Alltid lika roligt på amerikanska landskamper. Inför nationalsångerna säger speakern: ”Please stand up – and remove your hats”.

…jag tog inte av mig kepsen i år heller. Lite vardagsedge får man unna sig.

Alla jänkare ställde sig på sidan med högerhanden på hjärtat. Alla utom Charlie Davies. Har han bott för länge i Sverige?

Noterar att Lund sätter exakt samma betyg som jag på spelarna – förutom att han ger Nannskog en trea. Av mig fick han bara en tvåa. Lur ger Nannskog en tvåa men skiljer sig genom tvåan på Andreas Dahl (där vi andra har etta) och ettan på Gustav Svensson (där vi andra har tvåa). Känns ändå som att vi gör i princip samma bedömning av Sverige, jag vet att TT-Skiöld resonerar likadant, den som skiljer sig är assisterande förbundskapten Roland Andersson:
– USA var inte klart bättre, de var något bättre.

Vi är ju amatörer så Roland har säkert rätt.

…å andra sidan ville Roland inte ens hålla med om att Johan Dahlin skulle tagit frisparken. Något Dahlin själv tyckte att han ”absolut borde ha gjort”.

Synd om Andreas Dahl som jag följer lite extra. Förutom några mindre lyckade försvarsingripanden gjorde han bra ifrån sig varje gång han hade bollen. Tyvärr hade han bara bollen tre gånger.

Bloggkollega Wennerholm skriver om ”Den svåra konsten att sova på flygplan”. Flyg business för fan, säger jag.

Mer om matchen? Läs min krönika.

Klockan börjar dra sig mot midnatt i Los Angeles. Även om staden inte sover på långa vägar är det dags för oss att göra det. Det är ny presskonferens i morgon bitti. Då kanske man ska sätta sig ner med Rasms Elm. Vad vill vi veta om honom?