Hade precis bänkat mig för ytterligare en bio (Black Swan, en riktig…eh…nagelbitare) när det började brumma i skrevhöjd. 

Via SMS och twittrar till iPhonen i byxfickan blev jag informerad om att jag varit med i Sportnytt. Inslaget handlade om Erik Hamréns orutinerade försvar mot Moldavien och jag sa vad jag tycker – det måste vara någon form av världsrekord i orutin att ställa upp med en backlinje där spelarna endast har fem tävlingsmatcher från start.

Tillsammans.

…givetvis passade en och annan på att hugga på att en okammad kvällstidningsskribent fick så exklusiv TV-tid men jag skulle säga att de som verkligen följer och har följt landslaget noggrannast och ihärdigast senaste tio åren varken kommer från SVT, morgontidningarna eller vunnit fina journalistpriser. Tvärtom hävdar jag att de som har bäst koll på vårt landslag är sådana som Lund, Ek Wallraff, Lur, TT-Skiöld, Fitness och jag själv. Det är vi som dragit tunga januarilass och gjort de mindre glamorösa resorna i ett antal år. Det är vi som är med på den här typen av presskonferenser där många andra stannar hemma. Därför ska våra analyserar inte underskattas, tvärtom.

Bion gjorde att jag missade kvällens Champions League – stort av Inter, grattis alla Serie A-kramare, tacka van Gaal för att Klose blev kvar på bänken igen och snyggt av Chicharito, en av mina personliga favoriter – men just i kväll orkade jag inte med mer fotboll. Jag sitter med vår allsvenska fotbollsbibel och det finns inte mycket som är mer frustrerande än att sätta sig in i exakt var 16 allsvenska lag står inför premiären. Det vet de inte ens själva – men i en analys till varje laguppslag ska jag försöka förklara det med någorlunda trovärdighet. Det går men kräver sin research.

Men.

Den hårda sanningen är att hur noga jag än läser in mig på nyförvärv, träningsmatcher och spelsystem så kommer jag få helt fel på ett gäng avgörande punkter. Sådan är fotbollen. Sådan är framför allt allsvenskan.

Missförstå mig inte: jag klagar inte på mitt jobb. Men ibland undrar jag om jag inte gjorde mer nytta för världen när jag tömde containrar i lagret på Hisingen.

…det är då man känner att det hade varit skönt att åka hit och vila upp sig lite.