Gaa! Det är ju snart sommar! Ni måste ju få alla det-får-man-inte-missa-under-sommaren-tips! De kommer, versprochen, men så länge får ni hålla till godo med ett riktigt bra kafé.
No 58 Speiserei i Neukölln gör asgoda frukostmackor, världens bästa kaffe och supermegadupergoda färskpressade juicer. Dessutom är allt vegetariskt eller veganskt.
En sak som jag tycker så mycket om med Berlin är alla bakgårdar. Och gårdarna bakom bakgårdarna, och de bakom dem. Det är så fantastieggande att kika in genom portarna, man vet aldrig vad som kan finnas där bakom. Ibland uppenbarar sig frodiga trädgårdar, konstnärliga lekplatser, hemliga restauranger och butiker. En tjej som jag intervjuade förra veckan berättade att hon, på en bakgård på sin gata, hittat en gigantisk trädkoja och att de som bor i huset brukar ordna klubbar och biokvällar i den. Förstå vad härligt!
Några exempel på andra härliga bakgårdsöverraskningar:
På andra bakgården på Flughafenastrasse 46 i Neukölln ligger Lavanderia Vecchia, en urmysig italienare som framför allt bjuder på fantastiskt prisvärda lunchmenyer, italo style.
På gården bakom Sophienstrasse 21 i Mitte ligger frosseribageriet Barcomis och härliga bokbutiken/galleriet/förlaget Gestalten.
På inte mindre än femte bakgården på Gerichtstrasse 23 i Wedding ligger konst-musik-kafé-baren Panke. En riktig kulturinstution!
På Rosenthaler 39, också i Mitte, ligger Haus Schwarzenberg. Kafé, gallerier, bio, monstermuseum (min favorit) och helt otroligt färgglada och fina väggar. Missa inte för bövelen.
Jag fortsätter på kaffespåret. (Kan eventuellt ha att göra med att jag numer, pga skolstart, går upp klockan sex på morgnarna. Ska det vara såhär nu?)
Helt plötsligt, inom loppet av några år bara, fanns det riktigt bra kaffeställen precis överallt i Berlin. Och kafferosterier, och kaféer som ordnar kaffeprovningar och workshops – och massor av kaffenördar.
Berlin har helt enkelt förvandlats till ett riktigt kaffenördsparadis. Inte konstigt med andra ord att stan har blivit med kaffefestival också! Sannerlligen ett tidens tecken.
Vad:Berlin Coffee Festival. Workshops om allt från bönkvalitet till villkoren för världens kaffearbetare till hur det är driva ett kafé, fester, filmvisningar – och så såklart ett gäng rostnings- och bryggtävlingar.
När: 4-6 september
Var: På olika ställen över hela Berlin. Kaféer, marknader, biosalonger – you name it.
Missa inte om du, precis som en till mig mycket närstående man, kan ägna en hel förmiddag åt att testa malningsinställningarna på kaffekvarnen och är så tjenis med den lokala bönrostaren att du vet vad hans barn heter. Eller bara gillar kaffe jetemycket.
Här har ni förresten ett gammalt inlägg där jag listar mina bästa kaffeställen i Berlin. Den håller fortfarande, även om det såklart skulle kunna läggas till fler på listan. Många fler! Men det får bli en annan dag.
Salumeria Lamuri är en delikatessbutik och ett kafé med lättare luncher, himmelskt gott kaffe på menyn och vackert kakel på väggarna. Stället ligger i Kreuzberg och gänget bakom driver också Da Baffi, en megapoppis restaurang i Wedding som jag inte varit på själv (ännu) men som det snackats massor om, också italiensk.
Det bästa med Salumeria Lamuri är den vackra inredningen. Tydligen har de tagit fram orginalkaklet och målningar som redan fanns på väggarna – så himla fint!
Gå dit och spana in, ta en portion burrata och en espresso på det. Bläddra lite i en tidning, sug in atmosfären – och så var den eftermiddagen perfekt.
Berlin är i sitt esse. Och jag med! Jag cyklar omkring som ett jehu, gör intervjuer, skriver ut dem på kaféer medan jag bälgar i mig kaffe på kaffe – har nog skrämmande nog snart kommit upp i kaffeutgifter som motsvarar ett värde av en månadshyra för en kontorsplats ungefär. Oh je.
Nåväl. Solen lyser, träden blommar, folk har t-shirt på sig och livet inte bara leker – det dansar, snurrar och susar fram. Berlin is back! (Ursäkta att jag tjatar om vårens återkomst och hur fantastiskt det är men tro mig – Berlin är verkligen en hel annan stad på våren och sommaren än på vintern. Skillnaden är så påtaglig att det är omöjligt att inte tjata om den.)
Jag ska snart trampa vidare men vill först ge er riktigt bra tips inför helgfrukosten. Melbourne Canteen i Neukölln har den godaste ägg benedicten jag vet. Dessutom, har jag precis fått tips om, gör de sanslöst goda bloody marys. Om man skulle behöva en återställare eller så.
Det har öppnat ett nytt ställe här i Berlin. The Store, heter det och ligger i den flashiga medlemsklubben Soho House lokaler, på Torstrasse 1 i Mitte, men är öppet för alla. Här kan du äta (fräscha sallader, superjuicer och fika), shoppa (tjusiga prylar och kläder i den övre prisklassen), jobba en stund och fräscha upp dig i skönhetssalongen. Eller bara njuta av de fina lokalerna, det duger gott faktiskt.
Jag gillar verkligen The Store. Känner att jag kommer att hänga där rätt ofta framöver.
Vill bara tipsa lite snabbt om ett himla bra ställe som jag precis har upptäckt. Kaschk heter det, ligger på Linienstrase i Mitte och drivs av minst en skäggig norrman (vet faktiskt inte varifrån den andra delägaren kommer, eller om hen har skägg. Det visar sig väl).
Stället är trevligt som kafé (funkar även att sitta och jobba på en stund, apropå det här inlägget) men är ännu bättre som ölbar. Och just det, det finns ett shuffleboard i källaren också.
I går fick jag krupp på Friedrichshain. Det har varit så infernaliskt mycket skrivbordsjobbande för mig under den sista tiden att jag knappt sett något annat än mitt eget skrivbord och vägen mellan förskolan och vår ytterdörr. Och hur bra mitt råd om hålla sig inom en radie på 300 meter för att överleva vintern här (jag pratade det i den här podden) än är så funkar det inte hur länge som helst. Till slut förtvinar man.
Så, jag tog det djärva beslutet att promenera in till Mitte för att kaféjobba där istället för hemma. Gick delvis längs med Karl-Marx-Allee, förbi snygga Kino International.
Till slut hamnade jag på Sankt Oberholz. Ni som kan Berlin suckar säkert uppgivet nu. Herregud, kunde hon inte ha valt något LITE MER ORIGINELLT när hon ändå var ute för att få någon slags ny luft under vingarna?
Sankt Oberholz är nämligen the kafé för alla laptopnomader i stan. Ett hopplöst klyschigt ställe att sätta sig på om man har en dröm om något kreativt som kan skapas på en dator. Här har, och jag skojar inte nu, 90 procent av alla gäster en appleprodukt uppslagen framför sig. Kaffet och maten kostar skjortan (hur skulle kaféet annars gå runt? Fast, märk väl, priserna är fortfarande nada nix jämfört med random kafé i Stockholm) men wlanet är inte tidsbegränsat, det ligger förlängningssladdar utplacerade lite överallt och ingen i personalen tittar snett på en.
Kafét har, för länge sedan och till skillnad mot många andra ställen som förbjuder datorer nu, helt kapitulerat inför alla drömmare, startuppare och författare in the making som behöver ha någonstans att sitta om dagarna.
Man kan ju inte låta bli att bli lite varm om hjärtat ändå. Det är ändå ett av de största ”problemen” för oss ambulerande laptopare – att man känner sig som en blodsugande igel varje gång man packar upp sin dator på ett kafé (och det även om man köper fem koppar kaffe och en lunch under dagen!).
Fast finast av allt med att ta en sväng till Sankt Oberholz ibland är nog ändå känslan av att sitta och jobba bland säkert hundra andra fria typer, det får i alla fall jag luft under vingarna av.
December alltså. Hundra miljoner adventsfikor, glöggfester, baka-med-barnen-dejter och så deadlines, deadlines, deadlines precis innan jul på det. Och just det, julklapparna ska ju fixas också. Genomtänkta helst, till alla arton i närmaste familjen.
Jag älskar att ta mig runt för att upptäcka nya ställen här i stan, men intensiteten den här månaden har gjort att kolla in-listan börjar bli lång. Men strunt samma, jag tipsar om ställena ändå, så kan ju ni som hinner dit före mig (eller redan varit där) berätta för mig hur det var? Ja? Ja!
Så, här har ni mina topp tre kolla-in-ställen i just nu.
Til the cows come home
I en container (på riktigt) på Schönhauser Allee kan man äta nyttigt och bra. Vegetarisk slow food, superjuicer och smoothies och sånt. Mina vänner som varit där har älskat stället, nu är det snart bara jag som inte testat det ännu.
Unverpackt
Men det här då! Helt jäkla fantastiskt. En start up som går ut på att sälja livsmedel helt utan plastförpackningar. Så himla bra och måste, måste såklart kollas in.
Zweimeilenladen
En pop up som bara säljer produkter som produceras inom en radie av två mile. Jag går alltid igång på lokalt producerade grejer som känns unika, som andas Berlin. Hoppas bara att jag hinner dit innan den stänger den 21 december.
Ni då? Vad har ni på er kolla-in-lista? I Berlin, i er stad, i världen? Tell me!
Vi är tillbaka i Berlin igen! Härligt. Inte minst för att det är riktig indiansommar här nu, folk går runt med bara ben och beter sig helt somrigt. Hela Friedrichshain har liksom bubblat i solskenet i dag.
Vi startade söndagen på finaste stället i hela Berlin, RAW. Den näst yngste i vår familj har nämligen inte bara tjatat sig blodig över att få börja fotboll, han vill lära sig att åka skateboard också. Vilket kändes som en betydligt enklare sak att ge sig på än fussballen, rent familjelogistikmässigt (jämför liksom en timme i veckan på mitt favoritställe i hela Berlin mot tre timmar i veckan vid sidan av en fotbollsplan. Gaaanska enkelt att säga KLART DU SKA SKEJTA då). Skateboardskolan ligger mitt i RAW-området, bland ruinerna, nattklubbarna och loppisarna. Vi måste alltså shoppa oss igenom loppisen för att ens ta oss dit, hur lyxigt är inte det?
(Obs! Med det inte sagt att sonen inte ska få börja på fotboll vad det lider. Jag har hört nu att det finns klubbar som inte tar träningen på lika blodigt allvar, även om de är ovanliga. Måste hitta en sån)
Efter det åt vi lunch på Homemade, ett kafé på Simon-Dach-Strasse som har världens godaste hemmagjorda saft. Ja, annat också. Men det var saften som drog.
Sedan blev det till att rita djur och skapa musik genom att slå på vattenglas på den där festivalen jag skrev om för några dagar sedan. Någon festival var det väl i och för sig inte, snarare en pysselhörna, men barnen hade kul och det var ju själva poängen.
De som höll i den pratade engelska men eftersom barnen där var tvåspråkiga, och inte alltid med engelska som ett av modersmålen, blev det ett härligt språksurr av franska, tyska, engelska och svenska. Jag tycker så mycket om när det blir så, det är fint att mina barn växer upp med så många olika språk omkring sig till vardags.
Vi höll förresten till på Shakespeare and Sons, en bokhandel med bara engelska böcker, som också är ett kafé. Hett tips för er som inte vill köpa tyskt, alltså. De hade rätt många fina böcker om Berlin där.
Kontrasterna, den närvarande historien och den sköna atmosfären – frilansjournalisten Johanna Paues föll handlöst för Berlin redan under det första besöket för sju år sedan. Två år senare flyttade hon dit.