Tillbringade söndagen på ett tåg mellan Stockholm och Göteborg och hamnade i en diskussion på Twitter om sportmediernas bevakning av svensk fotboll. Jag förstår inte de som tycker att fotbollen beskrivs för negativt, tvärtom är det en enormt stor majoritet positiva artiklar som handlar om matcher och övergångar och taktik och diverse utspel och händelser. Enstaka dagar efter avbrutna fajter är det fler negativa artiklar men under en vanlig omgång – vilket nio av tio omgångar är – så snackar vi 10-20 sidor allsvensk fotboll bara i Sportbladet som är vanliga matchknäck, krönikor och förhandsreportage. Det är ingen åsikt utan fakta. I år har det hittills varit ”skandalartiklar” efter fyra av 96 matcher för att ta ett tydligt exempel (derbypremiären i Stockholm, Södertälje, IFK-Gais och Skånederbyt). Bilden att det bara är mörka rubriker om allsvenskan är brutalt överdriven, utan förankring i verkligheten.

Däremot är det en gammal sanning att sportjournalistiken inte är särskilt granskande. Det är få tidningar, sajter och TV-kanaler som prioriterar egna, djupgående granskningar av idrottsklubbar och idrottsförbund. Ofta måste något stort komma upp till ytan – som förbundets nedflyttning av Örebro, skattehärvan i Blåvitt, debatten om 51-procentsregeln – för att de större medierna ska gå igång. Men det beror alltså inte på en ovilja eller rädsla att vara kritisk mot förbund eller klubbar utan på att resurserna satsas på rapportering från matcher och tävlingar. Och det ska gudarna veta att det är en jävla massa matcher och tävlingar det ska rapporteras om dag ut och dag in och som ska få plats i spalterna.

Man kan tycka vad man vill om det. Vad det beror på går att skriva en avhandling om. Men kom inte dragandes med ”lösnummer”-argumentet för SVT är nog de som är allra sämst på att granska idrotten och de jobbar som ni vet inte i lösnummerbranschen. Däremot har TV4 gjort en del bra grejer, till exempel agentgranskningen i fjol. Mest granskning står nog ändå Sportbladet för även om vi tappat lite kraft i och med vikande upplaga och en kärvare ekonomisk verklighet senaste tiden.

En bättre kebab på Friggagatan, sedan en trevlig match på Gamla Ullevi där Gais var det bättre laget och vann rättvist med 2-0 över AIK. Gais är i dag bättre än AIK på de flesta positioner, i synnerhet på mittfältet där många matcher avgörs. Triangeln Reuben Ayarna–Johan Mårtensson–Wanderson är vassare än triangeln Daniel Tjernström–Helgi Danielsson–Robert Åhman Persson.

Mer om matchen i morgondagens papper – en garanterat skandalfri rapportering från Gamla Ullevi.

…AIK:s Nils-Eric Johansson menade att Gais 1-0-mål godkändes tack vare Lasse Nilssons utspel mot assisterande domarna igår:
– De läste säkert det där i tidningen, nu friade de i stället för att fälla, sa ”Nisse”.

Så ska det vara, är det gränsfall och ”linjemannen” är osäker, låt spelet gå vidare. Mohamed Bangura borde alltså inte vinkats av i första halvlek…eller? Såg tveksamt ut.

AIK-klacken sjöng om Martin Hansson, jag tyckte det lät som att man sjöng ”Martin Hansson är från Mora…Mora Mora Mora Mora” och frågade domarkontrollanten om de sjöng ”hora” eller ”Mora”?
– Ja du, det var en bra fråga. Tur att det inte är jag som ska avgöra det, sa han och hänvisade till matchdelegaten som inte tänkte göra någon anmälan om jag förstod det hela rätt.

Bara någon dag efter Sportbladets lilla granskning av bötessystemet i allsvenskan kommer nu elitserien med nya riktlinjer att de klubbar som inte gjort något fel inte heller ska straffas. Den fortsatta debatten blir intressant att följa.

Tobias Grahn vänder på steken rätt snyggt här, det får man ge honom. Men lik förbannat var det ett tveksamt agerande som jag resonerade kring i dagens tidning (länk).

I kväll rullar den pågående turnén vidare med Malmö FF-Kalmar.