Ronaldinho – en förebild i karantänen
Nej, det här är inget roligt. I takt med att världen släcker ner och fotbolls-EM och OS skjuts på framtiden är det svårt att inte drabbas av känslan att vi lever på den yttersta dagen. Kan man göra något för att hålla den känslan stången?
Vi gör ett bloggförsök på Sportbladet.
I karantäntider behövs hjälp att skingra tankarna samt goda förebilder. Ronaldinho Gaúcho bjuder, just nu, på både ock från fängelset i Paraguay.
Det är mycket som är ganska oklart i den här historien: Vi vet att Ronaldinho och hans bror Roberto rest till Asunción med falska paraguayanska pass på sig. Brassebröderna påstår att de trodde att dokumenten var en sorts hedersgåva och greps, släpptes och greps igen av polis, under de första dagarna i landet. Just nu är en handfull andra personer misstänkta för inblandning i bedrägeriet, samtidigt som Paraguay, liksom resten av världen utom Sverige, gått in i lockdown-läge på grund av coronaviruset. Man får inte ens bordsbeställa på barerna.
Ronaldinho uppges ha varit nedstämd de första dagarna i fängelset och ska ha vädjat till lokala myndigheter att släppa honom. Ni som jobbar hemifrån just nu och skär ner på alla sociala kontakter utom de mest nödvändiga känner igen er. Det blir en liten chock. Man saknar sin frihet. Man fattar inte hur man ska palla i längden. Man deppar.
Men efter någon vecka bakom lås och bom ska Ronaldinho ha hittat leendet igen. Jag vet inte hur många av er som kommit till den här fasen ännu, men den finns också i karantänlägen. Det kommer i takt med att pulsen sjunker och man tvingas göra det bästa av tillvaron inom fyra väggar. Så jävla jobbigt är det faktiskt inte.
Det är vissa saker vi vet om Ronaldinhos liv i fängelset: Han går upp klockan åtta, får ibland besök av River Plate-ikonen Nelson Cuevas och har gott om tid att prata brott och straff med det paraguayanska fotbollsförbundets före detta president, som i sitter på samma avdelning fast för penningtvätt. Dessutom vet vi att Ronaldinho numer spelar fotboll i den inhemska fängelseligan för laget Negro Cumbiero – ungefär ”svart man som dansar” – och har kvar en god del av sina skills.
Det cirkulerar vissa rykten som man för en gångs skull inte vill kolla upp – Ronaldinho ska först ha belagts med målförbud på grund av den orättvisa konkurrenssituationen, men gjorde sedan hälften och var inblandad i samtliga mål i 11–2-segern i debuten, där priset ska ha varit en rostad spädgris på 16 kilo.
I lördags fyllde lill-Ronaldo 40, och firades med churrasco, ett brasilianskt barbecue där man fullkomligt mörsar i sig kött tills man stupar. Han har d gott, vad det verkar.
Men det här fallet lämnar oss än så länge trots allt med fler frågor än svar: Hur kan Ronaldinhos brorsa till exempel se ut som den perfekta korsningen av Ronaldinho och fenomen-Ronaldo?
Och hur överjordiskt bra var Ronaldinho egentligen när han var bra?
Nåväl. Låt oss ha tråkigt ihop i väntan på sport, med Ronaldihos leende som förebild. Och kanske också hans karantänlook.
Twitter: @repollera