Många kloka åsikter i kommentarfältet till senaste inlägget. Där finns gott om argument för att inte minska antalet lag efter en halv säsong. Nu slipper jag själv dra dem för Polacken från Punkt SE. Som dock har startat en ordentlig debatt, det får jag ge honom.

Besöket på SvFA som det förkortas var intressant. VD:n Ingvar ”Putte” Carlsson gav Djurgården ett par kängor (”pissdåliga på ungdomssidan”) medan han tyckte att Hammarby och AIK börjat komma nånstans. Vi får se vad det mynnar ut i tidningsmässigt, om ens något.

Sverige slipper både Carvalho och Deco i VM-kvalet om knappt tre veckor. Jag vet inte om det blir så mycket lättare för det, även om one touch-Danne och kompani på mitten säkert är rätt nöjda.

…apropå one touch-Danne; hans MFF måste ikväll klara sig utan skadade Rick Kruys. Man undrar hur det ska gå. Och vad händer i Malmö vid en förlust mot IFK Norrköping? Det är frågor man kan ta med sig till eftermiddagskaffet.

Magasinchefen mejlade precis och beställde en ny krönika till sitt magasin. Han ville ha en som inte handlar om fotboll. Mitt svar:

”Hmm…då blir det om Batman eller liknande. Andra sporter skriver jag av princip inte om eftersom de är ointressanta.
/R”

…det fick jag inget svar på och känner därmed att Magasinchefen och jag inte talar riktigt samma språk just nu.

Nu ska jag besöka Svenska Fotbollsakademin. Jag vet inte så mycket om den, men ska träffa dess VD Ingvar ”Putte” Carlsson ute i Nacka.

Fredrik Ljungbergs time out lider mot sitt slut…även om upggifter gör gällande att det är långt ifrån säkert att han kommer tillbaka till fotbollen. Men om han gör det verkar det alltså bli nånstans på arabiska halvön…men kanske Förenade Arabemiraten snarare än Saudiarabien? Det är skattefritt där också…och lite färre religiösa lagar att lära sig.

Ikväll ska Djurgårdens styrelse – det som är kvar av den alltså – träffa de tre supporterföreträdarna för att höra vad som egentligen sades vid det där mötet med Bosse Lundquist. Hade varit fint med en biljett till den sittningen.

Henrik Larsson ägnar i sin dagbok på Icons ett helt inlägg, rubrik och allt, enbart åt att Helsingborg missade guldet i år på grund av för tunn trupp. Det känns som att Henke vill säga något mer med det, än just att Helsingborg hade för tunn trupp i år.

Djurgården tvingas sätta upp ett nät på Råsunda inför derbyt och Dif:s lagkapten Markus Johannesson gör ett klokt uttalande kring detta:
– Det handlar om vår arbetsplats och där ska vi kunna spela utan att bry oss om vad som händer på läktaren. Att derbyna har varit som de varit tidigare är synd, det har tagit udden av att spela sådana fantastiska matcher.

…är vi plötsligt på väg att komma nånstans? Visst är det tråkigt med nät, men det finns några saker som är överordnade allt annat, och det är att en fotbollsmatch, derby eller inte, ska kunna spelas färdigt i lugn och ro, oavsett domaren sväljer pipan när någon i stället borde haft straff, samt att vi till varje pris slipper bomber och granater på planen.

14 lag i allsvenskan 2010? Snälla nån, 16-lagssystemet har testats i en säsong, inte ens det. Sitt ner i båten.

Läser en artikel i Stockholm City i dag om Bengt, 50, som klipper sönder sitt säsongskort på Norra Stå. Möjligen lite väl arrangerat, men samtidigt intressant.
– Jag har följt AIK i vått och torrt, men bråken på läktaren och utanför, det blir för mycket. Man blir för besviken, tappar fokus. Allt blir fel, berättar han.
Bengt försökte en gång ta med sin djurgårdskompis för att ta en öl inför ett derby.
– Men det går inte. Då började folk skvätta öl på honom och mucka bråk.
Bengt har följt AIK i 46 år, även hans 17-årige son har nu tappat intresset.
– Jag älskar ju AIK och kommer säkert att stödja dem sådär, men man har ingen lust med matcher längre. Och försöker man säga till de som bråkar får man stryk. Då blir man nedslagen.

På onsdag är det dags igen, Djurgården-AIK (sorry). Två lag som har ”Bäst-i-stan”-pokalen och Europaplatser att slåss om. Jag hoppas att det blir fotbollen och matchen som hamnar i fokus efteråt.

Lasse Anrells söndagssida var rolig i går. Framför allt när han gav den där hejdlöst pretentiöse fotbollskulturskribenten en känga:
”Sveriges sämsta kulturskribent. Offside. Expressen. Recenserar böcker utan att läsa dem. Gissar på innehållet. Gissar fel”.

…annars känns ju det här Stockholmsderbyt ungefär lika hett som…tja…kvällens två matcher?

Nej, det där var elakt. Bottenstriden är viktig och framför allt Sundsvall har tre tunga poäng att spela om.

När vi ändå talar om fotbollsjournalister: någon som gick igång på Ledstjärnans skjorta i TV4-sporten i går? Bör jag köpa en likadan nu när jag ska göra TV?

Det krävdes en blåvit armé för att stoppa den röda maskinens segertåg. I frontlinjen, en 17-årig kamikaze som allt mer kliver fram som en av de största talanger vi haft på år och dag. Robin Söder gjorde varken mål eller sköt straff men skapade chanser och spelade fam Hysén till ett antal lägen. Robin Söder, min kille alla dagar i veckan.

Jag vet att landslaget en gång fick kritik för att inte varit tillräckligt förberedda på en straffläggning, det var efter kvartsfinalen mot Holland 2004, men vad ska man då säga om Petter Wastå. Såg han inte helt ointresserad ut?

…dansken däremot, honom var det bra fart på.

Två chanser kvar för Kalmar. Som jag ser det, är enda hotet mot SM-guldet att det går bra i Europa.

…å andra sidan, Blåvitt fick sig en rejäl knäck när det gick åt skogen i Basel. Hur skulle Kalmar reagera om de slarvade bort drömläget mot Feyenoord?

Vissa morgonar är värre än andra. I dag varknade jag en kvart före väckarklockan, det var ett jävla väsen. Min första tanke var att ryssen kommit över sjön, men så kom jag på att de fräschar upp parkeringsplatsen utanför och just denna morgon hade den stora borrmaskinen tagits fram. Jag kanske inte ska gnälla på sådant, men man kan få en bättre start på veckan.

Det här tycker jag låter som ett ganska sunt exempel på hur det ska gå till i en demokratisk fotbollsförening. Det handlar om MFF-supportrar som har fått nog. Men jag vet inte, det kanske är en kupp det också…? Fast det verkar inte så, den sker i alla fall inför öppen ridå vilket är grundläggande.

Jag är inte säker på att det gick lika öppet till när det gäller det jag själv skriver om i dag, nämligen bakgrunden till Djurgårdsbasen Bosse Lundquists avhopp.

Dock är klubbarnas problem väsenskilda. Kritiken mot Lundquist handlar i synnerhet om att han blivit språkrör för det nya lagförslaget (den så kallade huliganlagen), medan kritiken mot Buffalo Madsens styre i första hand handlar om sportsliga misslyckanden.

Nu är jag fri att berätta om TV-projektet jag just nu jobbar med. Så här ligger landet lite kortfattat.

* Programmet heter LAUL CALLING och börjar sändas fredag 3 oktober och en gång i veckan från det.

* Ses på sportbladet.se och ligger ute i en vecka.

* I studion förutom jag själv: Wennman & Wegerup, Bank & Niva.

* Inslag och diskussioner om internationell fotboll, svensk fotboll och livet i allmänhet. Högt och lågt, djupt och platt.

* Varje program cirka tjugo minuter långt.

* Ett stående inslag kommer att vara en tittarfråga som jag ställer till mig själv, eller till någon av de andra. Ni kan redan nu mejla era frågor på robert.laul@aftonbladet.se.

* Läs mer om satsningen här och här.

Det absolut roligaste med den här artikeln, Daniel Nannskog på väg till AIK, är Nebojsa Novakovics sköna uttalande om skyttekungen i Norge:
– Det är synd att han har spelat i Djurgården och att han är 34 år.

…apropå att Nebojsa själv värvades från Djurgården till AIK vid 33-års ålder. Glimten i ögat, respekt.

Satt i bilen på väg hem från jobbet och gjorde en Gråskallen; jag lyssnade alltså på Radiosporten.

Precis när jag skulle parkera gick matchen mellan Feyenoord och Kalmar igång. Gunnar Brink rapporterade från De Kuip och konstaterade:
– Kalmar hoppas så klart att få med sig ett bra resultat hem, och då helst oavgjort.

Från parkeringen till min lägenhet tar det cirka tre minuter och jag hann tänka ut ungefär 56 resultat som Kalmar hellre skulle vilja ha med sig hem än oavgjort. Ett av dem var just seger med 1-0.

Elm slog frisparken och Elm nickade in målet i 72:a minuten och sedan stod den röda maskinen stadiga till matchslut (just i dag var den klädd i vitt).

…vilka Elm? Ja, det vete fan.

Nu är det nästan så man får be Chefen att han skickar ner en till returen, det här kan bli riktigt intressant. Hade varit ett lämpligt tillfälle att besöka Fredriksskans IP för första gången.

…om det nu inte vore så att Fredriksskans IP inte pallar Uefas krav och matchen i stället spelas på Borås Arena.

På planen är den röda maskinen dominant i fotbolls-Sverige just nu, men föreningen har en del att jobba med vid sidan av. Annars ska ju tränar-Nanne sluta har han sagt.

Nåväl, kvällens seger gjorde att jag surfade in på Elmarnas blogg för att se om de hunnit skriva något, men det hade de inte. Rydström har ju slutat blogga hos mig, men jag gick in på hans också, och hittade inget om matchen, däremot några kloka rader om borgarnas politik:

”Man utgår från att gemene man inte vill ha ett jobb, att gemene man hellre lever på bidrag, att en invandrare inte är intresserad av att få en plats i samhället och det finns säkert människor som resonerar så, som kan tänka sig utnyttja systemet, men merparten av oss vill arbeta, vill bidra, vill ha sin plats på ett självständigt sätt, men debatten dag handlar hela tiden om att misstänkliggöra den som saknar sysselsättning. Och alla förbättringar satsas på de som har en gynnsam livssituation och klyftan mellan de som har det bra och de som har det dåligt blir bara större och tydligare”.

Jag för ett liknande resonemang i min senaste krönika i Sportmagasinet och blev glad när jag såg att jag har en själsfrände i den röda maskinens lagkapten. Det är sådana förebilder världen behöver.

Nya numret av Sportmagasinet är snart i butik, eller det kanske redan är i butik, det finns i alla fall på redaktionen. Jag har hävt min bojkott och levererat en ny krönika efter att Magasinchefen skickade ett mejl där han bad på sin bara knän:

”Hej Robert.
Angående din bojkott av oss på Sportmagasinet, skulle jag vilja vädja till dig att inte stirra dig blind på ett tillägg på fyra kvadratcentimeter i tidningen, utan försöka se hela bilden av vår bevakning av dig. Jag skulle vilja påstå att den är utan tvekan övervägande positiv. Om du vill skulle jag och en reporter kunna resa upp till Solna för ett förutsättningslöst möte där vi försöker reda ut det här. Medtag egen vattenflaska”.

…nåväl, det nya numret innehåller på tok för mycket ishockey, men mellan alla sargpuckar och slagsmål ett och annat läsvärt fotbollsreportage. Niva har tydligen irrat runt i Kosovo ett par dagar med hetero-Bardell i släptåg och fick till och med in en passus om Partille i reportaget. Sånt gillar vi.

När det gäller kritiken som supporterföreträdarna i Djurgården framförde, men som ännu inte kommunicerats, låg tonvikten enligt mina uppgifter på:
* Missnöjet med Dif Säkerhet som har sin upprinnelse i derbyt då vakter ska ha använt övervåld mot supportrar. Samt dess efterspel.
* Att Bosse Lundquist sitter på för många stolar (han är även ordförande i Svensk Elitfotboll och därmed per automatik vice ordförande i Svenska Fotbollförbundet).
* Man ville föra fram Douglas Roos som föreningens nya starke man.
Jag kan inte, i den uppkomna situationen, se hur det skulle skada Djurgården om kritiken kommunicerades via föreningens hemsida eller som en debattartikel på svenskafans.com eller i Sportbladet. Sedan kan uppgifterna ligga till grund för ett medlemsmöte eller en öppen diskussion inför årsmötet. Men det kanske finns mer?