Isaksson-Lustig, Granqvist, Majstorovic, Wendt-Svensson, Källström-Larsson, Elmander, Chippen-Ibrahimovic.

Spontan: en bra startelva. Johan Elmander är vår bästa nummer tio och Christian ”Chippen” Wilhelmsson var riktigt bra mot Ukraina och har sett pigg ut på träning.

På kvällstidningsspråk är ”bomben” eller ”skrällen” alltså att ”Chippen” kliver in och att förbundskapten Erik Hamrén petar Ola Toivonen för första gången.

Därmed visade Hamrén vem som är chefen. Zlatan har ju hyllat Toivonen vid flera tillfällen – ”Har du en spelare som Toivonen bakom så spelar det ingen roll vem som spelar nummer nio” – men nu gick förbundskaptenen all in på Elmander i det lilla triangeldrama som uppstått.

…å andra sidan fick Z in sin kompis ”Chippen” på planen.

Skämt åsido.

Det var en lite lurig elva (vi prickade den i tidningen efter sen konferens ) på så sätt att det kunde sett ut på många olika sätt men utan att skillnaderna är särskilt stora. Här finns inga ödesmättade uttagningsfrågor som splittrar fans och experter, det är snarare små detaljer.

Hamrén lär ha resonerat som så att Elmander måste vara på planen. Men var? Hur får vi starkast möjliga lag med Elmander på planen? I stället för att flytta ut honom till vänster fick Toivonen ryka då Chippen är formstark.

Hamrén sa i onsdags:

– Det är naturligtvis angenäma problem – men också svåra beslut att ta. Inte bara kring vilka elva spelare som ska starta matchen utan också om vilka fyra som får sitta på läktaren under matchen. Truppen är så jämn så att steget från planen till läktaren är oerhört litet. Det är inga lätta beslut att ta.

Redan där känns det som att han skapa lite marginaler till att Alex Gerndt och Emir Bajrami skulle skickas upp på läktaren. Tufft beslut men det visar också på viss kvalitet i landslaget – en hård konkurrenssituation.

Det här är en startelva som ska gå ut och köra över ett sargat Ungern med 2-0, kanske 3-0 men eftersom det är Ungern borta slutar väl allt med ett sent 1-0-mål av Zlatan.

Avd. gardering.