Bättre match i dag, bättre motstånd, mer som hände. Allt från Johan Dahlins supertabbe till storfiskaren Renégie som till slut fick in en boll.

– Tack och lov, som han uttryckte det.

Skön snubbe, för övrigt. Tror nog att Håkan Mild ändå ångrar att Ranégie inte fick fler chanser.

– Jag kanske inte passar in i Blåvitt, sa han med ett snett leende.

Emir Bajrami var inte lika vass i dag, vilket även förbundskapten Erik Hamrén påpekade. Michael Almebäck däremot, turneringens lilla wow. Ge honom ett år eller två så kanske det kan bli något. Ni noterade väl att Syrien knappt skapade en enda målchans?

…inte helt säker på att Bajrami är med mot Wales, vi får se. Han har en del kvar att bevisa.

Här har man hyllat Anders Svensson i några dagar, sedan gjorde han en tvåplusmatch på sin höjd.

– Vissa matcher är jävligt roliga, andra jävligt tråkiga, den här hörde till det senare, sa Anders.

Kaotiskt efteråt. Publik rusade in på planen, spelarna fick skynda på in i omklädningsrummet som skyddades av en syrisk insatsstyrka och en gallergrind. Där tog även TT-Skiöld och jag ”skydd”, vi var nere på innerplanen för att göra intervjuer och hade ingen lust att stå kvar där när det regnade in folk från alla håll och kanter.

Men publiken rensades snabbt bort av en annan insatsstyrka eftersom Lennartsson & Söderberg skulle leda ett träningspass för de som inte spelade.

Lagrell var nöjd:

– Här gör de något i alla fall, sa han och syftade på polisinsatsen.

Någon större dramatik var det egentligen aldrig. Det var ingen hotfull stämning. Jag har sett värre i allsvenskan. Men landslagspolisen Janne Hammarbäck fick visa sin styrka när han höll rent utanför omklädningsrumsdörren. Han röt så folk blåste bort.

Det verkar inte bli något Damaskus by night för spelarna. De verkar inte överdrivet förtjusta i stan. Jag förstår lite hur de tänker och överväger att strunta i det jag också. Får se om Hussfelt är laddad.

Och nej, Mikael Dorsin levde inte upp till tröja nummer nio i dag heller.