Vi har nu under fem veckors tid granskat Krisen inom Polisen.
Tipsen, reaktionerna och vittnesmålen från poliser runt om i landet har varit många och med hjälp av dem har vi bland annat kunnat berätta att fler poliser än på länge säger upp sig, att det finns ett stort missnöje med dåliga lönesättningar och chefskap, att resursbristen inom polisen är så stor att det resulterar i brott som inte kan utredas och långa väntetider att nå fram till larmcentralerna och att polisbristen i sommar riskerar bli akut.
Vi har intervjuat rikspolischef Dan Eliasson och inrikesminister Anders Ygeman.
Och framförallt, många poliser som jobbar ute i verkligheten.

Nu kommer bloggen vara vilande ett tag.
Men den är absolut inte sovande.
Vi fortsätter gärna ta emot tips från er om saker vi borde rapportera om gällande Polismyndigheten på krimtips@aftonbladet.se
Vi kommer även fortsätta att hålla koll på hur polisen lyckas lösa resursbristen i sommar och om Polisförbundets hot om strejk blir verklighet.

Till dess, tack alla ni som läst och tipsat.

Vi granskar krisen inom Polisen.
Mitt i stormens öga står rikspolischef Dan Eliasson.
I dag kommer han till vår studio för att svara på kritiken i direktsändning.

Under Aftonbladets granskning av Krisen inom Polisen har nära tusen polisanställda hört av sig till oss.
Inte en enda har haft något positivt att säga om den nya organisationen och många av dem har frågor. Frågor de inte anser att de får några raka svar på.
I dag hoppas vi kunna hjälpa många av dem med just svar.
Under en 45 minuter lång direktsänd tv-sändning kommer rikspolischef Dan Eliasson att svara på era och på våra frågor.
Se oss live aftonbladet.se eller på Aftonbladet TV:s Facebook-sida mellan klockan 07.30-08.15.

Exempel på frågor som Eliasson kommer att få svara på är:
• Vad ska du göra åt missnöjet inom polisen och hur påverkar det allmänheten?
• Hur allvarligt är det att allt fler poliser säger upp sig och vad beror det på?

Det har stormat rejält kring Polismyndigheten det senaste året.
Och kring den nye rikspolischefen Dan Eliasson.
Han blev ansiktet utåt för polisens stora omorganisation – där 21 polismyndigheter är på väg att bli en enda.
En omorganisation som Dan Eliasson, när han tillträdde som rikspolischef i januari 2015, menade skulle ta bort organisatoriska bojor på polisen men som mötts av massiv kritik. Poliser vittnar om dåligt chefskap, om låga löner och för få resurser som leder till att vardagsbrott bortprioriteras och att man kan få vänta timmar på att få hjälp i en nödsituation.

Problemen som radas upp är många:
• Poliser vittnar om att vardagsbrott bortprioriteras, att narkotika hälls ut i brunnar och att man helt enkelt struntar i att rapportera vissa brott.
• Polisförbundet, och poliser på golvet, hotar med strejk om inte lönerna höjs.
• Allt fler poliser lämnar in sina tjänstevapen och brickor, ofta för att söka sig till högre avlönade jobb. Enligt siffror från Polisförbundet slutade under 2015 sammanlagt 828 poliser på myndigheten. Av dem var 239 ”naturliga” avgångar, alltså ålders- och sjukpension.
Antalet poliser som slutade av andra skäl var 589. Av dem var, som exempel, 121 personer under 40 år.
Under 2015 slutade alltså 589 poliser av andra skäl än pension. Motsvarande siffra för fem år sedan var 106. I år har uppsägningarna fortsatt i samma höga takt och ytterligare 144 har lämnat sina jobba under januari och februari.
• 8 av 10 poliser överväger att sluta, enligt en undersökning gjord av Polisförbundet.
• En redan akut polisbrist hotar bli katastrofal inför sommaren.

När Dan Eliasson tillträdde var tongångarna muntra.
Polisförbundet välkomnade utnämningen och inrikesminister Anders Ygeman kallade honom för en modern chef.
Eliasson själv sa då att ”svensk polis har aldrig haft så här mycket pengar som vi haft nu” och krävde inga extrapengar till myndigheten, något han sedan reviderat.

Se oss live aftonbladet.se eller på Aftonbladet TV:s Facebook-sida mellan klockan 07.30-08.15. Passa även på att ställa dina egna frågor till rikspolischefen i vår livechatt som startar i samband med sändningen. 

I ett tidigare inlägg skrev vi att vi vill granska hur Polisen använder skattebetalarnas pengar. Så vi började med att begära ut samtliga fakturor från tre konsultföretag som arbetar med rekrytering och human resources (Assessio, Enhancer och EY).
Men vi stötte på patrull. (Läs om det här.)
Ett 90-tal fakturor fick vi inte ut.

I stället för att genast skicka ett myndighetsbeslut – något som vi begärde för att kunna överklaga hos Kammarrätten – försökte Polisen förhandla. Den ekonomiansvarige tjänstemmanen skrev i ett mejl:
”Istället för ett överklagningsbart myndighetsbeslut och att få ut samtliga fakturor samt kan du tänka dig att få ut totalsumman för vilken Polismyndigheten har köpt tjänster från Assessio under den period du efterfrågat? Detta för att spara tid för dig. ”

Vi höll fast vid att vi vill överklaga och försöka få samtliga fakturor.
Efter ett tag kom myndighetsbeslutet, tillsammans med sex stycken Accessio-fakturor. Dessa fakturor var maskerade, det vill säga, delar av texterna i fakturorna hade Polisen strukit över med svart penna.
De övriga 90 fakturor får vi inte ut, enligt beslutet. Inte ens maskerade lämnas de ut.

I beslutet motiveras alltså gällande sekretessen bland annat med att ”det kan skada landets försvar eller på annat sätt vålla fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs”.

En del av mejlet med Polisens beslut.

Vi vet inte vad som står i fakturorna som vi inte fått ut.
Det kanske är något som kan skada rikets säkerhet.
Men frågor poppar upp.
Om det är så allvarligt – hur kommer det sig att uppgifterna finns hos ett externt företag? Vilka åtgärder har vidtagits? Har alla anställda i det externa företaget skrivit på avtal att de inte kommer att röja uppgifter som kan skada landets försvar?
I fakturorna som vi fick maskerade går det exempelvis att utläsa att den sekretssbelagda uppgiften i några fall var något som Polisen i Skåne betalade Assessio 570 kronor för.

I dag skickade vi in överklagandet till Polisen som ska skicka det vidare till Kammarrätten. Där ska domarna titta på de sekretessade uppgifterna och myndighetens motivering och besluta om vi ska få ut handlingarna eller inte.

Fortsättningen följer.

En viktig del av vår gransking är att ta reda på hur Polismyndigheten använder skattebetalarnas pengar. Genom att ”följa pengarna”, hoppades vi få svar. Vi valde, bland annat, att titta på Polisens användning av externa konsulter.

Polisen använder sig av en hel del konsulter, visade det sig, och nästan hälften av alla konsultfakturor avser olika IT-tjänster. Någon lista över samtliga konsulter som Polisen anlitat under en viss period lyckades vi dock inte få.
Så vi började med att begära samtliga fakturor från tre konsultföretag som Polismyndigheten använt eller fortfarande använder under omorganisationsarbetet under de senaste tre åren.

Dessa tre företag är Assessio, Enhancer och EY, som, är jobbar med till exempel rekrytering och ”human resources.” Exakt vad de gjort och fått betalt för hoppades vi att ta reda på genom att läsa fakturaspecifikationer.
Den 14 mars begärde vi samtliga fakturor för leverantören Assessio för perioden januari 2014- mars 2016.
Dagen efter begärde vi även fakturor för Enhancer och EY för samma period.
Vi begär ut diverse handligar dagligen och brukar få ut dessa samma dag eller inom några dagar.

Denna gång dröjde det, trots att vi till sist tvingades påminna om skyndsamhetskravet som gäller utlämnande av allmänna handlingar genom att skriva att ”en eller ett par dagars fördröjning kan accepteras om materialet är väldigt omfattande eller komplicerat, enligt tidigare uttalanden från JO. ”
Först den 1 april, cirka en vecka efter att vi viftat med JO, justitieombudsmannen, kom handlingarna. Men inte alla. Av de cirka 260 fakturor fattades ett 90-tal.
Motiveringen som den ekonomiansvarige gav till att det saknades ett 90-tal var att han bett ”verksamheten att göra sin bedömning av de fakturor som är konterade med sina respektive kostnadsställe, dvs äger kostnaden och har köpt tjänsten.Utifrån deras bedömningar fattar jag beslut”.

Vi kommer att överklaga beslutet att inte lämna ut samtliga fakturor – så fort vi fått tjänstemannabeslutet, vill säga.
Därefter återstår att begära en hel del specifikationer. De fakturor vi fått ger inte alla svar på vilka tjänster det handlar om.
På vissa fakturor står bara angivet ”Produkt 1” och ”produkt 2” samt pris. På en fakturafrån Accessio står det ”intervju med Kajsa”. Pris:  9000 kronor.
En ”teambildning” som kostade över 30 000 ska bli spännande att titta på närmare.

Fortsättningen följer.

Här är kommentaren från Polisen efter gårdagens inlägg – som handlade om att 3 av 4 poliser inte vet exakt vad de skulle göra vid en terrorattack samt om uppgifter om att för få poliser utbildas på förstärkningsvapen.

Tomas Windahl, Polisen, änmnesansvarig för Polisiär konflikthantering vid Polisens HR-avdelning, svarar i ett mejl på Aftonbladets frågor:

• Tre av fyra poliser anser inte att de goda kunskaper om hur de initialt skulle agera vid ett terrordåd. Kommentar?

Tomas Windahl, Polisen, svarar:

–Inom polisen genomförs ett flertal kompetensinsatser som innehåller träning av färdigheter som är viktiga vid hantering av våldsamma situationer.
En sådan utbildning har varit Taktisk konflikthantering där en del har varit att förbereda polismännen för situationer som liknar ett terrorattentat.

Poliser som har genomgått utbildning i Taktisk konflikthantering har fått utbildning i sjukvård som, till vissa delar, är hämtade från försvarets utbildning. Denna del av utbildningen har visat sig vara mycket viktig vid ett flertal situationer bl a vid händelsen i Trollhättan där en gärningsman skadade och dödade ett flertal skolelever vid en skola.

I den taktiska konflikthanteringen har även poliserna tränat grundfärdigheter i vapen, taktik och fysiska metoder, som är förutsättningen för att klara av situationer som kan innebära våldsanvändning.

Taktisk konflikthantering ersätts nu av Polisiär konflikthantering som är ett utbildningssystem som bemöter verksamhetens behov av fortbildning i vapen, taktik och fysiska metoder.
Nu startar en kompetensinsats för samtliga poliser där fokus är terrorism. Utbildningen är nivåanpassad med en grunddel som följs av mera funktionsinriktade delar för befäl och insatsledningspersonal.

• Enligt uppgift så är det för få poliser i Stockholm som har utbildning på förstärkningsvapen. Ingen i Stockholm ska ha fått denna utbildning på 6-7 år. Kommentar?

Tomas Windahl, Polisen, svarar:
– Inom Stockholms geografiska område finns det två insatsstyrkor, Piketen och Nationella insatsstyrkan. Båda dessa enheter förfogar över förstärkningsvapen inom ramen för det nationella insatskonceptet.
Under våren genomförs en större kompetensinsats för att fortbilda och även grundutbilda polismän på förstärkningsvapnet MP5.
Inom en snar framtid kommer förstärkningsvapnet MP5 att ingå i den kontinuerliga fortbildningen (Polisiär konflikthantering) som är beslutad att omfatta 48 timmar/år för poliser som innehar vapen och i sin tjänst genomför polisiära uppgifter som t.ex. husrannsakningar, stoppande av fordon eller andra normalpolisiära uppgifter.

Efter Brysselattackerna ökar Sverige terrorberedskapen: poliser med förstärkningsvapen kallas in för att skydda flygplatser, tågstationer och ambassader.
– Problemet är att vi är alldeles för få som har utbildning på förstärkningvapen, säger en polis i Stockholm.
I en undersökning  säger 3 av 4 tillfrågade poliser att de inte anser sig ha goda kunskaper om hur de skulle agera initialt vid ett terrordåd.

Företrädare för polismyndigheten har under dagen aktivt gått ut med att det inte finns något hot som pekar mot Sverige mot bakgrund av terrordåden i Bryssel. Terrorhotet mot Sverige ligger oförändrad kvar på förhöjd nivå.

Enligt Aftonbladets källor har dock personal kallats in extra för att bevaka knutpunkter och ambassader samt för att ”visa synlighet”.
– Vi har inga underrättelser om att det ska finnas några hot mot Sverige alls. Vi kör förstärkt närvaro på flygplatser och ambassader samt Centralstationen, säger en källa inom Polisregion Stockholm.

Insatsen betecknas efter beslut av Nationella operativa avdelningen, NOA, som ”särskild händelse” vilket innebär att arbetet leds av en särskild stab. Nationella resurser som nationella insatsstyrkan, bombskydd och piketstyrkor uppges ha höjd beredskap.
Under gårdagen, efter terrorattacken vidtog polisen i Stockholm vissa åtgärder:
– Vi har inventerat vilka som har utbildning för förstärkningsvapen.  Personal kommer bli flyttad till att arbeta med synlighet på ambassaderna och knytpunkter, säger en källa.
Vanliga poliser och piketen har en k-pist, MP5, som förstärkningsvapen. Flera källor uppger att det inte utbildas tillräckligt med polisen som ska kunna använda det.
– Vi ska fortsätta vara beredda i fall det händer något. Problemet är att vi är alldeles för få poliser som har utbildning på förstärkningsvapen, säger en polis i Stockholm.

Även i Region Syd finns det för få poliser har utbildning på förstärkningsvapen, uppger källor. Det ska just nu även råda brist på instruktörer.
– En del Mp5 som  plockas ut har det inte gjorts översyn på på många år, det vill säga funktionen kan inte garanteras, säger en polis i Skåne.
– I vissa fall skickas övningsvapen ut, som slitits hårt under många år. Och på många av vapnen ska det inte finnas hjälpmedel som exempelvis rödpunktsikten och vapenlampor.
Dagen efter Brysselattacken har den svenska polisen beslutat om en fortsatt stärkt bevakning av flera publika platser runt om i ladet.
– Vår beredskap att hantera något liknande i Sverige är katastrofal, säger en polis som Aftonbladet pratat med.

MP5.

Dessutom tvivlar den så kallade blåljusgruppen på svensk terrorberedskap. Det visar en avhandling vid Umeå universitet, skriver Svenska Dagbladet.
Två tredjedelar av anställda inom polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård i Sverige tvivlar på den egna organisationens förmåga att kunna agera vid ett terrorattentat liknande det i Bryssel.
Poliserna utmärkte sig i undersökningen som forskaren Annelie Holgersson låtit Statistiska centralbyrån göra. Bara 27 procent av dem ansåg att de hade goda kunskaper om hur de initialt skulle agera vid ett terrordåd, skriver TT. Tre av fyra tillfrågade säger att de inte vet hur de initialt bör agera vid ett terrordåd.

Vi söker för närvarande kommentar från Polisen.
Redan för tre månader sedan skrev Aftonbladet om oro i kåren angående polisens beväpning:
Flera poliskällor i yttre tjänst uppger att det finns en stor oro för att möta tungt beväpnade terrorister. Orsaken är  brist på förstärkningsvapen, kulsprutepistolen MP5, och kompetens för att använda dessa.
– Vi har bara ett tiotal MP5:or till vårt förfogande och än färre har utbildning på dem, sa en polis som arbetar i Stockholmstrakten då.
En annan polis från Stockholm uppgav i slutet av november i fjol att det i hans distrikt då bara var en av hundra poliser i tjänst som var utbildad att använda MP5. I Stor-Göteborg upgav källor att de befintliga automatvapnen räckte till 10-20 poliser.

En 32-årig man dömdes för att ha sexuellt ofredat 28 unga flickor i Stockholm.
Men det fanns fler offer – som polisen kände till – vars fall aldrig prövades i rätten.
Orsak: åklagaren struntade i anmälningar som lagts ner innan gripandet  med motiveringen att ”ingen misstänkt fanns”.

Det var i mitten av oktober i fjol som den 8-åriga flickan var på väg hem från skolan i bostadsområdet Årsta i Stockholm.
– Hon ville känna sig stor, så hon fick gå 50 meter före sin mamma, säger flickans pappa.
Flickan blev stoppad av en man som sa sig vilja fråga om vägen och bad flickan peka på en karta i hans mobil. I stället visade han bilder på sitt erigerade kön.
När mamman kom fram flydde gärningsmannen från platsen. Föräldrarna polisanmälde redan samma dag händelsen till polisen i Globen, Söderort.
– De sa då att man redan mottagit ett flertal anmälningar på kort tid.

En vecka senare fick familjen ett brev från polisen: anmälan hade lagts ner, polisen hade inte kunnat hitta någon misstänkt.
8-årigen blev starkt påverkad av det som hon varit utsatt för, berättar hennes pappa.
– Hon har blivit rädd för människor och vill absolut inte under några omständigheter gå hem från skolan utan att någon vuxen som hon känner går tätt intill.
Efter ett tag såg familjen av en slump på tv att det pågick rättegång mot en 32-årig man som misstänktes ha ofredat ett stort antal flickor på exakt samma sätt som deras dotter, under samma period och i samma område.
Pappan ringde polisens utredare igen för att fråga varför man inte kopplat hans dotters ärende till detta fall. Svaret blev samma som vid första samtalet med utredaren, säger  pappan:
– Hon sa att hon inte ”hade någon gärningsman att binda till brottet”. Jag frågar hur hon inte kunde se ett samband mellan de 30 andra anmälningar som gick till tingsrätten. Utredaren svarade igen att hon inte hade någon misstänkt.
– Utredaren bad mig kontakta åklagaren i ärendet för ytterligare info.

Pappan kontaktade åklagaren, Daniel Suneson.
– Han informerar mig att de 30 talet barn som fått sina anmälningar utredda och sedermera prövade i rätten hade gjort sina anmälning hos polisen i Norrmalm. Alla anmälningar på Södermalm, cirka 30 till, hade lagts ner med motiveringen att ingen gärningsman hittats. Jag frågade hur man inte kan ha kopplat ihop anmälningarna. Åklagaren hänvisade tillbaka till polisen, säger pappan.

Den 32-årige mannen greps 10 december och dömdes i början av mars till sex månaders fängelse för sexuellt ofredande i 20 fall. Brotten han dömdes för begicks under perioden den 2 oktober 2015 till och med den 7 december 2015.
Han dömdes även till att betala skadestånd till 28 drabbade barn på 6200 kronor var.
I domen står det att åklagaren, med hänvisning till polisens utredning, uppger ”att en sökning i tillgängliga register fram till den 11 januari 2016 har visat att inga liknande ärenden har hittats från det att NN (32-åringen, red anm) greps.”

Aftonbladet kontaktar åklagaren Daniel Suneson och ställer frågan om varför man inte tittat på tidigare nerlagda anmälningar om snarlika brott som begåtts i samma område under samma period.
– Jag har inte dammsugit hela polisens system på liknande ärenden, utan det, alltså, det går inte att söka på det sättet. Tyvärr är det så att det kan det finnas nerlagda ärenden under 2015 där det är samma misstänkta gärningsman men som inte utretts.
Borde man inte letat upp samtliga brott som blottaren kan ha gjorts skyldig till?
– Det går inte att söka på det sättet,  och hitta alla ärenden där en person använt en mobiltelefon och visat bild, säger Daniel Suneson.
Hur har dessa 30 fall som gått till domstol kopplats ihop med honom?
– Det var ärenden som var öppna när jag fick de på mitt bord i december, så samlade vi ihop ett antal, ett tjugotal i City och tiotal i Söderort. Och sen så är det tyvärr att det finns nog ett antal under 2015 som är utredda och nerlagda långt innan man hade en misstänkt gärningsman.
På frågan om varför 8-årigens fall inte utreddes när man väl hade gripit en gärningsman svarar åklagaren:
– Det ärendet hade lagts ner långt innan den här personen greps. Så det fanns ingen misstänkt person då.

I åtalet ingick fall där brott begicks både kort före och efter att 8-åringen ofredades.
– Ja, men de var öppna. Jag känner inte till dem som är nerlagda. Det är det som är grejen. Vi har inte den möjligheten att söka efter alla ärenden.
Åklagaren säger att pappan har möjlighet att begära omprövning av beslutet av nedläggningen.
8-åringens pappa säger att han har kontaktat polisens utredare och begärt omprövning.
– Jag begärde det, muntligen, på en gång. Då sa hon: Bara så du vet lägger jag ner det direkt, säger pappan.

8-åringen pappa är besviken på hur polisen och åklagare hanterat hans dotters ärende.
– Jag har full respekt för att polisen har det tufft, full respekt att de inte hinner med snabb handläggning, kan inte ens bra handläggning av alla ärenden: Men detta är inte dålig handläggning, detta är absurt. Saknar mitt barn all form att rättssäkerhet och hur ska hon – och vi –  kunna gå vidare, hur ska vi kunna känna oss trygga?

Aftonbladet har sökt utredaren som handlagt 8-åringens anmälan.

• HAR DITT BARN BLIVIT UTSATT FÖR MOBILBLOTTAREN MEN ANMÄLAN LADES NER? Kontakta oss på: krimtips@aftonbladet.se

En tystnadskultur med lågt till tak.
Där de som vågar kritisera öppet riskerar att utsättas för vedergällningar.
Så beskrivs miljön inom Polismyndigheten av flera poliser som Aftonbladet talat med.
– Det är en uppenbar berättigad rädsla. Man kan bli utsatt för trakasserier och repressalier, säger Göran Bengtsson, polisinspektör i Kalmar.

Under de dagar som gått sedan Aftonbladet inledde granskningen Krisen inom polisen så har hundratals och åter hundratals mejl från poliser runt om i landet strömmat in.
De flesta har liknande historier att berätta:
• Om ett missnöje med chefer och med löner.
• Om en så ansträngd arbetssituation att man inte längre hinner göra sitt jobb fullt ut och där vardagsbrott bortprioriteras.
• Om att allt fler poliser väljer att sluta och söka sig till andra yrken.

Men något som är synonymt med alla mejl är att, trots att de som skriver har starka åsikter, är att de alltid avslutar mejlen med att de vill vara anonyma.

Så här låter det i några av mejlen vi fått:
• Polis, jobbar i ett av de utsatta områden:
”Önskar vara anonym p.g.a. det ”höga taket” som inte når högre än till fotknölarna.”
• Polis, Södermanlands län, vill vara anonym:
”Jag sökt lite andra jobb inom myndigheten. Och vill då inte riskera hamna i dåliga dagar.
• Polis i fem år:
”Vi är många som vill berätta och många som inte vågar. Jag ställer självklart upp förutsatt att jag får vara anonym.”
• Polis, Stockholm, avslutar mejlet med:
”Obs! Jag vill vara anonym på grund av den låga takhöjden. ”
• Polis i 25 år, svarar på frågan om han kan tänka sig ställa upp med namn och bild:
”Jag tackar nej till att ställa upp på namn och bild med tanke på att jag idag jobbar inom XXX (vi på red har tagit bort namnet på avdelningen) och inte vill hamna i kylskåpet. ”
• En tidigare högt uppsatt chef inom polismyndigheten om att poliser inte vågar träda fram med namn och bild:
”Folk är rädda, vågar inte ens vända sig till Facket. Jag vill också vara anonym.”

Göran Bengtsson, polisinspektör i Kalmar, medverkade i Hanne Kjöllers bok En svensk tiger som handlar om nio personer som har som gemensamt att de varit kritiska mot polisens arbetssätt och därefter mött repressalier från sina överordnade.
Han menar att den rädsla som poliser som vill vara anonyma känner är befogad.
–  Man kan bli utsatt för trakasserier och repressalier om man öppet kritiserar den egna organisationen i media. Man kan bli inkallad till ett rum där man får höra att man ska passa sig. Det kan innebära att man inte får löneförhöjning eller den tjänst man söker eller gå den där internutbildningen man söker. Det kan även yttra sig i ett avståndstagande och en attityd från kollegor, säger han.
Han berättar om hur enskilda poliser isolerats på arbetsplatsen, och inte fått vara med på möten. Att målet är att de ska sjukskriva sig eller säga upp sig själva.
– Jag har sett många rafflande exempel under mina snart 40 år som polis. Men jag skulle vilja säga till de som inte vågar att våga, för det är viktigt.

Efterlysning: Vi vänder oss nu till dig som är polis och som vågar berätta om läget inom Polismyndigheten med namn och bild. Kontakta oss på krimtips@aftonbladet.se 

Ett av de största skälen till polisernas enorma missnöje är deras löner:
låga löner överlag – samt att civila utredare som utför samma arbete som poliser får högre lön.
Debatten har pågått under långt tid – nu kräver poliserna att ledningen snarast tar tag i problemet.
– Det räcker nu. Vi är beredda att strejka, allihopa. Hela min avdelning säger samma sak, säger en Stockholmspolis.

Missnöjet inom Sveriges poliskår kokar. En av de brinnande frågorna som poliserna ständigt återkommit till under de senaste månaderna är låga löner och dålig löneutveckling. Ett flertal debattartiklar har publicerats i media.

I en debattartikel som publicerades i Aftonbladet i november i fjol skrev en polis:

”Ge oss löner vi kan leva på och tid att återhämta oss på. Vi värnar vår yrkesstolthet, så snälla – gör det ni också.”

Han skriver anonymt på grund av ”risken att hamna i ”frysboxen” och uppger att hans kompetenta och erfarna kollegor slutar för att de inte har råd eller ork att fortsätta:
”De slutar nu och går över till den privata säkerhetssektorn, lärartjänster, försäkringsutredare och annat. Kollegan i mitt arbetslag som gick tillbaka till sin gamla lärartjänst höjde sin lön från 25 000 till 35 000 kronor. En kollega jag pluggade med på Polishögskolan lämnade sin livvaktstjänst för att bli försäkringsutredare; han gick från 28 000 till 45 000.
Andra kollegor tvingas att arbeta vid sidan av sin polistjänst – de driver biltvättar, solarier, är gym-instruktörer, har trädfällningsfirma, lägger asfalt sommartid och annat, för att få ekonomin att gå runt.”

Sedan Aftonbladet dragit igång granskningen av krisen inom polisen har vi fått enorm respons av polismän runt om i landet.  Missnöje med lönerna är ett återkommande inslag i de flesta mejlen vi fått. Det handlar om att polisernas löner överlag är låga, men även följande tas upp :

• en uppjustering av ingångslöner har resulterat i att nyanställda poliser har högre lön än de som jobbat i flera år.
• civilanställda inom polisen som utför likartade arbetsuppgifter som polisen har i många fall flera tusen kronor högre lön.

Så här skriver några:

”Detta handlar inte enbart om omorganisationen. Den största frustrationen handlar om lönedumpningen som råder inom polisen.
Hur kan en polis som jobbat mellan 6-8 år tjäna 24.500kr alltså ingångslönen när en nybakad polis kan få allt mellan 24.500 – 26.000kr?!

Förhandligarna mellan ledningen och Polisförbundet strandade i höstas.
Polisförbundet ställde följande krav:

• 25000 i ingångslön
• 28000 efter fem år i tjänst( det vill säga individgaranti, men ok om en polisn tjänar mer efter 5 år)
• att erfarenhet ska löna sig

En förundersökningsledare som Aftonbladet varit i  kontakt med berättar om att flera kollegor slutat och gått till mer betalda jobb. Bland de är kvar kokar missnöjet och flera har redan sökt andra tjänster:
” Folk är beredda att strejka! Imorgon om så skulle vara möjligt! Det är ju första gången som vi på allvar kan sätta press på arbetsgivaren. Fram tills den punkten har vi ju fått böna och be om lönehöjningar utan minsta möjlighet till påtryckningar. Arbetsgivaren har ju bara kunnat säga ”Passar det inte så kan ni ju sluta!”. Det blir kanske lite svettigare att förklara för befolkningen varför det plötsligt inte finns några poliser på gatorna.
Folk är också benägna att sluta för att jobba som säkerhetsvakter, betongarbetare, på förskolor mm. I stort sett vilken sektor som helst som betalar bättre än polisen. Många har ju svårt att få lån till bostadsrätter åt sina familjer, få råd att tanke bilen mm. Då tvingas man sluta!”

Det rådande löneavtalet går ut i oktober 2016. Fackförbundet har sagt att man förbereder sig för konflikt.

– Vi förbereder organisationen på olika sätt för konflikt och ser över möjliga stridsåtgrder bland annat strejk, säger Jimmy Mannung, tf kommunikationschef på Polisförbundet.

Vad skulle innebära för Sverige om polisen går ut i strejk?
– Om strejken anses vara samhällsfarlig så kan regeringen stoppa det. Däremot kommer det naturligtvis att vara kännbart för samhället om polisen går ut i strejk, säger Jimmy Mannung.

En polischef som jobbat i 30 år och har lönesamtal med poliser, säger:
– Det finns en väldig förtvivlan i kåren nu, det präglar allt.
– Eliasson sa i Veckans brott: ge mig chansen så löser jag det. Då tänkte jag: Nu bet han sig själv i svansen. Lönearbetet pågår nu. När och hur tänkte han lösa det?

Polis i 8 år, Sörmland skriver:

”Usla löner, har själv 24 500 kr/mån gör att de flesta nyanställda som börjat under 2015 tjänar mer än vad jag gör med betydligt längre erfarenhet. Lönen säger mycket om hur arbetsgivaren värderar det jobb som görs 24/7 året runt ute på gatorna. Jag har sedan längre tröttnat på löften om förbättrade löner och andra villkor….Nu får arbetsgivaren vad den betalar för.
Medarbetare flyr, vem gör något åt det?
Medarbetare mår dåligt, vem gör något åt det?”

Polis i 6 år, Stockholm.

” Våra löner är ett hån mot oss. Vi jobbar tre-skift och ska mer eller mindre alltid behöva att stanna kvar efter jobbet om det så krävs. Våra nära och kära drabbas då planerade aktiviteter ibland får ge vika.
Vi ska vara beredda att skjuta någon om situationen så kräver. Vi ska få stenar kastade på oss för att vi ska säkra så att ambulans och brandkår ska kunna göra sitt jobb i vissa områden. Vi ska skydda demonstrationer för att de ska kunna genomföras, och i samband med detta ta emot flertalet hotelser samt få smällare kastade på oss… Är det då värt 24500kr/mån?!

När nyutbildade poliser kommer ut i tjänst så får de mer i lön än oss som jobbat ett tag och som dessutom ska vara deras förmän.
Istället för en lönestege som jag tycker skulle vara bra så har myndigheten bestämt att man ska ha individuella löner som baseras på hur man sköter sitt jobb. Hur mäter man då en polis arbete? Mest skrivna anmälningar? Mest skrivna förhör? Mest utdelade ordningsböter? Vi som jobbar som poliser vet att det inte går att mäta. ”

För låga löner.
Dåligt chefskap och känslan av att inte räcka till.
Aftonbladet kunde igår visa siffror på att antalet poliser som säger upp sig på grund av missnöje ökat kraftigt sedan den nya organisationen trädde i kraft.
Här är berättelser från några av dem som valt att sluta.

”Här är ännu en polis som nu väljer att sätta sig i skolbänken med ny karriär som mål. Efter 13 år i yrket.
Gör inte detta för att jag vill egentligen. Jag känner mig tvingad. Tvingad av den anledningen att jag inte längre står ut med de ständiga försämringar som skett gentemot mig som arbetstagare men också på grund av det extremt dåliga chefskap som genomsyrar polisen. 
Jag kan inte jobba kvar för en arbetsgivare som jag känner ständigt trampar på mig och sviker. Kronor och ören har kommit att bli det enda som betyder någonting. 
Jag skäms dessutom inför allmänheten då vi får sämre och sämre möjligheter att hålla dem trygga. ”

”Efter tio år som polis gjorde jag min sista dag  på myndigheten för två veckor sedan ungefär.
Jag jobbar nu med andra grejer istället och jag ser fram emot att få användning av både min kompetens och mitt ”driv”. Det känns befriande.”

Och så de som funderar på att sluta:

”Jag har alltid velat bli polis för att jag har tyckt att jobbet intresserade mig väldigt mycket, detta för att det bland annat är så varierat.
När jag nu jobbat ett tag och varit med om omorganisationen så funderar jag starkt på att söka mig bort från myndigheten. Varför? Jo, arbetsmiljön är under all kritik. Vissa pass hinner man knappt äta eller gå på toaletten för att den ena jobbet avlöser det andra. Inte bara att det sliter på oss som individer, det påverkar också rättssäkerheten. På vilket sätt? Jo, man skriver alltid anteckningar på varje jobb man är på, och har man varit på flera olika större jobb så kanske man inte kommer ihåg vissa detaljer när man sen ska avrapportera inne på stationen samt att man blir väldigt trött och seg på grund av dålig energi i kroppen.”

”På senaste mötet på jobbet där hela turlaget var med så var det flertalet kollegor som uttalade att de söker andra jobb utanför myndigheten. Seriöst, hur ska detta sluta? Vad vill politikerna och Dan Eliasson ha för polis i Sverige egentligen?…”