Tillbaka från ett somrigt Sicilien i ett nästan lika somrigt Berlin, härligt! Och jag har massor av kul framför mig de närmaste veckorna. Till exempel: Jag ska ÄNTLIGEN få uppleva ett morgonrave.

Det är ju ändå rätt galet att jag, som ändå bor i en stad där det går lika bra att gå ut och klubba klockan åtta på morgonen som mitt i natten, aldrig har testat att dagsfesta tidigare. Inte minst eftersom jag är en sådan tant så fort det handlar om nattfester – jag har sedan tonåren svurit över att allt roligt jämt börjar så sent. Bättre att kalasa på dagtid eller åtminstone tidig kväll när man fortfarande är pigg ju. Ni hör. Tant.

Morning Gloryville har tagit Berlin med storm och vuxit lavinartat sedan fenomenet kom hit för något halvår sedan. Konceptet: En nykter fest som börjar klockan 6.30 på morgonen och pågår tills det är dags att gå till jobbet ungefär. Perfekt för oss småbarnsföräldrar ju!

Det kan inte misslyckas. Halv sju  på morgonen är en mycket bra tid för partaj. Och hör sen.

Hallå på er. Jag har en riktig datordag i dag, sitter och betar av en alldeles för lång to do-list. Inga tråkiga saker, gudskelov, det är bara lite… många. Nåväl. Jag kan ju glädja mig åt att jag åtminstone inte varit på Berghain fram tills typ nu, alltså måndag mitt på dagen, och således är hyfsat klar i skallen. Helgdansandet där burkar pågå fram till måndag förmiddag, nämligen. Har jag hört i alla fall – de få gånger jag är ute nuförtiden är jag glad om jag lyckas hålla igång till fyra (vilket alltså gör mig till en riktig tant här i Berlin).

Apropå Berlins uteliv skickar jag med er ett citat av Mark Manson som skrivit en lista på i vilka städer man hittar världens bästa uteliv.

”If a city’s mental health was determined by how many hours of the week its clubs weren’t active, Berlin would be a lunatic in a straightjacket, repeatedly slamming its head against a padded wall.”

Oh yes.

Om ni vill vara säkra på att inte missa en endaste av mina inlägg, lägg till mig på Bloglovin.

På Instagram och Twitter heter jag johannapaues.

Februari. Hur kan en månad som är så kort kännas så förbaskat lång? Nåväl, hur hopplöst läget än verkar är vintereländet på väg att ta slut – men för er som känner att kroppen och humöret inte riktigt kommer att hålla hela vägen fram har jag listat mina bästa få-ny-energi-under-vintern-aktiviteter här i Berlin.

1. Skrubba fram livslusten
Tvätta, peela, basta, tvåla, packa in, vila i en mjuk bädd med en kopp turkiskt te i handen – vem mår inte bra av en sådan kropps-och själavård under vintern? I Berlin bor det över 200 000 turkar och det finns flera hamam att välja mellan. Favoriten heter Sultan Hamam och ligger i ett synnerligen ocharmigt parkeringshus. Låt dig inte avskräckas, inuti är det ljuvligt.
Bülowstraße 57, Kreuzberg

2. Kul nostalgitripp
Att hitta roliga saker som hela familjen kan hänga med på när lekplatserna är kalla och geggiga och föräldrarna dränerade på både energi och nya idéer är en utmaning. Min lösning: Tv-spelsmuseum! Fascineras av hur snabbt utvecklingen har gått och roa er i timmar med att testa både gamla och nya varianter. Och jag lovar – här är det skoj för såväl fyraåringen som fyrtioåringen.
Karl-Marx-Allee 93a, Friedrichshain

3. Cheesecaketerapi mot vinterdeppen
Cynthia Barcomi är Berlins mesta kändiskonditor. Hennes bakböcker säljer som mer smör än hon använder i sina kakor, vilket inte är lite, och hennes bakverk på kafét Barcomis gör det lätt att glömma det gråa och fly in i sockret och fettets underbara värld. Satsa på att beställa ”provtallriken” – fyra halvor av valfria bakelser. Bör kanske tilläggas att halvorna är stora som helor och att det brukar vara lagom att dela tallriken på två… Eller tre.
Sophienstraße 21, på andra bakgården, Mitte

4. En portion flärd, bitte!
God mat är upplyftande. Jättegod mat rent lyckobringande. Och när den dessutom är vegetarisk, full av välbehövliga vitaminer och serveras i en snygg och härligt flärdfull miljö blir det full alla poäng i min få-ny-energi-bok. Cookies Cream heter stället, boka i tid och glöm för guds skull inte vägbeskrivningen. Restaurangen är gömd på en bakgård avsedd för varuleveranser.
Behrenstr. 55, Mitte

5. Berlinfest när den är som bäst
Oavsett om du är en glåmig småbarnsförälder, uttråkad pensionär eller vilsen tjugoåring – allt kommer att kännas bättre när du kommer till Clärchens Ballhaus. Huset är ett av Berlins mest klassiska och härligaste partyställen. Glitterväggar, liveband och stadens mest blandade publik – både vad gäller ålder och stil. Clärchens Ballhaus gör alla glada, så är det bara.
Auguststr. 24, Mitte

Jag har varit med om så mycket i den här staden som jag inte tror att jag skulle kunna ha upplevt någon annanstans. Berlin är så fantastiskt rik på bisarra, ekivoka, roliga, knasiga, ibland dekadenta, ibland smaklösa men alldeles underbara saker. Att bli överraskad tillhör vardagen, det är det som gör den här staden så förbaskat spännande att leva i. Här är några av mina tappa-hakan-upplevelser i Berlin.

1. Kanske lite väl givet, men jag kan inte låta bli att ha med Berghain på listan. Europas, kanske världens, bästa, ballaste och mest bisarra klubb. Bara huset, ett gammalt kraftverk, är en upplevelse i sig. Kön är lång och det finns alltid en risk att inte komma in – ett knep brukar vara se oberörd ut och inte prata något annat språk än tyska. Är du inte haj på deutsch, var bara tyst.

2. Utomhuskareoken i Mauerpark på sommarsöndagar. Flera tusen åhörare och vem som helst får sjunga. Lika underhållande varje gång och stämningen är fantastisk.

3. Spreepark. Det övergivna tivolit i Treptower park. Men ni hör ju. Ett övergivet tivoli! Det kittlar i magen bara jag tänker på det. Har skrivit om det tidigare här, och här.

4. Att berlinarna pudrar curry på sin varmkorv med ketchup. Och nej, det är inte gott. Men ganska fascinerande. Här har ni ett helt museum om den märkliga kombinationen.

5. Alla som promenerar runt med en öl i handen. Klockan tio på morgonen. En tysk bekant förklarade fenomenet med de här orden: ”Öl i det här landet är ingen partydryck, det är mat”.

Har du upplevt något i Berlin som fick dig att tappa hakan?

Jag har länge haft som plan att gå och äta på Cookies Cream, en vegetariskt restaurang som jag från flera håll hört ska vara riktigt, riktigt bra. I helgen blev det av och jepp, det stämde. Maten på Cookies är jättegod. Alltså, verkligen jättegod. Och prisvärd, tycker jag – 36 euro för tre rätter. Inte så farligt, va?

Restaurangen är lite hemlig av sig, ingången ligger på en varuleveransbakgård mellan hotellet The Westin Grand och Komische Oper. Hade jag inte haft en vägbeskrivning på mailen (kommer om man bokar bord, vilket rekommenderas. Gärna minst någon vecka i förväg) hade jag med största sannolikhet irrat bort mig totalt och missat bordet.

Eftersom vi hade ett bord så sent, vid 22, var det bara att knalla rakt in i nattklubben som hör till efteråt. Inte för att vi stannade särskilt länge – någon var ju tvungen att gå hem och avlösa barnvakten – men ska det partajas är alltså restaurangen perfekt för en före-festen-middag.

Som på så många andra hippa ställen här i stan råder det absolut fotoförbud på Cookies, men här har ni en suddig mobilbild på ingången som vi alltså kom till genom att gå runt, via, bakom, höger, vänster och sedan kryssa genom ett gäng parkerade lastbilar. Klurigt.

Så har vi kommit fram till lördagen i min helgberättelse. Eftersom vi var en aning trötta efter fredagens supper club-äventyr hängde vi mest på ekomarknaden vid Boxi under dagen. Den är ändå ett säkert kort. Alltid trevligt där, alltid god mat.

Kvällen kickades igång med varieté på den pyttelilla och urgamla scenen Scheinbar. Det var open stage och just den här kvällen var det mest komiker som hade anmält sig för att stå på scenen. Och alltså skämta på tyska. För min svenska kompisar. Som inte pratar ett ord deutsch. Jahapp.

Det blev ju en himla bra övning i direktöversättning för mig, kan man säga. Men eftersom många sjöng och dansade i sina nummer också var det ändå alles gut. Dessutom var själva teatern verkligen en upplevelse – Scheinbar är ungefär lika stor som en garderob så det blir minst sagt intimt. Vänder man sig åt ena hållet står man med halva kroppen mot en bar, sätter man sig rakt ner hamnar man på en av fyrtiofem sittplatserna, tar man ett kliv fram står man plötsligt på scenen. Okej, lite överdrivet, men för att vara en teater är det verkligen minimini.

Kuriosa: Scheinbar är Berlins äldsta varietéscen. Det var faktiskt här varietén som konstform återupplivades på åttiotalet, för att sedan bli superstor och den typiska scenunderhållningen i Tyskland (missa för bövelen inte att gå på varieté när ni är här! Ska skriva mer om det någon gång framöver).

Efteråt åkte vi till Mitte och det klassiska stället Clärchens ballhaus. Mein Gott, vilket härligt ställe det är! Under vardagskvällar dansas det mest pardanser där, tango, cha cha och swing och sånt, men under helgerna går det bra att dansa precis hur man vill.

En flugbeklädd man i, vad jag skulle tippa, övre sjuttioårsåldern hälsade oss välkomna och på dansgolvet rörde sig allt från tjugoåriga hipsters och 35-åriga småbarnsföräldrar till slipsmän, glittriga män, glittriga kvinnor, pensionärsgäng och sobra fashionistas. Huller om buller! Från högtalarna strömmade i princip alla de största hitsen sedan femtio år tillbaka.

Herregud vad vi dansade.
Och herregud vad trött jag var i söndags. Inte ens julmusten som jag köpte på Svenska kyrkans julmarknad lyckades pigga upp mig.