Tyrol för mig är femkamp, Dregen-konserter och Jägermeister. För brittiska tidningen Daily Mail är det ett galet julbord. I en stort uppslagen artikel förfasas man över Tyrols ”world’s wildest Christmas”. Anledningen: De serverar ren, björn och bäver.

Nu väntar jag bara på att de får reda på att Sturehof har lammtestiklar på menyn.

God jul!

Jag firar traditionsenligt på en arbetsplats nära dig (om du bor nära Schibstedhuset i Stockholm, alltså). Min kära arbetsgivare bjuder på julmat i ett konferensrum, med utsikt över motorvägen.

På fredag drar jag till Skåne och hinner förhoppningsvis käka på Saltimporten Canteen, vars ödmjuka mål är att servera ”världens bästa lunch”. Och här har man suttit och snackat om ”Stockholms bästa lunch”?
Återkommer om detta, naturligtvis.
Kram

Numera kliver ju krogtender även in i hemmen. Det första stekflottet hade knappt hunnit torka innan Flippin Burgers grundare gav ut en kokbok om hur du gör den perfekta hamburgaren.
Hur man stoppar korv eller gör en smaskig pulled pork avhandlas i otaliga böcker. Och så vidare.

Nu hänger Mood-gallerians kanske minst uppmärksammade krog EAT på gör-det-själv-trenden. Med dumplings. Kanske en smula sent (kommer ni ihåg för ett par år sedan när det öppnades ett nytt dumplingsställe i varje hörn?).
I alla fall. Med hjälp av från Kina influgna kockar kan man testa göra sina egna dumplings, som sedan blir betygsatta.
Jag har inte testat detta själv, men låter ju kul för kompisgänget eller kanske företagsgiget.
Själv nöjer jag mig nog med att låta kockarna laga mat nästa gång jag blir sugen på dumplings.

På den här bloggen blir det inte så många barn gjorda just nu (eller så är det precis vad som händer?!)

Men. Tänkte i alla fall publicera en liten önskelista inför nästa år. En lista utan inbördes ordning – och som säkerligen kommer att uppdateras.

Här kommer den i alla fall.

***

Käre tomt-hen!

Följande skulle, enligt Krogbloggen, förbättra Stockholms krogflora:

* Bun bun trucks Bánh mì-mackor får ett hål-i-väggen någonstans.

* Ett moratorium på hipster-burgar-hak. Jag vet att jag varit en av dem som önskat fler burgarställen, men nu räcker det.

* Kanske en schysst persisk krog till i innerstan?

* Att krögarna lägger mindre tid och energi på ”koncept” och fokus på ”storytelling” – och istället låter mat/service/atmosfär tala för sig själv. Kan visserligen ta längre tid att ”slå igenom”, men inte nödvändigtvis. Tänk Lilla Ego.

* Nytorget 6 byggs ut. Alternativt får en kusin/spinoff någonstans i närheten. Länge leve budgettrenden!

* Att barerna öppnar tidigare! En eftermiddagsöl i upptänd bar är bästa botemedlet när mordor-mörkret slagit in vid 15-tiden.

* Krogbloggen tycker inte att Stockholm ska importera något alls från Göteborg (utom möjligen Peacocks bläckfisk-robata). Men vi vill ändå höja ett varningens finger: Även om vi vill att krogarna ska öppna tidigare så vill vi inte att de ska stänga tidigare, vilket lillebrors politiker vill.

* Hitta ett sätt att belöna krögare som samarbetar med polisen. Allt för många restaurangägare säger att de slutat kontakta polisen vid bråk/droger eftersom det då ”höga” antalet incidenter sedan används emot dem.

* Död åt de dåliga restaurangerna! Låt 2014 bli året då den enorma nyetableringen i branschen leder till att de som skiter i sina gäster för evigt försvinner.

Tack på förhand!

/Krogbloggen

Igår kväll (söndagar är ju restaurangarnas festafton) drabbade landets drinkblandare och barer samman i Bartenders choice awards, där årets bästa insatser hyllades och prisades.

Nu är ju galan en i mängden, och om man är elak skulle man kunna avfärda den som ett jippo för huvudsponsorer som Jameson. Men den mycket kompetenta juryn, samt de nominerades hetsande och hajpande i sociala medier veckorna före, skvallrar om att branschen tar den på stort allvar.

När krutröken lagt sig stod i alla fall Tjoget/Linje 10 som kvällens stora vinnare. Och det är ju väldigt välförtjänt, tycker jag. Årets nykomling blev The Flying Elk – en naturlig konsekvens av att Krogbloggen valde att lägga releasefesten för boken ”Krogen – Allt du vill veta men aldrig vågat fråga” i dess lokaler.

Skämt åsido, det gladde mig också att Little Quarter fick pris för sin cocktaillista, då jag vet hur mycket tid och energi som gänget bakom lägger ned på att utveckla den.

Krogbloggen har tidigare hyllat Madeleine Rapp på Nytorget 6. Igår kväll hyllades hon även av hela branschen, då hon utsågs till årets bartender. Konkurrensen var tuffast möjliga, så därför känns det extra kul att få säga: Stort grattis Madeleine! Och övriga vinnare, naturligtvis.

I dag kommer från syster på besök från New York (ni hittar hennes eminenta blogg här). Varje gång hon frågar mig om hon ska ta med sig något från USA vill jag svara: en bagel. Med cream cheese och tomat. Helst från Peter Pan i Greenpoint, men any jänkar-bagel funkar. För jag har då inte hittat någon i Stockholm värd namnet. Har ni? Hör av er i så fall – och gör mig och kanske någon läsare glad.

I dag var jag på numera nedstängda Bistro Noveau och åt lite mat, signerat ölmärket TT. Eller, egentligen var den ihoprörd av kockar från Göteborgskrogen Dubbel Dubbel, Malmöbaserade Green Matmarknad och Stockholmsrestaurangen Atelier Food. TT hade dock sammanför dessa, iett entourage som nu turnerar i de tre olika städerna.

Vi käkade vildsvin (Stockholms bidrag), friterad sill (gissa) och oxbringa (Malmö). Hur mycket det än smärtar så måste jag säga att göteborgarnas rätt var bäst, inte minst för att de bjöd på kinesiska klassikern coca cola-sås.

Men nu var det kanske ingen tävling, utan mer en gemytlig stund. Dock satt jag på helspänn hela lunchen och väntade på att de efteråt skulle avslöja att all mat egentligen kom från Ullared eller Willys. Men om detta var ännu en ”pr-kupp” så får vi kanske veta det först om någon månad.

Gott var det i alla fall, så om jag blev lurad var det ändå värt det.

Var ju lite hård mot Göteborg i förra inlägget. Faktum är ju att det finns en hel del bra saker som härstammar från den lilla staden på västkusten. En av dem är bartendern Ola Carlson, som var med och drog igång Häktet och Häktet Vänster.

Nu har han dock slutat och ska istället, tillsammans med Cecilia Börjesson och Tobias Lindén, starta klubb åt Pontus Fritihof, i Pontus! lokaler på Norrlandsgatan.

Klubben invigs i februari, men baren öppnar redan denna vecka.

Knappa in din öl- eller varmrättsbeställning i en app på mobilen, tryck på ok och sen är det bara att hämta ut din beställning i baren eller köket. Inga köer, ingen väntetid – och du behöver inte ens prata med personalen.

– Man går fram, visar sin telefon, bartendern ser det och lämnar i väg det som beställts. Så man får aldrig den där köbildningen, säger Fredrik Mattsson, talesperson för appen Silent Order, till AOS.

Genialiskt va? Kanske vid en första anblick. Men om man tänker efter lite så framstår den här Göteborgsuppfinningen bara som feltajmad och cynisk. Visst, den må funka på after skin i Åre, men annars går det helt stick i stäv med den utveckling som vi sett i storstäderna de senaste åren, som går mot mer personlig – och framför allt kunnig – service.

För mig är just personalen en stor del av mitt krogbesök, det är genom att tala med dem man får en första uppfattning om vad är det är för typ av ställe och vad man kan förvänta sig. Deras råd, inspel och rekommendationer är något jag inte vill vara utan.

Nu säger ju visserligen Fredrik Mattsson att appen inte är något för ”finrestaurangen i dagsläget”, och så hoppas jag att det förblir. Men frågan är vad personalen tycker? Rimligen bör ju deras arbetsinsats öka markant – samtidigt som deras status minskar. Ingen mer kontakt med gästen, bara hälla upp öl och sprit till en anonym massa ute på golvet. Varför inte ersätta dem med robotar med en gång?

Jag är ingen teknikfientlig människa, långt ifrån. Men det här Göteborgskämtet får västkusten gärna behålla för sig själva.

Utan Hötorgshallen hade den här bloggen nog inte existerat. För det var där mitt intresse för mat började, någon gång i tioårsåldern. Varje helg åkte jag och mina syskon och föräldrar in till stan och köpte lammkorvar, harissa och ost. Och åt på Sveriges första kebaberia. Mycket exotiskt, tyckte i alla fall en tioåring från Liiiidingö.