Jag måste egentligen göra mig i ordning till den lä-hä-skigaste våldnaden ever inför halloweenklubben jag ska på ikväll nu, men vill bara slänga ut ett snabbt restaurangtips såhär inför helgen.
Pyttelilla italienaren Vineria Fraschetta här i Friedrichshain är en sån där resto som man vanligtvis bara går förbi utan att ens märka att den finns (inte minst för att det rakt över gatan ligger en strippklubb – jag kan inte alla fall aldrig låta bli att kolla lite extra på ställen med övertäckta fönster och sånt). Det är synd, för den är himla trevlig. Kanske inte alltid världsklass på maten, men deras antipastitallrik är toppen och tryffelpastan, TRYFFELPASTAN! Så fruktansvärt, fantastiskt, svindlande god.
Jag blev med barn nästan på en gång efter att vi hade flyttat hit. En sommar som ung och galen i Berlin hade jag, sedan har jag bara varit småbarnsförälder här. Man kan alltså absolut säga att min erfarenhet som förälder i Berlin är bra mycket större än mina erfarenheter på de berlinska klubbgolven. Om det nu inte redan framgått.
Men jag är grym på att hitta till bra lekplatser och jag vet var de bästa lekkaféerna ligger. Jag kan aktivera mina ungar en hel helg i ett regnigt Berlin (alltså kan, sedan om jag orkar är en annan femma) och jag fick tidigt ett ganska imponerade förråd av barnrelaterade ord på tyska. Som elterngeld (föräldrapenning), windel (blöja) och schreikind (bebis som gråter mycket). Till exempel.
Många andra utlandssvenskar väljer att flytta hem till Sverige i samband med att det ska bildas familj – jag valde att flytta hit då. Och vet ni, det är något av det bästa jag har gjort. Berlin är en underbar stad att vara småbarnsförälder i. På så många sätt. Här är några av dem.
1. Det finns massor av lekplatser. Överallt. Någonstans läste jag att det i hela Storstockholm bara finns knappt 300 stycken – här finns det över 2000. Bara i innerstaden. Det säger något om hur vänlig inställningen till barn och barnfamiljer är här.
2. Det är ofta helt okej att ta med sig barnvagnar och barn in på restauranger och kaféer utan att folk tittar snett på en. Antar att det beror mycket på att det helt enkelt finns mer plats här – lokalerna är ofta större än i exempelvis Stockholms innerstad. Överhuvud taget tycker jag inte att det är så uppdelat här mellan barnfamiljer och de som inte har barn. Barn är välkomna i det allmänna rummet på ett annat sätt än jag upplever att de är i Stockholm.
3. Det är inga problem att amma öppet. Många jag känner drog ut hela tutten när det var dags, utan att skyla sig minsta lilla. Det här med nakenhet är ju, som sagt, ingen biggie här (sedan finns det förstås områden i Berlin där det inte är lika vanligt att kvinnor gör så, men ändå).
4. Det finns väldigt mycket kul aktiviteter här för barnen. Flera museer är helt anpassade till barn och nästan varenda stadsdel har ett antal dockteatrar och barnkaféer att välja mellan. Det är dessutom ofta billigt med inträden och biljetter.
På museet Mach Mit!
5. För oss som bor här permanent: Förskolesystemet är väl utbyggt, subventionerat och de flesta förskolor tar emot barn under tre år – det sistnämnda är inte någon självklarhet om man ser till resten av Tyskland.
6. Sist men inte minst. Det är lugnt här. Easy going. Ingen statushets, ingen fulltecknade kalendrar. Eller nåväl, det är klart att många har fullt upp här också, men såhär spontana som vi är här tror jag faktiskt inte att vi skulle vara om vi bott kvar i Stockholm. Vi vet nästan aldrig hur våra veckor kommer att se ut, ändå äter vi middag med vänner, åker på utflykter och sånt mest hela tiden.
Ni som är här eller har varit här med barn – vad tycker ni?
”LinkedIn in Berlin is online dating for unemployed freelancers (read: alone, frustrated and looking for self-esteem pick-me-ups).”
Hahaha! Men kan nog stämma.
Själv har jag ingen som helst jäkla aning om hur den berlinska dejtingdjungeln funkar. Jag kom hit tillsammans med Rickard och vi har fortsatt att gilla varandra (himla bra och praktiskt ändå, med tanke på att vi alstrat två barn under tiden).
Men någon av er läsare kanske vet? Vart ska man gå för att hitta vettiga singelmänniskor i den här staden? Är det verkligen bland böckerna på Dussmann de dyker upp? Och vart ska man inte gå om man vill slippa slemmig köttmarknad (alternativt var ska man gå för att vara säker på att få med sig någon hem)?
Varken vettig eller singel. Men jäkligt snygg i guldhår, eller vad tycker ni?
Efter sex år som resereporter i Berlin kan man säga att jag har… rätt bra koll på det här stället. Så lita på mig när jag säger att den uppfräschade plusguiden är riktigt jäkla bra. Massor av tips och inspiration inför semestern i världens bästa stad. Ladda ner nu!
Följ mig bloglovin! På Instagram heter jag johannapaues.
Kanske är det för att den är så liten som jag är så förtjust. Att den är så behändig och söt, liksom. Eller så är det för att drinkarna är så förbaskat goda, bartendrarna så rara och inredningen så snygg att jag med glädje skulle placera hela baren i ett hörn av mitt vardagsrum (skulle dock bli tvungen att slänga ut både soffan och teven – så litet är stället ändå inte).
The Antlered Bunny på Traveplatz i Friedrichshain ligger möjligen lite off, men det gör faktiskt bara baren ännu bättre. Den är charmigt hemlig, ett varmt krypin på en annars ganska öde gata. Och rent krasst skulle det inte funka om en så snygg och bra bar låg i ett mer busy område. De skulle behöva börja spela jobbig tuggummipop i högtalarna för att gästerna skulle gå så fort de slurpat i sig sina drinkar och fler kunde släppas in — så att det inte skulle bli alltför dålig stämning i kön ut på gatan.
Ytterligare ett plus är att det snabbt blir en härligt intim atmosfär därinne. Det kan liksom inte hjälpas när det dricks alkoholhaltigt i ett rum stort som ett badrum ungefär.
Sist jag var där var i torsdags, som ett skönt nattsudd efter Gestaltenfesten. Jag drack drinken nedan. Den smakade kanel och äpple och lyckan i livet. Rekommenderas varmt.
Nu tänker ni kanske vafalls – ett partyinlägg på en söndag? Precis innan söndagssteken ska tas ur ugnen och mormor ringer på dörren?
Men då har ni glömt att jag bor i Berlin, staden där helgfest betyder fest hela helgen. Det vill säga till måndag morgon ungefär. Alltså passar det fortfarande alldeles utmärkt att visa er den här praktiska tunnelbanekartan, gjord av resesajten Thrillist.
Just nu är Rickard hemma mycket – alltså är jag ute mycket. Inte för att vi inte vill umgås, vi försöker hinna med det också, men det vore ju dumt om jag inte passade på att se världen lite medan fadern ägnar sig åt kvalitetstid med barnen.
I går släppte fina sajten Freunde von Freunden sin andra bok, fylld med vackra hem och spännande människor från hela världen (första boken innehöll bara människor och hem i Berlin). Partajet hölls på tjusiga butiken Gestalten (som också är ett förlag med massor av riktigt schyssta titlar som kan vara värda att kolla in när du är här, många är skrivna på engelska) i nya gallerian Bikini Berlin.
Lokalen var sprängfylld med hippa Berlintyper i trettioårsåldern – bland annat min kollega Hanna Skoog som är en av fotograferna i boken (hon har också en blogg förresten, kolla in hennes fantastiska bilder där. Hon reser överallt hela tiden dessutom). Hanna bor i och för sig inte i Berlin längre, men hon är här så ofta att hon ändå kan kategoriseras in som en berlintyp, tycker jag.
Bikini Berlin. hotellet 25hours med Monkey bar högst upp, är nog de trendigaste ställena man kan vara på just nu här i Berran. Allt är nytt, fräscht, pop up-igt och, viktigast av allt, i VÄST.
Väst är nämligen det nya öst. Om ni nu missat det. Fast jag gillar ändå öst bättre. Sådeså.
Så kom hösten hit till slut också, det har regnat i två dagar nu. Men strunt samma, jag sätter på mig raggsockorna, kurar in mig i mitt arbetsrum och drömmer om halloween och en ny klubb jag tänkte gå på då, Horns and Hooves. Blir särskilt pepp efter att ha läst den här artikeln. Vaudeville! Åh!
Jag brukar ju säga att om jag ska festa, så vill jag göra det rejält. Alltså gå all in, klä ut mig, gå på galna ställen fulla av överraskningar, uppleva något så annorlunda mot det jag brukar se och göra som möjligt. Ur det perspektivet är ju Berlin helt rätt stad att bo i, här finns många bisarra tillställningar att välja mellan. Frågan är bara vad jag ska klä ut mig till på Horns and Hooves? Några idéer? Hade jag varit gravid hade ju den här kostymen varit given:
Eller inte. GAAAAAA!
Här har ni en lista på andra halloweenfester här i stan. Bara att välja och vraka.
Nio dansgolv, alla med olika teman – som till exempel Stephen King, slakthus, zombies etc.
I högtalarna 90-talshits, electro, house, crossover, r’nb, tysk pop (yay?) och rock.
Var: Knaackstraße 97, 10435 Berlin-Prenzlauer Berg När: 31.10.2014 (från 22:00)
Inträde: 10,00 euro + någon slags ytterligare liten avgift. Halva priset fram tills midnatt.
Tre liveband spelar punk och rock, sedan trummar halloweenpartyt igång på kitsch-punk-klubben White Trash Fast Food – som nyligen flyttat från Mitte till coola området Arena Treptow.
Var: Am Flutgraben 2, 12435 Berlin-Treptow När: 31.10.2014 (från 20:00) Inträde: 3,00 euro för att komma in på restaurangen.
“Pinky’s Peepshow Halloween Screamer III Party”. Här blir det burlesque, cabaret och rock ‘n Roll i en härlig blandning. Tävling för bästa kostymen och andra roliga lekar väntar.
Mottot för kvällen på den tjusiga klubben/restaurangen/baren The Grand är “The Grand House of Horror”. Tävling om vilka som har den bästa gruppkostymen, så satsa på samarbete. Pris: Ett bord där en liter vodka står framdukad.
Nu är jag väl sist på bollen här, men skit samma. Det senaste året har det skrivits en hel del om att Berlin inte längre är så trendigt och ballt, att den ”air av hipness” som lockat så många människor hit har svalnat. Att gentrifieringen förvandlat Berlin till ännu en dyr och förutsägbar stad och att den unga generationen börjat söka sig till typ Krakow, Istanbul och Leipzig istället.
Jo, men till viss del kanske. Berlin har gått från att vara superbilligt till något dyrare, helt klart, och med högre priser lockas inte lika många unga och kreativa typer hit. Och den mystiska undergroundkulturen är inte lika mystisk längre i och med de sociala mediernas framfart (fotoförbudet på Berghain är till exempel inte så effektivt när varenda kotte har en smartphone).
Men alltså, att säga att Berlin är vorbei vore galet. Måhända kommer lika många fastighetsinvesterare som trendkänsliga tjugoåringar hit nuförtiden, måhända har tidigare balla klubbar helt tagits över av turister och måhända har vissa delar av staden blivit mer slätstrukna än de var förut – men att Berlin inte är ballt längre? Come on!
Det är bara ynkliga 25 år sedan muren föll och förändrade staden i grunden. Berlin har sedan dess utvecklats i racerfart – inte ens jag som bor här hänger med i svängarna. Tusentals unga människor från hela världen kommer hit varje år, det startas företag och klubbar och plattformar och händer så jäkla mycket att jag blir helt kollrig bara jag tänker på det. Berlin spirar, studsar och vill inget hellre än att rycka loss från startblocken och börja visa vad hen går för.
Visst att mediahypen kring Berlin har svalnat en aning – men det hör väl till sakens natur i och med att den stora massan hittat hit och mystiken försvunnit. Ställen som den stora massan gillar och känner till = ohippa. Enkel hipstervetenskap.
Och vet ni vad jag tänker? Jag tänker att Berlins storhet är långt mycket större än att kunna rymmas i begreppet trendigt. Staden är för internationell och för viktig både politiskt, historiskt, kulturellt och mer och mer även finansiellt för att någonsin kunna bli ointressant. Berlin är en metropol, en klassiker som liksom New York och London kommer att förändras och förvandlas många gånger om – och ändå fortsätta att vara intressant, trots gentrifiering och massturism.
När jag precis hade flyttat hit sa jag ofta att ”jag är så glad över att jag är här NU, innan det är försent och Berlin har blivit trist”. Sex år senare säger jag fortfarande samma sak. Det som var spännande i går är inte spännande i dag – men det är alltid något som är spännande här.
Berlin över? Inte på långa vägar.
Följ mig på Bloglovin! På Instagram heter jag johannapaues.
Väggen på Niederbarnimstrasse i Friedrichshain. I ständig förändring, precis som resten av staden.
Kontrasterna, den närvarande historien och den sköna atmosfären – frilansjournalisten Johanna Paues föll handlöst för Berlin redan under det första besöket för sju år sedan. Två år senare flyttade hon dit.
Kontrasterna, den närvarande historien och den sköna atmosfären – frilansjournalisten Johanna Paues föll handlöst för Berlin redan under det första besöket för sju år sedan. Två år senare flyttade hon dit.