Startsida / Inlägg

Vasaloppet – så var det

av Robbie Lauler

Jodå, Vasaloppet är en trevlig, solig och folkkär svensk klassiker.
För er som tittar på.
Vi andra, vi som åker som åker, vi är idioter.

Elitlöparna må vara tränade för den här typen av långa skidlopp och glider i mål på fyra fem timmar utan att tänka så mycket mer på det. Men Vasaloppet är främst inte ett lopp för eliten utan för oss vanliga dödliga. Det var i alla fall den bild jag hade när jag i ett svagt  ögonblick anmälde mig efter massiv övertalning av min vän och kollega Jenny Modin som i sin tur övertalats av sin bror Jonas, en erkänt duktig åkare.

Den bilden är helt felaktig.

De nio milen mellan Sälen och Mora – som inte ens Gustav Wasa åkte enligt senaste forskningen – var värre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Emellanåt hade jag lust att ställa på tvären mitt i spåren och skrika ”Vad fan håller vi på med?” för att få till ett djupare resonemang om det här med att utmana sig själv.

Extra enerverande var att vid varenda mellanstation från Smågan (11 kilometer) och framåt spreds information i leden om att ”Nu blir det inga fler uppförsbackar, det bara utför kvar”. Kanske en variant av det nuförtiden så populära ”positiva tänkandet” men på mig fungerande tvärtom. När jag i Evertsberg (47 kilometer) för tredje gången fick höra att ”Nu är det bara utför kvar” och det en stund senare dök upp en skylt med ”Lundbäcksbackarna” följt av en klättring som hade platsat i Jack och bönstjälken var jag beredd att köra en stav genom foten på mig själv för att slippa eländet.

Vasaloppet är en kort och gott plåga, den som påstår något annat är extremt mycket bättre tränad än vad en vanlig människa normalt är.

Vasaloppet är samtidigt ett fantastiskt evenemang rent logistiskt där alla transporter och kringservice för nästan 16 000 människor fungerar klockrent. Låt Vasaloppsorganisationen bilda regering och jag hade inte varit orolig.

För att inte tala om alla människor som struntar i att åka och står längs spåret och ropar ”Heja heja” – ni var helt underbara. När smärtan går över någon gång senare i veckan är det er jag kommer att minnas.

Ändå – aldrig mer Vasaloppet. Finns ingen anledning. Det är för jobbigt, för mycket att fixa, för dyrt och för tidskrävande.

+++++ 
BLÅBÄRSSOPPAN

Jag har aldrig gillat blåbärssoppa och tänkte inte dricka någon blåbärssoppa under Vasan då det rör runt i magen. Av misstag fick jag en mugg i Mångsbodarna och tänkte ”Ja men vad fan”. Den var himmelskt. Om ni undrar varför folk dricker blåbärssoppa under Vasaloppet vet ni det nu.

++++
VASALOPPSÅKARNA 
Härlig stämning de första milen då folk småpratade och skojade med varandra i spåret. Men när det började stiga mot Risberg blev det allt mer tyst. Folk orkade helt enkelt inte prata och det trevliga sorlet tystnade. Men innan dess hade vi trevligt.

+++
MITT LOPP

Målsättningen var att slå Sportbladets redaktionschef Janne Flash 8.54. Jag vågade inte försöka. Jag hade för ont i fötter, ben, magen, rygg, axlar, armarna och huvudet för att våga öka så mycket på slutet och riskera en skada. Men målsättning nummer två uppfylldes: med mina 9,25 var jag mindre än tre timmar efter ex-höjdhopparen Stefan Holm och alla som bettat på det gjorde sig en slant. Viktigt.

++
VALLAN

Hade lämnat in skidorna till Christer Majbäck för expertvallning. Och i början fungerade det perfekt. Men sedan frös vallan och mellan Evertsberg och Oxberg blev jag rammad bakifrån för mitt glid var för dåligt. Fick lämna in för omvallning och det måste därmed bli bakläxa för skidlegendaren Majbäck. Trodde han att det var träskidor han vallade?

+
BANAN

Det började med en jättekö i första backen. Varför gör ni inte om detta eller släpper iväg folk vid olika tidpunkter? Tur att folk är på gott humör, pigga och laddade, annars hade vi börjat slåss. Sedan tror man att det ska gå nedför i slutet, alla pratar om det och kartorna visar det. Men det dröjer till sista två milen innan det blir flackt och lättåkt. Banprofilen måste vara en bluff.

PS Ja, jag gjorde en ”Northug”. Klipp här

…fast den stora behållningen är att miss Modin går i mål i solbrillor – efter att solen gått ner…

  • Tjänstgörande sportredaktör: Fredrik Pettersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB