”LinkedIn in Berlin is online dating for unemployed freelancers (read: alone, frustrated and looking for self-esteem pick-me-ups).”
Hahaha! Men kan nog stämma.
Själv har jag ingen som helst jäkla aning om hur den berlinska dejtingdjungeln funkar. Jag kom hit tillsammans med Rickard och vi har fortsatt att gilla varandra (himla bra och praktiskt ändå, med tanke på att vi alstrat två barn under tiden).
Men någon av er läsare kanske vet? Vart ska man gå för att hitta vettiga singelmänniskor i den här staden? Är det verkligen bland böckerna på Dussmann de dyker upp? Och vart ska man inte gå om man vill slippa slemmig köttmarknad (alternativt var ska man gå för att vara säker på att få med sig någon hem)?
Varken vettig eller singel. Men jäkligt snygg i guldhår, eller vad tycker ni?
Kanske är det för att den är så liten som jag är så förtjust. Att den är så behändig och söt, liksom. Eller så är det för att drinkarna är så förbaskat goda, bartendrarna så rara och inredningen så snygg att jag med glädje skulle placera hela baren i ett hörn av mitt vardagsrum (skulle dock bli tvungen att slänga ut både soffan och teven – så litet är stället ändå inte).
The Antlered Bunny på Traveplatz i Friedrichshain ligger möjligen lite off, men det gör faktiskt bara baren ännu bättre. Den är charmigt hemlig, ett varmt krypin på en annars ganska öde gata. Och rent krasst skulle det inte funka om en så snygg och bra bar låg i ett mer busy område. De skulle behöva börja spela jobbig tuggummipop i högtalarna för att gästerna skulle gå så fort de slurpat i sig sina drinkar och fler kunde släppas in — så att det inte skulle bli alltför dålig stämning i kön ut på gatan.
Ytterligare ett plus är att det snabbt blir en härligt intim atmosfär därinne. Det kan liksom inte hjälpas när det dricks alkoholhaltigt i ett rum stort som ett badrum ungefär.
Sist jag var där var i torsdags, som ett skönt nattsudd efter Gestaltenfesten. Jag drack drinken nedan. Den smakade kanel och äpple och lyckan i livet. Rekommenderas varmt.
Nu tänker ni kanske vafalls – ett partyinlägg på en söndag? Precis innan söndagssteken ska tas ur ugnen och mormor ringer på dörren?
Men då har ni glömt att jag bor i Berlin, staden där helgfest betyder fest hela helgen. Det vill säga till måndag morgon ungefär. Alltså passar det fortfarande alldeles utmärkt att visa er den här praktiska tunnelbanekartan, gjord av resesajten Thrillist.
Just nu är Rickard hemma mycket – alltså är jag ute mycket. Inte för att vi inte vill umgås, vi försöker hinna med det också, men det vore ju dumt om jag inte passade på att se världen lite medan fadern ägnar sig åt kvalitetstid med barnen.
I går släppte fina sajten Freunde von Freunden sin andra bok, fylld med vackra hem och spännande människor från hela världen (första boken innehöll bara människor och hem i Berlin). Partajet hölls på tjusiga butiken Gestalten (som också är ett förlag med massor av riktigt schyssta titlar som kan vara värda att kolla in när du är här, många är skrivna på engelska) i nya gallerian Bikini Berlin.
Lokalen var sprängfylld med hippa Berlintyper i trettioårsåldern – bland annat min kollega Hanna Skoog som är en av fotograferna i boken (hon har också en blogg förresten, kolla in hennes fantastiska bilder där. Hon reser överallt hela tiden dessutom). Hanna bor i och för sig inte i Berlin längre, men hon är här så ofta att hon ändå kan kategoriseras in som en berlintyp, tycker jag.
Bikini Berlin. hotellet 25hours med Monkey bar högst upp, är nog de trendigaste ställena man kan vara på just nu här i Berran. Allt är nytt, fräscht, pop up-igt och, viktigast av allt, i VÄST.
Väst är nämligen det nya öst. Om ni nu missat det. Fast jag gillar ändå öst bättre. Sådeså.
Så kom hösten hit till slut också, det har regnat i två dagar nu. Men strunt samma, jag sätter på mig raggsockorna, kurar in mig i mitt arbetsrum och drömmer om halloween och en ny klubb jag tänkte gå på då, Horns and Hooves. Blir särskilt pepp efter att ha läst den här artikeln. Vaudeville! Åh!
Jag brukar ju säga att om jag ska festa, så vill jag göra det rejält. Alltså gå all in, klä ut mig, gå på galna ställen fulla av överraskningar, uppleva något så annorlunda mot det jag brukar se och göra som möjligt. Ur det perspektivet är ju Berlin helt rätt stad att bo i, här finns många bisarra tillställningar att välja mellan. Frågan är bara vad jag ska klä ut mig till på Horns and Hooves? Några idéer? Hade jag varit gravid hade ju den här kostymen varit given:
Eller inte. GAAAAAA!
Här har ni en lista på andra halloweenfester här i stan. Bara att välja och vraka.
Nio dansgolv, alla med olika teman – som till exempel Stephen King, slakthus, zombies etc.
I högtalarna 90-talshits, electro, house, crossover, r’nb, tysk pop (yay?) och rock.
Var: Knaackstraße 97, 10435 Berlin-Prenzlauer Berg När: 31.10.2014 (från 22:00)
Inträde: 10,00 euro + någon slags ytterligare liten avgift. Halva priset fram tills midnatt.
Tre liveband spelar punk och rock, sedan trummar halloweenpartyt igång på kitsch-punk-klubben White Trash Fast Food – som nyligen flyttat från Mitte till coola området Arena Treptow.
Var: Am Flutgraben 2, 12435 Berlin-Treptow När: 31.10.2014 (från 20:00) Inträde: 3,00 euro för att komma in på restaurangen.
“Pinky’s Peepshow Halloween Screamer III Party”. Här blir det burlesque, cabaret och rock ‘n Roll i en härlig blandning. Tävling för bästa kostymen och andra roliga lekar väntar.
Mottot för kvällen på den tjusiga klubben/restaurangen/baren The Grand är “The Grand House of Horror”. Tävling om vilka som har den bästa gruppkostymen, så satsa på samarbete. Pris: Ett bord där en liter vodka står framdukad.
Nu är jag väl sist på bollen här, men skit samma. Det senaste året har det skrivits en hel del om att Berlin inte längre är så trendigt och ballt, att den ”air av hipness” som lockat så många människor hit har svalnat. Att gentrifieringen förvandlat Berlin till ännu en dyr och förutsägbar stad och att den unga generationen börjat söka sig till typ Krakow, Istanbul och Leipzig istället.
Jo, men till viss del kanske. Berlin har gått från att vara superbilligt till något dyrare, helt klart, och med högre priser lockas inte lika många unga och kreativa typer hit. Och den mystiska undergroundkulturen är inte lika mystisk längre i och med de sociala mediernas framfart (fotoförbudet på Berghain är till exempel inte så effektivt när varenda kotte har en smartphone).
Men alltså, att säga att Berlin är vorbei vore galet. Måhända kommer lika många fastighetsinvesterare som trendkänsliga tjugoåringar hit nuförtiden, måhända har tidigare balla klubbar helt tagits över av turister och måhända har vissa delar av staden blivit mer slätstrukna än de var förut – men att Berlin inte är ballt längre? Come on!
Det är bara ynkliga 25 år sedan muren föll och förändrade staden i grunden. Berlin har sedan dess utvecklats i racerfart – inte ens jag som bor här hänger med i svängarna. Tusentals unga människor från hela världen kommer hit varje år, det startas företag och klubbar och plattformar och händer så jäkla mycket att jag blir helt kollrig bara jag tänker på det. Berlin spirar, studsar och vill inget hellre än att rycka loss från startblocken och börja visa vad hen går för.
Visst att mediahypen kring Berlin har svalnat en aning – men det hör väl till sakens natur i och med att den stora massan hittat hit och mystiken försvunnit. Ställen som den stora massan gillar och känner till = ohippa. Enkel hipstervetenskap.
Och vet ni vad jag tänker? Jag tänker att Berlins storhet är långt mycket större än att kunna rymmas i begreppet trendigt. Staden är för internationell och för viktig både politiskt, historiskt, kulturellt och mer och mer även finansiellt för att någonsin kunna bli ointressant. Berlin är en metropol, en klassiker som liksom New York och London kommer att förändras och förvandlas många gånger om – och ändå fortsätta att vara intressant, trots gentrifiering och massturism.
När jag precis hade flyttat hit sa jag ofta att ”jag är så glad över att jag är här NU, innan det är försent och Berlin har blivit trist”. Sex år senare säger jag fortfarande samma sak. Det som var spännande i går är inte spännande i dag – men det är alltid något som är spännande här.
Berlin över? Inte på långa vägar.
Följ mig på Bloglovin! På Instagram heter jag johannapaues.
Väggen på Niederbarnimstrasse i Friedrichshain. I ständig förändring, precis som resten av staden.
Två dagars återhämtning behövde jag efter kompisens födelsedagmiddag på Les Valseuses i tisdags. Vinet flödande, kan man lugnt säga. Kul var det! En riktig expatmiddag dessutom – sex nationaliteter på åtta personer. Så är det ganska ofta här och jag älskar det. Att möta så stora delar av världen i sin vardag, det är spännande.
Charmiga Les Valseues ligger vid stationen Eberswalderstrasse i Prenzlauer Berg. Restaurangen har en kort meny som ändras hela tiden, ofta ett gott tecken. Fast stekarna, som är deras specialitet, kan man alltid få. Ett supertrevligt ställe med härlig atmosfär som passar lika bra för utekvällen med kompisgänget som för en romantisk middag.
Prisnivå: Mellan. Men ni som bor i någon av Sveriges überdyra storstäder kommer att tycka att det är riktigt jäkla prisvärt. Vi lade knappt 50 euro per skalle för hela kalaset med förrätt, huvudrätt, efterrätt och dryck. Och då betalade vi ändå för födelsedagsbarnet och hade druckit vin á la tvådagarsbakfylla (och nej, jag drack inte mest av alla, jag är bara inte så eh… tålig. Längre). Dessutom var maten helt fantastisk.
Okej, nu måste jag panikgöra någon slags plan inför helgen. Insåg precis att jag kommer att vara ensam med barnen båda dagarna. Då gäller det att vara rustad till tänderna med roliga saker, annars blir det hejkon bejkon och dålig stämning. Men va fasen, någon jäkla barnteater eller så hittar jag säkert.
Glad helg på er!
Följ mig bloglovin! På Instagram heter jag johannapaues.
Jag upplever ofta att vi svenskar anses vara rätt frisläppta när det gäller nakenhet. Att folk här tänker sig att vi topplessolar hej vilt, gärna bastar ohne alles och utan att blinka badar nakna om somrarna. Men alltså… Det där stämmer ju inte alls. Det är väl mest någon 70-talsbild av Sverige som dröjt sig kvar här borta i utlandet.
I jämförelse med nordtyskar är vi i alla fall hur pryda som helst.
I dag var jag på Vabali Premium Spa i Moabit med min podcastparter Kristina. Det var jättefint där, stort som attan – och extremt naket. Badkläder var förbjudna, överallt. Vi kände oss som gäster på en av de där nudistresorten på Jamaica där vi gled omkring bland alla snoppar och snippor och tuttar och rumpor. Satt bredvid bredbenta män i solstolarna, duckade för svettiga pungar och gungande bröst på väg till de varmaste platserna i bastun och simmade i poolerna med behagen helt fria i vattnet.
Att män och kvinnor har gemensamma omklädningsrum och bastar tillsammans är inga konstigheter här i Berlin, det har jag vant mig vid vid det här laget, men att simma naken? I pooler? Till åskådan av både män och kvinnor? Det har jag faktiskt aldrig gjort förut och jag måste säga att det kändes lite konstigt (även om det alltid är trevligt att nakenbada, förstås).
På ett sätt tycker jag att det är rätt skönt att nakenhet är så avdramatiserat här, på ett annat tycker jag att alla, well… kön överallt förtar känslan av lyxig spaupplevelse en aning. Det är inte så lätt att slappna av helt om man har en främmande snopp hängandes framför sig. Känner jag i alla fall.
Men annars då? Är Vabali, som är helt nyöppnat, värt ett besök?
Absolut. Massor av olika bastuar av välja mellan och flera härliga pooler. Något jag saknade var en juicebar – och det hade ju varit himla fint om de hade dukat upp några kannor med kranvatten till gästerna här och var. Kanske lite frukt till och med? En restaurang fanns, men då var man tvungen att sitta där och äta och dricka, att ta med sig sin smoothie till en av loungerna var verboten. Med tanke på att de kallar sig för premium spa tycker jag att de kunde ha satsat lite extra på de små detaljerna som gör att det känns lyxigt på riktigt.
Förutom det, och förutom nudistchocken, får Vabali Premium Spa fyra av fem snopp..eh…tevetorn av mig. Jag klär gärna av mig där igen.
Hur känner du? Skulle du kunna tänka dig att glida omkring på ett spa i bara mässingen?
Följ mig bloglovin! På Instagram heter jag johannapaues.
För några dagar sedan var jag inbjuden att gå på ett öppningsfest för en ny klädaffär här i stan. Sånt är alltid trevligt – att varva småbarnslivet med snittar, fri bar och nya bekantskaper. Vi var i och för sig inte där så länge, tanter som vi är började vi längta efter att sitta ner någonstans, så Elsa och jag smög iväg till ett annat ställe efter en stund.
Nämligen det här.
Nu är bilden suddig och ful, men visst är det fint med björkinredningen? Stället heter Hans im Glück och är inte unikt på något sätt – det är en kedja som finns över Tyskland – men det var helt knökfullt och uppenbarligen jäkligt poppis. Burgare på menyn. Ligger på Friedrichshstrasse.
Ett nytt avsnitt av Berlinpodden är här! Den här gången pratar jag och Kristina om något stort. Livsavgörande till och med.
Om själva flytten till Berlin.
Hur kom det sig att vi beslutade oss för att flytta hit? Hur kändes det att starta ett helt nytt liv i en helt ny stad, på ett för oss helt nytt språk?
Mycket känslor, mycket frustration och väldigt mycket romantik utlovas.
Lyssna här eller ladda ner Berlinpodden i din podcastapp.
Stort tack till Filip på Sure Communication som tagit hand om postproduktionen.
Följ mig på Bloglovin! På Instagram heter jag johannapaues.
Kontrasterna, den närvarande historien och den sköna atmosfären – frilansjournalisten Johanna Paues föll handlöst för Berlin redan under det första besöket för sju år sedan. Två år senare flyttade hon dit.
Följ mig 
I dag var jag på 
Kontrasterna, den närvarande historien och den sköna atmosfären – frilansjournalisten Johanna Paues föll handlöst för Berlin redan under det första besöket för sju år sedan. Två år senare flyttade hon dit.