Det är ju kuken också, som Glenn Hysén sa för 21 år sedan.

Jag hade lagt upp bollen på straffpunkten med mitt inlägg om B-matchen mot Cypern – men kan inte följa upp med ett bra avslut eftersom jag bara såg första halvlek.

Under andra var jag tvungen att jobba. Det var en händelserik tisdag: domen mot Öis, storyn om 51-procentsregeln (se dagens tidning). Jag återkommer till det.

Första halvlek såg jag alltså. De engelska kommentatorerna på Eurosport 2 sågade Pontus Wernbloom inte mindre än fyra gånger för hans brutala spel. Sedan tog de tillbaka allt efter assisttouchen fram till Marcus Berg (vilket avslut). Sveriges 1-0-mål var också klass: bra inlägg Martin Olsson, bra nick Tobias Hysén.  Rasmus Elm har tuffat till sig en aning men oj vad han slog bort enkla passningar. Är det inte det ena så är det det andra…ärligt talat vet jag inte riktigt vad förbundskapten Erik Hamrén ska göra med informationen han fick igår…men tror ändå att Elm, M. Olsson, Adam Johansson och Alex G kan komma som nya namn i EM-kvaltruppen mot Moldavien.

Domen mot Öis då…deras aktiebolag får pröjsa en fjärdedel av polisens kostnader för arbetet inne på arenan under en match mot Hammarby i superettan. Totalt 2070 kronor. Om domen vinner lag kraft – den kan fortfarande överklagas till högsta förvaltningsdomstolen – kan det få betydligt större konsekvenser för alla bolagiserade storklubbar. Vi snackar om en dryg miljon per år för AIK, Hammarby och Djurgården.

Det finns många olika infallsvinklar på det här. TT skickade ut 16 olika artiklar på fem timmar. Det var i mesta laget kan jag ändå tycka. 

Först och främst är kammarrätten själva frågande till sin egen dom, läs bara…

Slutsats: lagen är som den är, alltså måste Öis bestraffas.

Vidare tänker jag:

Eftersom polisen inte kan kräva en ideell förening på pengar blir den juridiska knäckfrågan om ett idrottsaktiebolag drivs i vinstsyfte som kammarrätten hävdar. Å ena sidan är svaret ja: syftet med ett aktiebolag är att över tid ge avkastning åt sina aktieägare. Å andra sidan säger Riksidrottsförbundets regler (ännu så länge i alla fall) att föreningen måste äga 51 procent av rösterna i ett idrottsAB. Vinsten aktiebolaget gör går alltså i huvudsak till någon som inte anses kunna ha ett vinstintresse.

Slutsats: det kunde lika gärna blivit en friande dom.

…och en sak till, inte för att det egentligen har något med saken att göra men…hur många idrottsaktiebolag går med vinst över tid?

Det är hur som helst en märklig dom. Eller märklig lagstiftning. Det dröjde heller inte länge förrän politikerna som stiftar våra lagar klev in i debatten.

Vänsterpartiet mejlade en inbjudan att debattera lagen:
– Idrottsföreningarna med all sin ungdomsverksamhet och ideellt arbete bidrar till samhället för enorma värden varje dag. Om den här domen hotar den delen av klubbarnas verksamhet är det särskilt allvarligt och ett problem vi måste undersöka hur vi kan lösa. Den här lagen skrevs i en tid när Idrotts-Sverige såg annorlunda ut än idag. Därför kan det finnas behov av att anpassa lagen till dagens situation, skrev Torbjörn Björlund, idrottspolitisk talesperson Vänsterpartiet.

Men Vänsterpartiet och idrott…nja., inte så trovärdigt. Inte efter att partiledaren Lars Ohly i valrörelsen gjorde ett vidrigt populistiskt utspel om skattelättnader för redan välbetalda fotbollsspelare (för att kunna konkurera med Danmark och Norge). Okej om det kommit från den andre djurgårdspolitikern men vänstern ska icke kräva skattelättnader för höginkomsttagare.

…Ohly tvingades senare backa från sitt förslag i direktsänd TV under en av SVT:s partiledarutfrågningar. Jag hoppas att han skämdes.

Till sist: 51-procentsregeln. Vi får ta det senare i dag. Måste sova nu. Ni får läsa Fitness och min rapportering i papperet eller på nätet.

PS Missa inte min nya bildbyline, hur många L?