Åtta omgångar in i serien. 18 matcher kvar att spela. Det kanske är lite väl tidigt att snacka om kris i AIK, men visst fasen är läget prekärt för den förra storklubben.

Idag ledde laget med 2-1 borta mot Dalen, men föll till slut med 3-2 efter att veteranen Alexander Bodén på egen hand vänt matchen under den avslutande tredjedelen.

AIK står därmed kvar på fem poäng (inkasserade mot nykomlingarna Höllviken och Kais Mora), ligger näst sist i tabellen och har bara tagit en enda trepoängare på hela hösten. Det är klart att det finns begynnande panikkänslor innanför de svartgula väggarna, allt annat vore underligt. Snacka om att landslagsuppehållet kommer lägligt.

Snackade med sportchefen Erik Bjerlestam för en stund sedan. Lika lugn och sansad som vanligt. Andades ingen panik. Men medgav också att nu handlar det om att säkra nytt kontrakt. Inget annat.

– Det är bara att titta i tabellen, vi kan inte sikta mot något annat, sa han. 

Sant.

Frågade om man saknade Kim Nilsson.

– Det är inget som vi går och tänker på. Honom släppte vi tankarna på i våras, svarade Bjerlestam.

Men tungt att tappa Alexander Egebrandt?
– Vi hade en dialog men det var olyckligt att han inte fick ihop det. Vi önskar så klart att han hade spelat, men läget var som det var och vi är nöjda med den trupp som vi förfogar över. Det gäller bara att få ihop allt.

Ni har haft en del otur med skador också?
– Jo, men det är som det är, skador hör till. Alla lag har skador från och till, det är ingen ursäkt.

Ni är sista kvarvarande lag från Stockholm i SSL, det hade varit tomt om ni åkte ur?
– Det hade varit väldigt synd, men vi ska reda ut det här och fixa nytt kontrakt. Det är långt till nästa säsong, vi fokuserar på läget här och nu.

Raka och ärliga svar. Även när det går som tyngst. All heder åt Erik Bjerlestam.

Helt klart är i alla fall att AIK måste bryta mönstret på något sätt. Jag är osäker på om det räcker att sitta och snacka om det. Det måste nog till något annat, någon förändring på spelar- eller ledarsidan. Därmed inte sagt att någon måste få gå – Patrik Edgren måste få mer tid på sig – men det kan behövas omstruktureringar. Nu är det i alla fall landslagsuppehåll och AIK har tid på sig att fundera.

Föresten, undrar hur vältränad Peter Fischerström är numera…?

***

Lika dystert som det är i AIK, lika uppåt är det i Östergötland.

Linköping ångar på som värsta ångloket i tabelltoppen. Sju raka segrar efter den där förlusten i premiären mot Pixbo. 6-1 mot Warberg idag, och segern skulle varit ännu större om man får tro Martin Karlsson, som förvisso kanske är något färgad i frågan.

Fasen vad bra laget är nu. Nya serieledare dessutom.

Har ju bloggat lite om lagets bredd innan. Att nya lirare kliver fram hela tiden. ”Marre” spädde på den teorin.

– Vi har ett bredare lag i år. Fler som kan leverera. Vilket tar press från oss etablerade också. Tidigare år har vi varit ganska slitna i slutspelet eftersom vi gått så hårt under säsongen, men man känner redan nu att alla är fräschare, sa han, och förklarade också sin något blygsammare poängnotering:

– Vi spelar ju på tre femmor nu, tar man bort den speltiden om man jämför med att gå på två så blir det mindre poäng. Men visst, jag kanske borde gjort något mer också, men jag är nöjd. Framförallt vill jag jobba bort mina dippar och orka en hel säsong.

Kanske var det bra att Linköping missade sitt första slutspel sedan SSL-entrén i våras.

– Man kan bli lite mätt. Nöjd med att gå till slutspel. Nu fick sportchefen börja jobba lite igen, skrattade Martin.

På tal om jämnhet. Man brukar ju säga att SSL är jämnare än någonsin typ varje säsong, men nu känns det verkligen så. Martin Karlsson håller med:

– Alla lagens andra- och tredjefemmor är bättre numera, det tror jag är den största skillnaden. Och att stjärnorna är mer utspridda. Fler håller hög nivå. Förr kunde man gissa åtta slutspelslag och få rätt på sju av dem i alla fall, så är det inte längre, sa han.

Ligger mycket i det. Bredden är bättre än den någonsin varit.

***

Kollade på Sirius match mot Pixbo idag.

Det dröjde förvisso till 16.24 av den andra perioden innan det blev mål i matchen, men det var inget underbetyg åt drabbningen, utan det hände saker hela tiden, men så väl Petter Nilsson i Sirius som Jon Hedlund i Pixbo – för övrigt två av SSL:s bästa bollstoppare – storspelade i målburarna. Till slut vann Sirius med 4-3.

Sirius imponerade med sin tighta defensiv, men sprudlade också en hel del i anfallsspelet. Att man har bra spelare i Billy Nilsson, Dan Johansson, Peter Berlin, Erik Svenson och Johan Eriksson är ju välkänt – men nu verkar man också ha hittat den felande länken i topp-6 i form av Mattias Jällrud. Vilket yrväder! Bryter mönster, vågar ta obekväma ytor, spelar med energi. Kul att se.

Jag tycker faktiskt att Sirius vann välförtjänt. Man spelade bra defensivt och förtjänade målen framåt. Visserligen satt man i knäet på Petter Nilsson i slutminuten, men det redde ut sig ändå.

Samtidigt rullade Pixbo runt mycket utan att komma in i de kritiska ytorna. Spelare som Patrik Malmström, Emil Julkunen och Linus Henriksson syntes alldeles, alldeles för lite. Daniel Calebsson var en av få som orkade stå upp, och det räcker inte mot ett skickligt hemmalag som Sirius, som nu tagit poäng i alla matcher i hemmaborgen hittills.

12-3 mot Helsingborg senast – men idag såg Pixbo ut att ha rejäl baksmälla. Och passade också, lagom till landslagsuppehållet, på att tappa serieledningen.

Men: Pixbo är fortfarande riktigt jäkla bra. Men ska man vinna i årets jämna SSL så måste man vara på topp – och det var inte göteborgarna idag.

***

Såg även toppmötet mellan Endre och Kais Mora tidigare i förmiddags.

Eller ja, så mycket toppmöte blev det ju inte… Kais Mora rivstartade, gick upp till 3-0 och avgjorde matchen mer eller mindre direkt. Dalkullorna hade ett överlägset bollrull, stressade sönder Endres uppspel och vann i princip alla andrabollar. För att inte tala om alla bollar man åt upp i mittzon och sedan spelvände på. Endre fick liksom aldrig tid att bygga upp något.

Sedan går det ju inte att stressa Kais Mora heller. De har så otroligt bollskickliga spelare som lirkar sig ur de mest jobbiga situationer. Och är det trångt framåt, ja då vänder man hem och bygger nytt.

Idag saknade man ju några pusselbitar, som stjärnbacken Elin Reinestrand, men det spelade liksom ingen roll. Bredden är otroligt bra i Kais Mora.

Det Endre hade att sätta emot stavades Corin Rüttimann och Anna Jakobsson. Duon hade ett kanonbyte efter Kais Moras 5-1-mål i andra perioden, då etablerade de ett sanslöst tryck framåt som sedermera mynnade ut i ett power play. Det såg ut som att duon skulle byta ett par gånger där, vid ett par frislag, men de fick stanna kvar på banan vilket föranledde trycket. Om det var spelarna själva som valde att stanna, eller om det var coachen Tom Iversjö som visade fingertoppskänsla, vet jag inte. Men lyckat blev det. Endre kom upp lite bättre i andra, men hade egentligen inget att sätta emot. Kais Mora var också skickliga på att stänga ner just Anna Jakobsson, hon hade inte mycket yta att operera på, och med henne utraderad kändes Endre något vilsna.

Endre var ju faktiskt så pass nära som 3-6 i början av sista perioden, men det var mest ett spel för galleriet, så nära var man inte i praktiken.

Efter det målet tog Kais Mora en timeout, höjde tempot och avgjorde definitivt.

Anna Wijk var som vanligt grym, Malin Andréason fortsätter lasta in mål, Therése Karlsson ser bättre och bättre ut, och Amanda Larsson visar mycket vilja. Men framförallt så rullade man på med två backpar och tre kedjor hela matchen – att jämföra med Endre som började matcha redan i andra – och då maler man till slut ner sina motståndare tack vare sin fantastiska bredd (kolla bara systrarna Ingela Hansson och Petra Hansson som får lira i tredjekedjan…).

***

I övrigt idag…

Damerna:

Huddinge-Uppsala 6-3: Huddinges fina form håller i sig och laget bärgade tredje raka segern och har nu roffat åt sig nio poäng och har förbättrat sitt utgångsläge avsevärt. Stockholmarna gav egentligen aldrig Uppsala någon chans, utan seglade iväg till 3-0 och 5-1 och hade därmed punkterat matchen efter drygt två perioder. Starkt av Huddinge. Däremot fortsätter frågetecknen hopas kring detta Uppsala som blandar och ger utan någon till synes stabilitet.

Telge-Täby 3-6: Täby fortsätter att plocka poäng (fjärde matchen i rad). Det stod 3-3 mitt i matchen, sedan ökade Täby och kunde alltså dra ifrån. Jennifer Stålhult, som får anses vara en av höstens stora SSL-sensationer, sköt fyra av målen och har nu landat in 15 poäng på sju matcher vilket ger henne en sjätteplats i poängligan, före namn som Emelie Lindström, Therése Karlsson och Sandra Mattsson, för att nämna några storstjärnor.

Jönköping-Falun 6-5 (ot): Precis lika jämnt som väntat och det där krysset jag fegade ur med visade sig blir ganska pricksäkert. Jönköping sprang ifrån till 3-0, men Falun åt ikapp och kom förbi, men med bara 22 sekunder kvar att spela så kunde landslagsmeriterade JIK-slitvargen Kajsa Reingård kvittera till 5-5 och ta matchen till övertid, där stjärnbacken Stina Ander avgjorde fram till 6-5 med sitt tredje mål för kvällen.

Rönnby-Karlstad 10-1: Karlstad får som väntat vänta på sina första poäng för säsongen eftersom hyperoffensiva Rönnby fortsätter att köra över det mesta som kommer i deras väg. 10-1-segern talar sitt tydliga språk. Fyra nya poäng av Madelene Backlund som nu är uppe i 25 pinnar totalt vilket ger ledning i poängligan, och nu saknas ”bara” 35 pinnar till tränar-profetian på 60 poäng – och då är det hela 19 matcher kvar av säsongen. Som sagt, bara en skada kan stoppa den där 60-poängsplatån känns det som.

Herrarna:

Granlo-Helsingborg 8-7 (ot): Två av seriens mest lynniga lag som är svårt att veta var man har. Drog ju till med ett kryss – och det var precis vad det blev. Lagen följdes åt målmässigt genom hela matchen, aldrig mer än ett måls ledning åt något håll. På övertiden dröjde det sedan bara sex sekunder innan Anton Samuelsson avgjorde.

Falun-Växjö 6-5: Falun fortsätter att vara ett Växjö-spöke. De regerande mästarna tog sjunde raka viktorian mot smålänningarna, även om det satt ganska långt inne. Växjö ledde med 4-2 en bra bit in i den andra perioden, men sedan sköt Falun fyra raka mål – två av dem inprickade av Tero Tiitu – och den 6-4-ledningen orkade inte Växjö svara på, även om man fick in en tröstboll med 32 sekunder kvar att spela.

Kais Mora-Höllviken 7-4: Så kom den då äntligen, Kais Moras första seger i årets SSL. Nykomlingen har sannerligen skrapat ihop till det där – och nu skapade man också hopp i tabellen eftersom man får lite vittring på lagen ovanför strecket. Sett till målfabrikationen så verkar det inte varit någon fara på taket heller – och därmed får Höllviken, som nu halkat ner till en elfteplats i sammandraget, vänta på första bortapoängen.

***

Mastodontinlägg. Landslagsuppehåll. Blogguppehåll. Andningspaus. Tack för det.

Det skulle ju bli konungens stora återkomst.

Istället var det prinsen som glänste mest.

Alltså, jag ska väl inte påstå att Kevin Lundgren briljerade spelmässigt, men Mullsjö-forwarden var sannerligen på rätt plats vid rätt tillfälle mot Storvreta. Fyra mål. Ja, fyra raka mål, om vi räknar enbart för hemmalaget. Det är en imponerande effektivitet.

Det går ju inte att jämföra den här Lundgren med den vi såg i AIK. Eller såg och såg, han fick ju knappt lira i Solna-laget, och när han lirade var det ju mestadels som avlastningslirare. Jag frågade Kevin om vad förvandlingen handlade om.

– Det är förtroende. Egentligen bara. Nu får jag chansen, det fick jag inte i AIK, sa han.

Han menade att inte blivit en bättre innebandyspelare bara för att han bytt lag. Att det bara handlar om förtroende. Då kan man ju ifrågasätta hur AIK hanterat en oslipad diamant, en spelare som man sannerligen hade haft nytta av denna svajiga Solna-höst.

Nåväl, över till matchen. Det var högoktanig underhållning mellan Mullsjö och Storvreta, bra spel, snygga mål, mycket fart, distinkta straffar. Domarbeslut som kunde diskuteras. En hel del av det sprang nog ur vårens heta kvartsfinalserie, där uppstickaren Mullsjö var ytterst nära att slå ut storfavoriten Storvreta, men där Uppsala-laget till slut kunde vinna den sjunde och avgörande matchen.

– Jag var ju inte med då, men man kände att det var något speciellt med den här matchen. Det fanns en revanschlusta. Det var bara att haka på i den anspänningen, sa Lundgren.

Jag frågade också, med tanke på att man kom till matchen med tre torskar i ryggen, hur mycket man saknade David Gillek.

– Vi saknar honom otroligt mycket. Han är en otroligt viktig spelare för oss. Han skapar ytor för oss andra, men gör också mål själv, sa Lundgren.

I övrigt i Mullsjö: Kim Ganevik var bra, han har en otrolig speed. Och som jag mässade om i onsdags, då man mötte Växjö, så gillar jag backbesättningen: när Adam Fransson tar sina älgkliv på plan så är det inte många som hänger med. Daniel Gidske var också riktigt bra idag, liksom alltid duktige Kasper Hedlund.

Prinsen gjorde fyra mål – men hur gick det för kungen själv?

Jag ska inte släta över det: Mika Kohonen var inte speciellt bra. Han gav bort Mullsjös 2-2 när han flippade rakt i gapet på Johan Nygårdh som kunde servera Lundgren under ett box play, och orsakade sedan också en straff som Gidske förvaltade fram till 5-3 – ett mål som var väldigt avgörande. Offensivt syntes han väldigt lite, faktiskt. Visserligen blev det ett mål, men det var helt och hållet Rickie Hyvärinens mål där han serverade en helt naken Kohonen på borte stolpen som bara hade att peta in bollen i tomt nät. Det finns mycket, mycket mer i Mika Kohonens kropp än det han visade idag, det är ett som är säkert.

Bäst i Storvreta var Alexander Rudd. Helskotta vilken teknik och bollbehandling killen har. Bollen sitter som klistrad vid bladet långa stunder. Hans passning fram till 2-1 var ju bara helmagnifik, vilket gav Albin Sjögren helt öppet mål.

Annars var det ganska grått i Vreta: Rasmus Sundstedt sköt, sköt och sköt – men bollarna hamnade utanför målramen eller i täck. Hela tiden. Tills 59.00 då han nätade. Då var det så dags. Henrik Stenberg kan bättre, Fredrik Holtz – som nu fick spela efter att ha varit petad ett par matcher – såg övertaggad ut, Rickie Hyvärinen ser lite trött ut. Det finns mer att ta av, om man säger så.

***

Såg slutet på Iksus match mot Pixbo – även det ett reprismöte från en het kvartsfinal-serie från i våras – som Pixbo till slut lyckades vinna med 6-5.

Men det satt hårt åt. Pixbo ledde med 5-2 efter två perioder, men Iksu åt sig ikapp till 5-5 och såg betydligt hetare ut i den sista perioden. Bland annat så motade ju Iksu-keepern Malin Marklund – ifjol i just Pixbo – en Johanna Dahlin-straff i sista perioden, och då kändes det liksom som att det var Iksus kväll. Istället, efter att Iksu gjort 5-5, smet måltjuven Julia Larsson upp och forcerade in 6-5-bollen vilket innebar tre poäng och Pixbos första seger mot en toppkonkurrent i år, och tillika Iksus första förlust i höst.

Rättvist?

Eftersom jag inte sett hela matchen så ska jag inte bedöma, men tydligen var det – av det jag hört och läst mig till – ganska jämnt. Som det ska vara i ett toppmöte i SSL.

***

Ytterligare en match idag där Djurgården 6-5-vann mot Dalen hemma. Alla elva målen kom i de två första perioderna. Och som vanligt blev Djurgårdens spetsfemma avgörande, även om det var doldisen Mari Aanerud som satte den matchvinnande 6-4-bollen.

I och med den DIF-segern så tror jag att vi börjar skönja en tydlig topp-6 i SSL, även om tabellen haltar. Det känns som att Kais Mora, Rönnby, Endre, Iksu, Pixbo och Djurgården kommer lägga beslag på placering ett till sex.

***

Tre matcher idag, elva imorgon. Kämpa!

Oj, vad skoj.

I lördagens match mot Mullsjö så är ikonen Mika Kohonen tillbaka igen. Den finske veteranen har tränat på ett tag efter sin depression, och är nu redo för spel med Storvreta igen.

Jag vet att Mika Kohonen inte är den spelare han en gång var. Men det är något med de här legendariska superstjärnorna som är speciellt. För er som är hockey-frälsta så kan en liknelse göras med Peter Forsberg. Denna gudabenådade hockeyspelare uträttade magi på isen, men såg också sin kurva dala och förföljdes av sin fot-följetång. Men varje gång den där foten kom på tal, varje gång som det talades om en comeback, så kittlade det till lite. Inte för att Peter Forsberg var världens bästa spelare mot slutet, men han hade en aura som man bara ville ha där, hans blotta närvaro spred stjärnskimmer över ishockeyn.

Det är samma med Mika Kohonen. Världens bästa spelare genom tiderna, med ett CV som säkert kräver dubbla pärmar för att rymma allt han varit med om, har just det där stjärnskimret. Han är inte världens bästa spelare längre, men han är Mika Kohonen, och det räcker. Han skapar en extra innebandy-dimension bara med sin blotta närvaro.

Känslan är att Kohonen kommer in i ett tacksamt läge nu också – både för honom själv och klubben. Efter en svajig start verkar det väl ändå som att Storvreta har börjat få ordning på grejerna, målskyttet har börjat lossna, första bortasegern är bärgad. De flesta spökena är bortskrämda.

Hade det fortfarande varit grus i maskineriet, så hade kanske pressen på Mika Kohonen blivit alldeles för stor. Han är ingen frälsare längre. Om man fortfarande hade varit nere i självförtroende-källaren så hade kanske övriga laget börjat tro på någon Kohonen-effekt, och då tror jag Vreta hade varit illa ute. Men nu är det inte så – utan läget känns perfekt.

Det här känns harmoniserat.

Och skönt med lite stjärnskimmer. Det behövs.

***

Helg-tippning!

Damerna:

Djurgården-Dalen 1: En stjärnkedja mot ett kollektiv. Den här gången tror jag på Djurgården, som torde vara ganska bekväma just nu efter att ha tvålat dit obesegrade Endre senast. Emelie Lindström vräker förvisso in mindre poäng än man är van vid (fast 13 poäng på sex matcher är ju okej…), men Sandra Mattsson tycks vara i kanonslag – fem mål på tre matcher – och det räcker långt.

Iksu-Pixbo 2: Svårtippat toppmöte, mellan två breda lagmaskiner, men där det också finns gott om spets. Iksu har ju faktiskt inte förlorat än i år, samtidigt som Pixbo inte slagit tillbaka någon toppkonkurrent. Känns ändå lite bäddat för dubbelt trendbrott tycker jag, men det kommer bli tight. Drar dit en tvåa och tror att Alicia Fylke avgör.

Endre-Kais Mora X: Klassiskt möte numera, efter det otal slutspelsduster som klubbarna haft genom åren. Det sprudlar en hel del rivalitet här. Nästan lite derbykänsla. Kais Mora har ju vunnit sina matcher på sistone, men det har bara varit med ett par bollar, trots att man mött lag på den undre halvan. Samtidigt: Endre vill tillbaka på vinnarspåret efter DIF-förlusten och genomklappningen i tredje. Svårt. Doftar kryss, eftersom det brukar vara jämnt.

Huddinge-Uppsala 1: Kan gå hur som helst, känns det som. Men jag tror ändå lite på Huddinge, som efter en förlustartad start levererat två bra insatser och inkasserade sex poäng förra veckan. Laget bjuder inte på så mycket och tror man kan göra lynniga Uppsala ganska frustrerade.

Telge-Täby X: Svårt igen, men Täby är ganska svårspelade nu med poäng i fyra raka matcher och min känsla är väl ändå att den trenden fortsätter mot nykomlingen Telge. Inte minst för att Louise Wickström – som gjort poäng i alla matcher hittills – visar fin form. Telge har ”bara” en pinne på de tre senaste, och kan nog gneta sig till ett kryss. Men det känns ändå fördel Täby.

Rönnby-Karlstad 1: Någon gång så kommer ju Karlstads första poäng för säsongen, men inte kan väl värmländskorna rubba Rönnby borta? Nä, inte en chans. Rönnby har mött toppkonkurrenter i tre raka matcher och tagit sju av nio poäng, imponerande bra. Å andra sidan, är det någon gång Karlstad ska skrälla så är det kanske nu, då en viss bekvämlighet och övertro kan ha infunnit sig hos Västerås-gänget. Nåväl, tror inte det ändå.

Jönköping-Falun X: Svårtippad match mellan två lag som tampas i de nedre regionerna av tabellen. Falun har två 3-2-vinster borta hittills under säsongen, och det är ju inte helt omöjligt att det kan bli något liknande här. Jönköping har förtvivlat svårt med målskyttet just nu och sköt bara tre mål på två matcher förra helgen. Fegar ur med ett kryss.

Herrarna:

Mullsjö-Storvreta 2: Mötet skapar roliga innebandyminnen från serien mellan Mullsjö och Storvreta i vårens slutspel, där västgötarna var nära att skrälla. Mullsjö är inne i en svacka, har torskat tre raka matcher, och saknar David Gillek något enormt. Han har avtjänat fyra av sina sex avstäningsmatcher hittills. Storvreta, med en säsongsdebuterande Mika Kohonen, är på uppgång, och vinner det här. Men det blir knappt.

Dalen-AIK 1: Oj, vilket ödesmöte. Lite så, faktiskt. Klassiska Dalen och AIK slåss i botten av tabellen och nu handlar det om att vinna för överlevnad i första hand, gå till slutspel i andra hand. Förlust för AIK skulle innebära att gapet upp till Dalen blir sex poäng – snacka om uppförsbacke. Samtidigt tror jag på Dalen. Solna-laget funkar inte alls just nu.

Granlo-Helsingborg X: Lite kryssvarning här, mellan ett Granlo som ändå gjort det skapligt mot Warberg och Linköping de senaste matcherna trots förlust, och ett Helsingborg som fullständigt ramlade samman mot Pixbo senast (förlust 3-12!). Känslan är lite att det gå hur som helst mellan två av SSL:s mest oförutsägbara lag.

Falun-Växjö 1: Falun vann alla sex matcherna mot Växjö ifjol – två i serien och fyra i slutspelet. Nu känns det förvisso som att styrkeförhållandet har utjämnats något, men de regerande mästarna får ändå gälla som favorit i den här matchen, även om Växjö är svårspelade. Faluns spets avgör till slut.

Sirius-Pixbo 2: Pixbo kör över det mesta nu, känns det som. Det där tredjeperiodsraset mot Storvreta känns mest som en parentes i en i övrigt perfekt säsongsstart. Nu är ju Martin Östholm dessutom tillbaka vilket ökar slagstyrkan ytterligare, och det känns inte som Sirius kommer orka hålla emot, även om Uppsala-laget tagit poäng i alla sina hemmamatcher hittills.

Kais Mora-Höllviken 1: Jag får väl snart hela Höllviken-etablissemanget efter mig eftersom jag aldrig tippar skånsk seger, men laget har kammat noll borta hittills, och det i kombination med att Kais Mora har börjat tjäna ihop till säsongens första seger gör att jag drar till med en etta. För Kais Mora är det väl lite av en ödesmatch – faller man här också känns det som det blir jobbigt att hålla sig kvar i SSL. Trots att vi bara är åtta omgångar in i serien.

Linköping-Warberg 1: Hyperintressant möte mellan två av ”överraskningarna” i serien. Att Linköping och Warberg skulle ligga tvåa respektive trea efter sju spelade matcher var det nog få som trodde. Egentligen känns det som det kan gå hur som helst, men min magkänsla går dock på Linköping. Östgötarna är lite tyngre, lite robustare. Men Warberg är, som jag påtalat innan, luriga. Spikar ettan – men känner mig inte det minsta trygg.

Oj. 22 skott av Pixbo. 12 mål.

Mot seriens dittills bästa försvar.

Det är naturligtvis otroliga siffror. Ja, det ska knappt få hända. Började ju tro på Helsingborg som haft fint försvarsspel och vasst målvaktsspel på sistone, men nu rämnade hela muren. Pixbo tilläts dominera, komma till och det såg stundtals väldigt enkelt ut. För enkelt.

När sedan Jonathan Paulsson i kassen gick ut så blev det ännu värre. Stackars debutanten Robin Johansson, som kom in vid ställningen 1-5, fick börja med att möta ett skott från comebackande skott-guden Martin Östholm – och då small det direkt.

– Vi körde en variant som vi har, jag och Patrik Malmström, när vi får frislag en bit in på motståndarnas planhalva. Jag fick bollen, klev runt och sköt. Det var nog det första skottet den nye keepern fick på sig, berättade Östholm för mig när jag snackade med honom precis.

Men ingen skugga över Robin Johansson – det här var kollektivet Helsingborg som fallerade. Samma lag som hade släppt in minst mål per match (3,8) i SSL inför omgången.

– Det har man ju svårt att förstå efter det här, även om vi hade otroligt bra stäm och rätt bra utdelning. Men vi hade läst på deras taktik, genomförde det vi snackat om och fick tidigt greppet, samtidigt som vi kryddade det med individuella prestationer, sa Östholm.

Östholm var ju tillbaka efter sin avstängning efter crosscheckingen på Kais Moras Filip Mbanza och var – givetvis – extremt spelsugen.

– Visst var jag det. Därför blev jag lite chockad över hur matchen blev, över att det inte var mer fysiskt, sa han.

Pixbo seglar ju upp som den stora guldfavoriten nu tidigt på säsongen. Något många flaggade för redan inför seriestarten, men Falun och Storvreta fick ändå behålla de största favoritstämplarna. Men det är bara att konstatera att David Jansson-gänget ser oförskämt bra ut.

– Min känsla är att vi är otroligt starka. Vi har byggt upp något de senaste åren och har nog det bästa Pixbo sedan jag kom hit. Vi hade ju en bra upplaga med Anders Hellgård och Henrik Quist i storform när jag kom, men frågan är om vi inte är bredare nu, sa Östholm.

Pixbo har ju byggt om ett tag, hur har snacket i staden gått, har folk varit otåliga?
– Nja, i början kanske. Vi missade ju slutspel där något år och då var det lite ramaskri. Men ju längre det gått, desto bättre har det blivit. Det tar tid att bygga nytt. Vi har ändå varit i semifinal i flera år nu, och även om vi inte vunnit tycker jag vi varit ett storlag ändå.

Laget vann guld senast 2003. Dags nu igen?

Helsingborg då… nja, det här var ett magplask som man vill glömma direkt, och det tror jag man kommer göra också. Det finns ingen anledning att sönder-analysera eller älta det här: bryt ihop, kom igen och spela vidare. Ibland skiter det sig, helt enkelt.

Okej, rubriken är kanske lite elakt satt.

Jag valde att se ”derbyt” mellan Växjö och Mullsjö idag – och var det något man bjöd på så var det publikinnebandy.

Det haglade av felpassningar, enkla misstag och bolltapp på kritiska ytor, vilket gjorde att spelvändningarna stod som spön i backen. Det hela blandades av stundtals sylvasst passningsspel, magiska individuella prestationer och diagnoalpassningar som skar sönder försvars-boxar. Målen som föll – och de var många – var allt från briljans till kamp till tur. Allt som allt: fantastisk innebandyunderhållning.

Coacherna kanske inte dansade efter samma underhållnings-pipa, men skit samma. Det ska vara underhållning och innebandypubliken mår bra av att se böljande spel, snygga dragningar och snabba vändningar, istället för bara bollrull mot uppställt försvar.

Matchen var svåranalyserad. Det svängde mycket. Växjö skapade nog det bästa ändå, i alla fall så har jag ganska många vassa Anton Lindqvist-räddningar på näthinnan, och smålänningarna vann ju med 10-7 till slut.

Det som är skoj med Växjö är att det inte är de etablerade stjärnorna som skiner mest: överraskningen Valdemar Ahlroth var riktigt bra, ungtuppen Ludwig Persson lekte klass-playmaker och backen Markus Jonsson bjöd på magisk underhållning när han lirkade in 6-5-bollen. Visst, landslagsbacken Johan Roos var briljant i slutet, men killar som Marcus Johansson (tia i poängligan ifjol), Filip Kjellsson och Jesper Sankell (blandade briljans med huvudlöshet) kan ju bättre.

Kjellsson föresten, Årets Rookie i SSL ifjol, har ju haft en minst sagt trög start på säsongen, och där i andra perioden någon gång satt jag och klurade på var han var någonstans. Men det där 4-3-målet i början av andra – hans första i år – kanske lossade lite nervknutar, för i sista perioden var det en helt annan bollkontroll, en helt annan finurlighet. Kjellsson är ju en av SSL:s största tekniker och började helt plötsligt glimra, och gjorde det snyggt när han petade in 7-6. Kanske är han på gång på allvar nu.

Mullsjö? Jodå, det sprakade om Mullsjö också som stundtals hade ett fantastiskt bollrull. Ibland kanske det tog lite lång tid vid avsluten, och de där sista passningarna satt liksom inte, men det syntes att det skiner av teknisk kompetens. Kevin Lundgren är en helt annan spelare än han var i AIK och Kim Ganevik är sylvass. Bäst var dock, i mitt tycke, backarna Adam Fransson, Kasper Hedlund och Daniel Gidske. Nu saknas förvisso skadade Kim Hadelund, men vet i katten om inte Mullsjö sitter på den bästa topp-4-kvartetten på backplats i hela serien, i alla fall offensivt sett.

Att man saknar David Gillek syns dock. Mullsjö saknade den sista spetsen, de avgörande petningarna framför mål, och där brukar Gillek vara sylvass. Dessutom skapar han mycket rum för andra, dels genom sitt fysiska spel, dels genom sitt snack som får motståndare ur balans.

***

Trots uppvisningen i ”derbyt” så kunde jag inte låta bli att vinkla på Dalens vändning mot Kais Mora, lagets tredje häftiga upphämtning i rad.

1-5 blev ju 5-5 mot Falun, 0-6 blev 5-7 mot Höllviken och nu blev 1-4 till 8-6 mot Kais Mora.

21-årige Albin Andersson hade en händelserik matchupplösning: han sköt 6-4 till Dalen, fick se Kais Mora reducera, blev utvisad och då kvitterade nykomlingen – men sedan klev Andersson in och sköt matchvinnande 7-6 efter 17.28 av sista perioden.

– Det var så jäkla skönt. Jag vet inte varför vi ligger under från start igen, men vi kom tillbaka och det var skönt att fullfölja en upphämtning och vinna. Alexander Bodéns 2-4-mål från halva plan i andra perioden tände oss, sedan körde vi över dem i tredje. Jag var jävligt förbannad när jag satt utvisad, men det blev ju något positivt av det. Vid målet vred jag in från hörnet och satte en låg boll vid första stolpen som slank in. Deras målvakt var verkligen inte bra, sa Albin Andersson till mig, och tryckte alltså in både känslor och en målvaktssågning. 

Men att hamna i de här underlägena håller ju inte för Dalen.

Först 0-8 mot Helsingborg. Sedan alltså 1-5 mot Falun, 0-6 mot Höllviken och nu 1-4 mot Kais Mora.

Försökte trycka coachen Jonatan Brolin lite på det där, varför man är så passiva i starterna, men han ville inte riktigt svara på frågan. Han återkom istället hela tiden till att laget mådde bra, att man kommer växa av vändningen idag. Dock så medgav han att man hade haft ett snack efter 0-8 mot Helsingborg.

– I grunden handlar det om att vara med när man kliver innanför sargen, visa energi i alla situationer, sa han.

Han myntade också begreppet ”comeback kings” med tanke på upphämtningarna i de tre senaste matcherna. Mest på skämt. Men skoj.

Albin Andersson:

– Vi spelar som vi ska först efter att vi hamnat i underläge. Då visar vi så jäkla bra glöd. Men jag vet inte varför vi inte är med från start. Kanske lite individuella misstag. Lite passivitet. Men jag vet inte.

Du, tänk bara att ni ligger under med 0-8 från start…?
– Haha, ja exakt, det kanske vi får göra (haha).

Viktig seger för Dalen i alla fall, men visst kommer man få tampas i botten. Bredden i laget känns tveksam, trots allt.

Kais Mora? Nja, laget orkade inte hela vägen och får alltjämt vänta på säsongens första seger. Men den kommer. Det är jag ganska övertygad om.

***

I övrigt idag:

Falun-Sirius 6-2: Väntat resultat, men det satt en bit inne för Falun, som fortfarande inte tycks gnistra offensivt som man gjorde ifjol. Sirius höll 2-2 till sista perioden, innan Falun spurtade – och nu klev också stjärnorna fram hos mästarna: två mål av både Rasmus Enström och Alexander Galante Carlström. Egentligen är det lite löjligt att snacka om underleverans när Enström och Galante Carlström båda gjort 13 poäng på sju respektive sex matcher i och ligger sjua och tia i poängligan i säsongsinledningen, men så är det faktiskt. Det finns så fantastiskt mycket mer att kräma ur där.

Granlo-Linköping 3-6: Linköping fortsätter att dundra på i SSL-toppen. Granlo orkade halva matchen då man hade 3-3, men sedan avgjorde östgötarna matchen under den andra halvan. Återigen visade laget – som nu klivit upp i serieledning i en haltande tabell – prov på sin bredd, då Gustav Fritzell – nollpoängare innan matchen – klev in och levererade en trio assist.

Warberg-Höllviken 4-0: Trenderna höll i sig – Warberg är obesegrade hemma och tog fjärde raka segern, Höllviken är segerlösa borta och inkasserade fjärde raka nederlaget. Brunkar-centern Rikard Eriksson – som bara gjort ett enda mål tidigare under säsongen, senast mot Granlo – dunkade in ett hattrick. Två måltrender bröts dock: Mattias Hasselström, Warberg, och Pontus Karlson, Höllviken, hade innan matchen gjort mål i alla sina matcher i höst – nu blev båda mållösa.

***

Dalen vann. AIK halkade under nedflyttningsstrecket. Kris-varning i Solna?

Tippade ju en etta mellan AIK och Storvreta.

Nu såg jag inte matchen och kan bara luta mig mot statistiken, men den skvallrar ju om att AIK var med ganska länge i racet med en tidig 2-0-ledning och likaläge (3-3) inför sista perioden. Sedan gjorde Storvreta alltså 4-3 bara fyra (!) sekunder in på sista akten, men AIK orkade kvittera en gång till, innan Vreta satte in den avgörande spurten som mynnade ut i en 7-4-seger (de två sista bollarna i tom bur). Lagets första bortaviktoria i höst.

Säkerligen många knutar som löstes upp i Storvreta-lägret där. Nu vet man att man göra mål och man vet att man kan vinna borta – då vore det fanken om inte maskineriet börjar rulla snart.

AIK då? Ja, kris är kanske lite för tidigt att ta i sin mun, men det är klart att det är oroligt i det svartgula lägret nu. Laget har bara tagit en trea på hela säsongen. Och de fem poäng som spelats in har kommit mot nykomlingarna (tre mot Höllviken, två mot Kais Mora). Det var ju nära att man störde Storvreta som kunde säkra segern först i slutminuten, men nära ger som bekant inga poäng.

Om Dalen tar poäng i den här omgången halkar AIK ner på nedflyttningsplats. Då kan vi börja snacka om kris, faktiskt. Stockholm har ju som bekant brandskattats på SSL-lag de senaste åren, Caperiotäby åkte ur ifjol till exempel, och det vore ju för illa om AIK skulle trilla ur högsta serien. Nu är det långt kvar visserligen, men AIK har en hel del att fundera över.

Ett SSL utan något Stockholms-lag? Det låter overkligt.

Jag har sagt det innan men jag säger det igen: det är nya tider i SSL.

Det är inte konstigt. Tiden har sin gång och saker förändras. Nu tänker jag inte bara på att skrällarna avlöser varandra i serien, utan också – som jag också mässat om – att innebandykartan har börjat ritas om.

Klassiska stormatcher mellan Warberg, AIK, Storvreta och Pixbo som tampats i toppen är lite av ett minne blott. Visst fasen är det fortfarande heta matcher, inget snack om saken, men det är inte längre stormakter som gör upp om tronen i svensk innebandy. AIK är haft stora problem på senare år, Warberg har varit på dekis, Pixbo har renoverat om och Storvreta har inte riktigt gått att känna igen i höst.

Istället har nya klassiska möten börjat skapas.

Ett av dem är sannerligen Växjö mot Mullsjö. Inget traditionellt derby (egentligen ska ju lagen komma från samma stad för att det ska vara derby, men det där missbrukas ju titt som tätt, inte minst av undertecknad… och småländska Växjö och västgötska Mullsjö huserar ju inte ens i samma landskap), men matcherna har karaktären av ett derby, men upphaussad stämning inför bataljerna.

Det är en av omgångens hetaste matcher. Tycker jag.

Båda lagen är på uppgång i innebandy-Sverige, båda kommer, som det ser ut nu, att lira slutspels-innebandy i vår, precis som de gjorde förra säsongen. Båda lagen har en tämligen ung prägel, satsar på fartfyllda spelare och gillar att spela med energi. Som det ska vara.

Det känns som ett nytt potentiellt klassikermöte.

Vilka som vinner?

Jag drar min tippning lite längre ner, men slänger in min slant på Växjö. Det mestadels för att Mullsjö saknar ångloket David Gillek, en spelare som saknar motsvarighet i laget med sin fysik, tyngd och förmåga att reta gallfeber på motståndarna, och en spelare som hade trivts utmärkt i just den här matchen. Övriga gänget är mer lirare. Växjö känns lite bredare just nu och har dessutom en tom frånvarolista.

Men det blir en lika jämn som het batalj.

***

Frågor inför omgången:

* När lyfter Falun-duon Rasmus Enström och Alexander Galante Carlström i poängligan?

* Höllvikens Pontus Karlson har målat i alla SSL-matcher hittills – hur länge orkar han?

* Kais Moras Max Wahlgren spräckte äntligen målnollan senast – lossnar det nu?

* Två assist på sex matcher av Storvretas storback Mattias Samuelsson – när kommer målet?

* Poängspruta och sensation ifjol – nu tre assist på sex matcher. Har Växjös Filip Kjellsson drabbats av andraårssyndromet?

***

Bloggens traditionsenliga tippning:

AIK-Storvreta 1: Fasen, en etta? Ja, kunde inte låta bli. Ett AIK som i de två senaste hemmamatcherna 0-6-förlorat mot Helsingborg och sedan med nöd och näppe tagit två pinnar mot Kais Mora ska väl inte kunna rubba Storvreta? Nja, någon gång vaknar AIK till, och Storvreta har ännu inte vunnit på bortaplan där man torskat mot lag som Höllviken och Granlo i de senaste matcherna. Trender är till för att brytas, men har någon dold känsla av att AIK möjligen kan gneta till sig en seger här. Föresten: AIK-förvärvet Joel Kanebjörk brukar ju vara övertaggad i sina matcher, hur övertaggad kommer han då inte vara nu när han möter sitt gamla lag?

Falun-Sirius 1: Jo, jag tillhör nog skaran som tycker att Tero Tiitus övertidsmål borta mot Helsingborg senast borde ha godkänts. Visst, det är en rejäl sving finländaren levererar, men han är ju på bollen först. Hur som helst, Thomas Brottman gick i taket – med rätta – och jag tror att den energin konserverats ner och blir en urladdning mot Sirius. Tämligen säker på ettan, även om Uppsalalaget med hete Billy Nilsson i spetsen körde över AIK senast.

Granlo-Linköping 2: Linköping är i kalasform. Laget 4-3-vann borta mot Mullsjö senast – trots att storstjärnorna inte lämnade avtryck i målskyttet. Istället klev killar som Felix Lanver och Jacob Sigfridsson fram. Det säger en del om den bredd som östgötarna sitter på. Martin Karlsson har bara skrapat på kunnandet och Hampus Dargren är poänglös i två matcher – så det finns mer att ta ut. Förlust mot Granlo? Nej, det tror jag knappast.

Kais Mora-Dalen 1: Nå, är det inte dags för första Kais Mora-segern snart? Jag börjar tycka att man sparat ihop till det där nu. Ett Dalen som fick pisk borta mot Höllviken senast, och som förlorat fem raka matcher, har en hel del att fundera över och ett självförtroende som är ganska djupt ner i källaren just nu. Detta känns som en match där Dalen har allt att förlora – och sådana matcher är inte roliga att spela när man redan har ett ok på axlarna. Doftar etta.

Växjö-Mullsjö 1: Omgångens match. Det brukar bli heta möten mellan de här två lagen. Dessutom två lag som går i främsta ledet när det gäller att luckra upp den klassiska innebandykartan, då båda är på god väg att med unga och hungriga lag etablera sig på den övre SSL-halvan. Båda har varit bra i starten, men Växjö fick pisk senast och Mullsjö har två raka nederlag. Avsaknaden av David Gillek och Kim Hadelund hos västgötarna avgör – Växjö tar hem det här med en eller två bollar.

Warberg-Höllviken 1: Warbergs fina form håller i sig och jag tror det kommer fortlöpa över Höllviken-matchen också. Visst, trender är till för att brytas, men Warberg är obesegrade hemma och Höllviken har ännu inte vunnit borta, och jag har svårt att se de skånska nykomlingarna rubba ett ödmjukt och smart Warberg. Matchen i matchen utspelas i båset med hjärnornas kamp: nye och unge Oscar Lundin mot räven Vidar Jonsson. Mycket intressant duell mellan två coacher som lyckats över förväntan hittills.

Helsingborg-Pixbo X: Vem har glömt den heta kvartsfinalserien från i våras? Den blev förvisso bara fyra matcher lång, och Pixbo vann, men samtliga matcher gick till övertid. Ny säsong och nya förutsättningar, men krysset känns ändå passande. Båda lagen är i fin form, tar poäng i kontinuerlig takt och känns heta för tillfället. Som sagt: krysset känns välbefogat, även om Pixbo är knapp förhandsfavorit.

Helsingborg – är det äntligen dags att leverera i paritet med pappret i år?

Javisst, vi har bara spelat sex omgångar av SSL, men det som skåningarna visat upp skiner av en helt annan stabilitet än vi sett tidigare. Försvarsspelet har varit en akilleshäl tidigare, men är nu istället en styrka.

Jonathan Paulssons magiska målvaktsspel just nu ger laget en enorm trygghet, och laget verkar vara i en harmoni som man inte sett på ett tag. Det försvarsspel som man lanserade i början av fjolåret, med en högre press, fungerade inte alls och ritades om till en betydligt lägre variant när Magnus Anderberg tog över som tränare, och det har man byggt vidare på i år.

– Vi ligger längre ner, försöker vara tajtare och har en tydlig rollfördelning. Alla vet vad de ska göra, sa stjärnan Linus Nordgren till mig nyss. 

Tydlig rollfördelning brukar vara a och o. Försökte trycka ur någon mirakelkur av Nordgren, ett hemligt recept på försvarsspelet som hållit nollan i två raka matcher och som såg till att hålla Falun mållösa i två perioder idag, men fick inte fatt i något.

– Det handlar om hårt jobb, sa Nordgren och levererade därmed klyschornas klyscha, och passade på att dunka in en till:

– Vi tar match för match.

Nåväl. Bra försvarsspel skapar stora lag. En bra målvakt kan vinna mästerskap.

– Jonathan Paulsson är grym just nu. Det ger en trygghet till hela laget. Vi vet att han tar skotten utifrån. Sedan måste vi ju hjälpa honom, och vi kanske måste hjälpa honom mer än vi gjort, men det är skönt att veta att han finns där i den form han är i nu. Det känns som vi har grabbar som kan göra det framåt, sätter vi bara försvarsspelet, släpper max tre, fyra mål per match… ja, då blir det bra, sa Nordgren.

4-3 efter övertid mot Falun är starkt av Helsingborg, även om Falun just nu inte har den offensiva spets som man vant sig vid att se de senaste åren.

”Bara” ett mål av Rasmus Enström och ”bara” en assist av Alexander Galante Carlström idag säger en hel del. Duon halkar efter i poängligan. Känns nästan lite overkligt.

Toppar poängligan gör en viss Alexander Rudd, numera i Storvreta. Hur mycket saknar Falun-duon sin lekkamrat egentligen?

Alldeles för mycket, verkar det som.

***

Alltså, man ska ju inte falla in i jante-Sverige för mycket, men det går liksom inte att låta bli att bita tillbaka på det här att Pixbo-coachen Jonas Eliasson kallade sitt lag bäst i Sverige under SSL-upptakten. En skön kaxighet, men det biter ju tillbaka när det inte går som tänkt.

Pixbo har startat säsongen bra, men ännu inte vunnit mot någon toppkonkurrent. Oavgjort mot Djurgården, torsk mot Endre och nu nederlag mot Rönnby.

Måste ha varit en sjukt underhållande batalj idag: Rönnby ledde med 4-1 och 7-3, men ändå bet Pixbo tillbaka och kom ikapp till 8-8. Men sedan avgjorde Rönnby fram till 10-8. Det måste vara riktigt Pixbo-bittert att förlora efter den upphämtningen.

– Vi var inte med från början. Sedan lyckas Rönnby verkligen med sina spelvändningar, jag tror sju mål kom på kontring. Men vi hade ingen tanke på att ge upp, det går snabbt i innebandy, sa veteranen Johanna Dahlin till mig nyss. 

Som sagt: vad som helst kan inte bara hända i innebandy, det händer också.

Kunde ju inte låta bli att ta upp Jonas Eliasson-uttalandet, men Dahlin hade inget emot att spela med press och vara lite kaxig.

– Jag kan bara tala för mig själv och jag har inga problem med det. Jag gillar att spela under press. Vi har ett bra lag och det vet vi om. Dessutom är det är inte nu vi ska vara som bäst, sa hon. 

Föresten så är det ju kul att Dahlin verkligen satsar. Inför förra säsongen trappade hon ju ner för att sedan göra comeback och nu köra vidare.

– Jag fick nytt jobb inför förra säsongen och var lite osäker på hur mycket tid det skulle ta. Tanken var hela tiden att komma tillbaka och köra vidare. Jag känner mig mer vältränad än någonsin så det är kul att köra. Det har lossnat en del poängmässigt på sistone också. Jag har ju spelat en del back så det var skönt att sätta tre kassar idag och bevisa att jag ska spela framåt, skrattade hon.

Rönnby-stjärnan Madde Backlund, som inte var med mot Endre senast, var tillbaka mot Pixbo och dunkade in fem poäng. 21 pinnar på fem matcher. 39 kvar till 60. Visst fasen klarar hon det, om hon får vara skadefri.

***

Så här gick det i övrigt idag!

Damerna:

Falun-Iksu 4-9: Planenligt. Och nio mål av Iksu var nog ett skönt besked och lite retroaktiv målutdelning efter bombardemanget mot Telge i senaste omgången. 31 skott var ju inte i närheten av de 54 skott man sköt senast heller – så nio mål är man nog helt klart nöjda med. Skoj också att talangen Nathalie Jakobsson fick hänga ett par.

Telge-Kais Mora 5-7: Tajtare än förväntat, även om Real Mora redde ut det här till slut. Men friska fläkten Telge, med en rest tuppkam efter poängstölden borta mot Iksu, stretade emot ordentligt. Visserligen sprang gästerna iväg till 3-0, men sedan vände Telge och ledde faktiskt med 5-4 inför sista, innan Real Mora satte in stöten i slutet efter bland annat dubbla mål av formstarka Malin Andréason.

Dalen-Uppsala 3-4: Trodde jag inte riktigt, men med en Amanda Delgado Johansson i högform – hur bra kommer inte hon bli? – så blev Uppsala för svåra för Dalen. Delgado Johansson, som redan har börjat spela in sig i blågult, dunkade in tre av bollarna och med åtta insprätta mål tillhör det absoluta elitskiktet i serien. Ganska skönt för Uppsala att ha en sådan fixstjärna som fixar segrar trots att man torskade skotten med 17-37.

Karlstad-Täby 2-3: Nej, det vill sig inte för Karlstad som alltjämt står kvar med en röd nolla i poängkolumnen. Täby, som är formstarka just nu, fixade segern, även om den var knapp. Mest anmärkningsvärt är ju att Karlstad – som var vassa när de väl fick målchanser mot Kais Mora senast – bara lastade iväg nio skott mot mål. Då vinner man inga matcher.

Jönköping-Huddinge 1-4: Fyra dagar och sex poäng. Det är facit för Huddinge som efter skrällsegern mot Djurgården lyckades vinna den svåra bortamatchen mot Jönköping. Michelle Oskarsson får bli något av ”lady of the day”, då hon låg bakom samtliga Huddinge-kassar med två mål och två assist. Segern fick också som konsekvens att Huddinge kravlade förbi JIK i tabellen i kraft av bättre målskillnad.

Djurgården-Endre 4-3: Att jag aldrig lär mig. Det går aldrig, aldrig att räkna bort Djurgården på grund av lagets spetsfemma. Trots att serieledaren Endre hade 3-1 att gå på inför sista akten så lyckades Djurgården vända och vinna – och samtliga DIF-mål i matchen prickades in av Emelie Lindström-femman. Därmed sprack Endres poäng- och vinstsvit.

Herrarna:

Mullsjö-Linköping 3-4: Linköping är stekheta just nu och inkasserar poäng i varenda match. Kampen mot Mullsjö blev inget undantag. Visserligen tappade östgötarna 3-0 till 3-3, men sydde ändå ihop vinsten till slut. Det mest anmärkningsvärda var väl att backen Jesper Johansson i-n-t-e hamnade i poängprotokollet. Det var första gången i höst han inte lämnade avtryck där. Linköping är tvåa i tabellen, starkt!

Warberg-Granlo 5-4: Väntad seger, men tätare än jag trodde. Nåväl – kommenterar inte mer än att Mattias Hasselström gjorde mål igen. Han sa ju att ”jag blir glad för alla mål jag gör, för det blir inte så många”. Han har satt åtta mål och nätat i a-l-l-a matcher i höst hittills. Skyttekung.

Sirius-AIK 10-5: Hade det på känn, även om siffrorna rann iväg lite väl mycket. Men AIK är inte i harmoni just nu, verkar ha problem med försvarsspelet och har rasat i tabellen där man nu parkerar precis ovanför nedflyttningsstrecket. Sirius är bättre än tabellen visar, tog en välförtjänt trea och fick leverans av sina toppgubbar – plus Mattias Jällrud som satte tre baljor.

Pixbo-Växjö 5-1: Pixbo bröt Växjös poängsvit och gjorde smålänningarna poänglösa för första gången i höst. Topplaget avgjorde i sista perioden då comebackande Emil Julkunen satte dubbla kassar och Pixbo håller därmed undan i tabelltäten. Noterbart är att Valdemar Ahlroth satte Växjös enda kasse i matchen – talangen har därmed gjort mål i fem av sex matcher i höst. Imponerande.

***

Helspäckad vecka över.

Men det drar på med bra tempo i veckan som kommer också: dubbla omgångar för herrarna och enkel omgång för damerna.

Det börjar bli lite tjatigt nu.

Snart är det dags att slänga skräll-rubriken i papperskorgen.

Men Höllviken lyckades vinna idag igen. Nu mot Dalen, som fick ett bryskt uppvaknande med 0-3 i första perioden och 0-6 efter halva matchen. Sedan – efter att ha skakat av sig bussresan, som man brukar skylla på generellt när man spelar borta och startar uselt – repade sig förvisso Umeå-laget, men inte bättre än att man föll med 5-7.

Höllviken har därmed – hör och häpna – vunnit samtliga tre matcher hemma i Halörhallen så här långt in på säsongen, tagit nio poäng på sex matcher och parkerar på åttondeplatsen i sammandraget. Inga kontrakt säkras i oktober, men starten är minst sagt imponerande av Höllviken.

Ingen trodde på dem. Jag undrar om de själva ens trodde det här.

Nåväl, det är bara att imponeras av den blixtrande säsongsstarten.

”Tidernas sämsta nykomling” är visst inte så dåliga som alla – inklusive mig själv – trodde.

***

Snackade med Alexander Rudd om nya superfemman och Storvretas målkalas mot Kais Mora nyss (mer om det längre ner i blogginlägget), men kunde inte låta bli att fråga vad han tyckte om Höllviken.

Han var brutalt ärlig:

– Jag är överraskad, det måste jag säga. Jag ska vara ärlig: jag hade aldrig hört talas om dem innan de gick upp i SSL i våras. Jag har ingen koll på dem. Det har ju skrivits om dem som tidernas sämsta nykomling. Men det är kul att de vinner, de är starka på hemmaplan. När vi mötte dem där nere så var deras målvakt det sjukaste jag sett, han tog allt. Spelar han så nu också förstår jag att de vinner matcher.

***

Så, över till andra matchen idag.

Storvreta körde över Kais Mora. Ja, så blev det efter 13-5. Laget hade gjort 27 mål inför dagens match, nu spädde man på med 13 till och med 40 kassar är man hux flux seriens näst målgladaste lag efter Pixbo (men ja, då har majoriteten av lagen spelat en match mindre, men ändå…). Åtta mål mot Pixbo, sex mål mot Granlo, 13 mål mot Kais Mora. Känns väl ändå som att Uppsala-laget lossat de värsta målknutarna?

– Vi är mer distinkta nu, förklarade Rudd.

Det rasslade också till i poängligan som nu är Storvreta-ligan: 1 Alexander Rudd, 2 Henrik Stenberg, 3 Rasmus Sundstedt.

Skrev en artikel om lagets nya superfemma, med Rudd, Albin Sjögren, Henrik Stenberg, Rasmus Sundstedt och Mattias Samuelsson. Den har potential så det bara smäller om det, även om det är en bra bit kvar till den legendariska superfemman med Mika Kohonen som centralfigur.

Storvreta har ju vunnit alla hemmamatcher hittills. Men inga på bortaplan.

– Det är enklare att vinna hemma med publiken i ryggen. Men vi måste ju komma upp i normal standard borta också. Vi har haft för stora och långa dippar på bortaplan, det har man inte råd med. Det gäller att vi skärper oss mot AIK i veckan, sa Rudd.

Det mest anmärkningsvärda var väl annars att coachen Stefan Forsman bänkat Fredrik Holtz.

***

Två matcher spelade, tolv matcher kvar.

Tippningen är klar (kom igår), nu är det bara att invänta den intensiva morgondagen.

Inför helgen är Falun ett av lagen som jag är mest nyfiken på.

De regerande svenska mästarna har förvisso plockat tio pinnar hittills och har tätkännning, men det har liksom inte sprudlat om laget som det gjort tidigare säsonger. Om det handlar om någon Alexander Rudd-saknad eller inte, vet jag inte. Det man kan konstatera är att laget inte riktigt gått att känna igen efter utklassningstriumfen i Champions Cup. Efter det har man med nöd och näppe vunnit mot Höllviken och sedan tappat en till synes given seger mot Dalen.

Jag misstänker att Thomas Brottman inte är helt nöjd.

Lagets offensiv brukar ju sprudla. Att man då gjort minst mål (tillsammans med Warberg) av lagen som nu ligger på slutspelsplats är anmärkningsvärt. Visst har man tappat Rudd och Billy Nilsson, men det vimlar ju av offensiv kompetens som under sommaren kryddats av finske Tero Tiitu, så visst lever potentialen att vräka in mål kvar.

Men ingen ko på isen ännu: Falun är med i toppen, tar poäng och har tid att vässa spetsen.

I helgen väntar en dyngsvår match borta mot formstarka Helsingborg. Där får Falun sannerligen bekänna färg.

En av helgens mest intressanta matcher, helt klart.

***

Tycker jag läser mycket om spelare och tränare som är förbannade på domarna. Dags att fokusera på den egna insatsen kanske?

***

Måste ju tippa alla matcher också, eftersom jag redan gjort det till bloggtradition. Dock inte helt enkelt, med tanke på att skrällarna står som spön i backen just nu.

***

Damerna-tips (alla matcherna på söndag):

Jönköping-Huddinge X: Oj vad det doftar kryss. Huddinge skrällde ju till sig säsongens första poäng mot Djurgården senast och är uppumpade av självförtroende, samtidigt som Jönköping åkte på duktigt med pisk mot Pixbo. Jag tror dock inte att de matcherna spelar så stor roll nu – det är en helt ny match, nya förutsättningar och det kommer bli jämnt.

Djurgården-Endre 2: Endre – med stjärnorna Anna Jakobsson och Corin Rüttimann i högform – plöjer vidare i SSL och vägrar att förlora, även om man tappade sin första poäng mot Rönnby senast. Känslan är att gotländskorna plockar en ny seger borta mot Djurgården, när man för en gångs skull har en tämligen bekväm bortaresa och dessutom är i kalasform. Hemmalaget kommer inte orka stå emot över 60 minuter.

Karlstad-Täby 1: Nu är det väl äntligen dags för Karlstads första poäng för säsongen? Värmländskorna har spelat bättre än tabellen visar och nu känns det som att det är dags för retroaktiv utdelning. Dock ingen storseger, för Täby är i bra form med en stabil poängplockar-trend.

Telge-Kais Mora 2: Telge har sannerligen slagit expertisen på fingrarna – aj! – i SSL-upptakten. Senast en pinne mot Iksu efter storspel av rutinerade keepern Linnea Bergman. Men att plocka poäng mot Real Mora? Inte en chans. Dalkullorna har bättre bollrull än Iksu, fler spetsspelare och Bergman kan omöjligen rädda Telge i den här kampen.

Dalen-Uppsala 1: Nja, Uppsala imponerar inte så här långt. Visserligen släpper man in få mål, men man gör inte speciellt många framåt. Dalen är också missnöjda över poängtappet mot Täby senast, vilket borgar för en skärpt och noggrann insats – och den tror jag inte Uppsala lyckas luckra upp.

Falun-Iksu 2: Falun överraskade genom att vinna borta mot Uppsala senast – Iksu överraskade genom att tappa poäng hemma mot Telge. Jag tror så här: Iksu ägde boll 90 % av matchen senast, men hade lite svårt att hitta de kritiska skottytorna, och lär ha snackat om det en hel del – vilket gör att man inte går i samma fälla igen utan kommer få utdelning. Sedan är Iksu ingen extrem målmaskin, men det finns mer att kräma ur. Falun orkar inte stå emot Iksus malande över tre perioder.

Rönnby-Pixbo 1: Toppmöte. Men Rönnby håller jag som knapp favorit, i kraft av en i mitt tycke starkare säsongsstart, även om båda lagen står på samma poäng. Båda lagen sitter på breda och kompetenta trupper, men jag tycker att Rönnby har lite vassare offensiv spets, och det kommer fälla avgörandet (under förutsättning att Rönnby får tillbaka sina spelare, det var lite brandskattat senast mot Endre). Men det kommer bli jämnt. Riktigt jämnt.

***

Herrarna-tips (Höllviken-Dalen och Storvreta-Kais Mora idag lördag, resten på söndag):

Höllviken-Dalen 2: Alltså, nu har ju Höllviken skrällt till sig dubbla hemmasegrar och är, otroligt nog, obesegrade hemma i Halörhallen på SSL-nivå. Det borde skapa tillräckligt med varningsklockor hos Dalen som parkerar bakom skåningarna i sammandraget. Umeå-killarna brukar vara bra på att inte bjuda på så mycket så det kan bli ett skyttegravskrig. Jag tror på Dalen och att Alexander Bodén sätter ett par bollar.

Storvreta-Kais Mora 1: Hyperintressant match. Jag trodde att maskinen Storvreta skulle mullra igång efter den magnifika vändningen mot Pixbo, men man föll alltså mot Granlo senast. Det är något som inte klickar i Uppsala-gänget just nu. Man får i alla fall tillbaka Rickie Hyvärinen efter tre matcher och han kan bli en injektion. Kais Mora är en joker, har spelat frejdigt hittills och har några vassa spetsar. Men tror ändå på en etta eftersom Storvreta är bra hemma – det är borta man svajat mest.

Helsingborg-Falun 1: Drar till med en överraskning här. Falun har inte imponerat efter Champions Cup-triumfen och med hårt matchande är det svårt att hinna skruva på saker. Samtidigt visar Helsingborg fin form med två raka nollor och en stark upphämtning borta mot Växjö senast. Skåningarna lirar med självförtroende.

Warberg-Granlo 1: Granlo skrällde till senast genom att tvåla dit Storvreta hemma, men jag tror inte man har varken förmågan eller formen för att störa Warberg på bortaplan. Hallänningarna har sannerligen imponerat i säsongsinledningen, bet sig fast mot ett bättre Pixbo senast och var faktiskt inte så långt borta från att ta någon pinne i den matchen. Ettan känns väldigt säker.

Sirius-AIK 1: Nej, jag tror inte att det vänder för AIK riktigt ännu i samspel med att det är dags för Sirius att plocka någon mer seger nu. Egentligen grundar sig tipset mest i en magkänsla – men AIK känns väldigt oheta just nu. Sirius starka försvar, kryddat med Peter Berlin, Dan Johansson och Billy Nilsson framåt, kommer se till att det blir en etta.

Pixbo-Växjö 1: Bortamatch för båda lagen egentligen, eftersom kampen spelas i Vänersborg. Svårtippat också:  starka Pixbo som är i toppen för att stanna mot Växjö som tagit poäng i alla matcher hittills. Det doftar lite kryssvarning, men jag tror väl ändå – Martin Östholms frånvaro till trots – att Pixbo ska kunna ta hem det här. Men det kommer bli tight.

Mullsjö-Linköping 2: Ett högintressant möte mellan två av seriens mest intressanta lag, som jag ser det. Mullsjö lär ju vara duktigt revanschsugna efter torsken borta mot Höllviken, men frågan är om man räcker till mot maskinen Linköping som plöjer över det mesta just nu, med sitt fysiska och starka spel lett av Martin Karlsson. Nu är ju Henrik ”Bea” Qvist tillbaka i buren också och Jesper Johansson fortsätter ösa in poäng. Nej, tvåan känns helt rätt.

***

Har förresten dunkat in 200 kronor till #playforcharity. Missa inte den kampanjen – ett riktigt bra initiativ!