Branschens öppningsfest fortsätter uppenbarligen även 2014. Snart slår Nook upp sina portar på Kungsholmen, Spritmuseum startar krog tillsammans med välmeriterad trio – och Urban Deli meddelade precis att de öppnar jättekrog mitt i city.
Och även om intresset och konsumtionsmönstren har förändrats måste det ju rimligen finnas en gräns för hur många grissidor en stockholmare kan trycka i sig i veckan.
Kanske är den på väg att nås, till och med.
Enligt empiriska, men väldigt ovetenskapliga undersökningar genomförda av undertecknad känns det som om det blivit lite glesare på flera av de mest populära restaurangerna och barerna den senaste tiden (inte bara för att det varit januari).

Visst, går du till Riche en fredagskväll kl 19.00 eller bestämmer dig för att delta i armbågsfäktningen utanför Spy Bar klockan 03.00 kommer du inte direkt känna dig ensam.
Men enligt mina bekanta som jobbar på restaurangerna är det flera som tvingas skriva ner sina budgetar på grund av sjunkande gästvolymer.
Som SVT Agenda hade uttryckt sig: hur många nya krogar tål Stockholm?

Är du sugen på att gå ut ikväll – men har inga cash så här på årets fattigaste dag? 

Då kan jag rekommendera ett besök på Spy Bar, där tidningen Rodeo bjuder fattiglappar på champagne.

Dock får ni hålla er ända till 23.59, vilket kanske är något slags feltänk från arrangörens sida. En minut senare kommer ju lönen – för de flesta – in på kontot.

Men skit samma, säger Krogbloggen. Alltid kul när någon vill göra det lättare för andra att ha lite roligt, speciellt så här under krogarnas svarta månad.

Fler fattiglappstips? Spana in modeskeppet Allt om Stockholms lista här.

Krogbloggen har tidigare noterat Gamla Stans förvandling från röda-och-vita-dukar-turistigt till en stadsdel med en hel del schyssta krogar.
Och när man läser bar-nomineringarna till DN På Stans tävling Gulddraken står det återigen klart att det är söder om city man ska bege sig om man vill maximera sina chanser att få en riktigt bra drink.

Tre av Gulddrakens fem bästa barer ligger i Gamla Stan – och den fjärde på Södermalm. Och då är inte ens Marie Laveau inräknad.

Den femte är den för närvarande mycket omskrivna krogen Nosh and Chow (Gulddraken-juryn är hemlig, men vi kan nog i alla fall stryka Kent Ekeroth som misstänkt).
De söderofober som fortfarande vägrar vandra över Skeppsbron behöver dock inte deppa. För enligt Condé Nast så spöar ni Södermalm med råge – ni har nämligen världens bästa bar alldeles runt hörnet.

Sverigedemokraterna och krogen verkar vara en dålig match (hemmafester verkar inte heller gå helt smärtfritt).

Ex-ledamoten Erik Almqvist nekades för ett par år sedan inträde på Sturecompagniet och polisanmäldes för misshandel.

Almqvist blev som bekant senare en av medlemmarna i järnrörsligan – efter en blöt kväll på krogen.

I det gänget fanns även Kent Ekeroth, som nu anmält Nosh & Chow för förtal efter att han blivit utkastad. Enligt restaurangen för att Ekeroth kallat en kvinna där inne för ”jävla hora”.

Kent Ekeroths beteende från järnrörskvällen finns väldokumenterad (av honom själv).

Han hetsar ofta mot islam och muslimer och han har hyllat brittiska tidningen Daily Express uppenbart rasistiska och skamliga kampanj för att sparka ut romer. Han finansierar Avpixlat, en sajt som blivit megafon och mötesplats för de allra fegaste nätkrigarna.

För att uttrycka mig milt, jag har full förståelse för att en krögare inte vill ha honom som gäst.

Men ska inte Kent Ekeroth, sina åsikter till trots, ändå kunna gå ut och ta en drink var och när han vill? Till och med på Nosh & Chow, som profilerat sig som en storstadskrog, med influgen spansk superdesigner och mat från hela världen (och därmed borde vara sista stället Ekeroth skulle vilja vara på)?

Nu står ju ord mot ord.

Om det som krogen säger stämmer så var det naturligtvis helt rätt att avvisa riksdagsmannen. Om det istället är Ekeroths version som ligger närmast sanningen, alltså att han blivit utkastad för att han är sverigedemokrat, blir det mer komplicerat. Krogar har till viss del rätt att välja vilken typ av klientel de vill ha, i form av åldergränser (som dock måste vara samma oavsett kön), samt klädkoder (som dock ej får förbjuda religiösa huvudbonader, till exempel).

Men med tanke på att det kan vara svårt nog att komma in på krogen, vill vi verkligen ha en åsiktskontroll också?

Dock verkar det inte som om åsikt är en diskrimineringsgrund, så Nosh & Chow kommer nog inte att straffas juridiskt för denna episod. Det skulle de däremot ha blivit om någon kastats ut på grund av sin hudfärg eller sexuella läggning eller uttryck, något som sker varje dag i Sverige – och som vi ska fördöma.

Så Sverigedemokraterna får väl helt enkelt satsa på konsumentmakt istället, det finns ju många andra ställen de kan gå till. Ta’t lugnt med drickat bara (och för konkreta tips, konsultera detta verk).

Nås av nyheten att The Flying Elks lördagserbjudande Frunch stoppas. Eller inte maten, alltså, utan namnet.

Detta eftersom hamburgarjätten Max, som dagligen förser svenskarna med undermålig dynga, har varumärkesregistrerat ordet ”Frunch”. Med andra ord: Max har skickat sina jurister för att tvinga en liten krog i Gamla Stan att byta namn på en helgmeny.

Detta är ju naturligtvis skrattretande. Och än roligare blir det när Max hänvisar till att koncepten skulle vara ”förväxlingsbara”. Jag menar, det är ju bara att stoppa maten i munnen, så upphör alla eventuella likheter.

Mannen på bilden ovan heter Marcus Nilsson. I mitten av 2000-talet var vi rumskompisar i en lägenhet i Brooklyn. Jag pluggade på college och jobbade på en svensk krog som hette Ulrika’s, Marcus hade tidigare varit kock på Marcus Samuelssons Aquavit, men försökte sadla om till fotograf.

En dag slutade Marcus att jobba som fotoassistent, låste in sig i sitt rum och började laga mat. Som han sedan, med en galnings fokusering,  fotograferade. Han hade i princip ingen inkomst, slutade hänga på krogen och hade minimalt socialt umgänge.

Många månader senare kom han ut från rummet, med en tjock svart portfolio i handen.

Den visade han sedan upp för tidningsjätten Condé Nast. Och sedan dess, i princip över en natt, är han en av USA:s absolut mest framgångsrika matfotografer.

Sydsvenskan hade för ett par dagar sedan en låååång artikel om Höllvikensonen Marcus Nilsson. Den kan ni läsa här.

Jag har ju typ dödförklarat hamburgaretrenden, efter första minsta lilla tecken (betänk att jag jobbar på kvällstidning).

Men The Flying Elk ger sig inte – och lanserar nu på söndag superburgaren ”The breakdown”. Så här beskrivs den av Gamla Stan-krogen:

****

Välhängd högrev & bringa, rikligt kryddad med grovmalen svartpeppar.

Oxmärgssmör

Senap- & timjanspicklad lök

Maple bacon

Shropshire blue cheese

Picklad gurka

Pommes frites tillagade 3 ggr, med Sir Kensington´s ketchup

****

Det kan ju vara något för alla er som skulle råka drabbas av ett akut fettsug på veckans sista dag.

I övrigt brukar ju krogscenen i januari ha ganska lite att erbjuda. Men medan krögarna sörjer jublar polisen.

”Tomma plånböcker och kyla blir våra viktigaste samarbetspartners i det brottsförebyggande arbetet”, twittrade Södermalmspolisen i går kväll.

Vi tar det tråkiga först, tycker jag:

Oaxen stänger ned sin butik på Mariatorget, på grund av tidsbrist. Vem som ska leverera picknick-mackorna i sommar är nu högst oklart (fast då har jag inte hunnit testa Marie Laveaus smörgåsbakficka Love Food Café än).

De goda nyheterna då?

Spritmusem öppnar krog. Med Esperantos restaurangchef Erika Lindström och Skånepågen Petter Nilsson, som de senaste åren rört i grytorna på La Gazette i Paris.

Sprit+Esperanto+fransk bistromat = jävligt spännande, n’est-ce pas?. Ser fram emot april, då krogen öppnar.

Nyåret firade jag på… krogen.

I Colorado firade man som bekant med att börja sälja marijuana i butik. Något som dekadenta glasstillverkaren Ben & Jerry’s, till hundratusentals twittrares stora förtjusning, uppmärksammat.

Eftersom det råder så pass stor brist på årsbästalistor i medierna just nu levererar jag här en egen. Med tanke på bloggens inriktning kändes denna lista mest aktuell.

Mina fem bästa krogupplevelser 2013

1. Födelsedag på Häktet

På plats ett vill man ju sätta något Mons Kallentoftigt, som ”när jag åt spiggögon i Tokyos tunnelbana”. Men drar till med min födelsedag i januari, det var svinkallt ute, jag och mina bästa vänner slevade stående i oss mustig coq au vin och drack rödvin i Häktets lilla bar. Har haft bättre smakupplevelser, så klart, men den kvällen hade allt jag kräver av ett krogbesök.

2. Esperanto

Det bästa jag ätit i Stockholm på bra länge. Bra länge är också så lång tid det kommer dröja innan jag återkommer, med tanke på priserna – men ett besök här är helt klart värt att skippa Barcelonaresan för.

3. Hahm Ji Bak 

Populärt koreanskt bbq-ställe i Flushing, Queens. Började äta – svimmade av vällust. Sedan frågade jag personalen hur alla de en miljon olika tillbehören skulle ätas. De visade – då dog jag.

4. Diavoletti

De som bor i området kring Lucca i Toscana verka ha missat de här cancerrönen om rött kött. För det är fanimig det enda de stoppar i sig (förutom vitt bröd och rödtjut, så klart). Men som turist är det naturligtvis en ynnest att få ta del av all salami, prosciutto, kycklinglever och blodkorv. Och det var precis jag gjorde en kväll i augusti, på Diavoletti (vilket betyder smådjävlar).

5. Oktoberfest på Vassa eggen

Det blir allt mer uppenbart att mitt krogår dominerats av kött i stora lass. Och det största lasset av alla tryckte jag nog i mig på Vassa Eggens Oktoberfest. Det var en kavalkad av schweinshaxe, korvar och sauerkraut och det var alldeles fantastiskt. Förutom att jag på riktigt åt så mycket att jag fick feber.