Det krävdes alltså att chefredaktör Jan Helin satte sig på flyget till Milano för att Zlatan Ibrahimovic skulle bryta sin långa bojkott. Man kan tycka vad man vill om det, men med tanke på den historiska händelsen – tredje Guldbollen – och att intervjun faktiskt är en av de bättre som gjorts med Zlatan är det svårt att hitta invändningar. Intervjun i sin helhet läser ni i papperstidningen, men ett utdrag finns på nätet. Sammanfattningsvis en lyckad lösning…men hur det blir i framtiden har jag ingen aning om.

Dåligt med skvaller från fotbollsgalans efterfest på Undici. En person jag precis pratade berättade att han flydde efter tre minuter.
– Närmare en Finlandsfärja har jag aldrig kommit.

…lät väl som en trevlig tillställning?

Här ytterligare en ögonvittnesskildring som kom i mejlen:

”En OTW-snubbe försöker övertala Jonas Nystedt att hänga med till Undici. Nystedt säger skrattandes ’Nej du, Robert Laul ska ju inte heller dit så…’ och går iväg. Tycker jag var väldigt roligt!
/Rapportören”

Mer?

Dulee Johnson ska nog inte vara så besviken över att domen stannade vid ”endast” 80 000 kronor i dagsböter. Dessutom har han ju råd.

Guldbollen till Zlatan – hans historiska tredje – var ett pris som inte var särskilt lätt att hålla hemligt. Sällan har en vinnare varit så given (ja möjligen i fjol då. Och nästa år om inte Zlatan skulle bli skadad). Ändå publicerades det egentligen ingenstans, förutom på Inters hemsida som släppte nyheten under eftermidddagen. Få medier valde att haka på.

Såg galan på TV för första gången på ett par år och kan därför inte ha någon direkt åsikt om den var bra eller dålig…det är ju en helt annan sak att uppleva allt på plats. Tyckte sändningen blev lite seg efter en och en halv timme…men fram till dess några garv.

För oss som jobbar i den här världen var det onekligen underhållande att se Lars-Åke Lagrell ränna runt i trikåer (även om jag inte riktigt gillar att han gjorde narr av Batman på samma gång). Att Ralf Edström dök upp som trädgårdsmästare var möjligen lite för väntat, men småkul.

Pelé på plats var så klart maffigt och väl uppe på scen slutade han aldrig tjöta, där sprack TV4:s körschema, vad ströks? Ingen lätt uppgift för stackars Jessica Almenäs att tvingas avbryta historiens störste spelare mitt i en inlevelsefullt berättad skröna (även om jag ska vara ärlig och säga att jag inte riktigt hörde/förstod allt Pelé sa).

Nu har jag sett Viktor Elms frispark mot Elfsborg så många gånger att jag tappat räkningen, men varje gång blir jag nyfiken på exakt hur ont Johan Wiland fick när han landade på målställningen. Bilden klipps precis när Wiland stämmer upp i ett smärtsamt vrål.

När det gäller priserna som delades ut kan jag bara konstatera att juryn var rätt på det i alla herrkategorier. Damerna har jag ingen direkt koll på…Frida Östbergs Diamantbollen kändes som en överraskning men det kanske det inte var?

…framför allt rätt att Stefan Johannesson fick pris som ”Årets domare”. På gränsen till Sveriges bäste sedan en tid.

Olof Mellberg får en del skit för att han inte dök upp och mottog sitt pris som årets försvarare men det är ju inte första gången en landslagsspelare inte dyker upp. Tror ni Zlatan kommit om han inte vunnit Guldbollen?

Jörgen Mörnbäck har aldrig varit min favorit och vad hände egentligen när han imiterade Gråskallen? Vår förbundskapten såg ut som ett åskmoln, det kändes knäpptyst i hela Globen och Mörnbäck bröt numret – eller? Däremot höll Henke Larsson på att kikna av skratt när Mörnbäck imiterade Kim Källström, det var ganska skoj.

Snygg gest att tacka av Niclas Alexandersson, Fredrik Ljungberg och Marcus Allbäck som alla svarat för betydande landslagsinsatser. Framför allt Alexandersson är en spelare värd att hylla som jag tidigare varit inne på.

Ett gäng Kalmarspelare med Lasse Johansson i spetsen utsåg ”årets” i några olika kategorier och Henke Larssons vänstervolley var med på ett hörn – men var hade ”Årets mål” tagit vägen? Missade jag det? Jag är ganska säker på att jag satt framför TV:n hela sändningen.

Återkommer här på bloggen med en rapport från efterfesten. Ska se vad jag får fram via mina rapportörer.

…och till sist, i morgondagens Sportbladet, en exklusiv intervju med Zlatan Ibrahimovic.

Så var det dags för fotbollsgala igen. Den här gången blir det jobb, bara jobb. Kanske lika bra det. Miss Modin och jag ska ha en studio utanför Globen och sända live, exakt vad som händer får vi se. Sedan blir det hem för att tina upp och se galan på TV. Länge sen jag följde spektaklet så, men det kan vara kul det också. Wennman den Store har fått min plats bland högdjuren. Jag räknar ändå med att kunna leverera en fyllig rapport från fest och efterfest via ett antal rapportörer.

…alla som läser morgondagens Sportbladet lär bli en aning förvånade, vågar jag nästan lova.

Jag berörde Djurgården i ett inlägg i går kväll, i dag spekuleras i att Sören Åkeby och Zoran Lukic kommer tillbaka som tränarpar. Att Zoran återvänder som individuell utvecklingstränare har det snackats om…men jag undrar om Zoran & Snuffe är rätt väg att gå. För någon av parterna. Magnus Pehrsson är min man. Går han inte att lösa i år, går han säkert att lösa till nästa år. Siggi och Paul har ett år kvar på kontraktet och vill fortsätta. Varför göra något förhastat? En tydlig kommunikation i alla riktningar och problemet är löst.

Lugnet har lagt sig över AIK igen. Det varar väl i några månader.

Bäst rustade av Stockholmslagen inför 2009 står tveklöst Hammarby vars tränare Tony G kan bygga vidare i lugn och ro på inslagen väg. Men denna säsong kommer kraven. Jag tror ingen nöjer sig med ett Bajen som inte slutar topp fyra 2009. Tony G har som jag ser det fortfarande en hel del att bevisa och truppen behöver spetsas i de flesta lagdelar.

Bäst rustade inför 2009 totalt sett: IFK Göteborg och Elfsborg. Kalmar riskerar att tappa fler nyckelspelare än Viktor Elm och jag tror att Blåvitt och Elfsborg gör upp om guldet 2009. Givetvis måste man först se vilka som gör vilka värvningar och vilka spelare som försvinner…men Blåvitt och Elfsborg blir topplagen 2009.

Så rasade mitt kära gamla Ljungskile ner i superettan igen och vi säger grattis till Brommapojkarna. Men det känns lite skitsamma. Visst, jag har en speciell relation till LSK men är tveksam till att de nånsin kommer kunna skapa en tillräckligt stark och stadig grund för att tillföra något i allsvenskan. Därför sörjer jag inte deras sorti.

…möjligen unnade man Jörgen Wålemark att hänga ett till i dag, han var riktigt bra. Då hade han fått avsluta karriären med att skjuta Ljungskile kvar i högsta serien.

Brommapojkarna är heller inte mycket att gå igång på. De har en del spännande talanger, knappast något mer.

Matchen var stor underhållning, inte för spelet, utan för Ljungskiles brutalitet och våldsamma satsningar i alla närkamper. Men tre man utvisade i ett avgörande kval…den förste redan efter en kvart…man undrar vad tränare David Wilson sa innan avspark. Det var rena turen att inga BP-spelare lämnade Starke Arvid med ambulanshelikopter. En av tränarens uppgifter är att lägga spelarnas tändning på rätt nivå, det misslyckades Wilson – som jag annars gillar – totalt med.

…apropå Wilson, vad tror ni om den här tränarkarusellen: Magnus Pehrsson till Djurgården, David Wilson till Gais? På tisdag ska Dif-VD:n Alf Johansson lämna sin utvärdering till styrelsen och allt tyder på att den innehåller ett förslag om ett tränarbyte. Mycket handlar förstås om att Djurgården ska hitta ett bättre alternativ än Siggi/Paul. Går Pehrsson inte att få loss kanske man avvaktar ett år, även om målsättningen alltså är att hitta en lösning redan nu, som en slags nystart med Göran Aral som högste sportslige tjänsteman. Det innebär att klubbdirektören Bosse Anderssons makt i klubben begränsas och det återstår att se om ”Super-Bo” accepterar sin nya roll eller om han lämnar skeppet. En del svar kan komma i början av veckan.

Nu tyckte Gråskallen uppenbarligen att tiden var mogen för att avslöja sanningen. Den är att Zlatan inte ens reser med till Amsterdam (precis som jag häromveckan skrev att det skulle bli).

Självklart behöver Zlatan inte spela en sådan träningslandskamp, tycker jag, men varför försöker Gråskallen ens ge sken av att ett svenskt landslag har något att säga till om i de här frågorna genom att ta ut honom i truppen? Alla vet ju att klubblagen bestämmer över ett litet svenskt landslag, precis som de gjort de senaste åren och precis som de gjorde när Zlatan plötsligt lämnade truppen dagen innan träningslandskampen mot Frankrike.

Det börjar bli lite humor över Gråskallens desperata kamp för att upprätthålla någon slags bild av att han sitter på makten över stjärnorna när det gäller träningslandskamper. Den här gången är det dock skitsamma eftersom inga svenska fotbollsfans blev lurade att köpa dyra biljetter.

Även Olof Mellberg ”har fått ledigt” på grund av ”intensivt matchande”. Jo men tjena.

Minns ni det här José Mourinho-uttalandet förresten?
– Om jag förstår? Vad jag förstår är att Ibrahimovic är en spelare som ska spela alltid. Han ska spela för mig. Han ska spela för laget. Han ska spela för klubben. Han ska spela för fansen. Han ska spela för fotbollen.

Roligaste med Canal+ lördagsfotbollssändning – förutom att Erik Edman ”sågade” Johan Elmander som målskytt – var att den hattricksammanställning (som mr Svensk Fotboll satt ihop) var ljudsatt med Iron Maidens Be quick or be dead. En fin sång som jag hade som mobilsignal en gång i världen. Jag tvingades dock byta eftersom folk i min omgivning blev för stressade. Alla som hört inledningen vet att den är ganska…energisk?

…apropå Elmander gjorde han en ganska blek insats, framför allt i första halvlek.

Liverpool vinner Premier League, vad tror vi om det? Ska bli jävligt intressant att se om de hänger med hela vägen och håller undan för Chelsea och Manchester United. Liverpool har jag alltid gillat. Kan de vinna? Det är en intressant diskussion.

Lördagkväll, vad gör man då…jo man sitter i Solna med en flaska Pepsi Max framför Landet Runt på SVT. Dags att göra något åt det.

Bra respons på senaste Laul Calling, det är kul, galan verkar ha gått hem även om många reagerar på Hjalmar Jonsson. Han är ingen nyckelspelare, heter det. Nä, han är inte nyckelspelaren men han är väl en av Blåvitts nyckelspelare sett till att han spelar varenda jävla match, har gjort så i många år och dessutom tar hand om en del fasta situationer. Och om ni lyssnar på diskussionen utser juryn faktiskt Dembo Tourray till årets sämsta nyckelspelare…men jag gjorde en liten kupp.

Till sist, dags att stoppa pressarna igen: TV-kanalens fotbollshemsida dammar på en het story om Petter Furuseth (han som tidigare hette Furuseth-Olsen). Den här gången berättar Furuseth att han har flera år kvar i kroppen och att det finns en mängd intressenter i många olika länder för hans fotbollstjänster.

Är Henrik Rydström en man för landslaget? Det tycker Roland Andersson…men Rydström håller fast vid sin bojkott tills vidare. Frågan är vad han säger om det blir skarpt läge…vad tror ni?

Andra ämnen i dagens Laul Calling är vår egen speciella fotbollsgala där vi utser vinnare i följande kategorier…

ÅRETS SÄMSTA TRÄNARE
– Roland Nilsson, Malmö FF
– Sören Åkeby, Ålesund/Gif Sundsvall
– Síggi Jonson/Paul Lindholm, Djurgården
– Mats Jingblad/Sören Cratz, IFK Norrköping

ÅRETS SÄMSTA NYFÖRVÄRV
– Jeffrey Aubynn, Malmö FF
– Rami Shaaban, Hammarby
– Bojan Djordjic, AIK
– Lasse Nilsson, Elfsborg

ÅRETS SÄMSTA PRESTATION
– Djurgården
– AIK
– Malmö
– Norrköping

ÅRETS SÄMSTA NYCKELSPELARE
– Nils-Eric Johansson, AIK
– Dembo Tourray, Djurgården
– Jonas Sandqvist, Malmö FF
– Hjalmar Jonson, IFK Göteborg

ÅRETS PENSIONÄR
– Niklas Skoog, Malmö FF
– Mattias Jonson, Djurgården
– Fredrik Söderström, Hammarby
– Jörgen Wålemark, Ljungskile

Är det för elakt? Eller finns det en poäng i att – i dessa galatider – också sätta fingret på sådant som inte varit bra då allt fokus är på det som varit bäst?

SVT:s Debatt diskuterade elakheter i går och den emellanåt mycket underhållande Alex Schulman grillades i studion. Men den stora stjärnan i svensk humorelit, som också var på plats i studion i går, är tveklöst Björn Ranelid. Han borde ha en egen stand up-show.

…apropå Laul Calling bjuder vi faktiskt igen genom att låta tittarna rösta om sämsta fotbollsjournalisten…där jag själv givetvis är nominerad.

Skakande att läsa om de dödshot som AIK:s ordförande Per Bystedt har utsatts för, nu bekräftas det rakt upp och ner vilket gör det öppna brev Magnus Hedman och Johan Mjällby skrev häromdagen ännu mer angeläget.
Även om en ordförande i en fotbollsklubb råkar ta en rad dåliga beslut, är det avskyvärt, uselt och fegt att han ska hotas till livet för dessa beslut. Jag tycker att Bystedt gjort en rad felbeslut  – vilket han också erkänner – men han är samtidigt väldigt stark som står upp i den här stormen. Många hade kastat in handuken för länge sedan.

Mordhoten är inte bara en tragedi för Bystedt och hans familj, fotbollen och samhället, de flyttar också fokus från sakdebatten om varför Rikard Norling fick gå. Men hur jävligt Bystedt än har behandlats, måste man sakligt kunna diskutera vidare vad som egentligen hände när Norling sparkades. Precis som att läktarvåldet inte ska få vinna över fotbollsmatcher, ska våldet inte få stoppa debatten. Jag rekommenderar alla att läsa Simon Banks krönika i dag.

På måndagens presskonferens var orsaken att Norling ”inte uppnått resultat”. Att det var en bluff lägger jag fram bevis för i Laul Calling i dag, och mycket riktigt, på gårdagens medlemsmöte erkände Bystedt att det inte var sanningen.
– Vi gjorde en egen analys och vi kom fram till att stämningen på Karlberg inte var bra, ledarskapet var inte bra, det har varit bra men har blivit sämre. Det fanns en risk för oss att förlora spelare och det fanns även svårigheter att rekrytera nya, motiverade Bystedt nu sparkningen.

Tidigare ville Bystedt inte hänga ut en enskild individ, nu var det inte så noga längre. När han pressades av medlemmar och supportrar kom motiveringen fram. Det ska bli intressant att höra vad Rikard Norling har att berätta när han väljer att tala ut, nu när fördämningarna har brustit. Jag är nämligen skeptisk även till den förklaring som nu ges.

Inget större intresse är meningen för dagen…varken för den supporterfrågeställning jag tog upp i förra inlägget eller för Daniel Nannskog bland svenska klubbar. Nannskog vill ju eventuellt flytta hem till Stockholm, jag vet att AIK spanade in honom, men intresset kanske försvann med Rikard Norling. Funderar på att bjuda den norske skyttekungen till Laul Calling så alla kan se att det är en trevlig och rolig snubbe. Dessutom gör han ju mål också. Nannskog till Laul Calling, jag ska höra efter när han kan.

Dagens inspelning är avslutad och till i morgon har vi ett väldukat bord med en alldeles egen fotbollsgala (en väldigt ovanlig sådan dock), en kul nyhet om Henrik Rydström – denna underskattade, defensive mittfältare som jag hoppas att vi får se under landslagets januariturné, samt en gäst i form av Sportbladets expert på skånska, Stefan Alfelt (troligen den journalist som ser flest allsvenska matcher live varje år). Dessutom lottar vi ut Iván Óbolos snusdosa.

I dag mullrade AIK-styrelsens desinformationskampanj igång. Per Bystedt – som alla tidningar och medier sökt utan framgång – ställde upp exklusivt för konkurrenten och jag förstår varför. Det var en av de mest okritiska intervjuer jag någonsin läst. Jag förstår att han lät sig intervjuas av Lur, klassisk taktik för att undvika de kritiska frågorna.

Till Svenska Dagbladet skickar AIK fram en avhoppad styrelseledamot (jag kände inte ens igen hans namn) som levererar ett par halvbleka exempel som skulle motivera att Norling fick foten. Jag tycker inte något av dem håller. Till skillnad från konkurrenten gör SvD:s skribenter dock ett hederligt journalistiskt arbete och trots att Norling inte vill bemöta kritiken bemöts den ändå på ett bra sätt.

…vi tar givetvis upp AIK från en ny infallsvinkel i morgondagens Laul Calling, missa inte det ni som är intresserade av härvan.

Till sist; den här är ganska underhållande.

…men inte ens Fadde är lika underhållande som AIK:s försök att förneka sin desinformationskampanj. Bland det värsta skitsnack jag läst.

Jag var inbjuden till den här hearingen i går som AIK-alliansen, BajenGruppen och Järnkaminerna annordnat för att ”rädda svensk fotboll”…jag hade till och med tackat ja…men insåg i måndags att de lagt den exakt samtidigt som landslagets presskonferens och fick avboka.

Jag skriver under på andemeningen – en ökad dialog mellan fotbollen och supportrarna – och på många andra punkter också, och konstaterar att suportrarna och förbundet resonerar på samma sätt i alla fall när det gäller första punkten, ”en attitydförändring hos förbunden. Börja lyssna på kunderna (supportrarna)”.

På gårdagens presskonferens informerade nämligen generalsekreteraren Sune Hellströmer att SvFFska göra en webbundersökning med frågor riktade till gemene supporter om hur man ska få publiken tillbaka till arenorna. Eftersom publiktappet är som störst i storstäderna kanske förbundet och nämnda tre supportergrupper gemensamt ska utforma frågorna? Ett bra första steg på vägen.

Den mest kontroversiella punkten, så vitt jag förstår det, handlar om den så kallade Huliganlagen som bör ”omarbetas för att rättsskydda den vanliga supportern”. Hur ställer sig förbundet, klubbledningar och andra supportrar i den frågan? Kommentera gärna.