Tre poäng, Andreas Isakssons målvaktsinsats, Martin Olssons offensiv och EM-biljetten i egna händer – då har vi klarat ut det positiva med gårdagens landskamp.
Det negativa kan ta dagar att reda ut om vi ska gå på djupet.
Värst var vädret. Det som började som en behaglig höstdag övergick i något som påminde om en bortklippt scen ur Day After Tomorrowi exakt samma sekund Sebastian Larsson sköt 1-0.
Söte Jesus, en sådan vind och ett sådant regn har jag inte upplevt i fotbollssammanhang sedan en kvallandskamp på Island för några år sedan. Till och med isbjörnarna pratar om den kvällen än i dag.
Varför en så svag svensk insats mot ett Finland med tre allsvenska spelare i startelvan och fyra på bänken? Som alltid finns förklaringar även om de inte är särskilt acceptabla på den här nivån.
Första halvlek blev ett bra exempel på vad fotbollstränare menar när de pratar om att försvarsspelet börjar med forwards. Zlatan Ibrahimovic och Johan Elmander var inte bara osynkade med varandra, de var även osynkade med mittfältet. Ibland pressade en, ibland pressade två, ibland pressade tre – men nästan inte vid något tillfälle kom alla upp i en samlad press. Det gjorde att Finland kunde spela sig förbi hela vägen till svenskt straffområde. Roman Eremenko är en kvalitetsspelare och när han får så fria tyglar och stora ytor som i går ställer han förr eller senare till bekymmer. Finland borde haft ledning 2-1 i paus men både Teemu Pukki och Kasper Hämäläinen blev för stressade i avgörande moment.
I stället svensk ledning 1-0, en begåvad chipp av Kim Källström, en begåvad djupledslöpning av Larsson, en mindre begåvad offsidefälla av den finska backlinjen. Sverige borde sökt djupledsspelet oftare men jag tror faktiskt bara att det kom en löpning till på 45 minuter, ”Chippen” Wilhelmsson men han blåstes av för offside.
Det var riktigt illa och svagast av alla var Zlatan, ”Chippen” och Rasmus Elm – de får ett L.
Tillsammans.
Det blev bättre i andra halvlek. Zlatan och Elmander hade tjafsat färdigt och började samarbeta, Anders Svensson byttes in och erbjöd trygghet. Sebastian Larsson låg bakom ännu ett mål, Martin Olsson gjorde ännu ett mål, Andreas Isaksson fortsatte att ta alla bollar han skulle ta.
Att många ändå upplevde matchen som en 90 minuter lång, svensk pissinsats handlade i andra halvlek mycket om de yttre förhållandena. Det var förstås inte lätt där ute, framför allt inte när Finland flyttade fram positionerna och jagade kvittering mot slutet, tända av Joona Toivios reduceringsmål.
Olof Mellberg beskrev det bäst:
– Med sådana här förutsättningar blir allt farligt. På en sådan plan, med den vinden och en Adidas-boll blev det nästan parodi på fotboll. Bollen är extremt fladdrig. Allt blev extremt chansartat. Man fick anpassa spelet efter bollen.
…jag köper bortförklaringen som beskrivning av sista kvarten.
Vid ledning 2-0 och normala förhållanden hade Sverige kontrat in 3-0 i 82:a, nu blev det dramatik ända till att den petige domaren Mark Clattenburg missade Daniel Majstorovics livtag på Timo Furuholm på tilläggstid, en rätt given finsk straff. Tur att det inte ligger i det finländska kynnet att filma/förstärka.
Förbundskapten Erik Hamrén kommer undan med sin Svensson-petning tack vare segern men hans bänk går också att ifrågasätta. Givetvis skulle Pontus Wernbloom suttit där – och bytts in i stället för Ola Toivonen. Kanske behöver landslagsledningen förstärkas upp med en meterolog?
Sverige är nära EM nu. Seger mot Holland och det är klart. Annars kan Danmark komma i vägen och det blir ett ovisst play off. Ständigt dessa danskjävlar.
