Det går ett rykte här i Friedrichshain. Jag har inte fått det bekräftat mer än från en kompis som känner folk som brukar ha koll, så ta det med en nypa salt – men det kan vara så att Friedrichshain ska få en pool! Och inte vilken simbassäng som helst, utan en skön, strandbar-parasoll-dricka-öl-och-ha-det-skönt-pool.

Den ska ligga nere på RAW-området (här på kartan) och drivas av samma människor som hade en av de sköna strandbarerna längs med Spree. Om det här nu är sant är det glädjande på flera sätt. Först och främst för att det är härligt att ha ett utomhusbad i närheten när sommarhettan kommer, men också för att det betyder att RAW-området förmodligen ska få vara kvar på det sätt det är ett tag till (charmigt dekadent, ruinromantisk och fullt av undergroundkultur). Det har länge varit tal om att det ska rivas och bli bostäder, något som såklart har mött stora protester. Så håll tummarna nu för att ryktet är sant!

I övrigt handlar mina tankar i dag mest om hur jäkla glad jag är över att bo här i Berlin. För att vi ständigt omger oss med människor från andra länder och för att våra barn (nåväl, bara vår stora än så länge) skiftar mellan tyska och svenska på sekunden – men också för att det är helt normalt för dem att höra sina kompisar prata polska, vietnamesiska, flamländska, franska och spanska. För att det ofta syns pappor som är klädda som mammor på lekplatserna, eller föräldrar som har dreads ner till anklarna, tuppkam eller tjocka ringar genom näsbrosket. För att vi och våra barn hela tiden möter folk som i många, många andra miljöer skulle sticka ut, inte passa in, som det skulle viskas om. För att vi lever i en stad där vi till vardags tar del av olika sätt att tänka, se ut på och bete sig. För att det inte är så viktigt att placera folk i fack här.

Berlin alltså. Världens bästa stad.

Du som levt längre än, vad blir det nu… tjugofem år?… kommer kanske ihåg hur det var förr när du kom hem från krogen, luktade lite på håret eller tröjan och insåg att du stank gammal askkopp. Oavsett om du själv rökt eller inte. Inget konstigt i det, lukten av inpyrd cigarettrök var helt enkelt en oundviklig konsekvens av att ha varit ute och svirat.

Åk till Berlin om du blir nostalgisk av minnet. Här röks det nämligen hej vilt på krogen, trots att staden haft rökförbud sedan 2008.

Såhär är det. Den första januari 2008 infördes ett strängt förbud i Berlin som drog ett stort svart sträck över allt vad rökande i offentliga byggnader, på hotell och i restauranger heter – med undantag för de ställen som kunde ordna ett särskilt rökrum i sina lokaler.

Men, eftersom Berlin är Berlin – och berlinarna älskar sina cigaretter mer än sina döners – ändrades lagen bara ett år senare. Många barägare hade blivit helt rosenrasande över att deras gäster inte längre fick bolma loss, och dessutom var det orättvist att bara de med flera rum fick ta emot rökande gäster. Diskriminerande rent av!

Ändringen innebar att alla barer med bara ett rum ändå fick vara så kallade rökbarer om de ville. I alla fall så länge de satte upp en skylt i fönstret som deklarerade att här inne röks det.

De flesta barer har bara ett rum, kan jag meddela. Och de flesta barer här i Berlin är rökbarer. Jag luktar alltså askkopp efter varje utekväll, som värsta 2000-talspinglan. Trots att jag aldrig rökt en endaste cigarett.

Det är en ungefär trettio meter lång promenad mellan flygplatsgaten och planet. I tiogradig utomhusluft. Kanske är det en aning blåsigt, men det är ingen av oss som fryser. Varför skulle vi? Både jag och min då ettårige son har tjocka jackor på oss. Ändå kommer utskällningen som ett brev på posten. Från en ramparbetare den här gången. Han kommer mot mig, ser upprörd ut och sedan kommer orden jag hört så många gånger förut.

–      Das Baby muss doch eine Mütze haben! Bebisen måste ha en mössa! Varför har han ingen mössa, han kommer ju att bli sjuk!

Om det snackas om amning och barnvagnsförbud bland nyblivna föräldrar i Sverige, är mössor och solhattar den heta potatisen i Berlin. En bebis ska ha något på huvudet, så är det bara. Och det vet ju alla ­ – är det kallare än femton grader eller en sol som värmer så måste de små skallarna skyddas. Annars kan de… Ja vadå? Bli för kalla? Visst, om de fryser. Bli brända, få solsting? Visst, om de är i solen. Men annars? Beats me.

Nu är i och för sig berlinare kända för att huta åt folk som gör ”fel” hela tiden. Ibland bara för att ”rätt ska vara rätt”, ibland av omtanke. Hoppas jag i alla fall. Men summa summarum: Dra på ungen en mössa om du vill slippa skäll i Berlin.

Ah, sol över Berlin! Promenaden till jobbet i morse var så härlig. Titta bara! Visst, utsikten just här på Oberbaumbrücke är väl inte vidare vacker – men när det glittrar i tv-tornskulan och solen värmer kan man vara säker på att det snart kommer att hända härliga saker i stan.

Jag gick förbi Eastside Gallery, och upptäckte en liten skylt jag inte sett förut…

Nämligen den här! ”Enter at own risk. Smiling area”. Och så gick jag över den gamla gränsen till Kreuzberg, fast med Neukölln i sikte. Och jo, jag kände mig himla glad faktiskt.

Framme på jobbet! Som idag befann sig på det här nyöppnade kaféet, Roamers. Det var så fint, och kaffet var super.

Såhär ser det ut inuti. Åh, vad jag älskar mina kafékontor.

(Måste förresten be om ursäkt för mina lite väl suddiga mobilbilder. Detta är resultatet av att inte ha något skal på sin smartphone. Aj, aj.)

Jag köper ofta snittblommor, och allra helst köper jag dem på Kiezblume i Friedrichshain.

Det går knappt att vara i butiken, den grönhåriga kvinnan som har den röker så att hela lokalen ligger i tjock dimma – efter bara någon minut är jag så tårögd att jag knappt ser vilka blommor jag väljer och jag får akta mig noga för att inte trampa på hennes två vinthundar som sprider ut sig över golvet. Mitt bland rosor och ranunklar. Den ena hunden har förresten ett blått och ett brunt öga.

Men bortsett från röken är inredningen romantiskt drömmig, och blommorna och arrangemangen så vackra att jag helst skulle vilja ta med mig allt hem.

Den där kontrasten mellan det punkiga och prydligt perfekta får mig att bli alldeles lycklig, den påminner mig om varför jag tycker så mycket om Berlin. Det oförväntade. Det fria. Det huller om bullriga.

Berlin hjärta Johanna lika med sant.

– Du cyklar på trottoaren trots att det är strängt förbjudet (men alltså, alternativet är att din cykel skakar sönder av de ojämna kullerstenarna).

– Du tycker att det är helt normalt att ta en öl före klockan elva på morgonen. På tunnelbanan.

– Du börjar skälla ut främmande människor när de gör något du tycker är fel.

– Du stannar för röd gubbe. (Jag begriper förresten inte varför alla är så laglydiga på just den här punkten, men det ligger säkert någon djup, kulturell förklaring bakom.)

– Du håller dig till ”din sida” av staden, alltså antingen den östra eller den västra. En riktigt berlinare flänger inte över den gamla gränsen. Så är det bara.

– Du tar en macka med rå fläskfärs till lunch (okej okej, kanske snarare typiskt tyskt än just berlinskt, mettwurst äts ju på fler ställen än här i Berlin. Men ändå!).

– Du dricker Club-mate istället för kaffe för att hålla dig pigg.

– Du inte har några problem med att basta naken med främlingar. Av båda könen.

– Du inser att du minst en gång om dagen ser något du aldrig sett förut. En cykel upphängd i en lyktstolpe, ett märkligt konstverk, en konsert som hålls på en balkong du råkar gå förbi…

– Du börjar fundera på att åka härifrån under vintern – för att du vet hur jäkla fantastisk den här staden är under våren, sommaren och hösten och inte står ut med kontrasten.

– Du tycker att det är helt naturligt att äta middag vid elvatiden inför en utenatt – ett måste om man ska orka festa till tiotiden morgonen därpå.

– Du tycker att det är helt naturligt att bete sig enligt ovanstående trots att du passerat trettio. Eller fyrtio. Eller femtio.

– Du har ett barn som uttalar det tyska ordet för gevär (gewehr) med j, men är inte  säker på om han pratar sveutsch, en blandning av svenska och tyska, eller har lagt sig till med en grov Berlinaccent (berlinare byter alltså ofta ut g:et till ett j. Gut=jut etc.).

Okej, det sista var kanske lite väl specifikt för mig och min son. Men nej, jag vet inte om mitt barn pratar sveutsch eller berlinisch längre. Oh je!

Jag har varit med om så mycket i den här staden som jag inte tror att jag skulle kunna ha upplevt någon annanstans. Berlin är så fantastiskt rik på bisarra, ekivoka, roliga, knasiga, ibland dekadenta, ibland smaklösa men alldeles underbara saker. Att bli överraskad tillhör vardagen, det är det som gör den här staden så förbaskat spännande att leva i. Här är några av mina tappa-hakan-upplevelser i Berlin.

1. Kanske lite väl givet, men jag kan inte låta bli att ha med Berghain på listan. Europas, kanske världens, bästa, ballaste och mest bisarra klubb. Bara huset, ett gammalt kraftverk, är en upplevelse i sig. Kön är lång och det finns alltid en risk att inte komma in – ett knep brukar vara se oberörd ut och inte prata något annat språk än tyska. Är du inte haj på deutsch, var bara tyst.

2. Utomhuskareoken i Mauerpark på sommarsöndagar. Flera tusen åhörare och vem som helst får sjunga. Lika underhållande varje gång och stämningen är fantastisk.

3. Spreepark. Det övergivna tivolit i Treptower park. Men ni hör ju. Ett övergivet tivoli! Det kittlar i magen bara jag tänker på det. Har skrivit om det tidigare här, och här.

4. Att berlinarna pudrar curry på sin varmkorv med ketchup. Och nej, det är inte gott. Men ganska fascinerande. Här har ni ett helt museum om den märkliga kombinationen.

5. Alla som promenerar runt med en öl i handen. Klockan tio på morgonen. En tysk bekant förklarade fenomenet med de här orden: ”Öl i det här landet är ingen partydryck, det är mat”.

Har du upplevt något i Berlin som fick dig att tappa hakan?

Det är väldigt naket här i Berlin. Överallt näckas det! Nåväl, det där var en överdrift, men det är i alla fall bra mycket mer nude style här än vad jag någonsin varit med om i Sverige (vilket jag ständigt får förklara för förvirrade tyskar som verkar tro att vi svenskar knappt gör något annat än att helt ohämmat klä av och slänga oss i småländska skogstjärnar, alternativt vältra oss i snön om vintrarna). Berlinare är sannerligen inte blyga av sig.

Några exempel:
I bastun. Alltså sambastun, vilken är den vanligaste varianten här. Glöm handdukar över känsliga delar av kroppen och skylande sittställningar. Oh no, här spretas det! Det är bröst som guppar och snoppar som hänger ner för bastubänkens kant. Jajemen.

Sedan har vi alla nudisthörn i parker och på badplatser. Bli inte förvånade om ni plötsligt stöter på några nakna solbadare under söndagspromenaden i Volkspark Friedrichshain. FKK (freikörperkultur, ”frikroppskultur”) är stort här. Här har ni förresten en lista på alla nudistområden i och omkring stan.

Nakenevenemangen ska vi förstås inte glömma. Nakencykling, världsmästerskapet i nakensnowboardåkning (förvisso inte i Berlin, men ändå, i Tyskland) och så alla spontana nakendanser på klubbar där det är helt okej att, bokstavligen, dansa hud mot hud.

Ett fint spa, där det näckas hej vilt utan att det är ett nudistställe, är Liquidrom. Där finns massor av bastuar och, bäst av allt, en megastor floatingpool. (Obs! Det är bara i bastuarna och duscharna det näckas, i floatingpoolen är det badkläder som gäller.)

Hur känner du? Skulle du vara okej med att, som på Liquidrom, bada bastu och duscha ihop med främlingar av det motsatta könet?

Vid två tillfällen om året, på midsommar och under första adventshelgen, har i princip varenda svensk i den här staden samma plan: Att hänga vid Svenska kyrkan i Wilmersdorf.

Här stångar vi oss fram till den svindyra Västerbottenosten, pepparkakorna, julmusten och pyttipannan. Köper handgjorda julgransprydnader som de såg ut förr. När vi var små. I vår barndom. Nostalgin flödar och längtade vi inte till knarrande snö och röda stugor förr, så gör vi det nu. Berlin må vara den bästa staden på jorden, men här finns varken Kalle Ankas julafton eller julskinka som smakar som den ska.

Och så minglar vi. Frågar alla femtio, sjuttio, hundra Berlinsvenskar vi träffar och är bekanta med om de ska åka hem eller vara kvar över julen. Eller göra något helt annat.

Sedan, i skymningen, kommer luciatåget och vi suckar lyckligt till Gläns över sjö och strand, äter en våffla med hjortronsylt till och funderar på om tre julmustflaskor verkligen kommer att räcka? Konstaterar att det blir till att ransonera.

Ach! Livet som utlandssvensk.

Jag gick längs med Revaler Strasse häromdagen.

Kolla! Viken skräpig bakgård där bakom gallret. Eller, vänta nu. Är det skräp?

Någon verkar ha ätit middag där. Gjort det mysigt med blomma och tända ljus.

Och titta, en skyltdocka. Iklädd ett förkläde. Okej.

Och en till. Underkläder.

Är det ett konstverk? Eller bara en knasboll som ställt ställt ut några överblivna grejer på gården?

Ingen aning. Vet du?