EU-duell i SVT:s Agenda mellan statsminister Fredrik Reinfeldt och oppositionsledare Mona Sahlin. Jobb, vård, klimat och lite lite fildelning var kvällens ämnen.
Till skillnad från en del andra partiledardebatter inför EU-valet ansträngde sig både Reinfeldt och Sahlin att faktiskt prata EU, inte bara inrikespolitik.

Jobben: Sahlin vill att EU-länderna gemensamt ser till så att lika lön för lika arbete ska gälla i hela unionen. Det ska inte vara de med lägsta lönerna som får jobben. Så kan det bli efter EG-domstolens beslut i det så kallade Vaxholmsmålet. Nej, nej, sa Reinfeldt. Vi har gått igenom domen. Den svenska modellen hotas inte. Men allra mest pratade han om att jobbfrågan främst handlar om ordning och reda i de offentliga finanserna. Och här spelar EU en roll med sin stabilitetspakt, den pakt som hotas av Mona Sahlins ofinansierade utgiftsförslag, menade Reinfeldt och lite inrikespolitik smög sig in ändå. Sahlin pratade som alltid om Reinfeldts skattesänkningar och hur oansvariga de är.

Vården: Här var enigheten ganska stor. Bra att få vård i andra länder, särskilt om det gör att köerna blir kortare. Sahlin vill att patienterna ska ha ett godkännande på förhand med sig ner till Europas sjukhus. Reinfeldt konstaterade att frågan ännu inte är färdigförhandlad på EU-nivå.

Klimatet: Rätt så eniga här också. Sverige ska hjälpa till med utsläppsminskningar i u-länder, jättebra, tyckte båda. Men Sahlin ville inte glömma bort att vi ska göra mer här hemma också. Reinfeldts ambitionsnivå är för låg, tyckte hon.

Piratpartiet och fildelningsfrågan ägnades liten tid och frågeställningen handlade om varför de etablerade partierna inte når de 18 – 24-åringar som allra mest stöder Piratpartiet. Reinfeldt svarade med ett konstaterande:
– Den gruppen är svår att nå överhuvudtaget. Hur många mellan 18 och 24 år följer den här debatten?

En ganska stillsam debatt mellan statsminister och oppositionsledare. Mona Sahlin har börjat använda sig av en ny taktik. Flera gånger anklagade hon Reinfeldt för att vara ”Desperat”.  Bland annat när Reinfeldt hävdade att Sahlins alla utgiftsförslag är ofinansierade. Exakt varför Reinfeldt skulle vara desperat framgick inte. Reinfeldt menade att han bara sa som det var. Han håller sin gamla taktik levande: Att framställa sig själv som den stora spararen och ansvarstagaren mot slöserskan och ansvarslöshetens drottning, Mona Sahlin.

På torsdag är det slutdebatt mellan partiernas toppkandidater som till skillnad från Reinfeldt och Sahlin inte vill till Rosenbad, utan till Bryssel.

Satt och skrev om EU:s budget när ett nytt TT-telegram dök upp. Moderaternas Christofer Fjellner, som vill stanna kvar i Bryssel, har lagt förslag på hur unionen ska drivas billigare än i dag. Bland annat tycker han att EU bara ska ha ett arbetsspråk: Engelska. Inte som i dag: Engelska, franska och tyska.

Jag är ingen EU-expert men vad jag har förstått är Fjellners utspel mest en önskedröm. Precis på samma sätt som det är något av en dröm att få stopp på parlamentets regelbundna flytturnéer mellan Bryssel och Strasbourg – staden på gränsen mellan Tyskland och Frankrike som under historiens gång varit en krigsskådeplats för länderna. Nu ska parlamentet i Strasbourg tala om freden i Europa.

Och om den frågan är svår att lösa tror jag att det blir nej nej nej till Christofer Fjellners enspråksförslag.

Det är reklampaus i TV4:s program Kvällsöppet där just nu statsminister Fredrik Reinfeldt står vid samma runda bord som Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin. EU-valsdebatt och Reinfeldt började med att konstatera att han är en modig person. Han vågade inleda med att säga att han och Sahlin är överens om ganska mycket när det gäller EU-samarbetet. Euron och Lissabonfördraget säger båda ja till, till exempel.

Sedan blev det det gamla vanliga. Jag är spara, sa Reinfeldt, Mona Sahlin är den slösaktiga. Vi vill ta ansvar när det är kris, inte låna mer pengar än vad vi har, som de i USA gjorde, som utlöste krisen, menade Reinfeldt.

Vi ska spara i goda tider, sa Mona Sahlin. Som vi gjorde när vi hade makten. Men i dåliga tider ska vi investera och satsa. Bygga bostäder, till exempel. Men vi ska inte, som Reinfeldt gör, sänka skatterna för de miljarder som kunde ha investerat oss ut ur krisen, menade Sahlin.

Nu är reklampausen slut och det är Laval och Vaxholmsdomen och tolkningen av den. Mona Sahlin säger att den hotar svenska modellen. Det här måste rättas till på EU-nivå. Lika lön för lika arbete.

Vi får kanske göra någon justering i svensk lagstiftning. Domen hotar inte svenska modellen, säger Fredrik Reinfeldt. Och vi ska inte lämna frågan till 27 europeiska länder. För då vet man aldrig vad som händer.

Det där handlar om EU. Det gör en hel del annat också. Men när partiledarna möts i debatter inför EU-valet blir det ofta väldigt mycket inrikespolitik. När EU-parlamentskandidaterna möts blir det av naturliga skäl betydligt mer EU-parlament. Det som valet handlar om. Så visst är det kul med partiledardebatter. Kanske lite lite roligare än EU-kandidatsdebatter. Men för att ge röstvägledning åt velande EU-medborgare är väl den senare debattypen ändå den bästa, just nu i alla fall.

Det är så mycket EU nu att jag blir alldeles snurrig i huvet.

Fredrik Reinfeldt i Linköping med kandidaten Anna Ibrisagic. Pratar utrikes- och säkerhetspolitik. Kvällspass i Kvällsöppet och debatt med Mona Sahlin.

Mona Sahlin på torgmöte i Malmö och tal vid Sydsvenska industri- och handelskammarens årsmöte. Hem till Stockholm och debatt med Fredrik Reinfeldt.

Folkpartiets Marit Paulsen presenterar rapport om jordbruksstödet och så chatt med Aftonbladets läsare. Och Miljöpartiets Carl Schlyter berättar om en Green new deal på transportområdet.

Ohly och Björklund skulle debattera skola (oklart om det hade med EU att göra) men det blev inställt. Strömavbrott.

Och Aftonbladet raggar väljare med pengar och en majoritet av läsarna säger att de faktiskt inte alls tänker ligga på sofflocket. De tänker rösta.

Rösta tänker också Junilistans Nils Lundgren göra och berättar i ett mejl: ”Jag röstar iförd finkostym precis som pappa och alla andra brukarbetare gjorde hemma i Bofors. Noblesse oblige!”

En som har koll på läget i alla fall.

Mitt under brinnande EU-valrörelse tog statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg riksdagens rulltrappa upp till presscentret för att berätta om Moderaternas politik efter nästa – riksdagsval. ”En ansvarsfull ekonomisk politik” är rubriken.

Tidigt kan man tycka men det gäller att hålla i taktpinnen och redan i augusti ska övriga moderater säga sitt på partistämman.

Mest uppmärksammat blev såklart att skatten för de som har ett arbete ska sänkas ytterligare, i alla fall om ekonomin tillåter och kanske kanske kanske kan också pensionärerna få del av skattesänkningarna. På moderatspråk uttryckt: ”givet att utvecklingen avseende sysselsättning, arbetslöshet och offentliga finanser medger det”.

Socialdemokraterna har naturligtvis fällt sin dom och skuggfinansminister Thomas Östros uttrycker ”förvåning”.

– Nästa mandatperiod kommer att inledas med massarbetslöshet. Ändå har moderaterna inte presenterat någon ny politik för att investera i jobben. I stället är det bara mer at samma gamla skattesänkningar som tidigare.

Även om i alla fall jag är mest sysselsatt med EU-valet som är alldeles alldeles snart så fick vi ändå en pytteliten förkänsla inför valrörelsen om ett år.

Det blir jobb jobb jobb, (o)ansvar (o)ansvar (o)ansvar, skatter skatter skatter – och pensionärer. 

Tittade just på SVT:s Agenda. Det handlade till stora delar om valet till Europaparlamentet och var ganska underhållande men inte särskilt glasklart  för den som ville få röstvägledning.

Först var det ”huvudmotståndarna” – Socialdemokraternas Marita Ulvskog mot Moderaternas Gunnar Hökmark. Tesen var: Står huvudmotståndarna verkligen så långt ifrån varandra som de vill ge sken av? Är det i själva verket inte så att de bittra fienderna röstar ganska mycket på samma sätt i parlamentet och driver i princip samma frågor inför valet?

Ulvskog och Hökmark kämpade för att visa hur olika de ser på sakernas tillstånd och Hökmark förklarade hur det faktiskt går till i parlamentet, han har ju suttit där i fem år, Ulvskog fattar ingenting och vi som tittade blev inte särskilt mycket klokare heller. Bara ett var helt säkert: Marita Ulvskog och Gunnar Hökmark vill för allt i världen inte vara överens.

Sen var det småpartiernas tur, Gudrun Schyman, Feministiskt initiativ, Sven-Olof Sällström, Sverigedemokraterna och Christian Engström, Piratpartiet. De pratade kvinnor och män, fildelning och om vem som stulit vad från Sverige. Gudrun Schyman tog bitvis över utfrågarrollen och pressade Sven-Olof Sällström som inte kunde svara så att i alla fall jag begrep.

Kontentan blev ändå några ganska roliga citat:

”Ni har en så unken kvinnosyn så att man storknar” (Gudrun Schyman om Sverigedemokraterna)

”Datanördar är tyvärr mest killar” (Christian Engström om att Piratpartiet inte har någon uttalad politik på jämställdhetsområdet)

”Vem är det som har stulit vad från vem?” (Gudrun Schyman om Sverigedemokraternas paroll ”Ge oss Sverige tillbaka”)

Gudrun Schyman sa också att ”Vi är ett ganska lustigt sällskap som sitter här”, och utifrån diskussionen kan man kanske ge henne  rätt. Det hela avslutades med att fastställa i vilka partigrupper de tre vill hamna i, om de kommer in i parlamentet. Sverigedemokraterna vill sitta sida vid sida med bland annat italienska Lega Nord medan enfrågepartierna Piratpartiet och Fi mycket väl skulle kunna hamna i samma grupp: De gröna, och vi förstod i alla fall en sak: Europaparlamentet är inte som Sveriges riksdag men mycket klokare än så blev i alla fall inte jag.

Det blev till slut en partiledardebatt om valet till EU-parlamentet. Det var en bra debatt med tydliga skillnader mellan partierna.

Vårdfrågan och arbetsrättsfrågan skiljer blocken allra mest åt.

Allianspartierna vill att var och en ska kunna välja själv var i EU man vill ha vård. De rödgröna kräver förhandsbesked från hemlandstingen för att motverka en vårdgräddfil ut i Europa.

Allianspartierna vill hålla arbetsrättsfrågan borta från EU. Den svenska modellen hotas först om unionens övriga länder börjar lägga sig i. De rödgröna vill tvärtom involvera alla EU:s länder för att skapa garantier för lika lön för lika arbete.

Ungefär så.

Det är ju roligt med EU-politik. Det är ju viktiga frågor det handlar om. Ändå är intresset så lågt. Synovates mätning som presenterades i DN i dag visar att 45 procent av de tillfrågade inte ens vet om att det är val till Europaparlamentet i juni. 52 procent vet inte hur de ska rösta

Vi skriver och skriver om EU. Hur ska vi skriva, vad ska vi göra för att fler ska bli intresserade?

Förslag?

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson blev sist i talarstolen. Han pratade om kronan, som faktiskt räddar jobb. Det har till och med en riksdagsledamot sagt.

Men allra mest pratade han om klimatet och miljön. Tillsammans med de andra gröna i EU har Miljöpartiet skrivit under för ”A new green deal”. Nu är det dags för klimatinvesteringar på allvar. Krisen kan vändas till något gott, till något bra för framtiden, sa Eriksson.

Men han är orolig. Främst för de som tycker att åtgärderna ska andra stå för. Kina och Indien måste ändra sig, inte vi.

Det funkar inte sa Eriksson.

– Klimatfrågan är global, men utsläppen är lokala.

Partiledardebatten om EU-valet är slut. Det enda som alla är överens om är ett: Gå och rösta den 7 juni.

Hälften av svenskarna vet inte ens om att det är val då.

Reinfeldt mot Ohly.

– Det är bara Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som vill lämna EU, säger Reinfeldt.

Han tycker till och med att det är bättre att rösta på Socialdemokraterna, bara man inte lägger sin röst på Lars Ohlys parti.

Sedan blir det diskussion om regelverk i dessa finanskristider. Tänker Lars Ohly ta ansvar? undrar Fredrik Reinfeldt. Säger Lars Ohly ja till stabilitets- och tillväxtpakten? som ska hindra stater från att låna mer än vad de kan betala.

Lars Ohly säger att krisen är exceptionell, kanske värre än 30-talskrisen. Då krävs exceptionella åtgärder. Det är ingen udda åsikt. Till och med nobelpristagaren Krugman säger det. Och det är möjligt, säger Ohly, att det här inte ryms inom dagens regelverk.

Det stora problemet, säger Ohly, är regeringens passivitet som leder till uppsägningar i landets kommuner och landsting. Så lätt en EU-debatt glider över i inrikespolitik.

Lars Ohly i talarstolen.

– EU:s makt har ökat, säger Ohly.

Mer makt dit, men ingen makt hit. Det motsätter sig Vänsterpartiet. (Nu är det riktigt glest i bänkraderna. Fredrik Reinfeldt är en av få som håller sig kvar. Han måste nog).

Lars Ohly pratar om eliternas syn på folkomröstningar. Röstar man fel – ja då måste man rösta igen, eller så röstar någon annan åt en. Som i Irlands fall, där folket sa nej till Lissabonfördraget och där nu en ny folkomröstning ska hållas.

Som första partiledare tar Lars Ohly upp Ipred-lagen och Telekompaketet. Demokratin är i fara med den här synen på mänskliga rättigheter, säger Lars Ohly. Bara tack vare Vänsterpartiets parlamentariker Eva-Britt Svensson fick man in en skrivning om att domstolsbeslut ska krävas för att stänga av någon från internet, säger Ohly.

Lite överraskande att ingen annan har tagit upp de frågorna. De som är så heta nu och som kan ge Piratpartiet en plats i EU-parlamentet.

Lars Ohly tar upp EU:s höga murar mot omvärlden, pratar arbetarnas rättigheter och så – som alla andra – om klimatet.

Och så tar han upp EU-parlamentarikernas nya löner. Inte längre riksdagslönen på 54 500 kronor, utan över 80 000 kronor. Det spär på politikerföraktet, säger Lars Ohly. Och därför är det viktigt att gå och rösta. Rösta in sådana som ifrågasätter och säger nej. Det är väldigt enkelt för Lars Ohly att säga. För hans toppkandidat skänker bort det mesta och behåller sin gamla kanslisekreterarlön på 22 000 kronor.