Det kommer alltså inget Laul Calling denna fredag då vi påskpausade produktionen förra veckan. Däremot jobbar vi för fulla muggar med nästa program som kommer fredag om en vecka. Första ledtråden på gäst är: allsvenskans bäste dribbler?

Har varit lite offside under kvällen efter två intensiva Champions League-dagar. Jag och mr Flinch gick på bio och såg den franska fängelserullen En profet (Un prophète). Väger mellan L L L och L L L L. Det lutar nog åt senare även om den var lite lång (2.35).

…ni som gillar utdragna rakbladsskärscener kommer att älska den, jag fick blunda i en minut medan mr Flinch såg ut som satt var på Det regnar köttbullar med Lill-Edvin. Vad jag menar är att mr Flinch inte rörde en min trots den brutalaste scen jag sett sedan Jack Nicholsson flög fram bakom ett hörn med yxa i The Shining. 

Har vi ett fotbollslandslag fortfarande? Kan inte påminna mig om att det någonsin varit så tyst så länge. Är Erik Hamrén kvar som förbundskapten? Har Zlatan kommit tillbaka? Vad gör Lasse Richt på dagarna?

Hermann Dill är tillbaka med ett inlägg och kommentartråd som min kompis Kalle som hejar mer på Tyskland än Sverige borde gilla.

Hur märkligt det än kan låta var Djurgården alltid mitt favoritlag i hockey som liten. Det handlade delvis om att jag tillhörde ungefär samma ålderskull som Hasse Blomqvist och Tomas Rosenkvist, de lirade i Västra Frölunda, jag i Jonsered, och har du sprungit och jagat bollen av dem kan du aldrig heja på Frölunda i vare sig fotboll, ishockey eller något annat. Nu är Djurgården i SM-final i hockey för första gången på nio år och jag reagerade faktiskt på det. Hur funkar sådant egentligen?

…apropå mr Flinch kom hans artikel om Henke Larsson bort lite. Larsson tycker som de flesta andra att det är för tidigt att jämföra Messi med Pelé och Maradona:

– Maradona var inte dum och Pelé var inte dum. Jag tycker Pelé var mer en lagspelare än Maradona. Mardona är tvåa på min lista. Sedan har vi Cruyff också där. Men han har förlorat två VM-finaler. Hade han vunnit någon av dem hade han kanske varit ett hack högre upp.

Sedan la Larsson till:

– Alla har olika åsikter, och det är det som är gött.

Det tycker jag var väldigt roligt sagt för att komma från Henke som är klart mer öppen nu som tränare än han var som spelare.

Men principfast. Häromveckan sökte jag honom i ett ärende, fick besked av Landskronas press-Kurt att ringa under eftermiddagen. Jag ringde fem över tre och Henke svarade:

– Jaaa, du skulle rringa mellan halv trrae och trrae å nu är hon fem över trrae.

…men sedan kvittrade han som en lärka under resten av samtalet.

Eller nja, men ni fattar, det är stor skillnad.

Men kommer han att lyckas som tränare? Jag tror ju på Larsson men när vi frågade Jesper Blomqvist i Laul Calling-studion svarade Jeppe så här:

– Det jag har känt under de år jag jobbat som tränare är att jag får mer och mer respekt för de som varit länge i gamet. Det handlar om att samla på sig erfarenheter. Självklart kan man lyckas redan från början – pang. Men min respekt för tränare som varit med länge växer hela tiden.

Erik Niva gick ännu lite hårdare fram:

– Det är väldigt sällan det går automatiskt när du tar steget från ena sidan linjen till den andra. Numera är det väldigt sällsynt att de största spelarna blir de största tränarna. Det är så allomfattande att vara tränare att det krävs en ofantlig hunger som empiriskt visat sig finnas mer hos de som inte lyckades hela vägen som spelare. Jag skulle säga att Henke har en extra uppförsbacke snarare än en extra nedförsbacke som tränare. 

Många menar att superettan är hetare än allsvenskan och just när det gäller Henke ligger det något i det: ett 20-tal skotska journalister lär vara på väg till Landskrona för Bois premiär mot Degerfors på lördag, läser jag på Larssons blogg.

…min kollega Mattias J:s blogg alltså. Henke har nog ingen ännu men det är säkert bara en tidsfråga.

Apropå debatten om heta superettan är jag ändå övertygad om att när vi summerar i november har allsvenskan vunnit i såväl mediaexponering som publiksnitt. Känslomässigt däremot – mot bakgrund att allsvenskan känns iskallare än på 15 år samtidigt som superettan känns hetare än någonsin – tycker jag att frågeställningen är klart motiverad så här i början av säsongen.