Men vi börjar med ishockey. Journalisten Jonas Fahlman – som jag berörde snabbt i går – skyddas numera av livvakter efter mordhot och har tagit en timeout från sitt jobb som hokeyreporter på Västerbottens Folkblad. Det är naturligtvis inte acceptabelt, det förstår vem som helst. Bakgrunden är att han rapporterat – varit budbärare – i en story om en sportchef i Luleå som kallas ”Osten” och som misstänks för hets mot folkgrupp.

När jag skrev om det i går fick jag mejl från seriösa kollegor som på fullt allvar viftade bort grejen med att ”Fahlman hade aldrig skrivit om det handlat om Skellefteå”.

Jag förstår att vissa supportrar resonerar i de här banorna: ”Äh, han skriver bara si och så för att håller på det och det laget”. Men herregud, internt i branschen trodde jag att vi kommit längre. Men synsättet lever tydligen kvar, i alla fall bland hockeyreportrar.

…om det legat någon sanning i dylika anklagelser skulle jag själv inte skrivit en rad om IFK Göteborgs ekonomiska brottslighet för några år sedan som fick till följd att bland annat klubbdirektören åkte i fängelse. Men tillsammans med Fitness var jag den reporter som granskade Blåvitt allra hårdast. Fråga Mats Persson Informerar om ni inte tror mig.

De reportrar jag vanligtvis jobbar med är i första hand journalister, i andra hand sportjournalister, i tredje hand idrottsintresserade och möjligen i fjärde hand supportrar. Det här med att man som sportjournalist gör bedömningar utifrån vilket lag man hejar på är en av vår tids…f’låt vår branschs största och mest felaktiga myter.

Frågor på det?

En annan fråga: om det efter den pågående polisutredningen visar sig att ”Osten” är skyldig till hets mot folkgrupp – och han inte själv erkänner detta nu – har han då även en mordhotad journalist på sitt samvete? ”Osten” och Luleå bör fundera igenom hur de ska förhålla sig till den här historien fortsättningsvis.

Nog om det.

Apropå Mats Persson Informerar som nu är klubbdirektör i Gais: Razak Omotoyossi klar och det är bra så till vida att Göteborgsklubben var i desperat behov av att förstärka offensiven. Att det inte skulle bli något med Wanderson stod klart (?) i samma ögonblick som Mats Persson Informerar pratade om att resa till Saudiarabien. Det kan aldrig varit särskilt aktuellt. Chippens Oksana blev stoppad vid gränsen när hon hade en Alladin-ask i bagaget (det är ju alkohol i chokladen). Persson blir en helt fri man i maj och det visumet skulle jag velat se.

…i alla fall, nu har Gais signat världens två största lår i stället, och därmed har laget ett anfallspar som kan beskrivas som 2011 års variant av Helsingborgs slocknade stjärnor. Det innebär att Gais-supportrarna vågar drömma om en ny elfteplats…eller till och med ännu högre?

I efterdyningarna till landskampen är jag mest fascinerad över att inga andra medier gjorde den upptäckt Fitness och jag sprang på i natt: att Sverige inte gjort mål på straffspark i tävlingssammanhang sedan 2005 (Fredrik Ljungberg mot Bulgarien borta). Sedan dess har ”Ljungan, Henke Larsson, Kim Källström och nu Zlatan missat. Detta sexåriga trauma kommenteras inte nånstans – vad handlar det om?

Nästan så man blir konspiratorisk à la en och annan hockeyreporterkollega…