av mars.
Det nya spelschemat, med 35 omgångar, innebär verkligen mer innebandy. Varje lag spelar sex fler matcher, men antalet omgångar blir hela nio fler (35 jämfört med 26) eftersom ett par lag måste stå över varje derbyomgång.
Jag tycker ökningen känns ännu större än de sex extra matcher per lag som man tänkte på innan säsongen, eftersom det är hela nio omgångar extra – eller för att snacka procent, 34 % fler omgångar.
Det har varit två matcher i veckan för lagen i princip non-stop hittills. För oss som följer SSL i stort har det varit tre, fyra matchdagar i veckan.
Jag gillar innebandy, men det är nästan lite för intensivt till och med för mig.
Jag har varit kluven till utökat antal matcher, men gillar ändå att det spelas fler matcher på ett sätt, men jag hade gärna sett att schemat var mer jämnt över säsongen än vad det är nu, där det är hyperintensivt i några månader, och närmast nog stiltje mitt under säsongen i november och december.
Problemet?
VM.
VM i december innebär att SSL tar ett långt uppehåll.
Jag har sagt det innan och säger det igen: flytta VM till maj. Då får vi ett bättre flyt på SSL-säsongen, kan fördela omgångarna bättre, och skapa ett drägligt schema.
Publiken har varit i fokus under hösten. Siffrorna dalar. Det går att peka på många saker: tråkigt spel, petig domarnivå, bättre webbsändningar och billiga månadspaket – men jag tror också att antalet matcher spelar in.
Numera är det två matcher i veckan istället för en.
Hemmafans som tidigare gått på en match varannan vecka, ska helt plötligt se innebandy varje vecka.
Det är klart det är en stor omställning.
Jag tycker:
Flytta VM till maj.
Sprid ut matcherna mer, ha fler veckor med bara en omgång.
Kör några fredag-söndag-möten mellan samma lag, där man möts i ena lagets hemmaarena ena matchen, och sedan i det andra lagets hemmaborg. Det skapar rivalitet och extra krydda.
Just nu känns schemat helt snedbelastat.

***

Så här är omgångarna fördelade:
September (start 14 september): 5 omgångar.
Oktober: 7 omgångar.
November: 3 omgångar.
December: 2 omgångar.
Januari: 8 omgångar.
Februari: 7 omgångar.
Mars: 3 omgångar.

***

Då tippar vi helgens matcher. Herrarna först ut.

Fredag:

Mullsjö – AIK 1: Det här en ganska lurig match kan jag tycka, mellan två lag som överraskat på olika sätt, där Mullsjö gått trögare än förväntat och AIK bättre än förväntat. Hemmalaget har en del att bevisa efter tre raka kryss och en hemmaseger mot nykomlingen Thorengruppen – men jag tror man samlar ihop krafterna och tar den här fajten, och att David Gillek avgör. Det känns som läge för det. AIK är det där gubben i lådan-laget, men jag tror man får svårt att bärga pinnar i Västergötland, speciellt med den frånvarolista man har just nu.

Lördag:

Falun – Höllviken 1: Falun torskade mot Växjö i säsongens första hemmamatch, men har sedan gått som tåget i Jalas Arena. 17-2 mot AIK, 13-4 mot Mullsjö och 14-2 mot Karlstad följdes upp av 7-4 mot mästarna Storvreta. Det finns inte mycket som talar för Höllviken som fick 2-8-stryk hemma mot Växjö i onsdags, och som bara vunnit en av de åtta senaste fajterna. Bara att spika ettan.

Söndag:

Helsingborg – Thorengruppen 1: Thorengruppen har varit en positiv överraskning i säsongsinledningen, men har ändå halkat ner som tolva i sammandraget, och borta har man ännu inte vunnit en enda match. Det lär man inte göra mot Helsingborg heller, som har en radda fina resultat i hemmaborgen på sistone: 3-3 mot Falun och 10-3 (!) mot Pixbo. Skåningarna tar det här. Dessutom: Linus Nordgren och Daniel Johnsson var båda poänglösa mot Storvreta senast – det lär inte hända här.

Warberg – Storvreta 2: Jag säger det igen, jag är imponerad av Storvreta, som trots en tunn trupp och ett furiöst spelschema lyckas ta kontinuerligt med pinnar. Visst, det har varit plumpar i protokollet, men inte speciellt många. Jag tror också att man plockar Warberg borta i kraft av sin bättre spetskompetens. Hemmalaget har tre raka kryss i ryggsäcken och fem raka utan någon trepoängare.

Växjö – Sirius X: Det är enkelt att sia om matchbilden här, där Växjö kommer vara spelförande och där Sirius kommer backa hem och kontra. Sirius har fem raka förluster i bagaget, men har varit med i alla matcher utom derbyt mot Storvreta, och är skickliga på att tråka ut och frustrera motståndarna. Hemmalaget är favoriter, men Sirius kommer snart att börja få lite marginaler med sig och jag tror man kan sno en pinne här.

Karlstad – Pixbo 2: Kommer det vända för Karlstad? Vi får se, laget svarade för en fin upphämtning och övertidsseger borta mot Warberg innan uppehållet, och det borde ha skjutit in en del självförtroende hos tabelljumbon. Hemma mot starka Pixbo kan det dock bli jobbigt och jag tror gästerna roffar åt sig alla tre poängen och att Max Wahlgren fortsätter att prickskjuta in några bollar.

Dalen – Linköping 1: Repris på vårens semifinalserie, där Linköping till slut gick segrande. Östgötarna har verkligen vaknat till, tagit poäng i fem raka matcher och slog tillbaka Sirius senast. Martin ”Marre” Karlsson är i kanonslag med tio mål på fem matcher. Samtidigt går Dalen lite kräftgång hemma med fyra raka utan någon trepoängare. Någonstans tror jag ändå att Umeålaget vinner denna match som blir en kamp i tålamod.

***

Damerna!

Lördag:

Kais Mora-Malmö 1: Hemmalaget tvålade dit Pixbo senast och avbröt därmed mästarnas långa svit med poängmatcher. Dalalaget är således i bra form och jag tror poängplockandet fortsätter mot Malmö som ännu inte vunnit på bortaplan i höst. Nya poäng för Anna Wijk? Självklart.

Söndag:

Linköping – Iksu 2: Linköping plockade sina första efterlängtade poäng efter en sekundrysare mot Kalmarsund innan landslagsuppehållet och det kommer stärka laget, men hemma mot storfavoriten Iksu lär det inte bli några pinnar. Gästerna från Umeå är ett gäng klasser bättre på pappret och det kommer att synas på planen också.

Tyresö-Trollbäcken – Rönnby 2: TT har överraskat några gånger i höst, som senast när man plockade tre pinnar borta mot Malmö, och ska inte räknas bort i den här matchen men samtidigt så har Rönnby vunnit mot alla lag man ska ha bakom sig i tabellen hittills och känslan är att den segerraden fortsätter. My Kippilä är dessutom i bra form och har nätat i tre raka matcher.

Karlstad – Kalmarsund 1: Kalmarsund var nära att plocka första trean senast, men tappade mot Linköping och släppte in förlustmålet i slutsekunderna. Bittert, så klart. Borta mot Karlstad blir det inte heller enkelt, värmländskorna har vunnit sina tre hemmamatcher och pressade Endre innan uppehållet. Allt annat än en hemmaseger vore en skräll.

Dalen – Endre X: Dalen har visat spirande form på slutet, fin insats i derbyt mot Iksu och två snodda poäng borta mot Uppsala. Endre får gälla som favorit, men kan få svårt mot ett kompakt hemmalag med lite vind i ryggen. Doftar kryss.

Pixbo – Uppsala 1: Pixbo torskade senast mot Kais Mora, första poänglösa matchen sedan förra hösten. Nu ställs man mot fjolårets kvartsfinalmotståndare Uppsala, och är givetvis favoriter i en match som lär bli ganska målsnål och tajt. Känslan är att Pixbo drar längsta strået, för det brukar man ha en förmåga att göra.

Täby – Warberg 1: Täby har verkligen fått en helt annan säsongsstart än ifjol, sprudlar av betydligt mer självförtroende och har ett sylvasst powerplay-spel. Nykomlingen Warberg, som ändå gjort bra matcher på sistone, lär inte ha en chans på bortaplan. Så känns det. Täby lär vinna klar – och Matilda Sjödin lär väl mata in ett par bollar till.

***

Härligt med späckad innebandyhelg igen.