En tystnadskultur med lågt till tak.
Där de som vågar kritisera öppet riskerar att utsättas för vedergällningar.
Så beskrivs miljön inom Polismyndigheten av flera poliser som Aftonbladet talat med.
– Det är en uppenbar berättigad rädsla. Man kan bli utsatt för trakasserier och repressalier, säger Göran Bengtsson, polisinspektör i Kalmar.

Under de dagar som gått sedan Aftonbladet inledde granskningen Krisen inom polisen så har hundratals och åter hundratals mejl från poliser runt om i landet strömmat in.
De flesta har liknande historier att berätta:
• Om ett missnöje med chefer och med löner.
• Om en så ansträngd arbetssituation att man inte längre hinner göra sitt jobb fullt ut och där vardagsbrott bortprioriteras.
• Om att allt fler poliser väljer att sluta och söka sig till andra yrken.

Men något som är synonymt med alla mejl är att, trots att de som skriver har starka åsikter, är att de alltid avslutar mejlen med att de vill vara anonyma.

Så här låter det i några av mejlen vi fått:
• Polis, jobbar i ett av de utsatta områden:
”Önskar vara anonym p.g.a. det ”höga taket” som inte når högre än till fotknölarna.”
• Polis, Södermanlands län, vill vara anonym:
”Jag sökt lite andra jobb inom myndigheten. Och vill då inte riskera hamna i dåliga dagar.
• Polis i fem år:
”Vi är många som vill berätta och många som inte vågar. Jag ställer självklart upp förutsatt att jag får vara anonym.”
• Polis, Stockholm, avslutar mejlet med:
”Obs! Jag vill vara anonym på grund av den låga takhöjden. ”
• Polis i 25 år, svarar på frågan om han kan tänka sig ställa upp med namn och bild:
”Jag tackar nej till att ställa upp på namn och bild med tanke på att jag idag jobbar inom XXX (vi på red har tagit bort namnet på avdelningen) och inte vill hamna i kylskåpet. ”
• En tidigare högt uppsatt chef inom polismyndigheten om att poliser inte vågar träda fram med namn och bild:
”Folk är rädda, vågar inte ens vända sig till Facket. Jag vill också vara anonym.”

Göran Bengtsson, polisinspektör i Kalmar, medverkade i Hanne Kjöllers bok En svensk tiger som handlar om nio personer som har som gemensamt att de varit kritiska mot polisens arbetssätt och därefter mött repressalier från sina överordnade.
Han menar att den rädsla som poliser som vill vara anonyma känner är befogad.
–  Man kan bli utsatt för trakasserier och repressalier om man öppet kritiserar den egna organisationen i media. Man kan bli inkallad till ett rum där man får höra att man ska passa sig. Det kan innebära att man inte får löneförhöjning eller den tjänst man söker eller gå den där internutbildningen man söker. Det kan även yttra sig i ett avståndstagande och en attityd från kollegor, säger han.
Han berättar om hur enskilda poliser isolerats på arbetsplatsen, och inte fått vara med på möten. Att målet är att de ska sjukskriva sig eller säga upp sig själva.
– Jag har sett många rafflande exempel under mina snart 40 år som polis. Men jag skulle vilja säga till de som inte vågar att våga, för det är viktigt.

Efterlysning: Vi vänder oss nu till dig som är polis och som vågar berätta om läget inom Polismyndigheten med namn och bild. Kontakta oss på krimtips@aftonbladet.se 

Thomas Rolén, kammarrättspresident, var den särskilde utredare som arbetade fram Polisens nya organisation.
Han var också aspirant till tjänsten som rikspolischef men ville att den nya myndigheten skulle få 2 miljarder kronor extra.
Jobbet gick istället till Dan Eliasson som inte krävde några extra pengar. Men som nu begär det dubbla –  3,9 miljarder extra de kommande åren.

Genom sitt arbete med den stora omorganisationen blev han kanske den som allra bäst lärde känna Polisen inifrån.
– Det var drygt två år, väldigt intensivt, då vi avvecklade de här 23 myndigheterna – 21 länsmyndigheter plus två till – och bildade den här en-myndigheten den 1/1 2015, säger Thomas Rolén.
I kommittén som han ledde jobbade ytterligare ett 10-tal personer, samt ute i landet i olika arbetsgrupper, flera tusen.
– Och vårt mantra var ju då – vilket vi drev tillsammans med fack och alla – färre nivåer och fler poliser längre ut. Tryck ihop och tryck ut, så att säga, det var ju vad vi ville, säger Thomas Rolén.

Polisen skulle alltså komma närmare medborgarna.
Men när den omorganisation han stod bakom nu genomförs i praktiken har det gått långt ifrån smärtfritt. Även om Thomas Rolén inte längre är med ”i den loopen” längre, som han uttrycker det, har han noterat att det finns ett utbrett missnöje. Något han inte märkte när han var mitt uppe i arbetet. Och då hade han ändå någonstans mellan 700-800 möten med poliser och polisanställda. Möten som enligt hans beskrivning genomgående innebar att diskutera och förankra, diskutera och förankra.
– Nu sitter jag på läktaren och jag kan ju se vad ni och andra skriver. Men då upplevde jag en stor entusiasm för detta. Och jag hade ju också Polisförbundet med hela resan. Och sedan var det Saco och ST och även Seco. Jag vill ju bara hålla tummarna för att det här går bra, därför att jag tror precis som vi tyckte då, att det här är helt rätt tänkt.
– Sedan, hur man nu genomför det, det har jag ingen uppfattning om faktiskt.

Åtskilliga poliser återkommer till att ”Rolén ville ha två miljarder extra, men så blev det tyvärr inte”. Och nu idag, två år senare, begär Polisen det dubbla, 3,9 miljarder extra för kommande år, 2017-2019. Visar det att Polisen behövde de två extra miljarderna du ville ha?
– Jag hade ju till uppgift också att skriva ett budgetunderlag för 2015 och framåt. Och då är det precis som du säger, i det budgetunderlaget skrev jag och mina medarbetare, att för att bland annat säkerställa reformen, behöver man 2 miljarder de kommande tre åren.
– Och nya ministern, och nye rikspolischefen, gjorde en annan bedömning. Men vår bedömning, som står i budgetunderlaget, gjorde vi för att säkerställa reformen, ja.

Hur går dina tankar nu, när du ser att man kräver de här extra pengarna?
– Ja, nej, jag tycker inte att det är helt fair av mig att sitta och recensera från läktaren. Jag kan konstatera att i det uppdrag som jag hade, och som jag levererade på då, ansåg jag att man behövde de här pengarna.
Även om du sitter på läktaren så har du sett att det finns ett utbrett missnöje?
– Ja, och det är väldigt synd. Jag hoppas att man har tålamod och vill gå vidare på det här, därför att jag tror det är oundgängligen nödvändigt att man har mer poliser i lokalsamhället, och medborgarlöften och sådant som vi började diskutera då.
Det finns en utbredd uppfattning om att du var tilltänkt som ny rikspolischef, men sedan och i med ditt budgetförslag, som ansågs vara för dyrt, gick jobbet till någon annan istället.
– Ja, jag hade ju sökt tjänsten och fick den inte. Skälet till varför jag inte fick den, det vet inte jag.
Vad tror du?
– Nej, jag har ingen uppfattning, nej jag vet inte. Alltså, de hittade en som de tyckte var mer lämplig, Dan som jag har stor respekt för.
I polismun, så att säga, hittade de någon som kunde göra jobbet billigare, som inte krävde några extra miljarder.
– Ja, alltså, om det var det som var skälet vet jag inte. De hittade en som de tyckte var bättre än vad jag och andra sökande var.
Har du hört att det talas om det här tidigare?
– Ja, att det funnits spekulationer kring just den här kopplingen med pengar, jo, det har jag hört. Men jag vet inte varifrån det kommer.

Sarah Hajslund Hansen, chefsåklagare i Örebro, har reagerat över att polisen levererat in färre förundersökningar i år jämför med förra året.
Det gäller främst färdigutredda fall där polisen själva varit förundersökningsledare.
– Det kan handla om brott mot knivlagen, snatterier, grov olovlig körning, ringa narkotikabrott, enklare stölder, det vi kallar misshandel i offentlig miljö, exempelvis slagsmål i en krogkö, säger Sarah Hajslund Hansen.

Det är den typen av ”mängdärenden”, vardagsbrott, som poliser säger att de tvingas prioritera bort i den nya organisationen.
Sarah Hajslund betonar att hon för närvarande inte har någon statistik över inflödet till åklagarkammaren i Örebro som stöder hennes uppfattning.
Men efter att flera ärenden där åklagare är förundersökningsledare nyligen ”lagts i balans” av polisen, alltså lagts på hög, har hon reagerat.
I förra veckan tog hon därför kontakt med polisen för att höra sig för om situationen för polisens utredare.
– Polisen säger att de har svårt att resurssätta alla de områden som de arbetar på, de har ju ett väldigt brett uppdrag, de ska givetvis bistå oss i utredningar men också mycket, mycket mer i samhället, säger Sarah Hajslund Hansen.
– I och med den nya organisationen har man stadfäst det genom att använda utryck som till exempel medborgarlöften, och att poliserna ska ut mycket mer på gatan. Och jag säger inget om det, det är bra att poliserna kommer ut på gatan också.
– Men det är klart att man måste resurssätta utredningsverksamheten parallellt  med utryckningsverksamheten.

Sarah Hajslund Hansen säger att hon är medveten om att polisen fått ytterligare uppgifter på grund av de stora flyktingströmmarna som kommit till Sverige och säkerhetsläget i landet i övrigt.
Åklagarna kommer nu försöka få fram siffror på om den minskade ärendeingången är verklig och inte bara en känsla.
Men i landet i stort är det klarlagt att färre brott går vidare till åtal och rättegång.
Det framgår av Domstolsverkets statistik.
Här framgår svart på vitt att att det skett en kraftig minskning av inkommande mål som gäller just vardagsbrotten.
”Vid tingsrätterna var det ett fortsatt minskat inflöde av brottmål och då framförallt bötesmål. Dessa har minskat kraftigt, 61 procent, sedan måltypen infördes 2010” framgår det i myndighetens budgetunderlag för 2017-2019.

Domstolsverket förutspår dessutom att nedgången kommer att fortsätta.
” Antalet brottmål bedöms fortsätta minska under prognosperioden om än i mindre utsträckning än de senaste åren. Detta ligger i linje med Polis och åklagarväsendets antaganden om fortsatt minskat utflöde av ärenden och brottsmisstankar med åtalsbeslut.”
Martin Holmgren, generaldirektör för Domstolsverket, förklarar orsaken till minskningen:
– Vi har sett en vikande trend av inkomna brottmål. Det beror i sin tur på att polisen levererar färre ärenden till åklagaren och åklagaren i sin tur till oss. En förklaring kan ju vara polisens omorganisation och att det påverkar utflödet från polisen, säger han till Dagens Eko.
Om färre antal brott kommer gå vidare till domstol – vad kommer det få för följd för samhället i stort?

Chefsåklagare Sara Hajslund Hansen anser att det finns en fara på sikt:

– Om det nu är så, att färre polisledda förundersökningar går vidare till åklagarmyndigheten och domstolarna, så kan givetvis allmänhetens förtroende för rättsväsendet påverkas negativt om det visar sig att brott inte utreds och därför inte heller lagförs.

Däremot ser hon inte – ännu – att dagens situation skulle vara en fara för rättssäkerheten.

– Jag för min del är än så länge av den uppfattningen att det inte föreligger någon generell påtaglig risk, eller fara för rättssäkerheten, och att allmänheten kan känna sig trygg i att rättsväsendet gör rätt prioriteringar och utreder de brott som ska och kan utredas.

– Här har åklagarmyndigheten också en viktig roll eftersom åklagare är förundersökningsledare i ärenden som inte är av enkel beskaffenhet och har ett ansvar för att utredningarna drivs framåt. Det ansvaret innebär att vi har kontinuerlig kontakt med polisen angående direktivgivning och också frågan om resurssättning vad gäller utredningspersonal hos polisen.

På fem år har nästan var fjärde trafikpolis försvunnit.
Och med den nya omorganisationen har trafikpolisens grupper avvecklats.
– Färre kontroller av rattfyllerister, färre kontroller av tung trafik – det kommer att drabba vanliga människor, säger Mats Claesson, Nacka, en av de allt färre trafikpoliserna.

För fem år sedan fanns 558 trafikpoliser i Sverige. I juni förra året var antalet nere i 432.
Och genom den stora omorganisationen har trafikpolisgrupperna avvecklats.
Det har bland annat lett till att antalet tagna utandningsprover på våra gator och vägar blivit mycket färre.
Totalt i landet, i januari 2015, var antalet 123 592.
I januari år på var siffran nere i 46 000, enligt polisens officiella uppgifter.

Rattfyllerister har nu mycket större chans att undgå upptäckt. Samma sak gäller fortkörare, förare av lastbilar som kör med överlast, utslitna däck, eller har undermålig lastsäkring.
Mats Claesson i polisregion Stockholm Syd berättar att det bara sista halvåret börjat bli mycket mer aggressiv och farlig körning:
– Nu är jag ensam trafikpolis i Nacka-Värmdö-Tyresö, och det ser så ut ungefär i de flesta distrikt. Det är en eller två trafikpoliser vid varje istället för en grupp. Men nu börjar man backa och försöker sätta ihop en trafikgrupp i Syd.
Som exempel för egen del nämner han att det varit särskild koll på de yngre vägtrafikanterna.
– Vi på trafiken har tidigare jobbat jättemycket med problemområden i Nacka-Värmdö med A-traktorer, Epa-traktorer. Och det säger sig självt – ska jag ensam hålla på med det, kommer det fallera. Allting kommer bara att öka.

Specialgrupperna för trafik och narkotika jobbar nu i den nya organisationen med allt. Något som polishumorn med underliggande allvar beskriver som: ”Allpoliser blir halvpoliser”.
– Nu är det ingripandeverksamheten som gäller – för alla, säger Mats Claesson som tillägger att det är svårt att få ihop personal till alla pass där han arbetar. Och att det ser än svårare ut nästa planeringsperiod, till sommaren när det är tid för semester.
Han säger att det knappt längre finns någon tid för brottsförebyggande arbete, exempelvis vara ute i skolor och ungdomsgårdar. Nu går arbetstiden åt till att rycka ut och ”släcka bränder”, åka på jobb som delas ut från kommunikationscentralen.

Under 2014 omkom grovt sett en trafikant i veckan på grund av olycka där en tung lastbil varit inblandad. Mångdubbelt fler blev skadade.
Just kontrollen av tunga lastbilar hinns inte med som tidigare. Det öppnar för ökat fusk som redan förekommer inom åkeribranschen, där allt fler transporter sker med underbetalda chaufförer och utländska åkerier.

En annan trafikpolis från mellersta Sverige, som vill vara anonym, säger i ett mejlat inlägg:

Malin Näfver, pressekreterare vid kommunikationsavdelningen vid Polisen kommenterar tabellen över antalet trafikpoliser.

– Det är de aktuella siffrorna, men då ska man också känna till att detta gäller de poliser som har en särskild trafikkompentens. Majoriteten av poliserna i yttre tjänst kan och gör hastighetskontroller, utandningsprov och  fordonskontroller.

Det interna missnöjet med polisens omorganisation är omfattande.
Poliser vittnar om att vardagsbrott bortprioriteras, att narkotika hälls ut i brunnar och att man helt enkelt struntar i att rapportera vissa brott.
–  Rättssäkerheten är satt ur spel, folk ringer om pågående brott men vi kan inte komma, säger en polis.

Problemen är landsomfattande. Omorganisationen har slagit hårt runt hela Sverige.
Enligt en undersökning som Polisförbundet gjort bland sina medlemmar tycker noll procent  att polisen blivit mer effektiv i och med den nya organisationen.
Noll procent.
Det som just nu sker inom polisen beskrivs som en kris av sällan skådat slag.
– Jag blev polis i mitten av 80-talet och jag har aldrig varit med om en värre situation. Ett liknande kaos har jag aldrig skådat tidigare, säger Christer Palmkvist, andre vice förbundsordförande i Polisförbundet.

En av de allvarligaste effekterna som poliser från flera av de stora polisområdena i Sverige larmar om är att de måste prioritera bort brott som inte anses tillräckligt allvarliga.
Poliser berättar om hur knivar slängs och narkotika hälls ut i brunnar.
– Det händer dagligen att vi inte rapporterar olovliga körningar, brott mot knivlagen eller får strunta i att rapportera drograttfyllor. Vi vet att de på sin höjd får böter samtidigt som det innebär flera timmars jobb för oss, säger Stockholmspolisen Leif, som egentligen heter något annat.
Polisen i Sverige har den senaste tiden omfördelat resurser för att kunna hantera de stängda gränser som regeringen tagit beslut om. Tillsammans med antiterror-insatsen Argus och bevakningsuppdrag har det inneburit att mycket av polisens normala arbete har åsidosatts eller nedprioriterats. Det vittnar flera poliser om för Aftonbladet.
– Läget inom polisen är otroligt ansträngt för tillfället, säger ”Leif”.

Han är inte ensam om att berätta om knägången inom polisväsendet.
– Det kan vara lördag natt och patrullen vill inte fastna i ett ärende i den lägre straffskalan. Länskommunikationscentralen har även gått ut på radion när det är fullt i arresten, de säger att patruller ska vara oerhört restriktiva med vad de ”släpar in”, säger Stockholmspolisen Martin, som också heter något annat egentligen.
Både Martin och Leif tar upp brott mot knivlagen som ett av de brott som man tvingas prioritera bort.
– Oftast med knivar så tas inte det i beslag utan man ser mellan fingrarna, säger Martin.
– Vi har en korg med säkert 30 knivar inne på stationen som vi tagit i ”fulbeslag”. Det betyder att vi struntat i att rapportera personen för brottet men att vi ändå tagit med oss kniven och sedan slänger den, säger Leif.

Samma sak gäller mindre drogrelaterade brott.
– Narkotika hälls ut i gatubrunnar för att vi inte har tid att avrapportera det. Vi hällde nyss ut cirka 30 gram marijuana i en brunn. Jag tycker att det är fördjävligt att det ska vara så, säger Leif.

Även från andra delar av Sverige kommer rapporter om att polisen inte hinner med alla inkomna ärenden.
– Nu har vi typ nått kulmen av vad vi klarar av i denna nya organisation. Just nu ligger verksamheten på sin absoluta bottennivå, säger en polisassistent i Mellansverige.
Han berättar att kriminalavdelningen går på knäna och rubricerar ner ärenden till mindre allvarliga brott för att man helt enkelt inte hinner med.
– Chefer säger lite mellan raderna att tänk på att toaletten inte är långt bort om ni råkar hitta ett beslag av narkotika. De har så fullt upp att de absolut inte kommer att hantera innehavsbrott eller för den delen ringa narkotikabrott genom eget bruk.
En man som jobbat som polis i södra Sverige i många år säger:
– Rättssäkerheten är satt ur spel, folk ringer om pågående brott men vi kan inte komma.
– Om många vardagsbrott nedprioriteras? Pröva alla så är det närmre sanningen. Frustration och känslan av otillräcklighet är påtaglig, vi vill hjälpa, rädda och ställa till rätta men får inte rätt verktyg som det är i den nya organisationen.
En annan polis med många års erfarenhet menar:
– Hela systemet läcker som ett såll på väg till domstol. Är det inte vi som lägger ner så är det åklagarna.

Värst drabbade av vardagsbrotten uppges trafikbrott och inbrott vara.
• Trafikpoliser har gått från 1500 anställda på 80-talet till 432 och trafikpoliser runt om i landet larmar om att de håller på att bli en nedmonterad enhet – med drog- och rattfyllerister och andra trafikbrottslingar som undgår straff som resultat.
• Och vad gäller inbrott är det få anmälda fall som klaras upp, bara cirka 5 procent.
En polis med många års erfarenhet och som jobbat med 100-tals förundersökningar gällande inbrott säger att han under åren sett många ärenden avskrivas trots att det funnits en chans att lösa dem.
– Det här har inte med nya organisationen att göra, även om det inte blivit bättre, utan det här är direktiv som kommit uppifrån under de senaste tio åren: att vi bara ska jobba med fall där man kan se framgång. Jag har sett åklagare och resten av kedjan göra likadant. Och det här är brott som drabbar vanligt folk.
Christer Palmkvist på Polisförbundet säger att detta är en bild som nått även dem från medlemmar runt om i landet.
– Inför sommaren, när man påbörjade ett arbetspass, fick poliser uttryckligen höra att ”stoppa inte missbrukaren på den stulna cykeln”, det vill säga inga egeninititerade ärenden, för det finns ändå ingen utredare som hinner ta hand om det.  Man hinner bara åka på de larm som kommer in.
– Det i sin tur kan ju skapa det vi sett på flera håll i landet, så kallade medborgargarden. Till exempel företagare som patrullerar områden för att förhindra inbrott, säger Palmkvist.

Ulf Johansson är regionpolischef i Region Stockholm.
– Vi har under en lång tid haft en tuff arbetssituation. Migrantströmmar och terrorhot men även ökad belastning av grova brott och skjutningar har bidragit. Det är naturligt att vi måste prioritera detta före vardagsbrottslighet. Men jag är mycket väl medveten om att varje brott mot en enskild är uppslitande för den som drabbas.
Vad gäller uppgifterna från Stockholmspoliserna ”Leif” och ”Martin” säger han:
– Polisen ska självklart följa gällande lag och bestämmelser. Det är helt oacceptabelt att göra sådana avsteg som poliser du talat med beskriver.
– Alla poliser har den grannlaga uppgiften att prioritera i sitt arbete. En lördagsnatt i Stockholm är det naturligt att ribban höjs till förmån för att kunna närvara vid utsatta platser och för att de mest akuta ärendena kommer först.

Är du polis och känner igen dig i detta? Eller tycker du helt tvärtom? Eller är du en person som anmält ett brott som lades ner direkt, trots bevisning? Kontakta oss på krimtips@aftonbladet.se

Du kan även diskutera i kommentarsfältet nedan. Alla kommentarer modereras.

Erik Melin
erik.melin@aftonbladet.se