…som det ser ut i Laul Calling. Miss Modin, som sett mig i bara mässingen både en och två gånger, kan intyga:

– Du är inte så tjock ”på riktigt”, sa miss Modin efter att hon sett programmet. Men du ser tjock ut på skärmen.

Det måste alltså bero på att jag har en minisparris på ena sidan (Erik Niva) och en normalsparris (Anders Svensson) på den andra.

Grejen är att jag har tränat stenhårt för att komma i form till premiären – men kanske har jag tränat fel? Jag har kört mycket styrka, mindre förbränning, vilket resulterat i att skyddet mot kylan sitter kvar samtidigt som jag har bröstmuskler som påminner om en B-kupa. Dessutom måste skjortan krympt i tvätten.

I alla fall, vi är ganska nöjda med dagens nypremiär, vi är nöjda med extramaterialet där Anders drar sköna stories från Premier League-tiden. Vad tycker ni? Landslagskaptenen bjöd verkligen till, och det ligger en hel del i det som branschpressen nu rapporterar om, att landslagets gått från Lagerbäcksk slutenhet till Hamrénsk öppenhet.

Men jag läser också en välformulerad kritik mot Svenska Fotbollförbundet i ett annat ämne. Inget vi hann ta upp i Laul Calling denna gång men räkna med att ämnet dyker upp redan i nästa avsnitt. 

Här ser ni programmet i stor skärm, här ser ni extramaterialet, och här nedan ser ni det i liten skärm…

Till sist; Broder Birro uppges vinna kvällens På Spåret-final. Ryktet har florerat länge. Han sägs till och med avgöra allt i någon slags utslagsfråga. Det vore ödets ironi eftersom han levt på sin kupékamrat hela resan och knappt svarat på en fråga av egen maskin. Men, om ryktet nu stämmer, måste jag tillstå att det är stort att ha vunnit På Spåret. Grattis, Marcus.